1671  21 augusti
Grundsunda och Kronobönderna i Arnäs Önskan
JohanPersson Höök
Nämndemän:

§1
Tolvmännen Olof Andersson i Sund, Michel Olsson i Banafjäl och Pehr Michelsson i Utterå betygade, att Anno 1667 om hösten fraktade av dem Joen Mårtensson ifrån Eneköping en farkost härifrån till bemälte Eneköping om en viss summa, och våren därefter samma igenlösa varda tillika med frakten så när som på 1 daler 20 Kopp Mt. Siul Nilsson ibidem var fuller med Joen Mårthensson vid betingandet, men inte något Contract å sine egna vägnar gjorde eller det nämnde, utan Joen Mårthensson allena för Farkosten över tyr och frakten handen sträckte.
R:  Rätten prövade skäligt, att bem.te Siul Siulsson betalar till Jon Mårthensson frakten för sitt gods till Enköping efter Mätismanna orden, och åtnjuter till avkortning det arbete han på farkosten haver gjort tilika med en skälig båtsmanshyra, vad bevisligt vara kan.

§  3
Vad vidkommer den strömmingstunna, som Erich Michelsson fråm Enköping PRAETENTERER av sin broder Esaias Michelsson i Stensäther, så bekänner Olof Christophersson i Ällön för 20 år sedan av Esaias emottagit, till Hernösandh fört och till deras Sal: broder Per Michelsson levererat.
Res:  Olof Christophersson pålades strömmingstunnan betala, och söke sedan sin man var han kan och gitter.

§  4
Anlangande, att Grundsunda Socknemän vilja tvinga någre bönder där i socknen här efter hålla Torgsåkersvägen vid makt, även som de hava gjort, emedan upplänningarne lågo hit till landvägen. Men emedan alla upplänningar efter undfångne RESOLUTIONER är frisagt för landvägs byggningen vid sjösidan, och i det ställe förpliktade hålla vägen vid makt hemma inom deras sockenrå, alltså RESOLVERADES, att de omrörde få bönder icke vidare äre tillbundne vid förriga Torgsåkersvägen att bygga mera med andra, utan var och en i Socknen Man som Man äre skyldiga hålla vägen vid makt inom sitt socknerå.

§  5
Efter sluten räkning av Rätten ville soldaten Johan Eriksson i Fanbyn  av Joen Mårtensson  ifrån Enköping på knekteståndet och utrustningarna, som soldaten fordrar, efter bem:te Jon Mårtenssons Svärfader Sal: Per Olsson i Fanbyn. --- blev han Jon Mårtensson honom skyldig  - ?5 daler 8 öre Kopp Mynt, som honom pålades utan längre uppehåll till soldaten betala.

§  6
Ändock Sal: Alguth Biörsson och Hans Erichsson i Banafiäl för rumman tid sedan hava jordebyte gjort och därpå Anno 1638 den 20 augusti var sitt fastebrev bekommit, likväl haver Olof Nilsson /:som Alguth Biörssons hemman åbor:/ åtskillige tider sådant klandrat, av orsak, att Alguth haver utlovat för  sig och sina efterkommanden skatt och utlagor göra för en utby Wike vid namn, sex seland på den tiden som han Hans Ersson tillbytt haver, vilken sedermera är förmedlat fyra sedesland och Tu seland att skattas, och dessutom sig uti den Högl:Kongl: Hofrättens remiss till Herr Gouverneuren, daterat nästlidne d. 6. Junii och d. 10. dito anbefaller Hr Gouverneuren Hr Carl Sparre utan någon REFLEXION och ---- till sin gjorde CONFIRMATION oppå ovanbem:te fastebrev att ORDINARIIS  JUDEX  skall samma tvist opptaga och åtskilja. Och såsom man  uti Lag och Rättegångsordinantien befinner, att samma jordbyten böra vara ständerstlige och den plikt undergå som den kvalt haver. Likväl haver denna ringa Rätten lämnat parterna till förening, och efter långsam och moget betänkande förenades de, som nu åbor bägge hemmanen med handband inför Rätten, som är Johan Skiulsson i Skedhe och Olof Nilsson och Per Håkansson i Banafiäl å det andre att utlagor och skatt göra härefter för ett säland vardera ---- för utjorden Wike, och han Johan Siulsson och hans efterkommanden så härefter som härtill samma utjord i Wike till hävd och bruk njuta och besitta såsom ock denna rödningen belägen emellan HööMyrogen och fåns Myr hels- , samt halvparten uti ett kvarnläge, som Hans Erichsson sig undan förordet haver, då han jordbytet med Alguth Biörsson gjorde, som dombrevet utvisar. Över allt detta uppsattes Fyratio dalers Silvermynts vite, och dömdes ståndaktigt bliva som parterna  slutit hava och därpå fastebrev givas.