1665  26 oktober
Grundsunda och kronobönderna i Arnäs Ström
Förra bef.man Ifuar Mårthensson i st.f. Knut Ingelsson
Nämndemän

 

§1
Jon Abrahamsson i Fanbyn blev satt i Tolvmannanämden och avlade sin ed, att han därutinnan rättrådig finnas och vara.

§  2
Emedan som kyrkoherden väl.de Hr Swen igenom sin skrivelse haver tillkännagivit, att Cicilia Hansdotter /:Herman Larssons horkona i Husom :/ vill falla ifrån en stor del av den bekännelse, som hon om samma hordomslast vid rättegången och Tinget den - 7 september nästlidne gjorde. Fördenskull haver man åter måst hasta för än sig borde med Tingshållandet till att göra all möjlig flit om den svåra saken, sanningen utleta, och avlopp som följer, Näml:

Konan Cicilia hades för Rätten ooch förmantes till sanningens bekännelse, och ändock hon, eftersom uti den förrige rannsakningen förmäles, haver bekänt sig nästförledne Pedersmässetiden i sin  husbondes Olof Christopherssons badstugu i Ällön fött dött barn i enslighet, och det sedan i badstuguugnen uppbränt. Likväl säger hon nu sig då icke sanningen bekände, utan för Fem år här tillförende om Mickelsmässoveckan haver hon hos sin förrige husbonde Herman i Husom fött dött barn, som han med henne avlat haver, säger sig ock om Jacobi tid nästtillförende hava sagt för Herman sig vara med barn och han då sagt: Gud Nåde oss, då så är det ute med oss. Herman hades in och i konans närvaro tillfrågades om förbem.de hennes bekännelse? Vartill han svarar och säger, att de bägge voro i åkern att lada hö, då hon bekände för honom sig vara med barn, däröver han vart mycket illa tillfreds och konan begynt förmana honom icke taga så illa vid sig, att hans hustru av hans åthävor skulle kunna förstå icke vara allt rätt med honom, såsom ock konan därhos sagt kanske det kan hända mig som mången hända plägar, att jag bliver av med barnet? Vartill hon konan svarade sig ej kunna minnas om hennes tal så hade varit. Dock tillstår och bekänner hon Herman då hava sig förmant om barnet skulle bekomma liv, skulle hon ingalunda dess liv förspilla. Konan tillviter Herman samma tid haver sagt, när de pläga lyfta och bära tunga bördor, så bliva de av med fostret för än det får liv, men icke befallt henne så göra som hon likväl säger sig gjort hava, varemot Herman svarade sig icke kunna minnas om deras ord eller samtal så hade varit. Vid pass åtta dagar sedan, som konan haver bekänt sig med barn vara, säger Herman sig henne tillrått hava, att gå till Kyrkoherdens hustro och hos henne bekänna och rådfråga, huru hon sig förhålla skulle. Till vilket konan icke nekar eller undfalla kan och därhos säger sig  av oförstånd och blygsamhet hans råd i den måttan icke fullföljde. Konan säger barnet vid pass  - 22 veckor gammalt varit förrän det fött blev, och aldrig kunnat förmärka det haver haft liv, och ett dygn eller något mera förrän hon det dött födde, haver hon malit malt med en handkvarn och legat hårt med buken inpå  kvarnelaven, som hon säger sig mycket ont gjorde, och strax därefter blev sjuk och födde barnet om en afton uti en stugo där allenast hennes husbondes äkta barn ock innelågo. Men straxt om morgonen säger hon sig för Herman hava bekänt barnet vara fött och ligger norr i sängen, bedit honom  göra av det var han ville. Då skall han hava svarat: Skall det nedergrävas, så bliver därav en Möling eller Gast, utan tag och oppbränn det , vilket hon ock säger sig således andre dags aftonen i badstugun gjorde när hon eldade till bad, varemot Herman icke synnerlig säja kunde. Herman såväl som konan bekände, att vid pass två år förr än hon vart med barn så väl som sedan barnet fött var haft olovlig beblandelse så ofta som tillfället haver tillåtit och han henne så före som sedan sin säd förhullit och lovat henne icke med barn bliva skulle. Därtill med haver Herman lovat henne till hustru taga och ingen annan, när hans hustru död skulle som stundom av barns börda som ock eljest sjuklig var. Åtskillige betygade, så av Nämden som eljest, att för tio år sedan, då de hava varit uti ett ödestorp eller fäbodställe Lakamark vid namn att avslå gräs, hava en part berett sig syskonesäng på ladulogen, varest ock var tänkt bem.te Herman med sin halvbroder ligga skulle. Men Herman gått in uti stugan där som Cicilia hade förut bäddat med mossa på golvet, lagt sig hos henne, varandra hållit i famn och sine munnar tillsamman, som kärligit äkta folk plägar göra, vilket tvenne Nämdemäns Håkan Nilssons och Olof Larssons hustrur i Utås betygat hava, som ock där innelågo i var sin säng, var emot Herman och konan icke undfalla eller neka kunde. Dock säja sig den gången icke vidare olovlig gärning bedrivit. Samma år uti Länsmansgården Önskan, där konan då till tjänst var bekänner nu en Nämdeman Håkan Nilsson i Utanås sig tillika med Herman varit där och gjort kor, gått före till sängs och Herman längre uppe suttit, ljuset blivit utsläckt, och intet kom han i säng till honom. Stiger han så upp och går utur Cammaren genom bagarstugan sitt ärende ut på marken och in uti sin nattsäng igen. Sedan han en god stund legat hade, kom först Herman till honom och vart tillfrågat var han varit hade? Svarade, uti andra stugan och gjort Snufftoback.  Likväl måste tillstå och bekänna sig den gången hos Cicilia i andre stugan och sängen ligga, där hon ock säger tvenne barn lågo, och säger alldeles nej för olovlig gärning såväl som konan. Emedan Herman och konan så långan tid olovligt omgänge tillsammans haft hava, fattade Rätten de tankarna, dem flere barn än det ena som bekänt är hava tillhopa avlat och icke låtit i ljuset komma. Vart fördenskull dem bägge särskilte förmante sanningen därutinnan bekänna, besynnerligen henne som först och främst haver till att förvänta det  ---- straffet. Men ingen vidare bekännelse kunde man av--- någondera för denne gången bekomma än som i denna rannsakning förmält är icke något mera barn dem emellan varit utan vad som kan vara förspillt det horkarlen icke haver låtit konan sin säd bekomma. Vad desse saker vidare vidkommer bliver om Cicilia vid det slut som uti den första rannsakningen och nästledne - 7 september skedd är, att hon efter utgångne Kongl. Mandat undergår dödsstraffet. Men Herman belangande understår denna ringa Rätten sig nu icke om honom  någon dom fälla, utan synes rådsamt därmed uppskjuta till dess Höga  Överheten täckes först låta konan stå sin rätt, eftersom befruktes henne icke än med all sannings bekännelse om denne svåra handelen framkommit haver, alldenstund hon under denne rannsakningen såväl som den förriga icke med sitt gråtande haver kunnat fälla några tårar.  Uti all underdånig ödmjukhet REMITTERAS allt detta till den Höglovl. Konugl. Hofrättens Högmäktiga och vidare RESOLUTION.

Att så passerat är som före skrivit står , bekräftasock härunder med underlagmannens hand och Signete, samt Socknens insegel på Nämdens vägnar.
Hovrättens resolution:
Hälsan med Gud Allsmäktig
Befallningsman Knuth Ingelsson

Härhos varder Eder befallning:   Den Högl. K: Hofrättens dom över barnamorderskan Cicilia Hansdotter ifrån Grundsundh tillhandaskickat, varav I nogsamt kunne se och aflega huruledes hon bör ställas i verklig EXECUTION.  Ty är min allvarl:  vilja och befallning, det I den granneligen intaga och EXECUTIONEN utan uppehåll efter domens klara innehåll fortställa vid konans ditkomst på orten, givandes sedan en utförlig relation därå.
Datum Gefleborg d. 19 martii 1666
Carl E Sparre

Efter tvenne inkomne rannsakningar ifrån Grundsunda Socken, är en kona Cicilia Hansdotter barnfödd i Ultrå, som haver gjort enfalt hor med sin husbonde, för detta Tolvman Herman Larsson i Husom, vilket de i förstone nekade, dock efter långsam förmaning frivilligen bekände och tillstodo, att de uti  - 9 år hava haft olovlig beblandelse tillsammans. Men förnekade att därav tillförende något barn är kommit, efter de därtill medel brukat, och han henne sin säd förhållit. Hon blivit havande Persmässe tid 1665 och 22 veckor därefter fött barn i enslighet uti en stugu i Ällön, lagt det å lönn och två dygn därefter uti en badstugu om en lögerdag det uppbränt. Hon konan frikänner Herman Larsson i förstone, att han intet visste det hon var med barn, dess födelse och avgång, dock säger sedan för honom haver bekänt sig havande vara, då han henne bad gå till Prästhustrun, tagandes där råd. Men hon dock intet efterkommit. Herman Larssons hustru beder för sin man, för deras sju barn skull, som det av rannsakningarna vidlyftigare förnimmas kan.

Resolutio:  Kånan Cicila Hansdotter skall för denne sin gärning halshuggas, dock först av Prästerskapet allvarligen förmanas att bekänna sanningen om hon i denna hordom flere barn fött och mördat haver, och om horkarlen med henne därom  i råd varit, sedan haves han med henne till Muns om han ock därtill kan övertygas. Och där han  bekänner sig med henne i råd varit innehålles med EXECUTIONEN, var ock icke, då skall Herman Larsson böta för enfalt hor  - 80 daler S.Mt och för den andre olovliga av honom förövade förargelse vid vatten och bröd, och med executionen av konan fortfars
På den Kongl: Hofrättens vägnar
Sevedh Bååth
Stockholm den 9 martii 1666
Arfvid Ifvardsson
Lars M: Möhrling
Loc: Secretarii
Välbetrodde, w:tt förståndig Knuth Ingelsson Befallningsman över Ångermannelandh
Synnerlige gode män och gynnare.  Salutem.

Jag haver bekommit Edert  brev med innehåll, att jag skulle efter min Ämbetes plikt hava Herman Larsson och Cicilia Hansdotter till Muns och grannel: förhöra och rannsaka om Herman haver varit i beråd med henne uti barnmordet eller om hon gjort flera mord än det ena. Nu haver jag med högsta flit efterkommit. Men hon kan intet mera vittna på honom än hon tillförende vittnat haver och i de förra rannsakningarne författat. Att detta sannfärdigt är vittnar jag med mitt namn och Signete.
Av Grundsunda den 27 Martii 1666
Swen Olai
Ang: Giupl:
Pastor  Loci

Vittnen  för övrigt är läns- och tolvmän samt  hans Excellens

Herr Gouverneurens Gevaldigier
Daniel Swensson

Den 20 maji Kånan halshuggen och Herman pliktfälld med En månad fängelse ifrån den 27. Martii till den - 24 aprilis och penningeböterne skole av honom erläggas.
Knuth Ingelsson                                                                                         

Skrivelse inlagd i domboken:
Emedansåsom brevhavanden  och gamle soldat Måns Gabrielsson föregiver sig hava någon PRETENTION och arvsfordran uti ett hemman Örtre bnd.  i Grundsunda Sn. och Ångermanland, till vilken ände han nu ärnander är sig dit i landsorten begiva och söka det lagligen som han förmenar sig med rätta hava att fordra, ödmjukeligast begärandes mitt Adsistence. Varför till följe av den Höglovl. Kongl. Hofrättens honom meddelte PROMOTORIAL  Varde I befallningsman samt underlagman i Ångermanland allvarligen befallt, det I vid ansökning och brevvisarens begäran noga rannska om det gamle ärende, och vad i då befinne honom efter lag och billigheten vara berättigad till det förhjlpe I honom ofördröjligen i anseende han en fattig långvägader man är, och äntligen så, att han icke får orsak e n annan gång  uti denna sak sig ytterligare besvära.
Datum  Gefleborg den 17 julij A:o 1667
Carl  E   Sparre

I domboken  är också inlagd en skrivelse med i huvudsak sammainnehåll undertecknad Nordingå Länsmansgård den 14 augusti 1667 av Knut Ingelsson och Carl Burman.

§  4
Johan Eriksson i Öden oppböd andra gången  - 3 seland jord i Könsa, som han av Jon Olofsson ibidem  köpt haver.

§  5
H: Sigrid i Husum oppböd 3. gången den hus och jord samt knekteståndet i Kasa, som hon av Erik Eriksson i Kasa köpt haver.

§  6
Vart avsagt fastebrev givas oppå  den hus och jord i Bodom och Grundsunda Socken, som Olof Eriksson till sin systerdotters man  Jon Eriksson i bem.te Bodom sålt haver.

§  7
Nils Olofsson i Fälle anklagade Nils Joensson i Banafiäl hava stulit en Koppar kittel  utur sin sjöbod som han Nils Joensson icke undfalla kunde utan bekände, kittelen befanns  - 8 marker till vikt och  - 3 marker kopp Mynt Marken värderat, som  sig 6 daler kmt belöper. Alltså bliver han Nils Joensson saker att böta Tredubbelt  /:förutan giva målsäganden sitt igen:/ efter utgången straffordning, som bliver i Siver Mynt 28  3/4 marker treskiftes.

§  8
Kyrkoherden över Grundsunda Socken, vyrdige Hr Swen Olai kom för Rätten besvärandes sig nu  ävensom tillförende över det ärerörige ryktet, som en lös dräng vid namn Erik Joensson i Strande här i Arnäs Socken haver sin dotter H:o Kirstin Swensdotter /: sal Kyrkoherdens Hr Hanses Canuti efterlevde änka här i Arnäs:/ uti kommit, lika som henne för Tu år sedan nästledne Philippi Jacobi tid i sin Moders gård där i Strande, skulle hava olovlig gärning bedrivit under den PRAETEXT därigenom ville tvinga henne med sig till äktenskap, som hon dock icke haver samtycka velat, sedan ock utan någon försyn henne för en lättfärdig människa utropat och skällt, för vilken orsak Hr Swen haver av välb:te Befallningsman Knuth Ingielsson låtit stämma och förbjuda Erik Joensson icke bortresa förrän han till samma vitesmål svara skulle, det Capitein Peter Olofsson Ström, som  ock Länsman är säger sig efter Befallningsmans Zedel med vittnen på Kyrkovallen gjort hava, som ock nu Sockneskrivaren Olof Sjulsson i Wike betygar som  Zedelen för Erik Joensson oppläst haver, likväl haver han bortrest. Men när Befallningsman förnam honom till Hernösand kommen vara, bekänner nu Gevaldiern Joen Josephsson sig till honom /:vid pass Jacobi tid:/ skickat vara och förböd honom vid laga plikt tillgörandes icke bortresa, utan sig hem begiva och tilldenne saken vid laga Tinget svara, som långt därefter hållas skulle, vilket han haver utlovat efterkomma. Sedan Bartolomaei tid näst efter haver bem:te Gevaldier råkat Erik Joensson i Ulfön, honom åter vid  - 40 markers plikt förbudit icke bortresa utan låta sig på tinget tillstädes finna, det han med ed utlovat haver och dock icke hållit. Uti nästledne Martii månad var han Erik Joensson i Jämteland, då haver Hr Excellens Gouverneuren Hr Carl Sparre icke allenast befallt honom sig hit begiva och till saken svara utan och låtit sätta honom i handklovarne att han sig därföre löfte skaffa skulle. Omsider Jacobi tid näst förgången kom Erik Joensson hit, då Länsman Ström säjer sig honom råkade när han kom ridandes ifrån Skagen, en fiskare hamn. Så haver han ytterligare tillsagt här hemma till Tinget bliva. Han då svarat, därföre är jag nu hem kommen. Men en Nämdeman, hans moders granne, Anders Andersson i Strande betygade honom sedan icke mera än en natt hemma blivit och den andra avrest. Länsman Ström betygar ock, att Erik Jonssons svåger eller systers man Erik Nilsson en fiskare ifrån Nortällie haver för sig samma tid sagt, att Erik icke skall vara tänkter mera hit komma och däruppå budit honom farväl. Därtill med vittnade Länsman, det Erik Jonsson haver för sig bekänt, att hava beställt med en finne i Nätra Socken, som är kommen ifrån Medelpadha, att han igenom konst skulle hustru Chirstin beveka, så att hon härefter snarare skulle bedja honom än han henne, och till samma konsts verkande sade sig fått finnen hennes huvudhår, som han uti en bod i Prästgården överkommit hade, och därtill sitt eget armkläde, varmed han konsten driva skulle, så ock givit finnen En Riksdaler straxt på handen för omaket, och den andra lovat giva då konsten skulle vara fullbordat. Hr Swen inlade en skrift Bartolomaei dag A:o 1664 daterat, som tvenne Söderstäders fiskare Nils och Mårten Pedersöner utgivit hava, däruti de betyga, att han Erik Jonsson haver låtit dem läsa en skrift hos sin moder i Strande, som han med sin egen hand skrivit och underskrivit haver, varutinnan han alldeles haver gjort H:o Chirstin Swensdotter fri ifrån det skamlige rykte, som hon var uti kommen. Inlades ock ett vittnesbörd, som en Tenngjutare M:r Hans Moritz i Stockholm den andre september 1664 haver utgivit betygandes bem.te Erik Joensson haver honom för Läropojke tjänt och utan avsked bortlupit som andre skälmar pläga göra. Sedan inlade ock bem.te Hr Swen fyra trovärdige vittnesbörder utgivne A:o 1664 av näml. Grundsunda Socken den 21 juni, Arnäs  Socken den 29. dito, Östen Olofsson, borgare i Luleå Stad d. 20.dito och av Tio Söderstäders fiskare den 30. dito, uti vilka henne H:o Chirstin gott beröm gives, henne uti sitt Jungfrustånd och emedan hon hustro var, såväl som sedan hon änka blev, sig ärligen och väl förehullit haver, eftersom samma vittnesbörder vart för sig nogsamt utvisar. Denne ärendet sköts till Nämden, och efter föregående skäl, att Erik Joensson haver fem stämningar av motvilja försuttit och icke velat för Rätta COMPARERA till och förelägga vad som honom påfört är. Alltså och efter de gode vittnesbörder som henne hustro Chirstin Swensdotter meddelte äro, samt lagens innehåll av det - 12. och - 40 Cap: av Tingsmåla Balken om sakers avdömande såväl som Domare Reglans innehåll, erkände och dömde Nämden henne alldeles fri för det äreröriga ryktet eller vitesmål som förbe.te Erik Joensson på henne påbördat haver. Men vad oftabem.te Erik Joenssons plikt däremot vidkommer, samt för de skällsord som han väll.de Hr Swen och hans hustru haver tillvitt, kan Rätten därmed för denne gången icke något till saken göra, utan oppskjutes till dess han Erik kan tillstädes komma.

I marginalen:   A:o 1664 den 14 november är denne dom med Postmäst. Petter Hälman uti Sunnerstad levererat, såsom han med första post Hr Swen lovar tillhanda förskicka.

§  9
Peder Håkansson i Banafjäl oppböd det CONTRACT förste gången, som han med sin svåger Olof Olofsson ibidem med dennes faders Olof Algotssons samtycke sinemellan haver opprättat angående Olof Algotssons gård och hemman, att Peder Håkansson som därtill närmast vara skall sådant att behålla och till sig lösa efter hans och hans hustros död.

§  10
Peder Nilsson i Banafjäl oppböd första gången den Testamentsskrift han emellan sig och sin hustro, Chirstin Olofsdotter opprättat och gjort haver.