1682  27 november Grundsunda
BefallningsmanJohan Persson Höök och Vanlig Härads Nämnd

§  1
Uppå Sal: Erich Jönssons (Jons-) änkas i Banafjäl hustru Karins klagan över den oförrätt henne är  tillfogad vid bytet, som hölls efter hennes Sal: Man 1676, vardetta Rättens utslag:
Där hustru Karin icke njuter efter sitt Accord sine fulla Morgongåvor efter som de på rätte bröllopsdag utfäst, sine kläder till henne skapade och skurne, och hon ej efter honom inbragt i sin Sal: Mans gård, så bör bytet ske henne och arvingarne emellan efter Lag och Tingsdomen för detta avsagd d. 7. Martii 1677, som ställes under vederbörlig EXECUTION.

§  2
Såsom Sal: Johan Pehrsson i Utanås gjort den anstalt uti Kyrkoherdens närvaro, att systern Kerstin Persdotter icke skulle av barnen drivas utur gården i livstiden, emedan hon där mycket ont utstått med föräldrarne, så finner Rätten skäligt, att där barnen icke villja hava henne hänsen (?) hos sig, oppbygga de för henne en liten stuga  på byägorne, med de andre grannarnes sämja, vilken de av bysko--- sedan behåller, som kommer att besitta hemmanet. Och förmanes därhos Kerstin Pehrsdotter sig roligen och stilla förhålla, så med bröders barn, som med grannarne.

§  3
Opböds tredje gången 10 sel Ödesjord i Ultrå, so 1678, 1681 och 1682 öde legat alldeles.

§  4
Erich Olofsson i Banafjäl kärade till Länsman Olof Siuhlsson och Joen Abrahmsson i Fanbyn, att de utan laga dom varit i hans gård och oppvärderat all hans egendom i gälds betalning, som en del obevislig var, och tagit för sitt omak 20 dal:s värde, det han nu intet ville bestå. Länsman tillika med  Joen Abrahamsson svarade sig intet uttagit något av hans egendom, utan allena den oppvärderat, och själva INVENTARIUM visa till hans gäld. Egendomen anslogs, den de begärte Erich Olsson måtte oppvisa. Erich Olsson hade intet samma INVENTARIUM med sig, och de andre exciperade sig intet lagligen stämder, därföre oppsttes ärendet till n ästa Ting.

§  5
För det Johan Eriksson i Fanbyn tjänt uti sin faders gård några år i oskipto bo, bör honom något skäligt vederlag av oskipto. Om flera syskon gjort detsamma, njute var efter förtjänst. När ett halvt Båtsmansstånd av oskipto är avsatt sker ingen osk--- att det andra halva ståndet oppdeles Modren och syskonen emellan, dock att den nötning som skedder är medan de sutto i oskipto bo avdraga.

§  6
Olof Nilss fordran på Sal: Olof Algotsons om någon skuld för 24 år sedan dömdes PRESCRIBERAD.

§  7
Anbefalles Läns-och Tolvmän betala h: Sigrid de resterande 7 dal kmt på hennes sons Båtsmans stånd av Socknen och icke henne förvisa henne till någre ovisse fordringar.

§  8
Oppböds andra gången ett jordeköp opprättat emellan Esaias Michelsson i Väster Stensätter och Johan Andersson i Öster Stensätter om 1 1/2 sel jord, som Esaias sålt till Johan, men ängen sig  förbehållit, jämte en samsättning om en rätt skillnad bägge byarne emellan i Åker och Äng, men skog och mulbete, Klöv om Klöv.

§  9
Änkan hust: Margeta Mattsdotter besvärade sig över Pehr Michelsson i Ultrå, det han henne avhänt tvenne stycken sjöbodar för en ko honom blev tillslagen i gälds betalning, då allt uppvärderades till skuldens avbetalning efter hennes sal: Man, vilken ko hon tog på lega och levde allenast 14 dagar innan hon störtade. Men Per Michelsson haft sjöbodarna uti 7 års tid, och oppburit av dem hyra årligen 3 dal kmt, jämväl tillkände han sig huden, när kon störtade. Per Michelsson svarade sig sjöbodarne intet hava för kon allena, utan ock emot andra försträckte saker, varemot hon sjöbodarne honom handfått. Därtill Hust: Margeta nekade. DICENTES å bägge sidor.

R:  Emedan bevises kon vara anslagen till Pehr Michelssons skulds avbetalning när  CASSIO BONORUM  skedde, så skattas hon förgången och missfaren för dess ägare, helst efter han huden sig tillkänt. Och som Pehr Michelsson i 7 års tid benyttjat sjöbodarne, dem han till sin nytta uthyrt, så att han säkert kan vara betalt över och icke under. Ty skattas all hans PRAETENTION opphäven, och sjöbodarne inrymmes änkan igen, såsom Pehr Michelsson sig med dem intet vidare må befatta. Men till Lars Olofsson skall h:Margeta betala ett vinterlass hö, eljest inrymma honom den ena sjöboden.

§  10
Oppböds andra gången 8 sel hus och jord i Banafjäl, som Joen Jonsson ibidem inlöst utur skuldmans händer, såsom närmaste bördeman, det han med en inlagd räkning och riktige QVITTENTIER beviste. Häremot protesterade Joen Nilsson till inlösen, efter det varit hans faders hemmen, som lämnas dem till lagligt utförande.

§  11
Angående Olof Nilssons i Banafjäl PRAETENTIONpå de 100 daler kmt, som i förskottspenningar betalt till socknen år 1651, då han jämte sin granne kommer under Drottning Christinas Lackej Johan Olofssons DONATION, uti vilken 100 dal kmt han förmenar grannen Sal: Olof Algotsson borde svara halvparten, emedan de bägge tillhopa förre gången varit slottlagare och en knekt utgjort. Socknens män förklarade sig härpå, att då de bägge komme under DONATION stod knekten på dem, därföre skulle de betala ett helt båtsmansstånd 200 dal kmt, 100 dal Olof Nilsson, och de andre 100 dal skulle Sal: Olof Algotsson betala. Om något däruti brister är det Socknens skada.

R:  Emedan Olof Nilsson i Banafjäl näst för än han kom under VALE DE PIEDS  Johan Olofss DONATION år 1651, utlagt till Socknen förskottspenningar 100 daler kmt för sin nötning intill den tiden, det hans Slottlagare intet gjorde, ty är skäligt, att enär DONATION EXSPIRERAR beräknes de 100 daler för Olof Nilsson såsom nyss satte, och den tiden han under DONATION varit för ingen nötning.

§  12
Uti de 100 daler kmt:s skadestånd, som dygdesamma Matrona Hustr: Margretha Teet PRAETENDERAR  av sin hemmans Skopman Olof Olofsson i Dombäcksmark, skall han betala 50 daler kmt, det han jämte sin hustru uti gott folks närvaro utfästat genom handräckning. Och det så mycket skäligare, som bem:te 50 daler förärtes av den dygdesamma Matronan till PIOS USUS,  Näml: till Grundsunda Kyrka.

§  13
Länsman Olof Siuhlsson i Önska beklagade en Soldat ifrån Västerbotten Thomas Olofsson vid namn av Skyttenhielms Compagnie, som under ett frieri hans dotter till ära och redlighet förklenat, att då föräldrarna och dottern stadigt avslo hans begäran, griper han till det medlet att utropa henne offenteligen för en hora, och sig icke allenast skriftligen utan ock muntligen säga, att han henne besovit, begärandes det han för sådant grovt tillmäle vederbörligen plikta må. Thomas Olofsson själv tillstädes svarade sig redelig friat deras dotter och henne till äkta begärat.  Kan intet undfalla skrivit henne till, att han givit henne de gåvor hon icke kan giva ifrån sig , sade sig 4 nätter legat tillhopa med henne uti kammaren uti sängen näst hennes, därifrån han till henne gången är och trenne nätter fullkomligen haft sin vilja med henne. Karin Olofsdotter förekom och sade sådant en uppdiktad osanning vara, ty förledne vintras år 1681 näst för Nyåret är han hit kommen på detta sitt fåfänga frieri, medan hon och fadren voro borta till Själa Socken på ett bröllop. När de hemkommo sades honom, att han intet hade att sig där efter bemöda, begärte likvä bliva kvar en dag eller två att vila sin häst. Blev så beliggande uti samma stuga som föräldrarna och barnen lågo i en säng  där skjutsbönder under tiden plägade lägga sig, hon tillika med tvenne sine systrar själv tredje uti en säng låg, dit han väl kom och satte sig på sängbrädet, men aldrig vidare, det hon vid sitt samvete vet, ändock han henne annat söker påföra, visar ogörligheten av såväl föräldrarnas närvaro i nästa säng, som syskonen i hennes egen säng. Thomas Olofsson INSTANTIERADE pigans vilja vara god nog, men föräldrarna sig däremot opplägga, i synnerhet modren, hade aldrig rest därefter, var icke Pigan genom sin skrivelse givit honom något hopp. Vartill Karin nekade, ej eller kunde Thomas uppvisa något sådant brev. Men berättade sig henne givit 3 Rdal till en förlikning, dem hon sade sig intet emottagit, utan hon ifrån sig kastat, som tillbaka skickades med Regements Prästen Hr Joen Fluur. Thomas Olofsson svarade sig inga pengar emottagit, därpå han oppviste en ATTEST och PROTESTERADE att Länsman Olof Siuhlsson honom utfört för en Landslöpare genom sin skrivelse, varpå han uppviste en copia. Varpå Länsman sig förklarade det intet vore hans brev, ej heller sig honom kallat någon Landslöpare, utan en folkskämmare, som kommit i annat land och lugit äran  av folk, vilket nogsamt bevisligt av honom skett vara, det han nu inför Rätten påstår, vilket icke är någon ärlig hantering. Vilket deras tal och gensvar med mycket mera som dem emellan växlades, togs av Rätten i noga överläggande. Och som inga bevis funn es på Thomas Olofssons sida, varken till äktenskapsloven eller förövad otukt med Karin Olofsdotter, ty dömdes hon fri. Och Thomas Olofsson som sig berömt med henne haft olovlig beblandelse, antingen därigenom henne till hustru få eller förklena till hennes ära, pliktar efter Kongl: Straffordning på sin egen muns bekännelse såsom han syndagärningen begångit sine 40 marker Silv Mt, och därhos för det han oförskyllt hennes ära sökt skämma sine anra 40 marker Silv Mt efter det 20 Cap: Tingmb L:L: