Anno 1692 den 27 augusti hölls laga Ting med Allmogen av Grundsunda Socken i dess Länsmansgård Önskan av Häradshövdingen Lars Stridsberg widervarande Befallningsman Olof Westman  och vanlig Häradsnämd

§ 1
Sedan Tinget var lyst frågades om någre högmålssaker vore att i begynnelsen företaga. Det svarades ingen vara. Befallningsman frågades om han på Cronans vägnar hade något att föredraga, då han befallte Länsman framhava dem som förledit år utsläppt skogseld, som angav Ällö byemän.

§ 2
Ällö byemän sade skogselden vara förledit år utkommen på deras skog vid havsgatan, som gjort dem någon skada, men som de intet vet av vem han är utsläppter, hava de ingen att tilltala, som de mena elden lärer vara på det sättet utkommen att resande haft eld  havsstranden och den intet släckt. Är för dem omöjligt alla resande uppvakta i sådant mål. Frågades om Tolvmän intet har efter rannsakat huru elden är oppkommen antingen av byemän själv genom svedjande eller av resande män. Tolvmän svarade att där är intet sådant land det svedjeland kan på den orten brukas, och hålla byemän i det målet fri. Fördenskull kunde Rätten intet vidare där åtgöra innan skadan varder värderad.

§ 3
Olof Pehrsson i Möckling såsom fullmäktig av Gidå och Biörna byemän i Siähla Socken kom för Rätten och begärte slut i saken emellan bem.te byemän  och  ARRENDATOREN  av Cronefisket i Gidån Väl.t Nils Blanck om kongsådrans öppnande, då ARRENDATORENS  fullmäktig Notarien Väl.t Jonas Ekeblad sedan han oppvist sin fullmakt begärte veta av vad skäl de ARRENDATOREN  nu tilltala, emedan han tillförende sig  EXCIPERAT.  Olof Persson beropade sig på order som skola vara gångne därom till Häradshövdingen, varpå Häradshövdingen oppläste Kongl. Cammar Collegie brev av d. 8 Septembris 1691, det Gouverneuren honom tillsänt , som ålägger  ARRENDATOREN  vid Tinget att svara och Häradshövdingen Parterna med dom skilja. Sedan begärte  ARRENDATORENS   fullmäktig att de av Nämden son kände sig partiske i Saken måtte oppstiga så länge denna saken haves för händer. Då ingen sig det påtaga ville, frågades vilken i synnerhet sådant anginge. Då fullmäktigen namngav Jacob Hansson i Dombäck, som skall hava givit attest över fisket, som hos Gouverneuren lärer vara insinuerad, därhos har Tolvmän varit och synt Cronefiske förleden vår, till vad ända, kan han intet veta. Tolvmän sade att de voro av Befallningsman Johan Larsson beordrade oppgiva Cronofiskets beskaffenhet och giva besked därom. Vad han skulle göra därmed veta de intet. Härviod påmintes att sådant lärer Befallningsman för sin skuld hava gjort, emedan han årligen måste hava inseende huru Cronones fiskerien varda vid makt hållne, som också syntes av hans order till Länsman av den 15 maj 1692 som lyda icke allena på Gidån, utan jämväl andra fisken i Socknen. Olof Persson  ITERERADE  Gidå och Biörnå byemäns förra klagan att   ARRENDATOREN  förstänger all fiskens uppgång i älven, varigenom byarne ovan före varda utarmade. Begärde att Kongsådran så här som annorstädes måtte öppnas emedan

1.här intet kan oppvisas något särskilt  PRIVILEGIUM  att kongsådran må täppas.

2.att varken sik, abbor eller gäddor kan oppkomma, beropande sigpå det som på Tinget den 23 Marti 1691 äär passerat, därföre  PROTOCOLLET  samma Dato ock opplästes. Här på  INSINUERADE  fullmäktigen  ARRENDATORENS  Mils Blancks skriftliga svar, antagandes att bevisa det han intet annorlunda byggt än vant varit, och hans  ANTECESSORER  före honom gjort.

1.Med Borgarens i Hernösand Mårten Johanssons attest av den 14 Augusti 1692, som förmäler att han  i 18 års tid har arrenderat Gidå Cronefiske och alltid byggt över hela ån och så långt som han minnes tillbaka varit alldeles övertäppt den tiden laxen gått. Mickel Nilsson i Dombäck, som jämväl  ARRENDERAT  detta Cronefiske, coh Nils Danielsson, som Cronones Laxfogde var hade ån överbyggt med stenkar, men att ha bygde med kränkor skedde därföre att han tycktes intet hinna med stenkaren reparera, som av vattnet utbrutne vore, om han lämnat aldrig så liten öppning, hade han intet kunnat giva en tunna lax för hela fiske etc.

2.att äldsta män i Socknen även det samma skola veta intyga som han begärte lagl. måtte avhöras, att han detta fiske med stenkar förbättrat, därtill har icke allena Kongl. Cammarens förpantnings  CONTRACT  d. 6 September  1677 och Arrende Contract av d. 11 Septembris 1677 honom förbudit, utan ock Gouverneuren Högvälb. Jacob Flemmings order till Befallningsman Sal: Johan Pehrsson Höök av d. 12 Novemb:  1677 som honom pålägger Cronones fiskerien förbättrade ifrån sig leverera, när det en gång ske skall. Varandes stenkar och kränkor enahanda täppning fastän stenkar äre varaktigare. Förmodar alltså varda befriad för vederpartens käromål och i skadestånd eller expenser fordrar 10 daler Smt. Angående öppning huru det rannsakas och dömas skall har Kongl. Cammar Collegium determinerat, Länsman alltså dess avgörande uti Rättens mogne  DIJUDICATION  som bäst pröva gitter om någon har lidit, nu lider eller kommer att lida, ty om det dömdes till uthuggning, där aldrig någon öppning har varit, emedan ej heller i denna ström är Lechsund som Byggningeb: ll: 34 Cap: fordrar öppet böra vara  PRETENDERAR  han intet mera detta fiske, som han ej heller någonsin kan den åtagne Taxan  PRAESTERA  utan Hans Kongl. Majts lärer fuller det med åbo förse. Härpå frågades efter Mårten Johansson som attester utgivit. Men svarades att han för sin ålderdom intet kunnat hit komma. Efter så beropas på gamla män  i Socknen intyga huru fisket tid efter annan varit bebyggt, ty begärdes att parterna ville dem framskaffa. Då framkallades Nils Siuhlsson i Husom  65 år gammal, som efter avlagd vittnesed betygade, att som han minnes efter då han var en gosse hette Laxfogden Lars Michelsson, som betygade med kränkor på det ställe som fiske nu står, men hört sägas att för honom har de byggt i brokaren som stode ovan holmen. Efter honom kom Mårten Johansson till arrende, han byggde också med kränkor, hade allenast ett litet kar vid ena landet, som intet var värt med. Efter honom  tog Befallningsman Knut Ingelsson emot Arrende. Han byggde ock med kränkor i förstone, men sedan lät han genom en halt bonde ifrån Ådalen ovan holmen bygga några  stenkar. Efter honom tog böndren i Grundsunda emot arrende, i detsamma ginge Knut Ingelssons stenkar ut, alltså byggde de sedan med kränkor intill dess de satte opp 3 stenkar på det rummet som fisket nu står. Frågdes om de med desse 3 stenkar täppte hela ån?  Svarades att de stode långt ifrån varandra och emellan byggdes med bart och hälar. Frågades om det icke täppes lika med kränkor och stenkar?  Svarade Nej, ty först kan man intet bygga så bittida, ej heller så tätt, så länge floden är, och med stenkaren kan bättre täppas. Frågades om han minnes någon öppning varit i ån eller Kongåder? Svarade Nej. Utan alltid byggdes över ån sådant som det var. Frågades om det är lika täppning med kränkor och stenkar i spakt vatten? Svarade Ja, att där stilla vatten är täppes lika tätt på bägge sätten. Frågades om icke fisken i stor flod också nu kan gå om? Svarades Ja, att det kan ske som i år i det de intet kunna så bittida bygga som eljest  och kan floden också nu ibland hindra byggningen. Frågades om han någonsin varit i Gidå  och Biörnå byar eller vet att de haft några fiskevånnar? Svarade sig aldrig där varit. Mickel Olofsson i Banafiäl, 80 år gammal, efter avlagd vittnesed berättade längst han kan minnas tillbaka, så var här en Laxfogde, som hette Lars Mickelsson. Han byggde med kränkor över hela ån. Efter honom kom Mårten Johansson till  Arrende. Han byggde även med kränkor och över hela ån. Efter honom kom Befallningsman Knut Ingelsson . Han byggde ock i förstone med kränkor, men sedan lät han sätta stenkar över ån ovan holmen. Strax därpå kom bönder till Arrende, som byggde på annat ställe med 3 st stenkar där fiskebyggningarna nu står. Frågades huru många stenkar där nu? Svarades fem. Herman Larsson i Husom, 80 år gammal, efter avlagd ed vittnade, att då han var gosse hade Mickel i Dombäck Cronefiske, som hade sina våhner i gamla bron ovan holmen emellan stenkaren. Sedan bron utgick byggdes med kränkor av son Lars Mickelsson, som efter kom. Även av Mårten Johansson, jämväl av Knut Ingelsson intill dess han lät bygga stenkar ovan Holmen. Efter honom tog Böndren emot arrende som intet kunna nyttja Knut Ingelssons stenkar, emedan de blevo av strömmen underskuren. Byggde så med kränkor i 2 år, sedan satte de opp 3 stenkar över hela den stora ån, men över den lilla ån stängdes med kränkor så länge de hade arrende. Men sedan Rådman Nils Blanck tog emot arrende byggde han i den lilla ån 3 st stenkar. Blanckens betjänte Felman tillstod detta och sade att ån delar sig genom holmarna i tre. Den stora ån är på Södersidan. Där är 5 kar, den lilla ån emellan tvenne små holmar, där äre 3 kar, den tredje vid Norre stranden, där har Dombäcks man ett stenkar ditsatt år 1687 tillförende brukat beet och häckar. Frågades om någon öppning varit i ån emedan Laxgången påstått antingen i den stora ån eller lilla?  Svarade Nej. Efter byemän i Siähla klagat att så noga täppes att ingen gång fisk kan oppslippa som sik eller gäddor etc. Så frågades Rådmans Blanks Fiskare Felman huru han täpper? Som svarade att när vattnet begynner minskas gör han sig vaser av grankvistar, som han binder tillhopa med vidjor, kläder av sig, binder rep om livet, vars ena ända av en karl hålles kvar sig därmed åt botten och med vasen igentäpper hålet. Aktar alltid på om något hål finnes då han strax det täpper. Rätta och bästa Laxtiden är 14 dagar före och 14 dagar efter midsommaren, för än största floden är övergången kan intet byggas. Medlertid går Laxen opp. Dock hålles våhnorna  täppte hela året. Frågades till vad ända han håller vånorna täppta seda Laxgången  är över?  Svarade för Laxöringarne och grålax skull. Frågades om han fångar små Laxfisk som sik och id etc.  Svarade Ja, att när han kommer skall han in.  Frågades huru mycket Lax årligen fångas vid Cronefisket?  Svarade intet alla år lika under tiden  40 Tr, under tiden 20, 15, 14, 12 så att det intet är något visst. Detta år är där intet mera fångat än 15 1/2 Tunna, förledit år 16 Tr. Frågades huru länge på året man behöver hålla vånorna ut och täppte efter Laxen?  Felman svarade till Bartholomaei.  Frågades om Cronefisket icke skall kunna draga sin vanliga Taxa  8 Tr Lax om någon öppning sker i Älven på något ställe?  Rådman Blancks fullmäktig sade Nej. Contraparter mente Ja.  Frågades om parterna något mera hade att påminna? Svarade Nej, och toge därmed avträde. Sedan sattes saken under Nämdens betänkande, som  sade sig intet annat kunna finna än icke nu strängare och trägnare bygges av  ARRENDATOREN  än tillförende, som givit de andra tillfälle att klaga, fastän ingen Kongsådra kan dömas efter det alltid varit byggt över hela ån, och överbyggningen ingen Taxa draga.  Dock tyckte de skäligt vara att sedan Laxgången är överstånden  Bartolomaei tid    ARRENDATOREN  intet med sin stängsel hindra annor gång fisk stiga opp i Älven. Varpå följande dom  COMIPERADES  . Ehuruväl Rätten finner så väl av vittnens intygande som egen erfarenhet att  ARRENDATOREN  Nils Jönsson Blanck något starkare och trägnare vid Gidå Cronefiske bygger än tillförende på långan tid kan vara byggt, där av Gidå och Biörna byemän tillfälle tagit begära Kongsådrans öppnande, att annan gångs fisk hela året dem intet må förstängas. Likväl emedan ingen är som annat minnes än Cronefisket alla tider varit byggt över hela ån så långt Laxgången påstått, fast det icke alla tider är skett lika strängt. Ty kan Rätten intet döma till öppning av någon Kongsåder helst efter denna älv så beskaffad är att ingen Båtled där ändå kan bliva och de nu ovanföre boende äre ingen Taxa för Laxgång draga. Dock att de som ovan Cronefisket boende och hela året intet må stängas ifrån annan gånfisk, finner Rätten för skäligt, att sedan Laxgången är överstånden Bartolomaei tid om året må ingen sådan täppning av  ARRENDATOREN  vidare ske som avhindrar  oppgången för annan fisk, på det deras vatten som ovanför boende äre icke må alldeles onyttige  varda, utan de jämväl av sina vatten må njuta någon välsignelse till sin nödtorft, alldenstund detta Cronefiske ändå väl kan draga den Taxa, som nu därav utgöres. Expenser opphöre på ömse sidor.

§ 4
Kyrkoherdden klagade att han av de främmande fiskare som ligga i hamnarna intet får sin rättighet av Tionde innan de avresa, begärde njuta  ADSISTENCE  och att Byemännerna som dem intagit måtte tillhållas att utskaffa av dem rättigheten. Vilket Rätten oock prövade för skäligt. Därföre tillsades byemännerna var i sin hamn oppbära Kyrkoherden rättighert av de främmande fiskare som de intagit. Dess innan bem.te fiskare intet må avresa.

§ 5
Kyrkoherden klagade över Kyrkovägarna att de helt oförsvarligen hållas, så att ingen må slippa fram när sockenbud eller likfärd sker. Varpå Allmogen tillsades, att var över sina ägor hålla Kyrkoväg och Tingsvägfärden ock Laggill, eljest plikta de som det 3 Cap: Byggnings B: ll: förmår.

§ 6
Nils Siuhlsson i Husom såsom fullmäktig på sin måg Pehr Siuhlssons vägnar kärade till Nils Pehrsson i Dombäck att återfå 120 daler, som syskonen vid bytet efter fadren Sal: Siuhl Pehrsson avsatt i gammalt knektebrått till Brodren Sal: Olof Siuhlsson, som hemmanet emottog, emedan sedermera ingen knekt  eller Båtsman är satter för hemmanet. Item fordrade han tillbaka av Nils Pehrsson de 30 daler, som han i flyttia tagit av sin broder Siuhl Pehrsson , som var Pehrs fader, emedan han nu är kommen samma jord att besitta. Nils Pehrsson sade om han fått hemmanet av sin broders barn hade de haft något fog med att fordra sådant tillbaka, men som Olof Siuhlsson, som sålt hemmanet till en oskyld Nils Olofsson i Gidåback, då Olof Siulsson även avsatt på köpet  120 daler knektebrått, och den oskylde det sålt till honom, förmenas han brodrens barn ingen rätt hava återfordra antingen knektebråttet eller börden, ty döröver är en gång köpslagat.

Resolutio.  Det berättar Pehr Siuhlsson , att vid bytet efter fadren år 1682 avsttes 50 daler i Knektebråttet som annor skuld på gården, och som samma skuld sedan år 1687 är vorden opphäven genom en Kongl. Förordning, att ingen sedan gammal knekteskuld vidare påtala skulle, så tycker han sig hava fog med sina avsatte penningar återfå. Men alldestund hemmanet av Brodern Olof Siuhlsson som samma  120 daler nött år 1686 är försåld till en oskyls vid mamn Nils Olofsson, då han även i samma skuld avsatt 120 daler innan den av Överheten blev opphäven och förklarad för ogill som på samma köp ernått oppbud och Laga stånd, då ingen sådant påtalat. Ty kan Rätten ej annat finna än att Pehr Siuhlsson sin rätt förtegat och att Nils Pehrsson, som hemmanet sedermera av den oskylde sig tillhandlat må njuta sitt köp tillgodo och för Per Siuhlssons åtal vara fri. Innan avsades föreslogs Parterna förlikning, den de på det sättet inginge, att Nils Pehrsson antog betala 60 daler till Pehr Siuhlsson  och hans syskon, det Nils Siuhlsson på andra sidan för gott erkände, och Rätten prövade för skäligt, varmed all denna tvist och Käran skall opphöra.

§ 7
Uppå vice Guvernörens Högvälborne Carl Håds remiss av den 29 december 1690 på Olof Anderssons i kasa supplication frågades om byens Lägenhet då av Tolvmän intygas att det väl en god by är men på 3 seland lärer en bonde intet gärna var behållen, fastän Olof Andersson som en åldrig man med dem sig någon tid benögt, vilket anseende de ock tryckt bästa vara att de 3 seland efter Olof Anderssons dagar komma tillhopa igen med Nils Jonssons sex seland som i Jordeboken står för ett hemman infört

§  8
CONTRIBUTIONS Längden för år 1692 översågs. Tolvmän intygade  Inhyses Folket ingen boskap hava i detta Tinglag. Item översås Röke Längden. Intygades inga fördels karlar var i denna socken.

§ 9
Nils Pehrsson i Dombäck lät 3 resan oppbjuda de sju seland hus och jord i Dombäck, som han köpt av Nils Olofsson i Gidåback