Anno 1692 den 29 Februarii hölls Laga Ting med Allmogen av Grundsunda Tingelag uti dess Länsmansgård Önskan av Häradshövdingen Carl Stridsberg och vanlig Häradsnämd

§ 1
Sedan tinget var lyst opplästes åtskillige Kongl. Puncter och förordningar Allmogen till rättelse, vilka på de andra Tingen stå  SPECIFICERADE.

§ 2
Angavs ett Nybygge Sund där en benämd Olof Andersson sitter och skattar 2 seland jord till Ultrå by, emedan det skall ligga på dess byägor. Fördenskull blev för gott funnit, att detta Nybygge tillika med Bolbyn skall revas och prövas om detta Nybygge icke kan särdeles skattläggas och bolbyn ändå svara sin gamla skatt och sådant i anledning av den 11. Puncten i Kongl. Skogsordningen.

§ 3
Fjärdingskarlarne Johan Siuhlsson i Skiede och Pehr Olofsson i Stensätter besvärade sig att de för åren 1690 och 91 har måst betala till ARRENDATORERNE i Hernösand för Socknen för vart seland jord 2 daler 18 öre kmt och till Cronones Befallningsman, 6 öre kmt på vart seland som gör 3 daler 2 öre på selandet efter 15 Mantal, där de likväl av Socknen intet mera fått än 3 daler på vart seland, begärte att Socknen måtte dem sådant fylla. Så ehuruväl Socknens män tyckte för mycket vara och utan all ordning att taga mer än 3 daler på selandet, Likväl funno Tolvmän för skäligt, att socknen sådant för fylla till fjärdingskarlen, emedan de intet kunna ligga i förskott för Socknen, och Socknen söker själv ARRENDATORERNE  om de något av dem återvinna kunna.

§ 4
Johan Johansson i Skiede kom rör Rätten och så muntligen som skriftligen tillkännagav, det han med sin hustru h: Karin Johansdotter gjort det avtal, att vilkendera den andra överlever skall njuta och behålla den andras egendom  så löst som fast, så arv som förvärv, efter de äre barnlösa, begärande däröver Härads Rättens stadfästelse, så alldenstund lagen giver var och en fri makt över sin egendom efter sitt behag att disponera, göra och låta undantagande arvejord och börden i allt fast, som arvingarna intet betagas kan, Ty i anseende till sådant, och såvida ingen gammal börd utom arvingarnas vilja och samtycke, dragas dem ifrån, prövar Rätten detta Testamente Lag likmätigt, som vidare Stadfästas kan sedan det på nästa Ting efter någonderas död oförändrat är oppvist, och ingen inom Natt och År efter Testaments förordningen därpå Lagligen talar.

§ 5
Nils Olofsson i Gidåback klagade över någon oförrätt som honom tyckte vara tillfogad av Nils Pehrsson i Dombäck uti hemmanshandeln, Näml:

1.att han intet kan igenbekomma den bördsrätt, som han givit Sal: Siuhl Pehrssons arvingar 20 daler där han likväl klandrat mitt köp och drivit mig av hemmanet.

2.Avdrager för mig på hemmansköpet ett gammalt knekt brått, Näml: 120 daler som likväl av Höga Överheten är opphävt.

3.Har måst rusta ut 3 st Båtsmän för hemmanet ifrån år 1687 till 1691 erläggandes till Sal: Olof Olofsson på Dombäcksmark 150 daler kmt och ej den ringaste hjälp av Socknen bekommit. Nils Pehrsson svarade sig intet drivit Nils Olofsson  ifrån hemmanet, ty fastän han klandrade Nils Olofssons köp, som  han den 13 februari 1687 ingått med Olof Siuhlsson om hemmanet och såsom bördeman vunnit inlösen vid Tinget under andra uppbudet den 26 Octobris 1687, så har jag likväl sedan den 5 Nov. 1687 opplåtit Nils Olofsson att njuta hemmanet emot 10 daler i en stilla och att han skulle skaffa mig  börd för börd igen av sitt svärmoders hemman. Men sedan Nils Olofsson fick sig tillhandla Gidå bak, ville han gärna bliva kvitt mitt broders Sal: Siuhl Pehrssons  hemman, alltså säljer han till mig samma hemman den 25 Martii 1691 ppå samma sätt som han det köpt, utom någon bördsrätt betingande tillbaka. Däruti han och utsätter på lika sätt som han köpt i gamle Båtsmans bråttet  120 daler, vad för de utsätta Båtsman på mig kan belöpa att svara undrager jag mig intet, men i övrigt påstår njuta mitt köp. Nils Olofsson replicerade att som Nils Pehrsson på Tinget d. 31 october 1688 å nyo klandrat så det förra som det senare köp, så kunde jag intet annorledes göra än opplåta Nils Pehrsson  hemmanet på samma sätt som jag det köpt, dock förbehållande mig bördrätten. Nils Pehrsson  DUPLERADE  intet förbehåll vara skett, utan ett rent köp vara dem emellan opprättat, som intet förmäler om någon bördsrätt. Nils Olofsson sade Nils Pehrsson oppburit Bördsrätten av sin broder Siuhl Pehrsson 40 daler, och som han nu återfår hemmanet, bör han så mycket skäligare betala mig tillbaka mina 20 daler, som jag Siuhl Pehrssons barn givit. Nils Pehrsson sade sig aldrig oppburit någon bördsrätt av brodern.

Resolutio:  1.Över de 20 daler, som Nils Olofsson betalt till Siuhl Perssons barn i bördsrätten har han intet Nils Pehrsson att tilltala, alldenstund Nils Pehrsson på sin egen rätt och börd är kommen till hemmanet i förmågo av det 1. Cap: Jord: B: ll:. Utan söka dem som penningarna oppburit det bästa han gitter. Men de 10 daler som Nils Pehrsson själv oppburit synes Nämden att han till Nils Olofsson  bör åter betala, emedan han klandrat sitt eget köp, och hemmanet återfått.

2.Såsom Nils Olofsson opplåtit hemmanet till Nils Pehrsson för samma köp som han sig det av Sjuhl Pehrssons barn tillhandlat så har han intet att tala på de avsatta  120 daler kmt i det gamla knekte bråttet , och äger intet Nils Olofsson oppbära det han intet utlagt.

3.Som tvenne Båtsmän äre satta av rotan medan Nils Olofsson hade hemmanet år 1687 och 1689, så bör Nils Pehrsson svara till den ena dess huvudstånd eftersom hemmanet står Roterat. Ingen hjälp har den ena Rotan av den andra att fordra uti de tvenne Båtsmän som sattes vid Manskapets opprättande, emedan de uti den måttan hade lika  GRAVATION.

§ 7
Befallningsman Hans Höök såsom fullmäktig av Sal:  PASTORIS  i Nordmaling Hr Olai Plantins änka, hit remitterad ifrån  CONSISTORIO, sökte Kyrkoherden i Grundsunda  Wyrdig Hr Erich Diupedius om 9 års resterande Präste Taxa samt 5 års CONTRIBUTION  efter 3 helgärdsmantal: Afwa och Rönnholms byar i Nordmaling, som Pastor i Grundsunda njuter all Kyrkorätt av, och intet velat härtill betala, som stiger till en Summa av  - 36 daler 24 öre, begärandes på änkans vägnar att pastor i Grundsunda måtte påläggas bem.te utlagor betala. Cappilan  Hr Jon Moman på Kyrkoherdens vägnar förmente det vara ett avtal gjort och gammal stadga emellan Kyrkoherdarne i Normaling och Grundsunda, att Pastor i Normaling skulle svara utlagorne efter desse byar för Pastore i Grundsunda, men som intet något sådant bevisas kunde, och billigheten fordrar, att den som nyttan och gagnet  haver måtte och häfta för besväret. Ty blev av Rätten avsagt och dömt att Pastor Hr Erich Diupedius bör till Sal: Hr Oloi Plantins änka svara förberörde års utlagor och  CONTRIBUTION  efter Afwa och Rönnholms byar.

§ 8
Jonas Josephsson fullmäktig av Mantals Commissarien Olof Genberg tilltalte gossen Daniel Erichsson om ett hyen som bortkom år 1691 i Ahrnäs Prästegård för honom då bem.te gosse skjutsade, av följande skäl:

1.Att han olovandes tagit samma gång en Lapp handske utur hans släde som han sedan har måst tillstå.

2.Om nattetid avreste, det Genberg likväl bad honom över Natten vara kvar.

3.Lapphandsken ej heller opplyst för än Länsman i Grundsunda på Genbergs brev begynte fråga efter både hyende och Lapphandske.

4.Om afton när han kom i Prästegården var hyende tillstädes , om morgon var både gosse, hyende och Lapphandske borta, Prästänkan rannsakat allt sitt folk och intet hyen funnits, som hennes attest visar, så att hon måst låna honom hyen i stället. Daniel Erichsson svarade sig intet hyen tagit. Sade hyende var behållit när han skildes från slädan. Slädan stod på gården, komme dit när folket var sängrett, hittade själv  Lapphandsken under vägen när han skjutsade, därföre tog han honom med sig bort, låg ovanpå slädan. Frågades varför han icke sade till innan han drog sin kos? Svarade intet kunde jag gå till honom i Salen, hade sin egen dräng med sig. Denna gossen tjänar nu hos Kyrkoherden i Grundsunda, som giver honom gott vittnesbörd, hans förre husbonde Lars Hermansson i Husom sammaledes, även ock Johan Erichsson i Fanbyn, där han tjänt i 2 år. Daniel Erichsson sade att där var främmande folk om afton, som höll på byta  hästar, bönder så väl i Ahrnäs som Siehla, men kände ingen mera än Olof Påhlsson i Domsiön. Daniel Erichsson sade sig vara född i Giefle och Moderen en tid varit på Siehla Kyrkovall, men nu gifter till Ahlnäs i Siehla socken förmente sig njuta RECONTION  på commissarien Genberg att han beskyller honom för hyendet. Saken satten under Nämdens betänkande, att Daniel Erichsson antingen värja eller fälla i detta mål som sade sig intet hava fulla skäl att honom fälla, fastän stor misstankar kunna vara på honom i det anseende att han om natten rest bort och intet sagt till, agit med sig utur slädan andra saker, Näml. en Lapphandske med mera som rannsakningenvisar, där likväl en skjutsbonde på annat sätt bör skilja sig ifrån sin antagne släda. Så att han i det anseende kunde beläggas att han sig med ed befria, men som han en övermagi är, lämnades saken till bättre opplysning.

§ 9
Karin Mikaelsdotter kravde Länsman Olof  Siuhlsson i Önskan Målsägarrätten uti Nils Siuhlsson böter för begånget Lägersmål  med henne 10 daler kmt. Olof Siuhlsson sade sig förlängst betalt desse 10 daler på detta sättet   5 daler 16 öre har han själv tagit emot och 4 daler 16 öre har sockneskrivaren Jon Abrahamsson oppburit i tvenne års kvarntull och ett års CONTIBUTION .  Karin nekade till de 5 1/2 daler, begärte Länsman måtte avlägga sin ed därpå. Och sade att Jon Abrahamsson oppburit 3 daler på bemälte kvarntull hos Olof Jonsson i Utanås. Jon Olofsson tillstädes vittnade att Jon Abrahamsson  tog hos sig på Karins vägnar  3 daler på samma år hon blev vister ifrån socknen, varifrån de toges vet jag intet. Jon Abrahamsson sade att sådant måste vara på gammal rest. Vill hålla med sin ed, att han intet något av Karin oppburit utan skäl och fog. Länsman Olof Siuhlsson avlade sin ed med hand å bok, att han till Karin betalt 5 1/2 daler på Målsägare Rätten och 4 1/2 daler har Jon Abrahamsson oppburit på hennes vägnar,varpå han dömdes fri från Karin Michelsdotter vidare åtal för Målsägarerätten. Jon Abrahamsson avlade i lika måtto sin ed att han  intet något mera av Karin oppburit än hon på kvarntull contribution och utlagor med rätta skyldig varit. varpå han och dömdes fri för Karins vidare åtal.

§ 10
Ting gästningspenningarna av Grundsunda Socken bestiger för år 1691 efter 55 rökar  - 30 daler 30 öre. Varav Tolvmännerna njuta för tvenne Ting, en dag var gång å  - 3 marker om dagen  - 18 daler kmt är så i behåll för Häradshövdingen  och Befallningman  - 12 daler 30 öre.

§ 11
Gomark 4 sel så gammalt öde att ingen vet när det först lades öde, skall ligga för sig själv, allt övergått med stora skogen och kallas Klyfsnäss. Därföre inga utlagor därefter äre betalte.

§ 12
De som varit nämde till tionderäknare och voro kommet tillstädes avlade sin ed att redeligen och oppriktigt därmed omgås.  Men följande varit nämde efter Länsmans och Sockenskrivarens intygande och intet kommit tillstädes gjordes saker till sina  - 3 marker smt vardera, näml: Nils Jöransson i Ellön 3 marker , Michel Olofsson i Banafjäl  - 3 marker, Nils Siuhlsson i Husom  - 3 marker, Olof Pedersson i Skademark  - 3 marker i förmågo av det  - 33 Cap: av Tingm b.

§ 13
Nils Persson i Dombäck lät 2 gången oppbjuda  - 7 sel hus och jord i Dombäck, som han inlöst av Nils Olofsson i Gideåbak för 326 daler 24 öre.

§ 14
Saken emellan överbyggaren vid Gidå älv och ARRENDATOREN   av Cronefisket i samma älv angående Kungsådrans öppnande, kunde intet företagas för än på Sommartinget då byggningarne och täppningen kunde beses, för vilken orsak ingen stämning på  ARRENDATOREN  är skett till detta ting, därom också Gouverneuren tillförende är tillskriven.