Anno 1694  den 26 Februari sattes Ting i Grundsunda Länsmansgård Önskan av Härads Hövdingen  Välbem.te Lars Stridsberg med Allmogen av Ahrnäs, Grundsunda och Normalings PASTORATER,  widervarande Befallningsman Välbetrodde Olof Westman och vanlig Häradsnämnd.

§ 1
Sedan Tinget var lyst opplästes åtskilliga Kongl. Förordningar, som Husesynsordningen, Skogordningen, om Tjänstefolk och Legohjon, om Skattehemmans beboende, om Barnamord, om humlegårdar, om Skogseldar, om Djurfällande så för andra som i synnerhet för Jägeribetjänte etc.

§ 20
Än rannsakades över öde i Grundsunda, Näml: Gomark 4 seland, som ligger för sig själv och är kallat Klyfsnäs. Åker och Äng så alldeles skoggångne att de står stora Timmerskogen, ej heller minns någon att därefter någre utlagor äre gjorda.

§ 27
Pehr Olofsson ifrån Hädanberg i Anunsiö Socken lät tredje gången oppbjuda 8m seland hus och jord i Banafjäl som Lieutnanten  Manhaftig Pehr Olofsson  Helsing till honom försålt för 400 daler kmt den 18 februari 1693. Då förekom Pehr Håkansson i  Uthanås, som är lieutnantens Pehr Olofssons svåger och hemmanet tillförende bebott, jämväl fasta därpå haft, och klandrade Lieutnanten för bördsrätten, att han den av Pehr Håkansson oppburit och intet återbetalt, utan hemmanet till en oskyld bortsålt och ånyo oppburit bördsrätten. Begärte att antingen få sin bördsrätt igen eller få hemmanet för sina barn inlösa. Men som Pehr Håkansson hemmanet till sin svåger Lieutnanten Pehr Olofsson en gång åter sålt, då han ingen bördsrätt återfordrat, så kan Rätten intet ålägga Lieutnanten någon bördsrätt giva Pehr Håkansson,  utan såvida Pehr Håkansson med sina barn äro bördige till hemmanet bör de sin börd iakttaga med inlösen inom laga stånd i förmågo av det 2 cap: Jord:B: ll:, emedan den oskylde på hemmanet 3. resan oppbjuder.

§ 29
Hans Olofsson i Sund på sina egna och sina medarvingars vägnar efter faderns Sal: Olof Andersson  i Sund kärade till sin Styvmoder h. Sara Jonsdotter

1.om tvenne åkerstycken, ett ängesstycke och några hus i Sund, som han vill att Styvmodren  till honom skulle avträda, efter Torpet, som han skattar är litet och intet kan tåla tvenne åboer, påståendes Styvmodern böra sig låta nöja med de 20 lod silver, som henne i Morgongåva givne vore, och sin treding i den övriga egendomen.

2.att Trolovningsgåvorna  4 Rdal och sju CAROLINER  måtte ibland den andra egendomen gå till delnings.

3.att barnen måtte få sitt fulla Möderne, Näml:  tredingen av all efterlåtenskapen oaktat den stilla fadern i livstiden utfäst, som allena består av 105 daler kmt emedan de kunna förmärka egendom långt översstiga så att han kan varit Man om 400 daler kmt, vartill h. Sara svarade

1.att hennes Man sal: Olof Andersson vid inträde i äktenskapet givit henne i Morgongåva icke allena 20 lod Silver, halv rött halv vitt, utan ock två små åkerstycken och en gammal svedja, som hon med eget arbete oppgjort av rot och stubbe, samt en stuga och andra nödige hus att nyttja efter hans död, så länge hon änka sitter, men sedan tillfaller hemmanet igen utan betalning, det hon bevisade med hans Morgongåvebrev skrivet på deras bröllopsdag den 25 september 1692, och förmodade detta kunna njuta tillgodo.

2.Sina Trolovningsgåvor menar hon få behålla utan jämkning eller delning med barnen.

3.Barnstillan som sal: Man i livstiden gjort hoppas hon bli ståndaktig, emedan barnen därefter sitt Möderne oppburit det mesta, vilket Rätten överlade och stannade i följand slut:

1.Morgongåva må givas vad man vill, antingen i Jord eller lösören dock efter Silvers eller penningetal, som föreskrivit är, så att ingen deras arva hava våld det att kvälja säger det 10 och 18 Cap: Gifter M B ll: . Men emedan Torpet i Sund så litet och ringa är, att desse åker och ängesstycken intet kunna umbäras därifrån för den som skatten drager eller av tvenne bebos efter torpet måste med det allra första revas och skattläggas. Alltså prövar Rätten för skäligt, att h. Sara samma åker och ängesstycken med husen att tillkommande år avträda emot 30 daler kmt till  AUGMENT  och förfögning på Morgongåvan.

2.Såvida sal: Olof Andersson icke begåvat sin hustru h: Sara med nya Kyrkokläder prövar Rätten för billigt att h. Sara njuter sina Trolovningsgåvor  i det stället.

3.Såsom Olof Andersson i Sund i livstiden avvittrat sina barns möderne i en stilla som han med dem skriftelig opprättat den 26 Januari 1692, den barnen samtyckt och underskrivit. Alltså kan Rätten intet finna barnen vara befogade den efter hans död  rygga och opphäva, utan prövar för skäligt, att det beror därvid som en gång gjort och slutit är i det målet.

§ 30
På Kyrkoherdens i Grundsunda Wyrdige Hr Erich Djupedii  INSINUERADE  ärender

1.Kyrkovaktaren  bör med oppsyningsmännernas tilhjälp hava oppseende, att icke något brännvinssäljande på Kyrkovallen sker om högtidsdagarna, varav oskick förorsakas, och där de någon med sådant beträda strax taga brännvinet ifrån dem till widermäles och laga utförande.

2.Allmogen lärer bliva ansagd inom en viss tid flytta sina hus ifrån kyrkan, och där de sådant icke efterkomma lärer husen på deras kostnad varda nederrevne och borttagne.

3.De som finnas försummelige med Kyrko och Prästegårdsbyggnaden böra namngivas till laga plikt.

§ 38
Uti saken emellan Mårten Jonsson i Banafiäl kärande och grannen Michel Olofsson svarande angående ett Nyåkersstycke som de tvistade om, var detta Rättens dom. Det begärer Mårten Jonsson i Banafiäl återfå av sin granne Michel Olofsson ett nyåkersstycke, som hörer under hans hemman, men en långlig tid varit därifrån, så ändock Michel Olofsson förmente sig hava urminneshävd på samma åkerstycke, likväl ssom han därhos berättar det vara köpt för en tunna korn i det stora froståret, alltså prövar Rätten  för skäligt, att Michel Olofsson avträder samma nyåkers stycke till Mårten Jonsson åt tillkommande år emot sex daler kmt för opphävdningen i följe av 1667 års Kongl Placat.