Diverse info


 

Olika skattelängder:

-Tiondelängd

-Contributionslängd

-Röklängd

-Boskapslängd

-Kvarntullslängd

-Jordebok 1630-1700

-Mantalslängd 1642-


 

KVARNTULLSLÄNGD och MANTALSLÄNGD

På grund av den dåliga statliga ekonomin, beslöt rikets ständer (riksdagen) 1625, att en tillfällig specialskatt skulle tas ut av bönderna.

"Kvarntullen” som skatten kallades , togs ut vid kvarnarna för varje av bonden mald tunna säd. Detta registrerades i de s.k. kvarntulls längderna Kvarntullen ledde emellertid inte till önskat resultat för statsmakten beroende på att bönderna, för att, undgå skatt, själva började mala sin säd hemma med handkvarnar. Myndigheterna försökte då förbjuda handkvarnarna vilket dock inte lyckades.

I stället för kvarntullen började man är 1635 ta ut en personskatt av alla vuxna. Denna personskatt kallades för kvartullsmantalspenning eller mantalspenning. Ordet mantal har här betydelsen antalet människor.

Specialskatten eller senare mantalspenningen, skulle som tidigare nämnts, vara en tillfällig skatt och finansiera rikets dåliga affärer. Mantalspenningen kom dock att bli kvar ända till 1938 då densamma avskaffades Dess storlek varierade till en början men blev mera enhetlig 1863 då den fastställdes till 40 öre man och 20 öre för kvinna.

För att uppbära skatten upprättade en mantalskommissarie en mantalslängd, by för by och gård för gård. Längderna var till en början mycket enkla och upptog enbart husbondens namn. Tanken var ursprungligen att alla oavsett ställning och stånd skulle betala mantalspenning. Av olika skäl blev det dock en hel del undantag.

Sålunda blev många befriade från mantalspenning. T.ex. var barn under 12 år och äldre än 62 år befriade, likas, adeln och deras tjänstemän, biskopar, professorer militära tjänstemän och studenter samt fattiga och sjuka. De som var befriade från mantalspenning blev heller inte upptagna i längderna.

De första mantalslängderna, som hade sitt ursprung i kvarntullslängderna, användes sålunda i första hand i syfte att uppbära. skatt., Detta var det viktigaste. Men de kom även att användas för militära, ändamål, nämligen för uttag av soldater för riket. Dessutom för kyrkligt bruk, för, kyrkodisciplinens , upprätthållande.

Man använde sig även av husförhörslängderna då man upprättade längderna och jämförde med dessa.

Lämplig litteratur för att fördjupa sig i ämnet är t.ex. Gösta Lext: Mantalsskrivningen i Sverige före år 1860 (Göteborg 1968).