Anno 1686 den 17 Februarii hölls ordinarie Härads Ting med allmogen av Grundsunda Socken i dess Sockenstuga, närvarande Cronones BefallningsmanVälbet.de Hans Höök, med vanlig Härads Nämd.

§ 1
Tingspunkterna med Barnamords PLACATET opplästes. Inga Gärningsmän som föder sig av sitt hantverk. Ingen antagit brännvinsbränneri. Ingen dubbel CONTRIBUTION utgången. Inga högmålssaker.

§ 2
Olof Andersson i Sund angav i Rätten, att han upptagit ett torpställe på Ultrå bysens ägor, som han sig av byemän tillhandlat och härför skattat 2 sädesland jord, byn till lisa och lindring. Men som Ultrå Man honom sedan år 1674 åkärat,  är han dömd kvarsitta under det villkor, att han revas skulle och en större skatt sig antaga, som dock härtill intet skett, varföre i anledning av den 11 pnkten av Kongl. Majt.s Skogsordning RESOLVERADES att Torpet skall med det första revas och prövas, om det högre skattläggas må, och till huru mycket.

§ 3
Alldenstund de 9 daler kmt, som Hust: Anna i Ultrå efter Tolvmäns uträkning skyldig blev år 1682 på skjutsfärderna i Socknen till Olof Andersson i Sund, är vid bytet efter henne betalte, emedan sådana skjutsfordringar bleve opphävne, bör den som betalningen sedan innehållit, henne ifrån sig leverera till Olof Andersson, utan vidare gensägelse.

§ 4
Oppböds andre gången 9 1/2 seland Hus och Jord i Godmark, som Landsskrivaren Ivar Grundell sålt till Pähr Isaksson ifrån Arnäs Socken för 550 dal kmt

§ 5
Pähr Olofsson i Skademark klagade att han statt sig till årstjänst en piga Anna Nilsdotter uti Prästegården förleden Jacobi tid, som ännu intet kommit uti tjänsten. Pastor H. Erich som husbonde är svarade Pähr Olofsson statt pigan med hans minne, och således Pähr Olofsson tubbat hans folk, men pigan blivit i tjänsten hos sin förre husbonde. Pähr Olofson sade sig tillfrågat matmodren innan han stadde pigan, det ock Pastor intet undföll, men förmente honom bort fråga husbonden till. Anna själv tillstädes tillstod att hon tagit städjepenningen av Pähr Olofssons hustro 14 dagar för Jacobi tid och då intet sagt sitt husbondfolk till, att hon ville därifrån, tyckte det dröjdes de talte henne till, att hon skulle bliva kvar, tog så emot städjepenningen av Pähr Olofssons hustru, men sedan så betänkte hon sig att hon blev kvar hos sitt gamla husbondfolk.

RESOLUTIO  Emedan städjan är skedd i olaga tid kan Pähr Olofsson intet vinna pigan till sig utan återtaga städjepenningen. Men Anna Nilsdotter, som i olaga tid statt sig tvenne husbönder pliktar en halvårslön. För okväde emot svareman göres Pähr Olofsson saker till 3 marker Smt efter det sista  Cap: Tingmb.

§ 6
Olof Erichsson i Kasa kärade till Olof Påhlsson i Domsjö, att han oförskyllt angripit sig med äreröriga beskyllningar för en oppfunnen säck på allmänna vägen. Olof Påhlsson intet till svars, dock skriftelig stämd genom Befallningsmannens sedel, som Länsman i Siähla Anders Olofsson i Berg genom sin givne attest betygar, varföre han Olof Påhlsson pliktar för svarslöse sina 3 marker Smt och citeras andra gången till nästa ting.

§ 7
Angående de 93 daler 21 öre kmt kvarntullsrest för år 1670, som Befallningsman Johan Pährsson Höök påförer fjärdingskarlen Jon Abrahamsson i Fanbyn och de 9 daler kmt på 1674 års kvarntull för 6 st: Båtsmansänkor, RESOLVERADES:

1./  Såsom ingenstädes i räkningarne finnes att Befallningsmannen Johan Pährsson Höök Socknen gottgjorde desse 93 dal 21 öre kmt på Knut Ingelssons vägnar, ej heller Socknen oppvisas kan Befallningsmannens acceptation, att betala för Knut Ingelsson desse penningar och Socknen likväl bem.te 93 dal 21 öre kmt på 1670 års kvarntull innehållit och sig beräknat i betalning för sitt arbete för de till Knut Ingelsson på Gideå Cronefiske samma år gjort efter Tolvmäns intygande. Alltså åligger Socken betala denne kvarntullsrest för år 1670, till Cronan och söka sahl. Knut Ingelssons änka eller Sterbhus om betalning för sitt arbete det bästa de gitta och kunna. Havandes fjärdingskarlen intget vidare där medgöra.

§ 8
Böndren som en tid ARRENDERAT  Gidåns Cronefiske tilltalte Olof Jonsson  i  Gidåback om förnöjning för inbördes tunga, som han på Torpet under deras PRIVILEGIO varit fri före, och  RESOLVERADES  i anledning av Hr Gouverneurens  Restitution år 1679 att friheten för inbördes tunga hörer ARRENDATORERNE  till, för vilken Torparen dem förnöja bör.

§ 9
Nämden bevittnade 10 rökar i Socknen så oförmögne varit år 1677, att de Prestegärden intet förmått utgöra, ej heller nu förmå.