Anno 1698 den 22 Februari hölls Laga Ting med allmogen av Ahrnäs, Grundsunda och Nordmalings Pastorater i Önskan, widervarande Cronones Befallningsman Välbet: Olof Wästman med vanlig nämnd

§ 1
Kongl. Placater opplästes som på de övrige ställen

§ 5
Än rannsakades över inestående Cronones utlagor Pro Anno 1697 av Grundsunda Socken , Näml. hos h. Karin i Ultrå 12 dal 24 : 17 : Silver Mynt, Jorden i pant. Pehr Andersson ibidem  9 dal 6: 8: Jorden i Pant.
Dito av Nordmanling Socken hos Olof Larsson i Asped

§ 14
Margeta Pehrsdotter i Banafiäl klagade över Erich Andersson i Norrgidsjö, att sedan han friat till henne en lång tid och givit gåvor förviter han henne lägersmål med sitt syskonebarn Hans Jacobsson i Dombäck, att därmed komma sig lös ifrån henne, begärandes att Erich Andersson för sådan grov beskyllning måtte plikta. Erich Andersson svarade sig intet beskyllt Margeta, utan sagt henne i tromål vad han hört. Frågades av vem han sådant hört?  Svarade av sin Syster Marget Andersdotter som även är tillstädes och bekänner sig det sagt för sin broder sedan hon fick det höra av Pehr Håkanssons Lisbeta i Ultrå som sade sig det hört. --- Pehr Håkans Lisbeta kom tillstädes och alldeles nekade sig detta sagt för Märet. Margeta Pehrsdotter håller det för ett uppspunnit verk av broder och syster, sade Erich Andersson intet sagt henne sådant i tromål, utan därjämte oppsade sin troskap och vänskap. Alltså måste han sådant antingen bevisa eller plikta, såsom han ock samma tal haft hos andra, Näml. hos grannen Olof Jonsson i Banafjäl. Olof Jonsson intygade att Erich Andersson opptäckte för honom sådant tal, det Erich Andersson också tillstod, men sade sig det gjort att rådfråga sig. Erich Andersson begärte att saken måtte oppsättas till fiskarne komma igen. Då han frågades om han har någon att nämna giva till vittne i saken?  Men svarade Nej. Erich Andersson frågades om han icke vill ännu taga Margeta till sin hustru, som därtill samtyckte, därtill Margeta Pehrsdotter också omsider beviljade och stadfäste sådant inför Rätten med handstäckning.

§ 15
Johan Persson Höök lät andra gången oppbjuda Pehr Mickelssons hemman i Finna 5 sel ny skatt som ha köpt av Pehr Mickelsson för 293 daler Kopp.Mynt

§ 18
Pehr Olofsson och hustru Ingeborg Pehrsdotter i Godmark lät till så mycket större säkerhet PROTOCOLLERA  att de Testamenterat under varandra all sin egendom för den av dem njuta och befalla som längst lever, efter de barnlöst folk äre.

§ 26
Lars Olofsson i Finna lät till sin säkerhet  PROTOCOLLERA  och oppbjuda den Jord och egendom, som svärfadern Johan Mattsson med sin hustro honom opplåtit emot föda och sytning till döden genom sitt opprättade Testamente.

§ 33
Olof Jonsson i Banafiell har låtit citera Erich Pehrsson i Finna för skuldfordran 12 daler Kopp Mt, men äre förlikte på det sättet att Erich Pehrsson vederkänner skulden och lovar betala, det han också dömmes efterkomma.

§ 34
Pehr Andersson i Ultrå klagade över Anders Erichsson , Joen Nilsson och Pehr Hansson i Banafiäl att de huggit Stav på Flärke skogen, påstod att de för sådant plikta måtte och skadan betala. Joen Nilsson tillstår allena huggit ett Lass, och sade sig hava lov av h. Karin i Ultrå. Anders Erichsson  huggit 3 lass som han hemfört. Pehr Hansson huggit och än ligger i skogen.

Resolution.  Anders Erichsson och Pehr Hansson i Banafiäl som gjort åverkan på Flärkeskogen med Skaff hugge plikta 3 marker Silver Mynt efter det 18 Cap: Byggningab: ll: och dömmes skadan betala, Anders Erichsson med 12 öre Silver Mynt och Pehr Hansson sitt arbete förlorat med 1 daler 16 öre i expenser.

§ 35
Hr Jonn Moman besvärade sig över Johan Olofsson i Ultrå

1.att han olovligen förledit år brukat hans sköta

2.olovligen nyttjat en hans sjöbod

3.återstår av tresko med 2 års Cappellans mål

Johan Olofsson svarade först

1.Misstag vara inkommit med skötan det han hade sina skötar i samma sjöbodsvala som Hr Jonn

2.att Hr Jonns sjöboden står på hans teg och som nyckelen var lämnad hos honom i förvar satte han där en tunna strömming.

3.För fattigdom och ej treska innestår Hr Jonns Cappellansmål.

Resolutio:

1.För misstag kan Rätten intet räkna att Johan Olofsson nyttjat Hr Jonns sköta, därför Johan Olofsson pliktar 3 marker Silvermynt efter det 53 Cap: Byggningab: ll:

2.Ingen sak kan göras därav att Johan Olofsson insatt något i Hr. Jonns sjöbod av tillfälle han haver nyckelen i sitt förvar

3.De 2 års Resterande Cappellans lön dömmer Rätten Johan Olofsson böra betala med 4 daler kopp.mt för missväxtens skull i följe av den 5.te Puncten i förordningen om Prästernas uppbörd.

§ 36
Erich Pehrsson i Finna fordrade 4 1/2 daler kmt av Pehr Olofsson Hälssing som sonen Olof Pehrsson skall länt av hustron Brita Olofsdotter, vilken Brita emot föda och sytning Testamenterar sin egendom under Erich Pehrsson. Men denna fordran var obevislig så kunde ej heller Rätten pålägga Pehr Olofsson den att betala. Eljest åligger det Erich Pehrsson bevisa det påberopade Testamente, som Brita Olofsdotter till honom skall gjort eller göra räkning för efterlåtenskapen.

§ 37
Hustro Margeta Olofsdotter i Kasa tillika med sina barns Målsman Olof Olofsson i Landsjö, begärade

1.att barnen av senare kullen måtte njuta någon förläggning till oppföda efter de äre små.

2.att Modren kunde få opptaga deras arv i Kasa emedan hon tänker med barnen flytta till Ahrnäs Socken

3.Emedan ett barn av förra kullen är dött blivet sedan bytet blev hållet efter fadren Nils Joensson, ty frågas huru det ärvas skall.

Resolutio: 

1.Ingen förläggning kan ske av oskifto för barnen av senare kullen i detta Sterbhus, utan oppföda bör tagas av deras eget, av det skäl som i byteslängden förmäles att Modren sitt arv intet infört.

2.Som Modern äger vitsord se barnegodset före emedan hon ogift är, så kan henne intet vägras med förmyndarens råde optaga barnens arv i Kasa och det nyttja till deras oppfostring i förmågo av d. 6 och 9 puncten i förmyndarordningen.

3.Som ett barn av förre kullen är blevet dött sedan byte var hållit efter fadren, så ärver barnen av senare kullen eller sönder kullen fjärdeparten av dess arv och efterlåtenskap emot barnen av förra kullen eller samkullen i förmågo av det 9 Cap: Ärvdab: ll:

§ 38
Jacob Hansson i Dombäck lät första gången oppbjuda Jonn Nilssons hemman i Banafiäll  - 8 sel som han köpt av Jonn Nilsson för 370 daler Kopp.Mt. d. 9 februari 1698.

§ 41
Hans Olofsson i Sund såsom förmyndare för Jon Håkanssons i Strängnäs barn fordrade räkenskap av Nils Håkanssons i Skede änka hustru Margeta Olsdotter för barnens efter farfadern som slöts dem emellan sålunda

Efter föregående slut blir Nils Håkanssons änka hustru Margeta med sine barn skyldig till Jon Håkansson  39 daler 12 öre Kopp.Mt, som hustru Margeta dömmes till dem att betala.

§ 43
Hans Olofsson i Sund oppgav hurusom brodren Olof Olsson Sundman är honom skyldig 120 daler efter dess klara förskrivningar som han  PROTOCOLLERA låtit på Tinget den 10 februari 1696, därhos att han till sin broders Jonn Håkanssons barn skyldig är 80 daler 14 öre kmt efter Strängnäs Stads Notariens Attest jämväl till Skutbyggarne Olof Olofsson i Öden och Johan Olofsson i Könsa efter vunnen dom den 3. Novembris 1697 30 daler 16 öre Kopp.Mt. men som hans egendom intet högre sig bestiger än till 92 daler kmt så påstår Hans Olofsson, att CREDITORERNE  måtte brista  PROPORTIONALITER.  Och Alldenstund desse oppgivne Olof Olofsson Sundmans  CREDITORER  synes vara av lika  CONDITION  och villkor, ty prövas för skäligt att de ock få brista, så av Marck som av Marck betalningen efter egendomen intet räcker till allas fulla betalning och sådant i förmågo av det  22 Cap: Ärvdab: ll:

§ 46
Hr Jonn Moman lät första gången oppbjuda 14 sel hus och jord i Dombäcksmarck som han köpt av Johan och Mårten Olofssöner, samt deras svåger Johan Olofsson d. 12 april 1697.

§ 53
Olof Andersson i Banafiäll sade sig fått tillstånd att emottaga och opphävda Cronohemmanet Qwafwe 8 sädesland som en benämd Mats Jönsson någre år bebott och mera fördärvat än förbättrat. Begärandes någon frihet till hemmanets opprättelse, och ställte för sig i löfte Michel Östensson i Brynie och Anders Erichsson i Giälta, att han detta Cronohemman väl och försvarligen förestå skall, varföre undersöktes om hemmanets beskaffenhet, och intygade Nämnden, att detta hemman legat öde

§ 54
( Ang Rest i Magazin Spannmålen i Nordmaling, Grundsunda och Arnäs)