Ifrån Gamla Carleby och Kelfwiä Socknar i Österbåtten är hit försänd en ogifter dräng om 22 år, som där blivit angiven för tidelagsgärning han skall hava begått uti hamnen Skagen, som hörer under Ällön i detta Tinglag, varest han med några flera på en jacht eller haxe vorden kommandes ifrån Gefle, dit de en betingat farkost överstyrt. Över vilken beskyllning på Östra sidan vid Ordinarie Tinget uti Gambla Carleby och Wijdnäss Gård rannsakning är hållen den 23 och 24 october 1706, men saken därifrån  REMITTERAD  att här varda avgjorder, varest detta mål skall sig tilldragit. Varföre denna dräng vid namn Johan Larsson Hankilax föreställdes och härom tillspordes, som alldeles nekar sig någon sådan Synd begått. Tillstod att han förledne Sommar i September månad var med några flera kommen till Lands i Skagen under hemresan ifrån Gefle, då han tillika med en annan gick i skogen att plocka bär och bev där varse hästar, men sig med dem på det sättet intet befattat, ej heller den synden begått, som en av hans följe vid namn Anders Andersson Nynäss  honom påfört, vilken Anders Andersson Nynäss hålles för en Tok, helst när han får något i huvudet. Sade härjämte, att om han den missgärningen gjort, så hade han länge sedan det bekänt. Denne Johan Larsson frågades hurudan färg hästen hade?  Svarade röd och bläsnig, som gick tillhopa med en brun häst och hade skälla på sig.

Frågades vad han ville med hästen? Svarade först att rida med honom  i Stranden. Men då honom förehölls sådant vara en fåfäng ensaga och förebäran efter han var oppgången att plocka bär och oländigt att rida, som han sig tagit hästen allena att bese honom.

Frågades huru nära han var tillhopa med hästen? Svarade att han höll honom i svansen att få honom fatt, men inge vidare beställning med honom hade, och var det en hårsshäst.

Frågades om han bundit hästen, svarade Nej.

Frågades om han hade den tanken och det oppsåtet, att bedriva sådan otukt och djävulskap med hästen? Svarade Nej, att han den tanken och det oppsåtet intet hade, ej heller det gjorde.

Johan Larsson förmantes tillstå sanningen och bekänna sin Synd. Vartill han med löje svarade, att han väl långt före sig bekänt, om han den synden begått. Viste sig mycket styv och stursker. Härpå avvistes Johan Larsson, och den hållne rannsakningen över denna sak i Gambla Carleby den 2, 3 och 4 october 1706 opplästes i Rätten, varpå Johan Larsson åter inkallades och honom förehölls

1.att han strax då han var sedder bak hästen i sådan beställning blivit så betagen att han vederkänt sin felaktighet, och sagt sig aldrig sådant gjort förr, och bad dem tiga därmed.

2.att han inför Tingsrätten i Gambla Carleby tillstått sig haft oppsåtet, att bedriva den Synden, men blivit därifrån hindrader förmedels att Anders Nynäss ropat på honom, och att det oskäliga Creaturet ej varit Sto utan Hårsshäst, och fördenskull ytterligare förmantes tillstå och bekänna sanningen. Härpå ville Johan Larsson i förstone intet svara, men omsider sade, att han varken det sagt eller det gjort, varföre rannsakningen i Gambla Carleby över denna sak hållen för honom opplästes, och vid var och en omständighet tillspordes om det icke så var hänt och skett, som i rannsakningen står infört, då han måste bekänna, att han i oppsåt hade att bedriva den synden, men därifrån hindrade genom Anders Nynäss ropande på honom och han varit när därtill, dock intet kommit så vida, det han haft fram utur böxorna sin hemliga lem.

Frågade huru han fisk hästen att stå stilla i marken för sig, och om han hästen bundit? Svarade att hästen stog nedan under en liten höjd vid en Myra, men honom intet bundit, utan hållit svansen att få honom fatt.

 Johan Larsson förehölls att han eljest haft särdeles konst eller kraft med sig att få hästen till att stå stilla för sig i fria marken till sådan beställning allenast därmed att han hållit honom i svansen, emedan sådana Creatur intet gärna låta taga sig med svansen, utan att de slå eller springa, varpå han svarade sig ingen kraft därtill brukat ej helle hästen bundit, som eljest var spaker av sig.

Johan Larsson frågades vad tid på året och vad tid på dagen detta hände? Svarade att det var vid Mickelsmässtiden på året, berättandes att de låge i Skagehamnen fyra dygn och ginge därifrån Michaelis dag, att han var tillhopa med hästen om en morgon av de dagar de där låge stilla.

Johan Larsson förehölls detta hans förehållande giva den eftertanken, som han vore van vid sådana beställningar.tillförende och därföre förmantes, att om djävulen honom förfört honom att begå en så vederstygglig synd, han sådant måtte ångra, tillstå och bekänna, vartill han svarade, att han aldrig tillförende sådan synd begått, ej heller denna gången kommit till någon gärning.

Frågades om han hade någon vittnesbörd med sig om sitt leverne ifrån sin födelse ort? Svarade Nej.

Frågades om han i sine yngre år gått i vall med boskapen? Svarade Nej, och att de på den orten intet bruka vallbarn.

Härpå inkallades Ällö byemän Pehr Erichsson och Olof Pehrsson, vilka tillspordes om de hava någon häst av Röd färg  och bläsig? Som svarade, att de förledne Sommar intagit två hästar ifrån Banafiäl, den ena brun, den andra röd och bläsig, som ginge på Skagen. Den bruna hästen hörde Jon Mårtensson i Banafiäl till, den röda hörde Erich Andersson i Banafiäl till, den han än har behållen. Mera sade de sig intet veta härav.

Som man ingen närnare opplysning här kunde få i saken,efter ingen på denna orten någon kunskap om den hade, ej heller kunde Johan Larsson bringas till närmare bekännelse, alltså överlades detta högmålsärende till slut i anledning av det 14 Cap: Högmåls balken.
Resolutio.

Ehuruväl Johan Larsson gjort sig mycket misstänkt för denna tidelags missgärning

1.därigenom att så snart han i Skagehmnen anlänt och blivit hästarna varse sig begivit sig ifrån sin Cammerat och --- med dem.

2.genom sitt tal för Cammeraterna i det han sagt aldrig så gjort tillförende, och bett dem tiga därmed, jämväl tillstått sig vara när till sysslan allt efter hosgående  Rannsakning hållen på Härads Tinget i Gambla Carleby den 2 och 3  october 1706. Likväl emedan han såväl då som nu  ständigt nekat till själva gärningen och den som honom sett vid hästen intet kan betyga om någon fullkomlig beställning, så att gärningen varken är tillstådder eller med fullom skälom honom påtygader, han dessutom råkat för en häst och intet något sto, och eljest hans förde leverne obekant här på orten. Ty kan Rätten i sådan beskaffenhet och i en så mörk sak intet döma Johan Larsson ifrån livet för verkeligen begångit tidelag i Skagen, utan som Johan Larsson dock måst tillstå sig haft oppsåtet att bedriva den styggelsen, så vill Härads Rätten i all underdån ödmjukhet hava hemställt till  Höglovl Kongl Hovrättens Högrättvisa beprövande och gottfinnande, vad straff denna Johan Larsson bör undergå för sitt gova oppsåt och tillbud sig till Correction och rättelse.