1681  4 mars Grundsunda
Befallningsman Johan Persson Höök
och Nämnden

§  1
Förfrågades om Tolvmännerna hade några PRAETENTIONER på Skjuts och Gästning emot sina vederlagare, och att dem inleverera skulle. Läns och Tolvmän sade sig hava sådane PRAETENTIONER, men icke fullkomligen färdige, så att de kunna ingivas.

§  (2)
Påmintes om Husesynen, som efter Hr Gouverneurens Ordres bör anställas, och såsom odrägeligt vill falla för Häradshövdingen och Befallningsman på alle orter vara tillstädes, ty tillordnades vissa av Nämnden i varje Tingslag, som i sina Fjärdingar, där de bo, besiktiga och syna hus, åker och äng, huru de hävdade varda och hemmanen förbättrade. Jämväl noga anteckna all Ödes jord, beskaffenhet om den hemmanstals öde ligger eller såsom en del av hemmanen. Så ock om något av det öde brukas till någon del av andra, varom de sedan Tings Rätten en noga underrättelse giva skola.

Grundsunda deltes i tvenne delar, efter Socknen är liten. Tord Olofsson och Pehr Olofsson i Finna uti den ena halvan Sonna Gyan, Pehr Larsson i Könsa, Michel Olofsson i Uthanåhs i den andra halvan, Norra Gyan. Sockenskrivaren är dem till hjälp med anteckning och oppskrivande. Tillsades att de näste Ting inkomma med RELATION.

§  3
Samma gång kom för Rätten Anders Johansson i Högen angivandes en piga Karin Erichsdotter vid namn, det hon skall hava SPARGERAT om hans dotter Dårdi ett skamligt rykte, Näml: att hon av en Ryttare skall vara belägrad. Sådant förehölts Karin Eriksdotter, som tillstod sig hava sådant tal för Giöle Johansdotter uti Enfaldighet, det intet vidare utspritt, ej heller någonsin Dårdi sådant förekastat. Dårdi Andersdotter tillfrågades härpå om hon någonting är av denna piga för sådant viter, men svarade sig aldrig av henne hava sådant hört, utan fått veta att hon för andra har hört sådant tal. Giöhle Johansdotter bekände att Karin Eriksdotter haver en gång frågat sig, om bröllop skulle snart ske åt Dårdi med hennes husbondes son, och lade därtill, än vad skamligt rykte Ryttaren Jöran har kommit henne uti. Karin tillstod sig sådant hava talt, dock bad Gud bevara sin mun och tunga, att det skulle spörjas av henne, bad Giöhle tiga därmed och icke komma det ut. Då säger Giöhle, tig tok, jag hörde det långo i Sommars, då min Matmor sade, om det kommer fram, så måste någon stå därföre, så är bäst tiga. Pigan Giöhle säger det för husbonden Per Larsson i Könsa, vars son skulle hava Dårdi, han åter för svärfolket skulle bli. En annan gång har Giöhle åter begynt det samma tal med Karin uti fähuset. Karin Eriksdotter tillspordes om hon hade någon sagman till detta tal, men visste ingen namngiva, sade sig likväl hava hört sådant tal, men sade sig aldrig sådant hava tillvitt Dårdi, ej heller till den ändan därom talt, att hon skulle villa Dårdi sådant tillägga.

RESOLUTIO
Anbelangande det ärerörige tal, som pigan Karin Eriksdotter och Giöhle Johansdotter fört hava om Dårdi Andersdotter i Högen, är detta Rättens utslag: Alldenstund så Karin, som Giöhle

1./  aldrig något ärerörigt hava Dårdi Andersdotter  uppenbarl: tillvitt eller förekastat,

2./  ej heller någonsin tänkt henne sådant tillbinda,

3./  för ingen mer än Giöhle allena sådant talt, med ---ning det intet eftersäja, och Giöhle även för ingen mer än sin egen husbonde,

4./  bägge sitt tal inför Rätten återkalla, förklarandes sig intet annat med Dårdi veta än ära och gott.

Ty pålades så Karin som Giöhle hos vederbörande en frivillig avbön göra, och böte därhos vardera sine  3 marker Smt Läppegälld till åtvarning, att hädanefter innehålla sådant förtal.

§  4
Rätten finner skäligt, att fördubblingsbåtsman Erich Olofsson, som vid sista General Mönstring haver fått DIMISSION utur Cronones tjänst icke dess mindre åtnjuter sine förACCORDERADE huvudlega oavkortat och oförminskat alldenstund han uti sju års tid haver tjänt, dem huvudbonden ovägerligen betala skall.

§  5
Dito frmkom för Rätten Nils Jöransson i Ällön besvärandes sig däröver, att han uti Skagen lydande uti Bolbyn ej njuter den del och portion som i själva bolbyn, där han likväl så i fisketaxan, som annor ränta, över allt efter stångmålet i Bolbyn skattar med begäran att delning uti omägorne måtte ske efter bolbyn. Grannen Erich Pehrsson oppviste däremot en förlikningsskrift av den 13. Maii 1633, som förmäler, att Nils Jöransson intet bör hava av Skagen mer än 1/3 del, besvärandes sig därhos , att han drager större skatt än han äger i bolbyn, begärer fördenskull, att emellan sig och Nils Jöransson uti skatten efter bolbyn måtte jämkat varda. Nils Jöransson reponerade den påberopade förlikning vara mycket mörk och ofullkomlig, refererandes sig därhos uppå en Lagmans Sal: Carl Carlsson Buhrman RESOLUTION, att alle omägorne uti  Älle, så uti våto som torro, skulle delas efter bolbyn. Undrog sig ej heller den av Erich Pehrsson begärte jämkningen uti skatten efter byemålet.  RESOLUTIO: Alldenstund Skagen

1./  flyter av själva bolbyn, haver och med bolbyn samma natur,

2./  är ej heller a parte för sig skattlagd utom bolbyn,

3./  Icke heller kan Erich Nilsson oppvisa något annat laga fäng på mera jord i Skagen än själva bolbyn, förutan denne förlikning de Anno 1633, som likväl i sig är mycket mörk och ofullkomlig.

4./  tillförende RESOLVERAT av Lagman Carl Buhrman, att en sådan jordrevning över allt efter byemålet skulle ske,

5./  Och förledne år in Augusti RESOLVERAT att dem emellan delas skulle efter skatten,

6,/  Sedan beklagar även Erich Pährsson sig över en olikhet uti skatten efter stångamålet, begärandes själv en god reda och jämkning.

Fördenskull lade Rätten dem sålunda emellan, att alla omägor  skulle brytas efter byemålet, och by sålunda till jämföris komma, och sedan skatten där jämkan jämt ger jämn, efter Lag, det 6 av nämden skola ställa i verket, sedan råde var sinom löt, vad han äger, mer eller mindre. Ingen må androm sin löt förtaga, utan han häti vid laga botum. Med vilket bägge parterne bekände sig vara tillfreds.

§  6
Dito kom för Rätten Olof Joensson i Uthanåhs, begärandes få utlösa sin hustrus broder Erik Johansson, som omyndig är, utur faderns hemman i Utanås, uti vilket han äger tvådelarne och Olof Joensson på sin hustrus vägnar allenast tredjedelen. Sådant kunde Rätten intet tillåta alldenstund det strider emot Lag  och det 16 Cap: Jordeb:  L:L:, varest förbudit är övermaga jord försälja. Utan have Olof Joenssons hustru brodern hos sig till dess han kommer till sin mogende ålder, förlikas sedan om köpet det bästa som de gitta.

§  7
Sal: Kyrkoherden Hr Swens änka lät uppläsa ett frihetsbrev för Båtsmanshållet för sitt hemman i Könsa, givet av Munster Herrn Hr Gustaf Axel Sparre. Siähla dat d. 26 Februari 1681.

§  8
Pehr Johansson i Dombäck, ORDINARIE Båtsman, medgav för Rätten, att hans huvudbonde Herman Larsson i Husom haver med honom ACCORDERATom dess huvud stånd av 175 daler kmt. Men som han för rotan haver tjänt uti en lång tid, begärer han njuta ett så stort stånd som andra, Näml: 200 daler, helst efter han i sitt ställe haver legt en duglig karl för rotan, som vid General Munstringen är erkänd och inskriven. Vilket Herman Larsson intet nekade till, allenast den andra icke kommer och begärer något på huvudståndet, det honom härmed vägrat varder, alldenstund Pehr Johansson skall honom till fullnad för huvudståndet förnöja, så att han rotan inte hädanefter för ståndet GRAVERAR.

§  8
Husom och Önska Män uppviste för Rätten en Remiss av Hr vice Gouverneuren Af Ulfsparre, att över deras laxfiske rannsakas skulle, efter utgångne ordres, och som för Rätten berättades att fisket av uppgrundande skall vara fördärvat i det en Sandrevel lägger sig mitt i Å mun, där Husoms å löper in uti Gidån, som hindrar laxen, så att han intet söker Husoms ån, utan går Gidån uppföre till Cronefisket.  Och såsom själva orten bör tagas i ögonsikte, och det man så mycket bättre må JUDICERA kunna, huruledes sandreveln bortstänger Laxfisket, fördenskull bleve desse gode män tillordnade att syna, såsom först Cronones befallningsman Johan Persson Höök och 3 st utsocknes män av Arnäs Tingslag, vilka vid första Ting skola inkomma med omständelig berättelse om beskaffenheten av bem:te fiske.

§ 10
Pehr Jöransson klagade på Bertil Samuelsson, att han intet ville betala honom 6 dal länte penningar vid Dalhamn, utan nekar, efter han vet handsskriften vara borta. Refererade honom eden och sade, där han intet ville gå eden, utan skjuta honom tillbaka till sig, ville han med gott samvete den avlägga, att pengarna äro honom länte. Bertil ville intet göra eden, ej heller referera honom tillbaka, utan tog på sig betalningen.

§ 11
Dito kom för Rätten Joen Olsson  på Öhn sig beklagandes, det han genom Rasmus Samuelsson i Ultrå och Östen Johansson i Skede förvållande har måst betala en Nätsåll för 16 daler till Västerbottensfolket då de härigenom MARCSHERADE förlorad mellan Ava och Aspe med begäran att de honom skadan rehandera måtter. Och såsom Rätten genom noga undersökande befann, det Rasmus Samuelsson  icke allenast haver sett säcken i vägbrynan ligga, och den intet optagit, utan ock där ovanuppå genom sitt bevittnande i oträngda mål inför Capitein för folket det uträttat, att Jon Olofsson haver måst betala säcken utan någon sin skuld. Jämväl Östen Johansson, som var i följe med Rasmus haver säcken hanterat, intet opptagit eller opplyst för vägfarande Mannom. Ty finner Rätten skäligt, att Rasmus Samuelsson och Östen Johansson rättar Jon Olofsson skadan oppå, så att Rasmus betalar tudelarne av säcken och Östen tredjedelen, efter bruk sino. Och så därmed rätta.

§ 12
Gunnar Staffansson uppviste för Rätten en köpeskrift på sex seland jord i Finna begärandes att jorden måtte oppbjudas. Oppbudet beviljades, och skedde förste gången vid detta ting.