1683  1 december Grundsunda Johan Persson Höök Nämnd:

§ 1
Johan Joensson i Banafjäl lät tredje gången uppbjuda 8 sel hus och jord i Banafjäl sitt Moder Faders hemman, som han löst utur gäld varmed hemmanet var graverat, av Moder Brodern Sal: Nils Joensson, som hemmanet tillförende åbott haver en inlevererad skuldlängd under andra uppbudet. Härvid inkom Sal: Nils Joenssons son Joen Nilsson och begärde sitt faders hemman inlösa, som fadersystrens barn Erich Joensson och Johan Joensson är komne att besitta under hans omyndige år efter fadrens död, emedan han nu till sine laga år kommenär och sitt faders hemman själv åstundar åbo. Så ehuruväl Johan Joensson tyckte för svårt vara avträda hemmanet till Joen Nilsson, alldenstund han det löst utur gälden och upprättat utur vanbruket i förflutne besvärliga Krigstid, jämväl en halv båtsman därföre satt. Likväl som Joen Nilsson befanns starkare i börden, trädandes i faderns rätt, ty kunde rätten honom intet vägra inlösen av sitt Sal: faders Nils Joenssons hemman, så framt han inom laga tid och fatliernes förlopp sin rätt med lösen fullfölja, som ske bör efter mätismannaorden, i förmågo av det  3 Cap: Jordab. L:L:. Över båtsmansnötningen kunna parterne under gode män därjämte likvidera.

§ 2
Olof Olofsson i Öden med sin hustru kom för Rätten och begärte få avlägga sin Ed, det de till svärfadren Johan Erichsson betalt 18 daler kmt i plåtar, till vilken leverering gubben Johan Erichsson nekade, och anböd sig även besvärja det han aldrig desse 18 daler av dem uppburit. Men som Rätten strax prövade deras lätthet att anbuda  sig till eden, fördenskull att undvika själavånda, lade Rätten dem sålunda emellan, att halvt av bem:te post penningar skall räknas för betalt och halvt obetalt. Med förmaning att de hädanefter sig beflita leverera och emottaga penningar i vittnens närvaro av varandra.

§ 3
För de 4 1/2 marker jord Pehr Olofsson i Öster Stensätter köpte av Johan Esaiessons fader i Väster Stensätter, lades Son Johan i bördsrätten 3 dal kmt, som Pehr Olofsson lovade med en god villja till honom betala.

§ 4
Uti saken emellan Socknens män  och fjärdingskarlen Joen Abrahamsson i Fanbyn angående 1677 års Skjutsfärdspenningar som dem av Överheten eftergivne, och Allmogen förmenar sig av Fjärdingskarlen som dem det är oppburit intet återfått, var dettta Härads Rättens änteliga dom , att såsom av 1678 års oppbördslängd Jon Abrahamsson  inlevererat i Rätten, intet annat synes kan, än allmogen åtnjutit 1677 års oppburne Skjutsfärdspenningar till avkortning uti 1678 års utlagor, och likväl sådant intet gör på Joen Abrahamssons sida något fullt bevis, så vida allmogen emot honom den misstanken förer, att han ställt och förmerat uträkningen i sin uppbördslängd efter sitt behag. emedan ingen av Tolvmän sig påminna kan sådan uträkning på sockenstugubordet vara skedd, ej heller fjärdingskarlen givit allmogen på  sine levereringer något kvittens. Fördenskull att supptera beviset, prövade Rätten skäligt, att Joen Abrahamsson skulle besvärja sin uppbördslängd för år 1678, näml. att han utan all svek och argan list låtit var och en av allmogen njuta till avkortning bem:te 1677  års skjutsfärdspenningar uti deras utlagor för år 1678, det Joen Abrahamsson  strax anböd sig göra med hand å bok, då allmogen som tillstädes var honom eftergav eden. Varpå han för vidare åtalan i detta mål dömdes alldeles fri. Dock me den åtvarning, att fjärdingskarlen hädanefter kvitterar var och en  av allmogen deras betalte utlagor för vart år uti en liten pappers bok , som var och en kan sig därtill förskaffa, ställande uträkningen på utlagorne av vart seland  och varje rök på ena sidan, och levereringen med dag och dato på den andra sidan.

§ 5
Erich Olofsson i Banafjäl klagade över Länsman Olof Siuhlsson i Önskan och Joen Abrahamsson i Fanbyn, att de år 1676 hava oppvärderat all hans egendom till gälds betalning och gjort honom så sott som fredlös, rört allt hans bo, okallade och utan några order, jämväl efter specification tagit för sådant en stor lön. Länsman Olof Siuhlsson sade sig haft Befallningsmans order på Sal:  Joen Erichs vägnar i Hernösand, att utmäta av Erich Olofs egendom i Banafjäl dess fordran, men förkommit för honom. Reponerades , att sådane order alltid plägar anmälas i begynnelsen av sådane längder som upprättas, som intet skett, sedan om de allena vore skickade till Joen Erichssons gälds avbetalning, så hade de det bort bliva vid och icke vidare gå, men nu röra de allt hans bo, och Joen Erichsson själv sade sig aldrig veta där av. Länsman föregav det varit Sohns Borgmästarens Erich Lunds begäran hos befallningsman. Reponerades att gubben själv levde  och sagt sig intet veta därav. Joen Abrahamsson sade det vara skett på fadrens och sons begäran, därtill de bägge nekade, varutinnan mycket varierades av Länsman och Joen Abrahamsson. Till specification på S----en de för sitt omak tagit, kunde de intet neka, men Länsman reponerade, att han hade 7 marker till fordra av Erich Olofsson, och Grytan har han tagit med Erich Olofs samtycke till betalning. Nils Jöransson i Kasa Tolvman var ditkallad av Länsman bekom allenast ett får. Joen Abrahamsson och Länsman sade ock, att där de oppvärderat allt uti Joen Erichs gäld, hade det intet räckt till för de andra CREDITORERNE. Varpå tillfrågades om Concursus Creditorum var skedd och de DISPUTERAT om  PRAEFERENTZIEN, eller om de tagit sig den myndigheten att dem emellan döma? Då hade de intet annat att svara än att det var förseende av dem. Befallningsman Väl:te Johan Persson Höök bad dem frånleverera sin sedel om de eljest vilja hava något stöd av honom. Det de intet kunde göra.
R:  Såvida Länsman Olof Siulsson i Önska och Joen Abrahamsson i Fanbyn icke kunna uppvisa Laga dom och Execution till sådan utmätning de gjort hos Erich Olofsson i Banafjäl år 1676 över alla hans egendom, böra de efter inlagde specification i Rätten på det de i lön för sitt omak tagit, honom till fullnad RESTITUERA och återfå. Käran om våldet skattar Rätten PRESCRIBERAD i förmågo av det 36 Cap: Konung:b. L:L: