AGN 1703  9 mars    (Ting i Önskan , närvarande Bef.man Olof Westman och nämnden)

 

§ 2

I anledning av Högl Kongl Cammar Collegii brev till General Majoren och Landhövdingen Högvälborne  Hr Axel von Schaar daterat den 11 october 1702 angående Gidå Cronofiske och lösen till Skatte som opplästes, tillspordes Allmogen om någon av dem vore, som hade därvid något att påminna, och om de själva vilja vara närmast därtill, efter de sitta i Contract av Cronefisket och eljest efter nyligen utfallne Kongl Collegii Resolution hava för en Gravation på åtnjutne förmedling.  Varpå Dombäcks byemän, som varit arrendatorer av detta Cronefiske så muntlig som skriftligt svarade, att alldenstund Befallningsman Välbetrodde Olof Westman i förmågo av det Höga Kongl Cammar Collegii härom lämnade köpebrev av den 21 januari förledit år 1702 på skatträttigheten av hemmanet Gidåbacken  är berättigad till nyttjande av halva fisket, emedan det under dess strand är beläget och av gamla lyder till halvparten därunder varit nyttjad, havandes de andra halvdelen, som hörer under deras hemman inpå Befallningsman jämväl övertagit medelst skriftlig avhandling den 3 juli 1691,efter den är av ringa  IMPORTANCE  och i synnerhet att deras hemmansbruk därigenom försummas och Befallningsman däremot påtagit sig att svara för fiskebyggningen och den därav gående Taxan, som av honom i alla delar ifrån den tiden bör fullgöras. Alltså de varken vilja eller kunna hindra honom uti det köp han till Skatträttigheten därav i Högl Kongl Cammar Collegii söker åter. Lämnar honom i den måttan fritt sitt bästa att söka. Sedan efterfrågades om någon var som ville giva mera än 256 daler Silver Mynt och Befallningsman redan erlagt haver?  Men ingen fanns som vid detta tillfälle sig därtill anböd.

 

§ 7

Prosten i Siähla Ehrewyrdig Mag: Haqvinus Bohlin lät insinuera i Rätten genom Comministern i Grunsunda Hr Jon Moman en Libell emot Profossen Christopher Hellström, uti vilken Prosten klagar, att bem.te Hellström i Grunsunda och Kasa by våldsammeligen angripit sin och Prostens i Skiällefta Mag: Nicolai Buscherii utskickade tjänare Olof Larsson Degermans släda nattetid, utur den tagit medhavande gods, inburit i en stugu hos Nils Nilsson i Kasa, säckarna oppskurit, godset oppvägt och honom ifråntagit, så att Olof Larsson nödgats övergiva alltsammans och resa till befallningsman Välbetrodde Olof Westman i Nätra att söka dess  ADSISTENCE  förmedels vilket PROCEDERE  Prosten påstår, att Hellström bör honom svara

1.för det han egenvilligt och med fullo vilja hans välfångne och under  PUBLIQUE  Landsfred översända egendom sig tillrånat

2.att han oppbrutit tillästa band och med kniv avskurit sigill och insegel

3.genom sitt ofog åstadkommit ovädi och skvaller, givit  ANSCAM  CALUMNIANDI, likasom Prosten Bohlin och Prosten Buscherus kring Landet låtit föra olovligt gods.

4.för tidspilla och expenser i anseende såväl till utskickaden Olof Larsson som han inqvilterat i sin nattsäng och unfångne husfred och gjort hinder på resan, som saksens utförande vid Tinget eftersom Libellen det tydligare  EXPRIMERAR

Men Christopher Hellström  exciperade sig intet kunna svara i saken efter han intet är Lagligen stämder. Hr Jon Moman producerade Länsmans i Siähla Christier Trasts utgivne attest av den 6 martii 1703 genom vilken han betygar sig om Kyndersmässdagen förledne muntligen hava tillsagt Christopher Hellström  det han på Grunsunda Tinget den 9 Martii i Önskan skulle Comparera och svara Prosten Ehrewyrdig  Mag: Haqvinus Bohlin angående det Lin, som Hellström tagit i arrest Prosten tillhörigt. Varpå Christopher Hellström svarade, att Länsman Christier Trast väl i lönndom såsom i skämt och intet med något allvar sade en gång till honom, att Prosten vill stämma mig till Tinget i Grunsunda, då jag säger, om det är allvar, så låt mig få skriftlig stämning så att jag kan veta vad jag skall rätta mig efter. Det han m ig lovade men fick intet  Därföre jag intet kunnat hålla det för något allvar elleur Laglig stämning, så att jag fått taga stämning på Olof Larsson, som vid detta tillfälle bör vara tillstädes. Begärer alltså denna gången bliva befriad för Prostens tilltal. Härmed parterna avvistes, och Rätten tog under  DILIBERATION  om stämingen kan skattas för så laglig, att Christopher Hellström kan påläggas i saken att svara. Som stannade i det slutet, att som Länsman gjort stämningen muntligt och intet anförer något vittne uti vilkas närvaro den är skedder efter Processens klara lydelse i den 1 puncten, ty kan Rätten intet på en sådan stämning opptaga saken att något sådant bygga på.

 

§ 27

Befallningsman Välbetrodde Olof Westman inlade i Rätten ett Pantebrev daterat Fillingen den 5 Martii1700 förmälandes hurusom Erick Nilsson i Fillingen och Grunsunda Socken länt av Befallningsman Westman  470 daler 16 öre koppmt ā 6 procentum att inlösa hemmanet Dombäcksmarck med och satt honom samma hemman i underpant. Vilken underpant Befallningsman Westman låtit på 3 Härads Ting oppbjuda ägaren och bördeman till inlösen, Näml: första gången den 21 augusti 1700, andra gången  den 25 februari 1701, tredje gången den 23 oktober 1701, och emedan Erick Nilsson så mycket mindre vårdat sig om inlösen att han intet något av interesse betalt, som ifrån den 5 Martii 1700 till den 5 Martii 1703 sig bestiger till 84 daler 21 öre kmt, ty påstod Befallingsman Westman att underpanten måtte honom tillkänd varda efter det pris och värde som han till Hr Jon Moman vart sålder och av Erich Nilsson i Fillingen inbördader. Näml 470 daler 16 öre och Erik Nilsson pålägges honom återstående interesse 84 daler 21 öre, som överstiger Pantens rätta värde. Vartill Erick Nilsson intet samtycka ville utan begärde få betala Befallningman sina länte penningar igen och opplupne interesse, som han sade sig förskaffat att inlösa sitt bördehemman med. Men alldenstund Erick Nilsson fritt stått inom Natt och år ifrån tredje oppbudet sitt pantsatte hemman inlösa, och han det försummat, ej heller någon annan bördeman sig därtill infunnit, ty kan Rätten intet vidare tillägna honom den rättigheten, som han en gång låtit falla sig utur händerna, förutan att han med andras penningar vill göra lösen som mera länder honom till skada än Nytta efter han ändå hemmanet på det sättet intet kan behålla, och alltså dömer att befallningman Westman må njuta sin laga medfart till godo och hemmanet Dombäcksmarck  honom tillhöra efter det 7 Cap: Jordab: ll: dock med det förhåll på Erick Nilssons sida att han detta år får nyttja hemmnet, och när han det åt tillkommande Medfasta år 1704 till Befallningsman Westman avträda honom intet påförs något intresse att betala, utan att Panten sådant fylla må.

 

§ 34

Johan Nilsson i Ällön är förleden höst vorden tilldömd att tillika med Olof Pehrsson i Uthanås sjövägen överföra till Härnösand Crone Räntan, men sådant intet efterkommit, ehuruväl hans kammerat Olof Pehrsson var kommen med lastade båten till hans gård Ellön, varigenom han nödgades hos honom opplägga Spannmålen och hemresa. Sedan andra gången därom bägge tillsagde ålitat andra, som  ej heller fullgjort resan, så att Cronespannmålen är bliven opplagder i Finna. Alltså prövar Nämnden skulden stå hos Johan Nilsson och i hans motsrävighet. Fördenskull dömes Johan Nilsson att på åkeföret skaffa bem:te Crone Ränta till Hernösand och svara tvådelarne till omkostnaden, därhos plikta för sin treska  3 marker Smt efter det 23 Cap: Tingmb. Men Olof Pehrsson svarar till tredjeparten i omkostnaden att fullgöra sitt rodskått.

 

§ 35

Pehr Erichsson i Ellön klagade att grannen Johan Nilsson kallat honom tjuv för tre Socknar i Skiärsmalshamnen förleden höst, och påstod att han för sådant plikta måtte. Johan Nilsson nekade sina ord så fallit, utan som Pehr Olofsson i Ellön sade sig vara berättat av Pehr Erichsson, att jag skulle nyttjat hans not, svarade jag, att Pehr Erichsson vill mig alltid väl, som han gjorde i fjol, att han kallade mig tjuv i tre Socknar. Pehr Erichsson producerade till vittnes Pehr Michelsson i Bursiö och Mats Erichsson i Angsta, som avlade sin vittnesed och sedan var för sig avhördes. Pehr Michelsson i Bursiö intygade, att förledne höst i Skiärsmaln, när jag inkom i Pehr Olofssons bod, höll Johan Nilsson på att tala med Pehr Olofsson om en Not, och i det Pehr Olofsson nämnde grannen Pehr Erichsson, sade Johan Nilsson, att Pehr Erichsson är en tjuv för tre Socknar, och om jag vill kan jag göra honom till en äreslös karl.  Mats Erichsson i Angsta på sin gjorde ed berättade, att han tillika med Pehr Michelsson kom oförmodandes in uti Pehr Olofssons bod i Skiärsmaln, då Johan Nilsson var där inne och höll på tala med Pehr Olofsson, då jag hörde Johan Nilsson säja: Stor sak Pehr Erichsson är en tjuv, ej heller är det hans ära förnär. Mera hörde han intet, och strax gick Johan Nilsson bort. Johan Nilsson frågades, om han kan bevisa Pehr Erichsson något oärligt?  Vartill han svarade Nej, och sade sig intet hava något oärligt att honom beskylla före, ej heller kan sig påminna något sådant hava sagt. Pehr Erichsson påstod Laga plikt och att njuta expenser för tvenne vittnen och egen oppvaktning.

Resolutio:  Alldenstund Johan Nilsson är övertygad med tvenne vittnen hava kallat Pehr Erichsson tjuv och ärelös man, som han sig nu rätter uti och bedes före, ty pliktar han  för sitt okvädi 6 marker Smt efter det 43 Cap: Tingmb: därhos dömes att betala Pehr Erichsson i expenser  7 daler 16 öre kmt.

 

§ 36

Lieutnanten Pehr Olofsson i Banafiäl lät första gången oppbjuda 8 seland Hus och Jord i Banafiäl, som han köpt av Pehr Håkansson i Uthanås för 400 daler kmt år 1678 därhos givit honom 30 daler kmt i Bördsrätten. Och som Pehr Håkanssons måg Pehr Pehrsson i Uthanåhss nyligen klandrat till inlösen, har Pehr Olofsson givit honom en stilla eller i Bördsrätten 30 daler kmt, varigenom han samtyckt till sin svärfaders köp.

 

§ 37

Nils Pehrsson i Dombäck har ägt tvenne hemman i Dombäck, det ena bestående av 8 seland, som han själv besuttit, det andra av 7 seland, som han inlöst av Nils Olofsson för 326 daler 24 öre kmt och sonen Pehr Nilsson är kommen att besitta med faderns tillstånd, alldenstund han penningarna utlagt till dess inlösen. Nu efter Nils Pehrssons död kommer hans trenne söner Samuel, Erik och Pehr att tvista om besittningen, havandes en ogift brodersdotter, vilken tvist avgjordes på följande sätt, att Rätten prövade för skäligt den äldste brodern Pehr Nilsson okvalt besitter hemmanet av 7 seland, som han förlängst med sina egna penningar inlöst, och brodern Erick, som i föräldrarnas livstid är inkommen på det andra hemmanet av 8 seland bliver där orubbad sittande, dock så att bägge desse bröder, som är skattade för de skickligaste att hemmanen besitta och förestå i proprtion av dem giva yngste brodern Samuel 50 daler kmt i avträde, och på lika sätt hjälpas åt att avstilla brodersdottern, när som omtränga kan. Varmed de på alla sidor var nögde, slåendes varandra i hand, att oryggeligen hållet varda.