Dråpet i Torrböle 1682


Dito rannsakades över det dråp som begånget var av Samuel Samuelsson i Torrböle på grannen Herman Mårtensson. Dråparen Samuel Samuelsson född här i socknen och all sin tid har levat emot 50 år, föreställdes och tillspordes om han någon ovänskap haft med sin granne, som han således livet avhänt. Därtill han nekade, berättandes att förliden Nyårsafton blev han tillika med sin hustru av grannen Herman Mårtensson hembjuden till Måltids. När de en stund på aftonen setat ville han gå hem efter häst för sin hustru, efter hon var sjuklig. Det grannen vägrade, säjandes; Jag förer fuller henne hem med min häst, det han gör. Hermans piga eller syster följer ock strax med hustrun. När de kommo hem låter han tappa upp dricka, och ville så ha något brännvin att honom pläga igen, och som han själv intet hade tager han tvenne fårskinn, följes så bägge tillbaka till Hermans gård igen, på dem tager något brännvin vid pass 1/2 stop av Hermans hustru. När han får brännvinet följas de åter bägge tillbaka hem till Samuels gård igen, brännvinet supa de tillhopa upp, så många i stugan voro, hustrun, pigan och de bägge. När det var allt ville han gå efter mera för tvenne st. skinn ännu, men intet till Herman utan till den andre grannen, efter han tyckte sig få för litet av Herman. Går så ut i boden efter skinnen med krukan i näver, Hermans syster kommer efter, och då Samuel kommer ut ur loftet med skinnen, beder han Hermans syster gå in efter pigan att hon skulle följa honom efter brännvinet, det hon gör. Kommo så alla 3 ut igen. Herman hindrar och vägrar pigan i farstudörren det hon intet skulle gå efter brännvinet, ville sin syster skulle följa, och pigan vara hemma. Då säger Samuel; Jag vet intet granne, vad du så vill alltid få befalla mitt folk, eller vilken givit dig fullmakt över mitt folk. Herman svarar; Vad säger Du din Skälm?  Samuel går norrut porten, och Herman stiger efter. I porten säger Herman, menar Du jag har intet fullmakt över dig och ditt folk, fattar så honom med bägge händerna i håret på bägge sidor om öronen, så att det syntes efter vart finger. I detsamma fattar Samuel i det området att han drager kniven och skar honom i magen under bröstbenet. Kan inte minnas om de föllo kull eller intet. Det var om mörka natten, allena voro de och bägge druckna intill dess systern och pigan kom efter. När han blev skadad sade han, "Du far illa med mig med kniven", går så strax hem. Samuel går in i sin stuga, till dess Hermans hustru kommer efter honom och klagar huru det stod till med (sin) man. Nekar sig någon ovänskap haft med Herman tillförne. Måste och tillstå att Herman vägrade honom skicka efter mera brännvin, men för den orsak att han intet mera ville sälja, ty han väntade gäster, icke heller ville han att det Samuel skulle köpa utav Grannen.

Efter denna Samuel Samuelssons bekännelse inkallades pigan Margareta Olofsdotter, som tillstädes var, då trätan begyntes mellan husbonden och grannen., vilken efter avlagd vittnesed berättade, att när Herman förde hem matmodern om Nyårsnatten, togo dricka upp i en bulle, när de litet druckit gå de bägge ut, voro litet borta, men kommo strax igen och hade brännvin med sig. När de detta utdruckit går Samuel ut och skulle gå efter mer brännvin, tager med sig Hermans syster, som skulle följa honom, men när han tagit det han skulle ha, skickar han Hermans piga in efter sig att hon skulle följa honom. Herman och han följes åt ut, så säger Samuel, Du äst intet för god att följa mig efter brännvin. Nej säger Herman, min piga skall följa dig, då säger Samuel, Gud vet granne vad Du har för fullmakt över mitt folk. Då svarar strax Herman, vad säger du belghund. Därmed följas de till porten. När de kommit till porten säger Herman, menar Du jag har intet makt över dig och ditt folk, tar så handen i håret, i detsamma skedde olyckan. När hon vidare examinerades måste hon tillstå, att mellan stugan och porten trätte de inte. Samuel gick före till porten, Herman därefter, sedan Hermans syster och så Margetha. Inne i stugan voro de alt goda vänner och ingen förmärkte någon ovänskap. Det hörde hon Herman säga, "pass intet på köp mer brännvin nu", men husbonden ville pläga honom. Gick så ut därefter som sagt, ute vid förstudörren föll intet stora tal dem emellan, än tidigare berättat. Vilkendera i porten först tog i handtaget kan hon inte alldeles säkert säga, emedan hon kom efterst (sist) dit och det var mörkt, då de redan voro tillhopa. Låg intet kull med varandra, som hon märka kunde, voro strax skilda. Herman klagade sig och gick hem med systern. Mera hade hon intet att (berätta).

Efter detta föreställdes Hermans syster Anna Mårtensdotter efter inga andra varit tillstädes när trätan begyntes, vilken förmanades på sin Själs Eviga Salighet betyga och bekänna det som sant vore i detta ärende, och intet däruti dölja, varken för skyldskap, övertalan eller någon annan orsaks skull, som berättade alt detsamma som den förriga, Nämligen:

Att brodern Herman följde grannen och hustrun hem, och hon följde med, togs in dricka, litet efter gingo Samuel och Herman ut men kommo strax tillbaka med ett 1/2 stop brännvin, därav de samtliga drucko, och voro alla lustiga och glada. När brännvinet var alt (slut) ville Samuel gå efter mera, det Herman vägrade, sade sig intet mera brännvin behöva. Samuel går ut att hämta brännvin, Anna går och ut med. När Samuel kommer av Loftet med skinnen han skulle ge för brännvinet, ber han henne gå upp efter pigan Margretha att följa sig , det hon och gör. Margretha går ut och Herman tillika. När de kommit till farstudörren säger Samuel. Du är intet för god att följa mig efter brännvin. Då säger Herman, nej min syster skall följa dig. Samuel frågar vad han har för fullmakt över sitt folk. Herman svarar, vad säger Du belghund, trätte inte mera. Samuel går åt porten med Krukan i näver och Herman går efter, höres intet att de under vägen träta. Herman säger, nog har jag makt över dig och ditt folk, om jag vill. Tar i honom, därmed bär det ihop, och i detsamma sker skadan. Kunde intet se om de lågo kull, ty det var mörkt, och de skildes strax åt. Herman gick tillbaka över gården hemåt, lägger sig strax och sig klagar att han skadder (skadad) var. När hustrun såg att han så illa var medfaren, går hon till Samuel, då han följer henne tillbaka till Herman, och Herman visar honom hur han sig hanterat. Samuel säger "Gud nåde mig så visst Den onde rår mer än jag". Då säger Herman, hur menar Du det lärer bliva ? Samuel svarar, jag ser mig intet annat före än Böveln på mig kommer. Därpå säger Herman, min hustru är därmed intet betjänt. Mer vet hon intet att berätta.

Härefter inkallades deras granne Per Jonsson som var tillstädes andra dagen, då Prästen var hos Herman Mårtensson, vilken efter avlagd vittnesed med hand å bok betygade att Herman klagade stadigt över Samuel det han utan orsak var vållande till hans död. Förliktes likväl med honom på det sättet, att där han bliver död skulle hustrun ha 200 dr. i förlikning med bårdskärarlönen dessutom. Men skulle han bliva med livet, så skulle Bårdskärarlönen i de 200 dr. vara inräknat. Tillspordes om han visste av någon ovänskap dem emellan?  Svarade sig ingen stor ovänskap dem emellan försport.  Men likväl som ett agg och litet hat dem emellan efter Herman alltid ville dricka på Samuels pung, kunde under tiden smått träta, men aldrig slagits det han kunde veta av. Varit i lag med dem i 5 års tid. Dagen efter sedan skadan var skedd, råkade han Samuel, och i detsamma frågade honom vad dem emellan var kommit, då svarade Samuel med dessa ord; " Det gamla agget kom nu fram". Nyårsdagen om afton var Prästen hos Herman. Andra morgonen därefter blev han död. Mera hade han intet att vittna.

Sedan inkallades Cappelanen i Församlingen Hr. Joen Attmarius, vilken på sin ed och eviga Salighet berättade, att han Nyårsdagen om aftonen blev kallad till Torböhle att besöka Herman Mårtensson. När han dit kom var han mycket svag, dock vid sitt fulla förstånd, klagade över sin granne det han honom alldeles oskyldigt skadat till livet, gjorde denna berättelse, att han tänkte göra allt väl emot sin granne Samuel, bad honom och hustrun till sig, plägade dem som bäst han kunde och förde dem hem, då Samuel hämtar brännvin en gång för 12 öre. När han andra gången ville gå efter brännvin och ville ta pigan med sig, nekar han därtill och ville hindra pigan. Då frågar Samuel: Vad har Du beställa över mitt folk? När de kommo till porten, bekände han sig tagit i Samuel, men intet i någon ond mening, utan att vägra honom gå efter brännvin. Då begynte Samuel bli ond, griper så i Hermans skjorta, så att hon går sönder, varav han ock blir ond, tager så honom i håret, i detsamma skadar Samuel honom med kniven. Tog på denna bekännelsen Absolution och Herrans Nattvard, dock lät han sig nöja att hustrun måtte sig förlika låta med 200 dr. och Bårdskärarlönen dessutom, om han bleve död. Men skulle han bliva vid livet, skulle då Bårdskärarlönen vara inräknad i de 200 dr. Herman levde inte längre än till andra morgonen. Mera hade han intet att betyga.

Herman hustru beder för dråparen, och ville sig med förlikningen benöja låta. Men som Härads Rätten ej annat finna kan än Samuel Samuelsson alldeles onödd och oträngd sin granne Herman Mårtensson livet avhänt, och vid första gärningen tagen, så kan denna ringa Rätten honom för livsstraffet ej befria, utan så efter Guds Lag, som det 2 Capitlet Dråpmåla Balken ll. dömer honom till döden, hemställandes detta i all ödmjukhet under Höga Kungl. Hovrättens Nådiga betänkande.