AGN 1758 3 juli

 År 1758 d. 3 Julii inställte sig uti Lögdeå by, Nordmalings Socken och Ångermanlands Norra Fögderi undertecknad vice Härads Hövdinge och följande av Tingslagets Nämdemän:

att till följe av Konungens Höga Befallningshavandes Remissorial Resolution den 14 februari nästl. år företaga undersökning angående en finbladig sågs anläggande i den så kallade Ledeån, varom Landsfiscalen Herr Magnus Strinholm gjort ansökning. Härvid infant sig även Kronolänsmannen Välaktad Anders Nygren att enligt Krono Befallningsmannens Hr Olof Westmans avlåtne ordres nästförledne Junii Kongl. Majts och Kronans Höga Rätt bevaka, och voro även tillstädes icke mindre bemälte Lands Fiscal och dess delägande Bokhållaren Välbetrodde Erik Bergvik, än synemännen ifrån Mo Olof Isaksson, Anders Nilsson, Östen Johansson och Nils Mårtensson, samt ifrån Lögdeå Anders Andersson, Mickel Ersson, Lars Ersson, Erik Samuelsson, Östen Matsson, Pär Hansson, Nils Olsson, Johan Jönsson, Jon Matsson och Hans Finnberg. Från Hyngelsböle Pär Olofsson, Erik Jakobsson och Sven Pärsson. Ifrån Toböle Olof Olofsson och utav grannarne i Sunnansiö Mårten Eriksson och Johan Mårtensson, såsom gränsande med sine ägor ned till den så kallade Lögdeån.

Sedan Kongl. Majts och Riksens Höglofl. Svea Hofrätts förordnande den 19 i nästlidne månad för undertecknad att under den Härads Hövdingen Ädel och Högaktad Herr Johan Fredrik Biberg till Höste Tingens början förunte ledighet ifrån ämbetet, domaresysslorne uti Ångermanlands Norra Domsaga upplästes Lands fiscalen Strinholms ovanberedde ansökning, däruti han förmäler, att som han dels av egen erfarenhet och dels av andras berättelse förnummit det på Krono Allmänningen å både sidor om Lögdeån, som även kallas Mooälven vore tillfinnandes god och ymnig tallskog tjänlig till sågtimmer, och han med Mo Byemän hade överenskommit om ett tjänligt strömfall uti Ledeån, som tillika med nästberörde älv har sitt utlopp i hafssjön. Så anhåller han, att därstädes få anlägga en finbladig såg med 2.ne ramar och i så måtto till förväntad egen och allmän nytta använda den hittillls stående fr---lösa skog. I anledning härav haver då varande vice Landshövdingen, Lagmannen Välborne Herr Martin Swan anmodat Tings Rätten i Orten att uti Krono Betjäntes närvaro ej allenast skåda och beskriva själva lägenheten, och därvid till angränsande allmoge, samt havsfiskeriers och andre verks ägare, utan ock undersöka, om allmänningens rymd och skogens ymnighet, om där finnes master, spiror och ämnen därtill, om det årliga innehavet av sågtimmer, om tillgången därav förslår. Längden om Moo och Ledeå älvars tillstånd och flottbarhet med eller utan arbete och kostnad genom upprensning, om bekvämligheten med sågtimtes framskaffande och brädernes förande till havsstranden, om desse vattudrag eller andre därtill kunna nyttjas eller bägge delarne måste landledes flyttas, om Längden mellan det utnämnde sågstället och havet, samt om av detta vattenverk uppdämning och av sågspån någon olägenhet kunde befaras. Varefter Tings Rätten kunde pröva om finbladig såg må kunna Kronan och det allmänna till fördel utan någons men och förfång där anäggas och med vad kostnad, samt huru många frihetsår skäligen kunde därtill föreslås, jämväl vad avgift Kronan sedan därav årligen njuta må, sågtimret därvid även ansett.

På efterfrågan berättade Nämden och härvarande allmoge tillika med Länsman Nygren, att den sågförrättning med utsatt tid till i dag blivit kungjord i allmän Sockenstuvu nästl. Midsommarsdagd. 24 Junii.

Till bestyrkande av sin rätt till sågställe i Ledeån företedde Lands Fiscalen Strinholm en avhandling, som lyder ord ifrån ord sålunda:

Undertecknade Mo Byemän göra härmedelst vitterligt, det vi av fri och otvungen vilja samt berått mod hava försålt och upplåtit, som vi ock i kraft av detta vårt öppna köpebrev försälja och upplåta till Landsfiscalen Magnus Strinholms och hans med interessenter ett sågkvarnställe beläget uti den så kallade Moo- eller Ledeå Elfwen straxt nedanföre eller bredevid åbranten, att därstädes anlägga en finbladig så med 2.ne ramar och annan nödig åbyggnad, samt till berörde sågkvarn hörer, jämte nödigt utrymme eller plats att sätta bräder på och det emot 50 daler kpmt årl. uti 10 års tid räknat ifrån den tid, då sågdammen bliver färdig och i stånd satt. Tillägnande fördenskull bem:te Landsfiscal och hans med interessenter berörde sågkvarnsställe att nyttja och bruka så länge något sågtimmer är tillfinnandes på Krono allmänningen å bägge sidor om Lögdeå älven.

Varemot jag Magnus Strinholm å egna och mina med interessenters vägnar på det kraftigaste försäkrar, att ingen annan byggnad eller vattuverk varken av mig eller någon anna eho den vara må vid 100 daler Smts vite uti berörde Ledeå älv, utan Mo Byemäns samtycke och goda minne skall bliva anlagd. Sker sådant, då have de fullkomligen makt att ovanberörde sågkvarns ställe utan Rättegåmg eller Lagsökning återtaga, förbjudandes mig lika -- to att ingen skada tillfoga bem:te byemän med vattens uppdämmande på deras ängar eller eljest göra dem något annat intrång eller åverkan på deras skog och mark, fiske eller fiskevatten medelst olovl. hygge, timmerflyttning och sågtagg eller spån, utan sådant med all görlig flit söka att förekomma. Men skulle emot min och mina med interessenters vilja och vetenskap sådant hända, som dock icke vill förv--as, betalas skadan dubbelt emot det gode Män prövar densamma kunna värderas till. I övrigt åtager jag mig --- att reparera och vidmakthålla den del av vägbron över Ledeå Elfwen, som Mo byemän tillkommer, till dess en riktig brodelning sker över hela socknen, då vidare överenskommelse om dess vidmakthållande skall ske. Att sålunda oss emellan vara slutit och avhandlat betyga vi med våra namns signeter och vanliga bomärkens nedersättande, som skedde i Moo d. 15 April 1757.

Magnus Strinholm
å egna och mine medinterssenters vägnar
Olof Isaksson Anders
Nilsson Östen Hansson

Nils Mårtensson med förbehåll av mine styvbarns såsom ägare till hemmanet rätt och talan till dess därutinnan bliver myndige eller deras förmyndares underskrift kan erhållas.

 

Och erkände efter uppläsandet Mo Byemän så vara slutit och avhandlat, yttrande därjämte Nils Mårtensson dess anförde förbehåll, ävensom samtel. jordägarne, att ej någon åverkan av timrets flyttande i gemen och från Lögdeån och till Ledeån, samt av sågtugget eller spån må ske på deras vid stranden belägne ängar. Jordägarne i Lögdeå, Hyngelsböle och Toböle hade icke heller något emot själva inrättningen att påminna, men förbehöllo allenast, att som Lögdeån plägar vårtid flöda så högt, att vattnet står över deras ängar, och åkrar, som dels därvid, dels på Holmarne i själva ån var belägne. varav torde hända, att sågtimret som genom älven lämnar och utflottas, kan där kvarstanna, så måtte ingen olägenhet och skada av utlossningen dem tillfogas. Medgivande likväl Lögdeå boerne, att älven ganska sällan flödar så högt att vattnet kan på deras åker och äng vid åstranden belägne uppstiga.

Grannarne ifrån Sunnansiö begärte allenast att njuta fred på den vid denne å belägne skog och hade för övrigt icke något att påminna vidare än att de tillika med alla ovannämde byemän icke vilja nu eller framdeles bliva besvärade med någon last och tunga till älvens upprensande att göras bättre flottbar. Landsfiscalen Strinholm å egna och dess med interessenters vägnar försäkrade, att utan det Rätten lärer vid besiktningen finna åkrars och ängars belägenhet sådan, att ingen åverkan där kan igenom timmerflottning och sågspån åstadkommas, han skall vara ansvarig till vedergällning för all sådan förmodad skada där någon ---, han dock icke tror skulle kunna ske och timmerflottningen eller sågen tillräknas, och var för övrigt Sunnasiö boerne nog fredade på sin skog när de skydda sig vid äganderätt, varutinnan intet intrång dem oåtspord och emot deras samtycke av Sågverket kan fl---tillbringas. Utom vad ovan anfört är berättade ock Lögdeå och Mo byemän, att de sommartiden merendels pläga fara med båt till Kyrkan utföre Lögdeå Elfwen, vilken där den faller i havet skall hava ett nog igengrundat och tråligt utlopp, som ifall sågtimmer vid utflottningen skulle komma att därstädes kvarstanna, torde bliva ännu mera obrukeligt, utom dess hava de i meranämde älv sine notvarp till sikfiske ifrån Bartholomaei till Helgemässo tiden. Begära fördenskull, att på intet sätt lida något intrång i desse sine lägenheter. Detta besvarades av Lands fiscalen Strinholm således, att vad beträffar deras båtled, så emedan älven ej långt ifrån havet delar sig till tvenne utlopp, varav det norra är mera igengrundat och aldrig brukas till genomfart med båtar, utan allenast det södra, ty vore han sinnad att med en lös bom leda sågtimret till det norra utloppet, såsom närmare ledande till Ledeåns utlopp. Vidkommande norvarpen, kan så mycket mindre befaras något intrång däri, som timmerflottningen endast kan ske medan floden om våren påstår, varav skall följa, att emot hösten intet timmer kan hindra deras fisken.

 

Volontairen vid Kongl. Hofjägerie staten Carl Gustaf Hägg har i förledit år, då Domhavanden utsatt termin till denna förrättning till den 13 September, då den likväl av mellankommande hinder ej kunnat verkställas, inlämnat en till Rätten ställt skrift av innehåll, att av bifogade avskrifter vore att inhämta, det han hos Kongl. Majts och Riksens Höglofl. Commerce och Cammarcollegier hade under d. 27 Martii och 13 Maii 1756 anmält sin ansökning om finbladig sågs inrättning uti ovanberörde vattendrag, vilken ansökning med Herr Landshövdingen ---ken blivit Communicerad d. 15 febr. påföljande och av honom till undersökning remitterad d. 10 Martii förl. år. Nu emedan Haegg således förrän Landsfiscalen Strinholm sökt denne inrättning få anlägga, och Strinholm ej hade vederbörande jordägares samtycke till det uppgivne sågställets nyttjande, ty anhåller han att bliva tryggad vid förenämde Höga Remisser utan intrång av Landsfiscalen eller någon annan, och att sedan Skogarna och vattudragen blivit av Rätten prövade av den beskaffenhet att finbladig såg kan anläggas och äga bestånd vid ,uti eller omkring ber:de åar, Rätten då ville utstaka själva sågstället för honom där det helst kan finnas tjänligt till verkets byggnad och minst kan Praejudicera någon annans välfångne rättigheter, förbehållande sig ock Haegg att denne undersökning håtte i det huvudsakligaste anställas för hans egen men ej någon annans räkning, såvida han åtager sig all kostnad därtill. Slutel. anhåller Haegg, att ifall något skulle härvid varda anfört som rörer dess rätt, varigenom därav måtte lämnas del, så att han kunde bliva däröver hörd och sedermera njuta Extractum Protocolli av hela undersökningen. Sedan denne skrift blivit jämte de åberopade bilagor, som äro avskrifter av de hos Högbem:te Collegier och Konungens Befallningshavande ingivne ansökningar med därå utfallne Remisser, blivit uppläste, yttrade sig däröver Lands fiscalen, att Nämden och närvarande allmoge torde kunna intyga, det han allaredan år 1754 haft speculation på finbladig sågs anläggande till vilken ända han även då besiktigat desse omkring Lögdeån belägne Skogars beskaffenhet, varefter ock sedan han förvärvat sig sågställe, ansökning blivit behörigen gjord. Nu fastän Volontairen Haegg, som om förstn:de Speculation torde fått kunskap, sökt att förekomma Strinholm, hoppas han likväl att äga till anläggningen förmån, så mycket hellre, som han äger dammfäste, men Haegg ingenstädes någon rättighet därtill, utan allenast --tjänl. anhåller att Rätten utse måtte.

Efter detta begav sig Rätten till Ledeån, vilken har sin upprinnelse långt upp i fjällen med nog tilldräkt av vatten, och besågs det ställe, varom Lands Fiscalen med Mo Byemän avhandlat, vilket i deras närvaro utvistes vara nedan om den bro, över vilken stora landsvägen till Westerbotn söderifrån går, varande Mo byemäns ägor på västra sidan om ån som här innehåller 24 aln. bredd, och Nordmalings Prästebohls å den östra ? alnar söder om denne bro ärnas att anlägga dammen, som med sine armar upptager brokaren, skall fästas på östra och västra sidan samt byggas så, att vattnet kan innehållas till en aln högre än vid nu varande medelmåttiga utfall avlöper, varande på bägge sidor om ån, stranden av tämmeligen fast grund och höglänt i synnerhet på den västra. Vid pass 70 alnar längre neder ån, där spakt vatten vidtager vill Lndsfiscalen bygga själva såghuset på den västra sidan, samt således betjäna sig av en ränna, som bliver vid pass 60 alnar lång, då fallet förmenas genom anförde upphöjning bliva ungefär 2 1/2 aln ovanföre bron och den tillärnade dammen, rinner ån med en sakta ström ifrån det så kallade Brattfallet, beläget ett litet stycke ovanföre, uti vilket är inräknad en fiskebyggnad av stakar, som sedan vårfloden är förbi och gångstiden infaller nedsättes och kallas betgård, där det fångas Lax och Börting, vilket fiske dock på 14 ā 15 år avtagit, så att det numera ej lönar mödan för ägaren Kyrkoherden i Nordmaling och Mo Byamän. På östra sidan ån ovanföre bron är en liten äng vid stranden ej av synnerligit värde, och högre belägen än att vattnet annars än ---tiden kan därpå närmast stranden oppstiga. Längre upp i denna å haver Mo byemän en grovbladig såg och skvalte kvarnar.

Strax nederföre där såghusplatsen är utsedd innehaver ån spakt vatten och delar sig omkring ett litet grund till mera bredd, så att Landsfiscalen på västra sidan därom utanföre Såghuset, varest strömmen gör ett återgångsvatten eller edgård, förmenar sig kunna hava liggande sågtimret för uppdragning på sågen. Härutanföre till ungefär 1/16 mil är ån själv spak och djup, samt bred till över 40 alnar och nyttjar Kyrkoherden flerstädes litet abborfiske med not, havande ock någon slått vid stranden, som här är mestadels sidlänt. 1/8 mil ifrån utloppet norrut är en plats, varest Hernösands och Umeå handlande lägger till med sina fartyg att inlasta bräder och annat. Men sydväst därifrån till lika distance Lögde åns ovan omförmälte norra utlopp, som är ett mera grunt vatten än det södra, igenom vilket byemännen hava sin Kyrkoväg. Vid sjöstranden emellan Ledeån och fören:de utlopp hava Mo byemän någon sidlänt slått, den de frukta tager skada av Sågspån, och är fjärden vid landet av sand mycket långgrund, Lögdeå Älfwen är ifrån havet segelbar 1/2 mil, och nyttja byemännen där sikfiske, som föut är nämt.

 

Mera kunde nu idag ej åtgöras, utan anlyddes allmogen, att i fall de vilja något mera om sine slåtter påminna, böra de i morgon vara till hands, där Rätten ärnar företaga besiktningen, så däröver som skogarnes och älvens beskaffenhet. Och som Nämdemännen Olof Isaksson o Mo, såsom delägare i det försålde sågstället icke kan biträda Rätten, så tillsades Länsman Nygren att anskaffa någon annan i dess ställe.

 

den 4 Julii.

 

S:D: Sedan Lands Fiscalen Strinholm anmält, att hemmans skogarne oppefter Lögde Elfwen ej vore avvittrade, men merendels så vidsträckte, att han förmodar där nödigt bliva på flere ställen Kronoallmänning ifrån vilken så väl som den långt inom Miösiö by belägne, han kan få sågtimmer, förutan det byemännen, som gränsa till älven kunna avlåta, vilket allt han ärnar flotta det utföre, så begav sig Rätten på norra sidan Lögdeå Elfven uppföre till Hyngelsböle by, som med sin skog stöter emot Moo och Lögdeå byar. Härutanföre haver byemännen ett laxfiske av lika byggnad, som det ovan beskrevne i Ledeån, även en skvalte kvarn på norra sidan ån nedom byn, vilket byemännen förbehålla sig oskadat av flottningen. Fortsattes resan upp efter älven, uti vilken på sine holmar och vid stranden här och där är någon slåtter, sträckande sig Hyngelsböle skog upp emot Toböhle mans, till en god halvmil, och är där ej en särdeles tillgång på Sågtimmer, förutan byemännen själva hava en grovbladig såg. På Toböhle skog å både sidor älven upp emot ett Kronogods kallat Klös, Sunnansiö Byemän tillhörigt, en sträckning av vid pass 3/4 mil finnes ymnig sågtimmerskog och allenast små gran--- här och där. Gränsande där å västra sidan där emot Bergsiö, 1/2 mil väster ifrån ån, och å den östra emot Sunnansiö byn 1 mil.

Klös godset går med skogen mot Nordsiö goda 2 mil, och är daär på bägge sidor om ån även ymnig tillgång på timmer. Förmodande Landsfiscalen att så väl häremellan, som emellan Toböhle och längre neder bliver vid en Laga avvittring någre Kronoskogar. Att så mycket närmare underrättelse om markens växtelighet, lät Rätten nedfälla trän tjänlige till att därav få åtminstone 2.ne fullkomlige sågstockar, och räknades där 90 Saflåtter men på ---- tjänligt till lagomt Byggningstimmer, 70 á 80. Inemot 1/2 mil upp ifrån Klös godset är den så kallade Klös forsen, den första av någon betydlighet här i älven, där av sådan beskaffenhet, att den ej kan vara hinderlig i utflottningen, i synnerhet om endera av de därvarande större stenar skulle bortsprängas. Här och där i älven nedan och ovanföre äro ock små forsar, men 3 1/2 mil omtrent längre upp, ej långt ifrån Miösiö by, är ett större fall kallat Fällforsen. Dock visste Nämdemännen intyga enligt sökandens anmälan, att Sågtimmer kan där utan svårighet framflyttas. Rätten var väl sinnad att ännu längre upp fortsätta denne besiktning, men som sökande förut gjort sig om älvens flottbarhet underrättad, så att han var försäkrad om görligheten därav, och Sågtimmer ända upp i Lappmarken 10 á 12 mil härifrån, varom såväl Nämden, som Länsman Nygren hade närmare kunskap, ty fants sådan resa onödig. I medlertid anmärktes, att den så kallade Miösiö ån nedanföre Fällforsen faller in uti Lögdeå Elfwen, och är även omkring densamma tillgång på sågtimmer till ej ringa rymd. Inga andre fiskebyggnader eller verk finnas här inrättade än ovan nämde äro. Och hava för övrigt de byemän som gränsar till älven sig emellan inge mera fastställd skillnad utan föga annat än öppen skog till 1., 2 och 3 milars gång---ifrån varandra, och berättas vara ifrån Hyngelsböle upp till översta byn som stöter till älven 7 mil, ovan vilken är obebodde skogar, som ehuru nyttige likväl fruktlöse, ävensom att all den skog ovan Toböle är belägen hittas ej kun--- -- göras nyttig för avlägenheten skull. För övrigt har rätten anmärkt, att timmerskogen på denna ort merendels är kotväxt, så att mestadels två, sällan 3 sågstockar kan fås av vart fullväxt träd, emedan vedslaget i sig självt tätt och av god art. På intet ställe blev man master och spiror eller ämnen därtill varse, varande marken länger ifrån älven mycket oländig, fant----, överallt nedfallne och förtorkade timmer trän.

 

den 5. Julii

 

S:D: Gåvo Nordmalings Nämdemän och Länsman Nygren vid handen, att de hava sig noga bekant, det Lands Fiscalen Strinholm år 1754 interderat denne anläggning, men att volontairen Haegg på 5 ā 6 år icke varit här i Socknen, mindre besett skogarne här omkring. Berättande även Mo Byemän att 1746 om vintern har Landsfiscalen första gången gjort avtal med dem om sågstället och sedan året därpå slutit avhandling. Landsfiscalen Strinholm anmälte att byamännen i Sunnansjö, Bierten, Biurbeck och ---ön på Norra sidan Lögeå Elfwen, och på den södra Toböle, Lemesiö och ----siö och Miösiö, vilka tillsammans skatta för 80 sel eller 3 1/3 mantal, dels Krono, dels skatte, och innehava all den i går uppgivne skogen, skola till större delen redan förklarat sig villige att fälla och hugga sågtimmer, så mycket hellre, som de för ingen del kunna på inget annat sätt göra sig därav någon nytta, och lärer Landsfiscalen i övrigt ej underlåta att befordra skogarnes avvittring på det vissa parker måge bliva utsatte, varest han kan få tilstånd att hugga timmer, så att verket i längden aldrig skall fla tilgång därav. Och ingav härhos en till Ven. Consistorium i Hernösand ställd, och av Kyrkoherden här i socknen Välärevödige och Höglärde Hr Magister Johan Unaeus underskreven skrift, däruti han förmäler sig i anledning av Ven. Consistorii befallning d. 25 Julii nästl.år bort över Landsfiscalens Strinholms hos Höga Landshövdinge ämbetet ingivne ansökning om en finbladig sågs anläggande i Ledeån, avlämna till svar och upplysning, att Prästebordet hade med Mo byemän lika del i ån, att ängar Prästebohlet tillhörige vore belägne nedan åkren, vilka såsom bestående av sandjord kunde av vattnets uppdämmande genom utskärning och timmerflottning skadas, att det här i ån varande abbor och gäddfiske om våren samt Sik och Börtingsfiske om hösten med not, lättel. kan igenom sågspån samt ---timmer fördärvas, icke mindre än Ål- och Nättingsfiske, som där med fördel skall kunna inrättas, att mycken åverkan på skogen , som Prästebordet tillhörig, gränsar till ån kan i fall sågen inrättas, i lönndom bliva förövad.

Att ovan bron är ett brattfall, som i framtiden kan tjäna till ett för Kronan, Prästebohlet och Socknen mera gagneligt verks inrättande, kan man likväl genom denne anläggning hindras från vidare tillförsel. Och äntel., att delägarne i åbron skulle sucka över efterlåtenhet, om den genom oppdämning skulle utskäras icke mindre än de omkring Lögdeå Elf boende Nybyggare och andre som kunna befara någon åtgärd på sine skogar, dem de ännu ej hava avvittrade. I anseende till vilket allt Hr Kyrkoherden icke annars kan än neka Lands Fiscalens ansökning under förhoppning att varda vid sine nö--der förunt rättigheten bibehållen. Vad detta angår förmente Landsfiscalen att Kyrkoherden har sin del i ån oförkränkt, ånskönt Mo Byemän till honom upplåtit sin rätt däri, och skall varken ängar eller fiske kunna skadas av uppdämning, timmerflottning eller Sågspån, ävensom Prästebohls Skogen av Lag är skyddad från lönnlig åverkan. Skolande ännu ingen anledning vara att påtänka något fördelaktigt verks inrättande, vilket i fall sker, ändå får rum i ån. För övrigt bliver ägaren av sågen ansvarig för den skada som kan igenom sågdammen tillfogas bron, vilken likväl förmodas bliva oskadad, ävensom Nybyggares och andras hemmans skogar. Mo byemän erinrade ock det omtalte fisket skall vara mycket ringa. Skolande de aldrig hört, att i ledeån fångats sik, ehuru de där äro delägare, och förmodade att Hr Kyrkoherden ej kan kränka deras rätt till det försålde stället, emedan för honom skall finnas lika god om icke bättre lägenhet i denna å. Äntel. hemställte Landsfiscalen till Rättens prövande om icke denne Sågbyggnad må beviljas och till uppsågning föreslås åtminstone 1800 ton i anseende till den dryga kosnad verkets anläggning fordrar 10 ā 12 frihetsår innan det med någon avgift till Kongl. Majt och Kronan kan besväras. Kronofullmäktigen Länsman Nygren inlämnade dess utlåtande skriftl. av det innehåll, att som ingen synes igenom denne sågbyggnad kunna förfördelas på något sätt, men timmerskogarne omkring Lögdeå Elf, vilka hittills varit onyttige, därigenom bliva till enskilt och allmänt gagn använde, så kan han ej annat än befordra densamma med kraftigt förbehåll, att ingen annan inrättning må göras, till intrång för oftanämde såg. Härhos anmälte Länsman Nygren, att han ej kunnat hinna anskaffa någon annan Nämdeman i Olof Isakssons i Moo ställe, men hemställte om icke Nils Olofsson i Aspeå kunde därtill nu antagas, och emedan han berättades vara ärlig och beskedlig man, samt ojävaktig, så tilläts honom att avlägga Nämdemans Ed, varefter han ibland de övrige tog sitt säte, och underrättades om sakens beskaffenhet av föregående undersökning, vid vilken då den upplästes av ingen var något att påminna, och haver för övrigt något vidare icke blivit andraget än vad ovan antecknat finnes, vilket allt Rätten tagit i övervägande, och i anledning därav fattat följande slut, som

avsades.
Utav denne undersökning har Rätten funnit, att uppå de vidlytige och ännu icke avvittrade skogar som gränsa intill Lögdeå Elfwen och där infallande Miösiö ån, är ymnig tillgång på sågtimmer, vilka fast med någon kostnads användande på upprensning, kan inom berörde älvar nedflyttas ända uppifrån ödemarken, utan att dymedelst tillfoga fiskerier och kvarnägare någon skada eller intrång när tillbörlig aktsamhet vid utl--ningen användes och de mått och steg tagas, som i Protocollet nämde äro. Således och i betraktande därav att Herr Landsfiscalen Magnus Strinholm med dess delägare förvärvat sig ett sågställe i den så kallade Ledeån utav Mo Byemän som där äro Jordägare, han även hos Höga Konungens Befallningshavande gjort ansökning om tillstånd, att där få inrätta en finbladig så, har Rätten vid anställd besiktning funnit detsamma, såsom av tillräcklig vattudrägt därtill tjänlig med de omständigheter vid dammbyggnaden, som uppgivne äro, då någon olägenhet av uppdämning icke är att befara. Och ehuruväl den ena dammarmen på det sättet kommer att fästas vid östra landet, som är Nordmalings Prästebohl tillhörigt, vars innehavare oaktat den om denne undersökning föregångne kungörelse icke av sig höra låtit, mindre något samtycke därtill givit, så tyckes likväl han därigenom så mycket mindre komma att lida som flere lägenheter i samma å äro till hans tjänst oförkränkte, och ån annorledes ej skiftas kan. För övrigt kan även vattudraget härstädes vara ganska bekvämligt vid sågtimmersflyttningen ifrån Lögdeå elfwens utlopp inuti Ledeån, icke mindre än vid bräders utflottande dädan till lastplatsen i Nordmalingsfierden, varigenom icke heller något förfång på fiske eller slått kan åstadkommas när en laga aktsamhet därvid brukas. På sådant sätt kan ock vårdas, att ej spån fyller ström eller flyter på äng emot lag.

I anledning av allt detta, och ehuruväl Volontairen vid Kongl. Hof jägeriestaten Carl Gustaw Haegg uti dess avlämnade skrift begärt att Rätten ville uti desse vattudrag utstaka för honom tjänligt ställe att bygga finbladig såg uppå, om tillstånd vartill hans hos Höga vederbörande skall hava anhållit, och Remiss till undersökning undfått. Dock som han något ställe själv icke uppgivit och Rätter icke finner det sin skyldighet anständigt eller rimligt att sådant utse, så kan ej heller för denna gången göras däruppå avseende, utan prövar Rätten i förmågo av 20 Cap: Byggn:bl, att en finbladig såg med 2.ne ramar kan uppå det av Landsfiscalen Strinholm föreslagne ställe i Ledeån, Kronan och det allmänna till fördel utan någons men och förfång anläggas, så mycket hellre som den myckna timmerskogen upp efter Lögdeå elfwen, vilken hittills varit fruktlös och lämnad till förruttnelse därigenom kan till nytta komma. Hållande Rätten före sig kunna med säkerhet och bestånd i längden föreslå till uppsågning vi denna såg Ett tusen femhundrade trän årligen, inräknat vad ifrån hemmansskogarne kan anskaffas.

För övrigt tyckes anläggaren i anseende till den dryga kostnad på byggnaden, timmerflottningen och älvens upprensande måste användas, böra njuta åtminstone åtta frihetsår innan han med någon avgift till Kongl. Majt och Kronan kan beprövas. Efter vilken tids förlopp Kronan må njuta 1 daler Smt för varje blad förutan Ett öre Smt för vart trä, som från dess allmänning hämtas. Vilket Höga vederbörandes skärskådande i all ödmjukhet hemställes.

År och dagar som förut stå
På undersökningens vägnar
Fredric Biörner.