Anno 1697 den 30 Octobris sattes Ting med Allmogen av Normaling Grundsunda och Ahrnääs Socknar widervarandes Cronones Befallningsman Välbet.de Olof Wästman med vanlig Nämnd.

§ 12
CAPPELLANEN  i Grundsunda Hr Jonn Moman, som nyligen köpt sig ett litet skattehemman Skademarck om 8 seland Jord efter förmedling. Oppgav klageligen hurusom hela gården med all hans egendom är bleven lagd i aska d. 23 juni om aftonen genom en oförmodelig vådeld. Begärandes njuta någon hjälp till sin upprättelse. Fördenskull undersöktes huruledes elden var oppkommen, som befanns vara hänt på det sättet, att Hr Jonn varit rester till sin Kyrkoherde att CONFERERA  med honom om sina ämbetes beställningar efter helgedagen tillstundade, då ett starkt väder var, och som qwinnfolken gått ut på marken till sine beställningar och intet igentäppt dörren efter det var om heta Sommaren. Så har Stormvädret fört elden utur Spisen uti sängen bredevid spisen som fastnat i väggen och taket innan folket kom tillbaka igen och fick överhanden emedan hjälp var liten och gården enstaka så att ingen hjälp omsider kunde göras utan alltsammans lades i aska. Gården eller husen som avbrände äre förutan annan egendom har Gode män skattat för  -585 daler koppmt. Och alldenstund Nämnden prövade denne eld för vådeld efter den ingen vägs buren är och så spillter. Ty tilldömmes Hr Jonn Brandstud hjälp att njuta i följe av det 37 Cap: Byggninga b: ll: på sätt som Kongl. förordning förskriver.

§ 13
Hr Jonn Moman klagade att ibland annan egendom han bortmiste när gården brann den 23 juni sistlidne bortkom även en Silverbägare med knoppar under om 11 lod, och som Abrahan Jonsson ifrån Ovansjö, som var tillstädes när det brann, vars Syster då tjänte Hr Jonn utbudit en Silverbägare till köps hos Mickel Jonsson i Bodom, så håller han honom misstänkt för bägaren, där han icke oppvisar den utbudne bägaren. Abraham Jonsson nekade sig hava tagit Hr Jonns bägare fast han var tillstädes när det brann, och sade sig allena skämtevis utbudit en Silverbägare till Michel Jonsson i Bodom, då de skulle köpslaga om ett par handskar och Michel frågade efter Silver till köps. Men alldenstund Michel Jonsson efter avlagd ed vittnade sig intet minnas om han frågade Abraham efter något Silver till köps eller utböd Abraham en Silver Remmare  av sig själv, dock intygade Abraham beskrivit bägaren vara med fötter inunder, intet illa faren till sin storlek, och att han den köpt i Högland för gott köp, efter han intet hade honom vid handen, utan lovade hava honom med sig en annan gång. Ty prövade Rätten Abraham böra sig med ed förklara, att intet varit Hr Jonns bägare han till Michel Jonsson utbudit till köps, ej heller vet av Hr Jonns förkomne Silverbägare. Vilket Abraham Jonsson strax anböd sig att göra, men i det han lade handen å bok att göra eden eftergav Målsägaren densamma, och som given ed är så god som gången så dömdes Abraham Jonsson fri för misstanken för Silverbägaren.

§ 14
Befallningsman Välbetrodde Olof Wästman angiver emot fjärdingskarlen av Grundsunda Socken Olof Andersson i Högen, att han i räkning låtit sig gottgöra en leverering av 81 daler 18 öre kmt tvenne gånger, Näml: en gång efter Olof Östmans räkning av den 26 September 1696 på 1205 daler 3 1/2 öre kmt. Andra gången den 19 juli 1697 efter Olof Östmans qwittens av den 13 September 1696. Det Befallningsmannen begärte måtte rättad varda och Olof Andersson för sådant tillbud lagligen plikta, samt betala expenserna. Men Olof Andersson föregiver sig intet veta att de 81 daler 18 öre äre honom mera än en gång gottgjorde emot Olof Östmans qwittens av den 13 September 1696, förmenandes sig vara befogad att njuta Befallningsmans huvudqwittens av den 16 Janu: 1697. Vilket allt Rätten i anledning av räkningarna öveursåg, och emedan det befinnes att Olof Andersson i sin fjärdingskarls räkning med Befallningsman Wästman har njutit den 24 September 1696 för Olof Östmans räkning 401 daler 22 1/2 öre Silver Mt  eller 1205 daler 3 1/2 öre kmt och dessutom på Magasins Stanne målen  15 daler 14 öre kmt som gör 1220 daler 17 1/2 öre kmt. Och Östmans invisning d. 15 Septembris 1696. Han Olof Andersson givit att hosBefallningsman njuta intet större är än på 1138 daler 31 1/2  öre kmt så att den intet hinder Summan av 1220 daler 17 1/2 öre med mindre hans qwittens av den 13 Septembris på de 81 daler 18 öre tillkommer, och Olof Andersson likväl sedan den 19 Juli 1696 låtit sig tillgodo oppföra samma 81 daler 18 öre efter qwittenset av d. 13 Septembris1696. som ännu var uti Olof Anderssons händer, Ty dömer Rätten de 27 daler 6 öre Silver Mt  eller 81 daler 18 öre kmt som den 19 juli 1697 således andra gången Olof Andersson tillgodo opptagne äre, böra avskrivas igen, och Olof Andersson dem till Befallningman Westman betala med 5 daler i expenser, jämväl att plikta 40 marker Smt, där han icke kan sig med ed befria det intet vara skett av oppsåt att ljuga sig penningar till, vilken ed Olof Andersson också strax avlade, och därpå för böterna frikändes.

§ 18
Uti saken emellan Olof Olofsson i Öden och Johan Olofsson i Könsa kärande och Hans Olofsson i Sund på  Olof Olofssons Sundmans och hustru Brita Olofsdotters barns vägnar svarande angående 50 daler kopp Mt som återstår på ett Skuteköp och förmyndaren intet betala vill efter Skutan förste resan förgicks, varöver som tvistades är detta Rättens dom:

Alldenstund Olof Olofsson Sundman  och hustru Brita Olofsdotter på ingångne köp om Skutan den emottagit utan protest på något fel, ty kunde deras arvingar intet undgå att betala Skutbyggarna de 50 daler kmt som på köp CONTRACTET återstår var efter sin PROPORTION  såvida egendomen tillräcker, emedan Skutbyggningen intet tillskrivas kan att Skutan genom Storm i Siön förgången är .

§ 19
Johan Pehrsson Höök i Finna kom rör Rätten och så skriftelig som muntelig tillkänna gav och han med sin hustru Dordi Erichsdotter  så slutit sin emellan att vilkendera den andra händer att överleva skall  njuta all egendomen hava vad namn den hava kan , så att ingenderas arvingar skola hava makt dem om något arv qwälja eller tilltala, och till så mycket större säkerhet i framtiden begärte att detta Testamente som oryggeligt måtte varda PROTOCOLLERAT  som skedde  IN  QUANTUM  JURIS  till vidare stadfästelse efter någonderas död, då detta  TESTAMENTE  på Tinget igen oppvisas och  PROTOCOLLERAS  bör.

§ 20
Johan Pehrsson Höök lät första gången oppbjuda Pehr Michelssons hemman i Finna bestående av 5 seland förmedlad skatt som han köpt av Pehr Michelsson för 293 daler d. 22 April 1690.

§ 23
Rannsakades över avkortningarna till Cronones räkenskaper, då först uppbjöds följande Panter emot Cronones Rest
Av Nordmalings Socken  -45 st kor, 20 st får, 12 st getter, 68 gillingar hö.
Av Grundsunda Socken  6 st kor, 4 st skötar, 1 1/2 lispund koppar.
Av Ahrnäs Socken 27 st kor, 6 st får, 2 st getter, 1 lisp koppar, 71 3/4 gillingar hö

2.Inhyses folks boskap i Nordmaling 2 st kor, 8 st getter och får, i Grundsunda , ingen i Ahrnäs 3 st kor

3.Inga inhyses lättingar

4.En Sockenskomakare i Nordmaling

5.Ingen som vill antaga krögeri emot taxa.

6.De vanliga förmedlingarna njutas

7.Tjugotvå Rökar i Nordmaling Socken efter SPECIFICATION  intygades så fattiga att de intet förmått betala 1696 års Djäknepenningar.

§ 26
För Bengt Pehrsson i Skede uppböds 3 gången Nils Håkanssons hemman i Skede  8 14/15 seland som han av Nils Håkansson köpt för 250 daler Kopp. Mynt.

§ 27
Johan Joensson i Uthanås övertygades så att han tillstå måste hava tagit en sin grannes Johan Olssons sköta uti dess sjöbodsvala och utsatt i viken till dräkt utan ägarens lov, sedan opptagit och på sine gistor satt ibland sine skötar, vilket han föregiver sig gjort på sin grannes tröst. Men som Johan Joensson intet sådant opptäckt sin granne innan han sin sköta själv återställt och likväl tillfälle därtill haft i det Johan Olofsson yrker. Ty göres Johan Joensson saker till sine 3 marker Smt för det han olovandes brukat annars ankost sig till nytta utan ägarens lov efter det 53 Cap: Byggningab: ll: och dömes därhos att betala 2 daler 8 öre i expenser.

§ 30
Emellan Nordmalings Socken och Grundsunda Socken  LIQUIDERADES  angående färjan över Lögdån och färjekarlslönen till 1698 i anledning av General Majorens och Landshövdingens Välb: Hr Carl Gustaf Frölicks  RESOLUTION  över brofördelningen av d. 3 octobris 1690 att Grundsunda Socken med 10 mantal  skulle vara Nordmalings Socken till hjälp, och som färjan är ny gjord och än en båt å nyo göras skall som kosta 50 daler. Ty svarade Grundsunda Socken däruti efter sine 10 mantal 10 daler kmt och uti färjekarlslönen som opptages til 50 daler om året för tvenne år, Näml 1696 och 1697 tjugu daler kmt, som göra tillhopa 30 daler kmt. Vilka 30 daler kmt Grundsunda socken därföre bör ofördröjeligen till Nordmaling Socken betala  med färjekarlslönen  CONTINUERAS  så att årligen betalas 10 daler av Grundsunda Socken emot Nordmalings Socken.