Anno 1705 den 19 Juni hölls Ordinarie Laga Ting med allmogen av Ahrnäs, Grunsunda och Nohrmalings Pastorater uti Önskan, widervarande Cronones                                                            Befallningman Wälbetrodde Olof Westman och Nämndemän

 

§ 17

Uti saken emellan Borgaren ifrån Enköpng Anders Esaiesson kärande och Lars Olofsson i Finna jämte sina medarvingar svarande, angående arv och Testamente efter Johan Matsson i Finna och hustro Elisabet Jonsdotter i Finna som tvistas om, är detta Rättens dom:

Det fordrar Anders Esaiesson på sin hustros vägnar tredings arv uti Johan Matssons i Finna efterlåtenskap efter hans senare hustro Elisabet Jonsdotter. Varemot Lars Olofsson förbär Johan Matssons och hustru Elisabets Testamente till honom gjort näst för deras död år 1697 på  4 seland jord, gård och Lösören emot föda och sytning i livstiden, som finnes protokollerat på Tinget den 22 februari 1698. Men emedan hustru Elisabet strax efter opprättade Testamente är vorden död, så att arven för hennes oppehälle och sytning ingen särdeles kostnad gjort, och det intygas, att Johan Matsson under detta senare gifte igenlöst halva hemmanet, så att han vid Testamentets opprättande ägt fyra Seland och någon lös egendom, som i Testamnte oppräknas, alltså i fel av andra bevis prövar Rätten, att sedan all lösa egendomen bortgår i gälden och Testamente, må Anders Esaiesson njuta av det fasta på  sin hustrus Möderne 12 daler 16 öre koppmt såsom en systerlott emot de andra barnen i anledning av de 22 Cap: i  Giftermb:ll:

 

§ 18

Uti saken emellan Lars Nilsson i Husum kärande och styvmodern hustru Sigrid Eliedotters arvingar angående arv och Testamente efter Nils Schiulsson i Husom som tvistas om, är detta Rättens dom:

Det klagar Lars Nilsson att Styvmodern hustru Sigrid underslagit sig all lösa egendomen som fanns efter Nils Schiulsson och avstängt hans barn ifrån densamma så att hon honom icke velat betala någon gäld eller kosta på hans begravning un der förevändning av Testamente. Så ehuruväl hust. Sigrids arvingar oppviste Pastors och Sockenskrivarens attester på gjorde Testamente så att det kan antagas för visst och skattas ständigt, likväl emedan gäld och begravningskostnad går framför Testamente, ty dömmes att sådant först bör tagas av den lösa egendomen, sedan kan hustru Segrids arvingar njuta vad som  överskjuter i kraft av Testamente.

 

§ 19

Uti saken emellan Pehr Håkansson  ifrån Sör Älgsiö kärande, och Jon Olofsson i Banafiäl svarande, angående besittningen av Banafiälshemmanet som tvistas om, är detta Rättens dom:

Det oppgiver Pehr Håkansson att Morfadern Tor Olofsson lagt emellan sina mågar, att vilkendera som skulle komma att besitta hemmanet i Banafiäl, skulle giva de andra i Bördrätten 60 daler koppmt. Men som Olof Jonsson desse 60 daler kmt intet betalt till sin svåger Håkan Jonsson, så påstår Pehr Håkansson komma till Lotten med sitt syskonbarn Jon Olofsson om besittningen. Vartill Jon Olofsson nekar, förebärandes fadren nyligen vara död och ovisst om han kommer att ständigt besitta hemmanet efter de äre tre bröder, som än intet äre skilde om besittningen, vilka samtelig bör vara stämde, att svara Pehr Håkansson i detta mål, jämväl att Pehr Håkansson lärer vara skyldig till Olof Jonssons Sterbhus 70 eller 80 daler kmt, så att om 60 daler kmt vore på Bördsrätten till fordra kan sådant komma att avkortas. I vilken beskaffenhet Rätten  INTERLOCUTORIE  dömmer att brödren samtelig böra på nästa Ting antingen själva eller genom sin lagel fullmäktige vara tillstädes och svara Pehr Håkansson i denna sak, och då intet längre utdraga vid förlust av deras förmente rätt, samt av flytande expenser, så framt icke förening imedlertid där emellan sker.

 

§ 20

Uti saken emellan Olof Andersson i Högen kärande och Johan Nilsson i Uthåhs svarande angående 9 daler 16 öre kmt brist på 1701 års Gärde Spannmål, som skall vara förorsakad genom Johan Nilssons försummelse och tvistas om, är detta Rättens dom.

Alldenstund Johan Nilsson en gång tillförende är lagsökter av Olof Andersson för dess försummelse med Gärde Spanmålens utförande och domen intet uppvistes, ty kan Rätten nu intet pålägga Johan Nilsson att betala den brist som honom åter å nyo i den måttan påföres i samma sak.