Anno 1701 den 23 Februari sattes Laga Ting med Allmogen av Grunsunda, Ahrnäs och Normalings Pastorater av Häradshövdingen Hr Lars Stridsberg, då följande. Nämndemän såto i Rätten.

 

§ 5

Uti saken emellan Kyrkoherden i Grunsunda Ehrewyrdig  Mag: Ericus Diupedius kärande, och Påhl Andersson i Hummelholm svarande angående dottrens uttagande i olaga tid  utur tjänsten som tvistas om är detta Rättens Dom.

Det klagar Kyrkoherden Mag: Ericus Diupedius att Påhl Andersson fjärdedag Jul tagit sin dotter Brita utur tjänsten som han statt sig uti Laga tid hösten före, och sådant i husbondfolkets frånvaro med en stor olåt i huset, begärandes att Påhl Andrsson för sådant plikta måtte, därhos betala arbetes försummande och Pigan tillhållas att begiva sig i tjänsten igen. Så ehuruväl Påhl Andersson ville förmena sig hava rätt med att igentaga sin dotter efter hon under det villkor statt sig att fadren skulle få den andra Kyrkoherdens piga till hustro, som intet skedde. Likväl emedan sådant villkor intet bevises, utan Påhl Andersson själv tillstår sig vara lovat av Kyrkoherden dottren återfå om han kunde skaffa en annan piga istället, det han intet gjort, utan egenvilligtvis tagit sin dotter utur tjänsten. Ty dömmes Påhl Andersson dottren Brita i tjänsten återställa, då av lönen kortas kan vad på tjänsten genom löpande brustit och därhos att plikta  40 marker Smt efter den 5 Puncten i Kongl Majts Stadga angående Tjänstefolk och Legohjon.

 

§ 15

Uti saken emellan Johan Nilsson  i Ällön kärande och Pigan Dordi i Stybbersmark svarande, angående årstjänst som tvistas om är detta Rättens dom:

Det har Dordi låtit leja sig till årstjänst av Johan Nilsson i Ällön vid Bartholomaei tid år 1700 och tagit i städja 6 marker men intet kommit i tjänsten, utan vid Helgomässtiden genom sin förra husbonde Johan Pehrsson i Stöbbersmark satt samma städjepenning ifrån sig, och blivit kvar hos bem.te sin förra husbonde. Nu påstår Johan Nilsson att Dordi måtte varda tillhållen antingen gå i tjänsten eller betala honom skadeståndet. Så ehuruväl Johan Pehrsson vill lägga sig i försvar för denna sin legopiga och förmenar Johan Nilsson intet gjort rätt däruti att han legt annars folk innan han frågat husbonden när hon var lös. Likväl som städjan var skedder i Laga tid, och Legohjonet intet bör städja sig tvenne husbönder om året, ty dömmes pigan Dordi betala Johan Nilsson i skadestånd  7 daler kmt efter den 4 Puncten i Legofolks Ordningen.

                                                                                                                                                

§ 18  

Den 25 Februari

Rannsakades över öde i detta Tingelag då det intygades att följande hemman legat alldeles obärgade år 1700

Grunsunda Socken

Gomark 4 seland  så gammalt öde att ingen minns när det är nyttjat, ligger för fäfot.                            

 

§ 20

Siuhl Nilssons i Öden dotter Lisbetta som tjänt fyra års tid hos Nils Olofsson i Dombäck och för åtta dagar sedan fött oäkta barn, föreställtes och tillspordes, vilken henne belägrat, som bekände, att en främmande person som kallade sig Hans Falck kom till Dombäck fjorton dagar efter Wallborgsmäss förledit år och begärte hus över Natten, och som hon skulle lysa honom i Säng, kastade han henne i Sängen och rådde henne med barnet. Denna Hans Falck sade sig varit Dragon i Jemteland och skulle gå Norrut. Länsmännerna ifrån Ahrnäs och Normaling frågades om de förmärkt någon sådan Karl gå fram genom Landet?  Men svarade bägge Nej, att de intet sett någon sådan karl. Som denna Lisbettas bekännelse på en okänder syns ingen grund hava förmantes hon bekänna sanningen helst misstanken är fallen på Husbonden. Alltså inkallades de hustrur som varit tillstädes när Lisbetta fött barnet att förnimma vad bekännelse hon då haft. Hustru  Elisabeth Schiulsdotter i Dombäck efter avlagd ed vittnade, att hon fick bud efter sig  ifrån granngården om Mändagsmorgonen nästledne, då Lisbetta begynte kväljas med barnet, och var där till Tisdagsnatten, då hon blev förlöster, under vilken tid hon ofta frågade Lisbetta efter barnfadern, men fick intat svar av henne, så att hon ville någon namngiva, varken en eller annan. Frågade henne såväl i sängen som när hon hades på stolen. Men fick henne intet att namngiva någon. Frågades om hon förmärkt någon främmande här varit?  Svarade sig det varken sett eller förmärkt.  Hust. Brita Pehrsdotter efter avlagd ed vittnade, att hon blev av Nils Olofsson  kallad till Dombäck förleden Måndags att vara tillstädes och hjälpa pigan Lisbetta i hennes barnsnöd. Då jag dit kom Middagstid  på dagen och var där till midnatten innan hon blev förlöster. Jag såväl som den andra hustrun frågade Lisbetta efter barnfadern som oftast, men finge intet svar av henne, utan när nöden gick för hårt uppå och jag skulle hjälpa henne utur sängen i det hon tager mig om halsen viskar hon till mig och säger: Far äger barne. När hon kom på stolen ville jag att hon skulle bekänna det samma för den andra hustrun, och bad så hust: Lisbetta hon skulle fråga henne, det hon gjorde, men hon fick intet svar av henne. Strax efter blev hon förlöster. Lisbetta frågades vad det var för Far hon mente? Men ville ej heller nu gärna något bekänna. Sade sig intet töras för elaka människor. Dock omsider efter lång förmaning att göra en sannfärdig bekännelse till sitt samvets lättande, bekände hon att husbonden Nils Olofsson ägde barnet. Frågades huru hon är kommen att skylla på en främmande och obekant?  Svarade att den som har villa henne i det ena, så har han ock gjort i det andra. Frågades när husbonden först begynt sitt samlag med henne?  Svarade undet året efter hon var kommen till honom i skötbåten och sedan ofta resor. Husbonden Nils Olofsson i Dombäck förekallades och förehölls om Lisbettas bekännelse, att han är barnfadern, vartill han nekade, och då Lisbetta påförde honom, att han  rått henne med barn sade han: Fane fare i ditt hjärta och tage dig till Liv och Själ för sådan bekännelse på  husbonden, och han nekade, frågade om hennes ord skulle vara till troende. Lisbeta framviste en zedel eller papperslapp som husbonden fått henne att hon skulle oppvisa i Rätten och bekänna på Hans Falck såsom Hans Falck givit henne densamma papperslappen, var en sönderriven mönsterrulla. Nils Olofsson sade: Du lög som Faan. Nils Olofsson förehölls, att när han förmärkt Lisbetta vara med barn skulle han skaffat henne ifrån sig, det han intet gjort, utan håller henne hos sig i huset?  Svarade Nöden fordrar det. Men vad nöd det är nämde han intet. Nils Olofssons hustro Margeta Johansdotter inkallades och tillspordes om hon förmärkt att Man haft något olovligt samlag med Pigan Lisbetta?  Vartill hon svarade Nej, att hon det intet förmärkt. Frågades vilken äger barnet som pigan fött?  Svarade att där var fjorton dagar efter Wallborgsmäss en främmande Karl som pigan bekänt på. Frågades om hon såg Karlen?  Svarade, att ingen karl såg hon, utan pigan sade så. Frågades huru de fått uti Falcks namnet?  Svarade sig det intet veta. Frågades när hon först blev varse pigan vara med barn?  Svarade Andersmästiden för Jul , då han frågade efter barnfadern, men pigan ville intet säja barnfadern, säjer så mig aldrig märkt något oärligt med henne, utan då rives med granndrängen en eller annan gång, därpå hon svarar genast, Nej, jag bekänner på ingen som oskyldig är. Jag säger åter aldrig har jag sett dig hava något oärligt med Nils Olofsson, då säjer hon: Om I hava den tänkan om mig skall jag gå ifrån Eder genast. Frågades varföre hon intet skaffat pigan ifrån sig när hon förmärkt henne vara med barn, synnerlig när hon skulle föda? Svarade sig intet kunna umbära pigan.

Härpå sattes saken under Nämnden att Nils Olofsson antingen värja eller fälla, som efter hållit samtal sade sig hålla Nils Olofsson i Dombäck skyldig till barnet efter Lisbettas bekännelse, efter hon på ingen annan än honom i själva barnsnöden bekänt, och ingen sådan främmande karl hörts av, som sedan är oppdiktader av Lisbetta genom Nils Olofsson ingiven, som henne fickserat med en riven papperslapp, hans hustro också nekar sig blivit varse någon sådan karl i sitt hus. Fördenskull dömmes Lisbeta Schiulsdotter att plikta för sitt bekände hor med Nils Olofsson i Dombäck 40 daler Smt, och ehuruväl Nils Olofsson vill neka till samlaget till denna sin legopiga, likväl som Lisbeta i själva barnsnöden på ingen annan bekänt än husbonden Nils Olofsson fast han velat henne övertala att bekänna på en sådan person, som aldrig finnes hava i orten varit, grundandes sig på hustruns bevittnande, som därtill nekar , och för sin gräsliga obetänkta svordom inför Rätten i det han bad fanen fara i hennes själ som bekänt, intet kan tilltros att sig med ed befria, så att Nämnden i det anseende fällt honom till begångne hor med Lisbeta. Ty dömmes Nils Olofsson att plikta 80 daler Smt för horet, och för svordomen inför Rätten  25 daler Smt, och bägge stå på pliktpallen 3 Söndagar å slag att sedan taga oppenbar skrift i förmågo av Kongl Straffordningen år 1653 och 1699, samt den 5 Puncten i Kongl Majts Stadga om Eder och Svordom.

Andra dagen förehades Nils Olofsson efter man förmärkt honom något närmare sig befunnit, då han sade sig intet kommit vid Lisbetas kropp för än Midsommarstiden, och barnet intet komma i hans räkning.

 

§ 22

Uti saken emellan Tomas Jonsson i Wike kärande och Båtsmannen Jon Erichsson Blom svarande angående skuldfordran som tvistas om är detta Rättens dom:

Det fordrar Tomas Jonsson  7 daler 8 öre kmt av Jon Blom som än återstår på gjort lån av hans son i Carlscrona. Så ehuruväl Jon Blom vill invända sig intet mera länt än 3 Caroliner, varpå han här hemma betalt 2 Caroliner, så att allena en Carolin på lånet skall återstå. Likväl som Blom förskrivit sig till elva daler och Tomas vid utfordringen för Bloms tröghet gjort åtskilliga resor jämväl måst söka Rättens bistånd, så dömes Blom 7 daler kmt att betala expenserna inräknade. Har Blom intet att betala med bör löftesman Olof Schiulsson i Önskan stå för betalningen.

 

§ 26

Befallningsman Olof Westman lät andra gången oppbjuda Dombäcksmark som Erich Nilsson till honom pantsatt enot 466 daler Smt länte Penningar på Interesse på samma hemmans inlösen.

 

§ 29

Uti saken emellan Jacob Hansson i Banafiäl kärande och Nils Olofsson i Dombäck svarande, angående skuldfordran som tvistas om, är detta Rättens dom.

Det har Jacob Hansson opplåtit sin styvmåg Nils Olofsson Dombäcks hemmanet år 1697att inlösa för 333 daler 24 öre kmt, varuti Styvdöttrarna  Ella och Märit äre med honom delaktige efter opprättade Längden. Nu fordrar Jacob Hansson 133 daler 28 öre såsom återstående på utlösen så för sig som bem.te sina styvdöttrar, därhos på Märit Johansdotters vägnar för bröllopskostenm 21 daler efter 1698 års Byteslängd, som gör tillsammans 154 daler 28 öre. Men Nils Olofsson vederkänner  allena 88 daler 3 öre och däremot pretenderar Interesse av Jacob Hansson för det han nyttjat barnens arv 120 daler ifrån 1660 till 1686, vilket allt Rätten noga översett, och sedan Nils Olofsson bestått är vad han skäligen bör njuta i ett och annat, befunnit honom till sin styvfader Jacob Hansson och svägerskor Ella och Märit på det fasta io Dombäck skyldig 106 daler 12 öre kmt därhos till svägerskan Märit Johansdotter på Bröllopskosten 21 daöler, som  gör tillsammans127 daler 12 öre kmt. Vilka 127 daler 12 öre Nils Olofsson dömmes att betala.

 

§ 30

Uti saken emellan hust: Ella Johansdotter i Skademark kärande, och Nils Olofsson i Dombäck svarande, angående skuldfordran som tvistas om, är detta Rättens dom:

Det har Nils Olofsson den 2 November 1697 köpslagat med sin Svägerska hust: Ella om besittningen på Dombäckshemmanet, att giva henne för dess Pretention på arv och besittning 50 daler kmt, som han för henne skulle betala uti 1697 och 1698 års utlagor, men hust: Ella klagar, att Nils Olofsson sådant intet efterkommit, utan hon varder av Befallningsman kravder för 1698 års utlagor. Varemot Nils Olofsson inlägger en räkning genom vilken han vill göra henne betalt för desse 50 daler utom 1698 års utlagor, som genomsågs, och sedan hustru Ella emot den infört sine 6 daler för Bröllops Kosten efter 1698 års Byteslängd och en fjärding strömming  ā 4 daler kmt befunnes hon hava att fordra av Nils Olofsson 10 daler kmt, som han dömmes för henne betala på 1698 års utlagor.

 

§ 33

Olof Jonsson i Banafiähl kom för Rätten och framlade ett Testamentsbrev daterat den 5 December 1694, förmälandes hurusom hust: Sigrid Olofsdotter i Banafiähl Testamenterat, skänkt och givit till Olof Jonsson hans hustro och barn all sin egendom, hava vad namn den hava kan för den tjänst och sytning de henne ervist och än ytterligare intill döden bevisande vorde, vilken sin gåva hon icke allena med giltiga vittnen bestyrka låtit, utan ock till så mycket större säkerhet protocollera låtit på Grunsunda Ting den 31 0ctober 1694, på vilket Testamente Olof Jonsson begärde Härads Rättens Confirmation och stadfästelse efter han sytningen fullgjort och hust: Segrid med vederbörlig heder begrava låtit. Så emedan Olof Jonsson jämväl efter hust: Segrids död på Grunsunda Ting den 21 februari 1700 låtit protocollera detta Testamente på det om någon ville sedan gåvan med skäl söka att återdriva, densamma skulle hava sig att angiva inom den tid som lagen därtill förordnar, men ingen sig därtill infunnit inom Natt och År, och Testamentet således vunnit Laga stånd. Ty i förmågo av den 8 Puncten uti Konl Majts Stadga om Testamenten av år 1686 dömdes detta Testamente fast och ständigt så att hust: Segrids efterlåtenskap i kraft därav bör Olof Jonssons hustru och barn hädanefter oklandrat tillhöra.

 

§ 38

Olof Olofsson i Öden klagar att han år 1696 blev förvister till Olof Olofsson (eg. Olof Jonsson) i Uthanåhs att bekomma halvtunna korn av hemkommen MAGAZIN Spannmål ifrån Hernösandh , som honom påföres betala men aldrig undfått, begärandes att Olof Jonson måtte varda pålagder betala kornhalvtunnan och sedan förnöja honom tagne skada att han av andra måste köpa dyrare korn, vartill Olof Jonsson svarar, att kornet insattes hos Lars Hermansson i Husom, varest Olof Olofsson det genast lärer hava uttagit efter han så länge tegat och nu först begynt klaga sig på invisningen brista. Och anböd Lars Hermansson sig till eden att den halvtunnan som hos honom av Olof Jonsson var insatt strax uttogs av den som var på kornet invister, ändock han intet kan minnas vilken det var.

Resolutio:  Emedan Olof Olofsson fått invisning på halvtunna korn hos Olof Jonsson i Uthanåhs för 4 år sedan och intet förrän nu protesterar på betalningens riktighet, Ty prövar Rätten Olof Olofssons klagan i den måttan för ogill, och honom efter invisningen böra till Cronan betala kornhalvtunnan när Lars Hermansson i Husom avlagt sin ed, att kornhalvtunnan ifrån honom är uttagen efter det 9 Cap: Köpeb: Landslagen.

 

§ 44

Över ändringarna med Taxan av Cronones Laxefiskerier rannsakades.

Grunsunda Socken

Gidå Cronefiske står uti 1637 års Taxebok oppfört för 8 Tunnor Lax och 250 st Nättingar, varuti ingen ändring varit, och därföre utföres till oppbörd.

Husoms Byemän för sin å  Halvtunna Lax, 450 st Nättingar, ingen ändring, utan oppföres till oppbörd.

Önskans Byemän på samma å 225 st Nättingar, ingen ändring, utföres till uppbörd.

Ällön för ett Stakeleje i  Hansgatan  4 lispnd Lax, ingen ändring, utan utföres till oppbörd.

Finna By för ett Stakeleje  1 1/2 lispund Lax, ingen ändring.

Dombäck för sin Å  400 st Nättingar, ingen ändring.