Anno 1696 den 6 Februari sattes Ting i Grundsunda Länsmansgård Önskan med Allmogen av Ahrnäs, Grundsunda och Normalings Socknar widervarande Cronones Befallningsman Välbetrodde Olof Westman med vanlig Härads Nämnd.

§ 4
Olof Jonsson i Banafiäll oppgav hurusom Svågern Håkan Johansson i Älgsiö och Ahrnäs Socken är bleven skyldig till sin Svärfader Sal: Toll Olofsson i Banafiäl  200 daler kmt emot vilken fordran 4 seland jord i Älgsjö äre avsatte i betalning för 150 daler kmt och av gården så mycket som 50 daler kmt vid bytet efter hustron den 25 Decemb. 1690, vilka 200 daler vid arvskiftet efter sal: Toll Olofsson är sedermera fallne Håkan Jonssons barn till arv efter Morfadren, men såsom förmyndare för dem å Möderne befarar att fadren Håkan Johansson försatter denna jord, så att han den med gäld hos andre belastar barnen till skada, i vilket avseende han begärde att samma jord och hus måtte till barnens säkerhet för dem och deras betalning  PROTOCOLLERAS, fördenskull som Håkan Johansson tillstod skulden, och att bemälte Jord med en del av gården var satter i betalning, så skedde   PROTOCOLLATION  till barnens säkerhet att av den njuta sin betalning framför andre   CREDITORER, som icke kunna oppvisa någon större förmån.

§ 5
Olof Jonsson i Banafiäl opgav hurusom  Svågern Håkan Johansson i Älgsjö är bleven honom skyldig  78 daler 16 öre kmt, och vid bytet efter hans hustro den 25 Decemb. 1690 sattes honom i betalning 2 sel Jord av hans hemman i Älgsjö för 75 daler kmt och i gården 3 daler 16 öre. Och som han härtill ingen betalning fått påstod han få föryttra panten. Så ehuruväl Håkan Johansson tillstod skulden, likväl emedan hemmanet intet får rivas dömdes Håkan Johansson desse 78 daler 16 öre inom årets förlopp till Olof Jonsson att betala. I medlertid försäkras han i den anslagne Panten.

§ 11
I allerunderdånigste följe av Hans Kongl Majts allernådigste befallning av den 19 December 1695, samt General Majorens och Landshövdingen Välborne Hr Carl Gustaf Frölicks därpå ankomne order av den 30 December 1695 översågs och värderades Prästegårdsinventarierne under detta Tinglag. Widervarande uti Prostens ställe på   CONSISTORII  vägnar Comminister i Normaling Wyrdig Hr Jon Athmarius.

Efter det inventarium som finnes vara inrättad uti Normalings Prästegård vid Kyrkoherdens Wyrdig Hr Johan Turdins anträde till Pastoratet d. 27 Februari  1659 emedan intet äldre Inventarium kunde framvisas oppttogs följande Persedlar  PRO INVENTARIO  i Normalings Prästegård och således värderades

1.Kor 6 st, vars ålder intet förmäles osv

Efter det inventarium, som uti  ARCHIEPISCOPI  Mag: Petri Kenecii tid den 16 Juli Anno 1616 finnes vara av honom opprättat opptages följande persedlar  PRO INVENTARIO  i Grundsunda Prästegård, jämväl således värderades:

1.Sädeskorn ----13 Tr gammalt mål, så att Tunnan allena hållit tre fjärdingar som än finnes i behåll till widermäle och prövades, vilka 13 reducerade till nu gängse mål skyfflat och struket göra allena  9 3/4 Tr ā 3 1/3 dal                       Smt 32:16:-

2.Fläsksida 1 st  om  1 lispund 8 mark 1:  5:  8

3.Kött 12 marker  -: 12:16

4.Smör 1 lispund  ā  1:21:  8

5.Öl svagt      1/2 Ta 1: --: --

6.Kor gamla 2 st ā 3 1/3 daler  6:21:  8

       Noch unga 2 st ā 4 daler 8: --: --

7.Oxe årsgammal 1 st 2: --: --

8.Får gamla 3 st ā 21 1/3 öre st 2: --: --

       noch unga 3 st ā 16 öre 1:16: --

9.getter gamla 3 st ā 21 1/3 öre st  2: --: --

       noch unga 3 st ā 16 öre 1:16: --

10.Svin gamla 3 st ā 1 1./3 daler 4:-

       noch unga 3 st ā 1 daler 3:-

11.Sängbolster gammalt 1 st  16:-

12.Fårskinnsfäll 1 st 1:

13.Wepa halvnött 1 st , 12:-

14.Lakan halvnött 1 st , 16:-

15,Plogbillar gamla 2 st ā 8 öre ,16:-

16.Gammal yxa 1 st  , 5:-

17.Kopparkittel ny i  stället för en  gammal kittel och gryta15 marker ā 10 2/3 öre 5:-

18.Skäror 2 st ā 2 öre  , 4:-

19.Lia 1 st ā 8 öre ,8:-

20.Stenfat 4 st ā 2 öre , 8:-

21.Tenntallrikar 4 st ā 1/3 öre 1: 1:  8

22.Trästop 1 st , 3:-

23.Järnstakar med 3 pipar    1 st  Desse persedlar finnas

24.Handfat av koppar 1 st inte i Prästgården

25.Anderstångsnavar gammal , 2:-

26.Skälla 1 st , 5:-

27.Not gammal 18 famnar utan kil , 18:-

28.Häst 1 st om 3 år 10 -

Summa   86:31:-

(86 daler 31 öre  0 penningar)

 

§ 15
På Befallningsmannes begäran rannsakades över innestående Rest i detta Tingelag för år 1695 efter en ingiven restlängd, således:

Johan Andersson i Rafwestad 10 daler 24 öre, är hemma sjuker, intygas tillstå skulden och en ko vara pantsatter emot densamma.

Jon Pehrsson i Rafwestad 10 daler 23 öre, berättas vara hemma sjuker och een ko satter i betalningen.

Hustru Kierstin ibidem 14 daler 24 öre. Sonen Olof Hindersson, som skall svara för Modren var intet tillstädes vid opprope, därföre han gjordes saker till en daler kmt efter processen, och intygades att h. Kierstin är utfattig, så att hon intet annat äger än själva jorden att betala med, därföre emot denna rest är satt halv seland jord i pant av hemmanet ,osv

Restlängd ifrån Normaling Anno 1695

Olof Hermansson i Rönnholm 5 daler 8 öre tillstod skulden , i pant är satt 2 st får och 2 st getter,osv

Ifrån Grundsunda

Olof Larsson i Ultrå 26 daler 34 öre tillstod skulden, i pant 2 st kor, 4 st får.

Ovanstående panter oppböds första gången, och skall den lösa panten på Kyrkovallen två Söndagar å slag oppbjudas och där ägaren icke sedan inom åtta dagar sin pant återlöser, försäljes den. Med fasta ägorne fortfares med oppbuden vid Tinget

§ 35    den 10 februari
Kom för Rätten Ärlig och beskedlig Olof Hansson i Gomark genom sin son Pehr Olofsson och opplade en köpskrift daterad Grundsunda Prästegård den 1 November1694, med vilken han bevisade, hurusom Jag till honom försålt 13 1/2 seland Jord efter gammal skatt, men 9 1/2 seland ny skatt i Gomark, därhos Torpet Giböhlen efter gammal skatt 5 seland men ny skatt ett seland med hus och alla  APPERTINENTIER  i Wåto och Torro, Närby och Fjärran för 580 daler kmt, på vilket köp han sökte skötning och fasta. Fördenskull emedan Pehr Isacksson i Farestad, som detta hemman Gomark köpt av Häradsskrivaren Ivar Grundel år 1684, därpå tagit trenne oppbud, det första den 31 augusti 1685, det andra den 17 Februari 1686, det tredje den 4 juni 1686, och sedan han vunnit laga stånd det såsom sitt rätta avlinge till mig försålt den 27 juni 1689, Jag åter till Olof Hansson såsom mitt rätta avlinge, ty såvida jag inför sittande Rätten tillstod m ig till nöje vara betalter och avhände mig, min hustru och barn all rätt och rättighet till bem.te hemman Gomark samt samt torpställe Gidböle med alla tillydande lägenheter i våto och torro, närby och fjärran och tillägnade det Olof Hansson, hans hustru och barn för en lagfången egendom, så dömde Nämnden detta jordeköp fast att stå och aldrig återgå vid domkvals plikt och ändå stå som  nu gjort och dömt är, alldenstund avlinge jord ej äger bördemannom bjudas, utan den jord haver avlat må den sälja till vem han vill och som han bäst gitter i förmågo av det 9 Cap: Jordeb: dock Cronan dess rätt förbehållen.

§  36
Håkan Johansson  i Älgsjö kärade till sin svåger Olof Jonsson i Banafiäll

1.över ett byte som är hållit efter svärfadern Toll Olofsson i Bana fiäll den 4 November 1695 såsom ofullkomligt ity att all spannmål är undantagen och intet till bytes kommen, ej heller den övriga egendomen i kläder och penningar rätt opptagen.

2.att svärfadern Toll Olofsson intet givit barnen sitt rätta möderne genom rätt arvskifte innan han trädde i annat gifte, utan tio år efteråt på sitt behag en stilla.

3.är på bytet efter hans hustro barnen till oppföde alltför litet lagt.

4.att han av Olof Jonsson är illa slagen.

5.att honom eller hans barn må efterlåtas kasta lott om besittningen på hemmanet i Banafiäll, emedan Syster och Systerbarn äro lika.

Varpå sedan Olof Jonsson svarat och parterne till fullo hörde vore Rätten stannade i följande slut:

1.Det förmenar väl Håkan Johansson att den spannmål som Toll Olofsson i Banafiäll efter sig lämnat bör såväl som annor egendom komma till arvs och delnings. Men som däremot bevisades, att Toll Olofsson i livstiden med sin senare hustro Segrid Olofsdotter all befintlig spannmål oppdragit sin måg Olof Jonsson emot föda och sytning till dödedagar, det de inför Härads Rätten själva uppgivit den 31 Martii 1693, ty prövar Rätten för skäligt att Toll Olofssons gjorda  DISPOSITION  och förordning över sin lösa egendom i den måttan  HONORERES  och behedras, så att barnabarnen den intet rygga må eller kunna i förmågo av Testamentsförordningen, utan samma Testamente dömes för lagligt och fast att stå. Därhos som Olof Jonsson avlagt sin ed med hand å bok, att han inga penningar efter sin svärfader undandölgt, ej heller hädanefter undandölja skall om några i huset varda igenfunne, som än icke kommit i ljuset. Så befinner Rätten det bytet, som efter Toll Olofsson opprättat är den 4 November 1695 i sig rätt och lagligt vara med det förbehåll, att om ännu några penningar skulle igenfinnas, som Toll Olofsson gömt och förvarat, att Olof Jonsson dem på sin gjorde ed oppenbara och till delnings frambär.

2.Den  TRANSACTION  och förlikning som Håkan Johansson med sin svärfader Toll Olofsson ingått över sin hustros Möderne den 11 februari 1684 finner Rätten honom med inga skäl kunna påtala eller rygga efter svärfaderns död.

3.Emedan bytet efter Håkan Johanssons hustro för fem år sedan skett, än ock oklandrat stått, ty kan Håkan Johansson intet vidare däremot påtala den förlägning som då skedde till barnens oppföda, utan som barnen sedermera arv tillfallit är efter Morfadren, så kunna de hädanefter till sin oppfostring och upptuktan njuta därav understöd , varpå förmyndaren bör hava inseende.

4.Över slagsmålen äro de förlikte och skall Olof Jonsson  giva Håkan Johansson en Tunna Sädeskorn åt våren.

5.Som barnen ännu omyndige äre, så kan ingen skillnad ske över börden och besittningen av hemmanet innan de till sine myndige år äre komne. Till förmyndare å Möderne för Håkan Johans barn sattes Erich Pehrsson i Könsa och Pehr Olofsson i Finna, vilka jämte fadren skola draga försorg för barnsens egendom och upptuktan.

§ 37
Nils Håkansson i Skede klagade över menför i sina Tegar och ojämna i byemålet och kärade med sina grannar till jämföris. Vartill hans grannar med skäl intet neka kunde. Fördenskull dömdes i förmågo av det 4 Cap: Byggningab: ll: att goda män skola överse och jämka byemålet grannarne emellan , så att var njuter sin fyllnad efter skatten, och den gödning njuter som menför lider i följe av det 5 och 6 Cap: Byggningab: ll:  Till synemän förordnades Lars Hermansson i Husom  och Olof Jonsson i Banafiäll.

§ 40
Hust. Karin Johansdotter i Skiede opplade i Rätten ett Testamente  eller  PACTUM   RECIPROCUM, som hennes Man  Sal: Johan Johansson och hon sin emellan opprättat år 1692 icke allena hemma för sig själva, utan inför Härads Rätten till så mycket större visshet, på det sättet, att vilkendera den andra vorde överlevande skulle njuta och behålla all egendomen både löst och fast oklandrat för vars annars arvingar, på vilket Testamente h: Karin sökte Härads Rättens stadfästelse, emedan berörde hennes Man  genom döden avgången var. Så ehuruväl Mans Brodren Östen Johansson i Skiede så på sina egna som sin Sal: Broders Erich Johanssons omyndige barns vägnar sig häremot opplade, förmenandes Brodren Johan Johansson intet kunna bort Testamentera all sin egendom undan arvingarna helst det fasta.  Likväl emedan Lagen giver var och en fri makt över sin egendom efter sitt behag att disponera, göra och låta undantagande arvejord och börden i allt fast, som arvingarna intet betagas kan  och Johan Johansson detta sitt Testamente sedermera intet ändrat utan med sin död stadfästat. Ty dömde Rätten h: Karin befogad i kraft av samma Testamente att njuta först all sin sal: Mans lösa egendom han var sig ärvd eller förvärvd, för det andra all avlinge Jord, för det tredje värde av den jord, som kan vara inbördad, så att Östen Johansson och hans broders Erich Johanssons barn intet mera efter brodern Johan Johansson faller till arvs än den jord han kan hava ärvt, och sedan börden i det fasta.

§ 41
Sal: Johan Johanssons i Skiede efterleverska h: Karin Johansdotter oppviste i Rätten ett köp, som hon den 8 Februari 1686 ingått med sin Mans broder Olof Johansson om hans bördsrättighet till hemmanet i Skiede 7 seland  den han till henne opplåter och försäljer för 45 dal kmt. Vilket köp hon till sin säkerhet lät första gången PROTOCOLLERA  och oppbjuda, då Östen Johansson även häremot protesterade, reserverandes sig ock Erich Johanssons omyndige barn sin och deras börd och lösen till hemmanet, som brodern intet för dem kan bortsälja. Varpå Resolverades, att om Östen Johansson på sina egna eller broders barnens vägnar behagar och mäktar hemmanet inlösa står det honom fritt och kan intet vägras.

§ 43
Hans Olofsson i Sund lät PROTOCOLLERA  att brodern Olof Olofsson Sundman länt av sig reda penningar 120 daler som bevisades med hans utgivne Obligationer, den ena av den 21 Augusti  1694 på 80 daler kmt, den andra av den 23 Augusti 1695 på 40 daler kmt för dem han  påstår njuta sin betalning av hans efterlåtenskap bestående av Båt och skötar, som han vid sin  avresa hemåt kvarsatt under hans förvar här i orten, och eljest var efter honom på andra orter finnas kan. I lika måtto lät han Protocollera en fordran till 7 daler kmt efter Systren Brita Olofsdotter, som även med hennes Obligation av den 28 Augusti 1694 bevisades.

§ 44
H: Karin Andersdotter i Högbyn fordrade av Olof Jonsson  i Uthanåhs betalning för 1 2/5 sel Jord i Uthanåhs 30 daler 20 öre, som hennes barn till arvs fallne äre efter fadren Anders  Pehrsson i Uthanåss år 1663 och byteslängden visar, vilken betalning Olof Jonssons svärfader Johan Pehrsson såsom förmyndare för sin broders Anders Pehrssons barn innehållit i livstiden och barnen efter honom intet vilja vederkännas. Begärandes att Olof Jonsson  som hemmanet besitter och Jorden nyttjar måtte varda pålagd göra betalningen. Så ehuruväl Olof Jonsson här emot invände skulden över 30 år gammal vara, och när bytet efter hans svärfader Johan Pehrsson skedde denna gäld intet opptagen. Likväl som Olof Jonssons svärfader Johan Pehrsson varit förmyndare för sin sal: broders Anders Pehrssons barn, som härtill omyndige varit, och endels än äre, och ingen räkenskap varken av honom eller hans arvingar för förmynderskapet härtill gjorder är, jämväl byteslängden, som skulle tjäna som upplysning hos sig innehaver, därhos gode män efter Rättens befallning genom rannsakat byteslängderna om dess 1 2/5 seland jord skulle vara sedermera oppbytte som betyga att denna jord vid de senare byten är utsluten. Alltså prövade Nämnden denna Jord ännu obetalter vara, och fördenskull dömdes Olof Jonsson den till Anders Pehrssons barn att betala med 30 daler 21 öre kmt.