Anno1707 den 18,19 marti hölls laga Ting med allmogen av Ahrnäs, Grunsunda och Normalings Pastorater uti Gästgivargården Önskan, widervarande Befallningsman Wälbetrodde Olof Westman med vanlig Härads Nämnd.

 

§ 8

Erich Pehrsson i Könsa lät till sin säkerhet inteckna att Olof Andersson i Högen till honom pantsatt sitt hemman i Högen och all annor sin egendom emot länte penningar  370 daler kmt att interessera med 5 procentum om året den 21 augusti1706.

 

§ 12

Ifrån Gamla Carleby och Kelfwiä Socknar i Österbåtten är hit försänd en ogifter dräng om 22 år, som där blivit angiven för tidelagsgärning han skall hava begått uti hamnen Skagen, som hörer under Ällön i detta Tinglag, varest han med några flera på en jacht eller haxe vorden kommandes ifrån Gefle, dit de en betingat farkost överstyrt. Över vilken beskyllning på Östra sidan vid Ordinarie Tinget uti Gambla Carleby och Wijdnäss Gård rannsakning är hållen den 23 och 24 october 1706, men saken därifrån  REMITTERAD  att här varda avgjorder, varest detta mål skall sig tilldragit. Varföre denna dräng vid namn Johan Larsson Hankilax föreställdes och härom tillspordes, som alldeles nekar sig någon sådan Synd begått. Tillstod att han förledne Sommar i September månad var med några flera kommen till Lands i Skagen under hemresan ifrån Gefle, då han tillika med en annan gick i skogen att plocka bär och bev där varse hästar, men sig med dem på det sättet intet befattat, ej heller den synden begått, som en av hans följe vid namn Anders Andersson Nynäss  honom påfört, vilken Anders Andersson Nynäss hålles för en Tok, helst när han får något i huvudet. Sade härjämte, att om han den missgärningen gjort, så hade han länge sedan det bekänt. Denne Johan Larsson frågades hurudan färg hästen hade?  Svarade röd och bläsnig, som gick tillhopa med en brun häst och hade skälla på sig.

Frågades vad han ville med hästen? Svarade först att rida med honom  i Stranden. Men då honom förehölls sådant vara en fåfäng ensaga och förebäran efter han var oppgången att plocka bär och oländigt att rida, som han sig tagit hästen allena att bese honom.

Frågades huru nära han var tillhopa med hästen? Svarade att han höll honom i svansen att få honom fatt, men inge vidare beställning med honom hade, och var det en hårsshäst.

Frågades om han bundit hästen, svarade Nej.

Frågades om han hade den tanken och det oppsåtet, att bedriva sådan otukt och djävulskap med hästen? Svarade Nej, att han den tanken och det oppsåtet intet hade, ej heller det gjorde.

Johan Larsson förmantes tillstå sanningen och bekänna sin Synd. Vartill han med löje svarade, att han väl långt före sig bekänt, om han den synden begått. Viste sig mycket styv och stursker. Härpå avvistes Johan Larsson, och den hållne rannsakningen över denna sak i Gambla Carleby den 2, 3 och 4 october 1706 opplästes i Rätten, varpå Johan Larsson åter inkallades och honom förehölls

1./  att han strax då han var sedder bak hästen i sådan beställning blivit så betagen att han vederkänt sin felaktighet, och sagt sig aldrig sådant gjort förr, och bad dem tiga därmed.

2./  att han inför Tingsrätten i Gambla Carleby tillstått sig haft oppsåtet, att bedriva den Synden, men blivit därifrån hindrader förmedels att Anders Nynäss ropat på honom, och att det oskäliga Creaturet ej varit Sto utan Hårsshäst, och fördenskull ytterligare förmantes tillstå och bekänna sanningen. Härpå ville Johan Larsson i förstone intet svara, men omsider sade, att han varken det sagt eller det gjort, varföre rannsakningen i Gambla Carleby över denna sak hållen för honom opplästes, och vid var och en omständighet tillspordes om det icke så var hänt och skett, som i rannsakningen står infört, då han måste bekänna, att han i oppsåt hade att bedriva den synden, men därifrån hindrade genom Anders Nynäss ropande på honom och han varit när därtill, dock intet kommit så vida, det han haft fram utur böxorna sin hemliga lem.

Frågade huru han fisk hästen att stå stilla i marken för sig, och om han hästen bundit? Svarade att hästen stog nedan under en liten höjd vid en Myra, men honom intet bundit, utan hållit svansen att få honom fatt.

 Johan Larsson förehölls att han eljest haft särdeles konst eller kraft med sig att få hästen till att stå stilla för sig i fria marken till sådan beställning allenast därmed att han hållit honom i svansen, emedan sådana Creatur intet gärna låta taga sig med svansen, utan att de slå eller springa, varpå han svarade sig ingen kraft därtill brukat ej helle hästen bundit, som eljest var spaker av sig.

Johan Larsson frågades vad tid på året och vad tid på dagen detta hände? Svarade att det var vid Mickelsmässtiden på året, berättandes att de låge i Skagehamnen fyra dygn och ginge därifrån Michaelis dag, att han var tillhopa med hästen om en morgon av de dagar de där låge stilla.

Johan Larsson förehölls detta hans förehållande giva den eftertanken, som han vore van vid sådana beställningar.tillförende och därföre förmantes, att om djävulen honom förfört honom att begå en så vederstygglig synd, han sådant måtte ångra, tillstå och bekänna, vartill han svarade, att han aldrig tillförende sådan synd begått, ej heller denna gången kommit till någon gärning.

Frågades om han hade någon vittnesbörd med sig om sitt leverne ifrån sin födelse ort? Svarade Nej.

Frågades om han i sine yngre år gått i vall med boskapen? Svarade Nej, och att de på den orten intet bruka vallbarn.

Härpå inkallades Ällö byemän Pehr Erichsson och Olof Pehrsson, vilka tillspordes om de hava någon häst av Röd färg  och bläsig? Som svarade, att de förledne Sommar intagit två hästar ifrån Banafiäl, den ena brun, den andra röd och bläsig, som ginge på Skagen. Den bruna hästen hörde Jon Mårtensson i Banafiäl till, den röda hörde Erich Andersson i Banafiäl till, den han än har behållen. Mera sade de sig intet veta härav.

Som man ingen närnare opplysning här kunde få i saken,efter ingen på denna orten någon kunskap om den hade, ej heller kunde Johan Larsson bringas till närmare bekännelse, alltså överlades detta högmålsärende till slut i anledning av det 14 Cap: Högmåls balken.

                                                                                                             Resolutio.

Ehuruväl Johan Larsson gjort sig mycket misstänkt för denna tidelags missgärning

1./  därigenom att så snart han i Skagehmnen anlänt och blivit hästarna varse sig begivit sig ifrån sin Cammerat och --- med dem.

2./  genom sitt tal för Cammeraterna i det han sagt aldrig så gjort tillförende, och bett dem tiga därmed, jämväl tillstått sig vara när till sysslan allt efter hosgående  Rannsakning hållen på Härads Tinget i Gambla Carleby den 2 och 3  october 1706. Likväl emedan han såväl då som nu  ständigt nekat till själva gärningen och den som honom sett vid hästen intet kan betyga om någon fullkomlig beställning, så att gärningen varken är tillstådder eller med fullom skälom honom påtygader, han dessutom råkat för en häst och intet något sto, och eljest hans förde leverne obekant här på orten. Ty kan Rätten i sådan beskaffenhet och i en så mörk sak intet döma Johan Larsson ifrån livet för verkeligen begångit tidelag i Skagen, utan som Johan Larsson dock måst tillstå sig haft oppsåtet att bedriva den styggelsen, så vill Härads Rätten i all underdån ödmjukhet hava hemställt till  Höglovl Kongl Hovrättens Högrättvisa beprövande och gottfinnande, vad straff denna Johan Larsson bör undergå för sitt gova oppsåt och tillbud sig till Correction och rättelse.

 

§ 13

Länsman i Grunsunda framställte för Rätten en Båtsmansänka vid namn Anna Nilsdotter, som förledit år 1706, nio dygn för Bartholomaei dag fött oäkta barn i Fillingen och skall vara belägrad av en gift bonde vid namn Johan Schiulsson i Öden, vilka bägge tillstode, att de levat i hordom tillsamman och avlat barn tillhopa. Fördenskull för denna begångne Hordoms synd dömdes Johan Schiulsson att plikta 80 daler SilvMt och Anna Nilsdotter  40 daler Smt efter Kongl Straffordningen av år 1653 och sedan bägge stå på pliktepallen tre Södagar på slag att därpå taga oppenbar skrift efter det 9 Cap: i Kyrkolagen. Äga de intet att böta med löpe Johan Nilsson sex gatulopp fram och tillbaka för 100 man, och Anna Nilsdotter hudstrykas med 36 slag av ett par Ris till vart slag efter Kongl Förordningar av år 1696 och 1698.

 

§ 14    (Arnäs)

Föreställtes en Qwinnes Person ifrån Ahrnäs Socken och Höglands by vid namn Karin Pehrsdotter som fött oäkta barn tre veckor för Julhelgen  sistlidne hos sin Moder i Högland, vilken bekände sig belägrad vara av en ung dräng Swän Olofsson i Bölen av tillfälle hon tjänt hos hans fader. Swän Olofsson tillstädes vederkände sig hava belägrat Karin Pehrsdotter, varföre han frågades, om han henne vill taga till hustru och således äkta barnet?  Vartill han nekade, och då Rätten sökte vidare övertala honom att bygga äktenskap med henne, yppades den frågan, om det skulle kunna ske, alldenstund de äre varandra skylde i andra och tredje led av Sidolinjen, Näml. Swän Olofssons moder Margeta Jonsdotter och Karin Pehrsdotter syskonebarn, varandes födde av var sin köttsliga broder, som dock kunde efterlåtas i följa av Kongl. Majts  RESCRIPT  av den 9 juni 1699, så framt han skulle stå därtill att övertalas, men som han det alldeles vägrade, ty för sitt begångne lönskeläge dömdes Swän Olofsson att plikta 40 marker Smt efter det 3 Cap: Giftermåla B:  LL: . Ock Karin Pehrsdotter 20 marker Smt efter Kongl. förordning av år 1694. Därhos att bägge stå på pliktepallen en Söndag att taga oppenbara skrift. Till barnets föda bör Swän Olofsson förskjuta 39 daler kmt om  året ifrån den tiden barnet föddes till dess det kan sig själv nära och föda efter Kongl. förordning 1697.

Äga de intet att böta med löpe Swän Olofsson sex gatulöp, och konan hudstrykes efter förordningen.

 

§ 15    (Arnäs)

En Qwinnes Person vid mamn Anna Erichsdotter ifrån Wästergissiö i Arnäs Socken, som fött oäkta barn förledit år 1706 sju dagar för Bartholomaei föreställdes och tillspordes om barnfadren som bekände på Cronones Båtsman Jon Storm att han henne belägrad. Jon Storm är förledne Sommar in Junio bortrester på tåg till Carls Crona med de andre ordinarie båtsmännen, och nu intet tillstädes, vilken näst för sin avresa bekänt för Kyrkoherden Ärevördig Magister Jonas Wagenius samt i andras närvaro, att han haft samlag med Anna Erichsdotter, dock angav därjämte, att han sett det Nils Jonsson i Wästergissiö även haft samlag med Anna i hennes hölada, då han gått utur sin lada uti hennes, men Jon Storm oförvarande kommit att höra deras tal, och genom väggspringan se deras beställning, vartill Anna i förstone intet stort kunnat neka. Anna frågades huru därmed är beskaffat? Som svarade att Nils Jonsson kom i höladan till henne och narrades med henne, men nekade att han hade något samlag med henne. Nils Jonsson nu tillstädes spordes härom, som intet kunde neka, att han icke var till Anna i höladan, men nekade ständigt att han intet samlag hade med henne. Varpå avhördes de hustrur, som varit tillstädes när Anna födde barnet, Näml. hustru Margeta Erichsdotter, som efter avlagd vittnesed berättade, att när Anna Erichsdotter kvaldes med barnet, blev hon efterskickader vid nattes tid, och då hon dit kom, var Anna nog sjuk, blev likväl intet långt efter förlöster. Men i sin nöd bekände hon på ingen annan än Jon Storm. Hustru Rebäcka Jonsdotter hade samma talan, att Anna på ingen annan i sin sjukdom bekänt än på Jon Storm, men som denna Rebäcka var Nils Jonssons syster, så togs intet eden av henne, utan Nils Jonsson förekallades igen och förmantes bekänna sanningen, helst Jon Storm vid sin avresa vittnat på honom, att han haft samlag med Anna, och det fullkomligen sett, då han alltfort nekade sig med Anna haft någon köttslig beblandelse, och sade att Jon Storm och Anna Erichsdotter sådant på honom oppspunnit av ondska till honom. Likväl som Nils Jonsson intet kunde neka, att han intet varit i höladan allena tillhopa med Anna, frågades om han kan sig med ed befria ifrån Annas hävdande, det han sig antog att göra. Doch efterläts att sig betänka till andra dagen.  Dagen efter föreställtes åter Nils Jonsson och frågades huru han sig betänkt, och om han intet vill tillstå samlaget med Anna, då han svarade sig vara beredder med gott samvete genom ed befria. Varpå han framsteg, läggandes handen på Lagboken och gjorde denna ed:  Jag Nils Jonsson svär vid Gud och på hans Helga Ord, att jag aldrig hävdat denna Anna Erichsdotter, eller med henne haft köttslig beblandelse, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ. Uppå vilken gjorde ed Nils Jonsson också dömdes fri.  Men Anna Erichsdotter dömdes för sitt tillstådde lönskeläge att plikta 20 marker Smt efter Kongl. Förordning av år 1694, därhos att stå på pliktepallen en Söndag att taga oppenbar skrift efter det 4 Cap: i Kongl. Kyrkolagen. När Jon Storm hemkommer bör han ställas för Rätta, att svara för sin gärning.

 

 

§ 30

Följande anklagades för treska att de vid execution på Hoorkånan intet gjort sin skyldighet, varmed de också övertygades.  Fördenskull de sakfälltes att plikta sine 3 marker Silv Mynt vardera efter det 33 Cap: Tingm: B: L.L. , Näml.

Johan Nilsson i Krogsta                                             3 marker

Anun Olofsson i Bursiö                                                    3 marker

Olof Hansson i Nyland                                                     3 marker

Abraham Pehrsson i Ultrå                          3 marker

Swen Andersson i Kaasa                                                 3 marker

Nils Nilsson i Wike                                                          3 marker

Mickel Nilsson i Wike                                                     3 marker

                                            gör tillsammans                                    21 marker  Silver Mt                  

§ 32

Mickel Olofsson i Banafiäl och hans hustru Märit Olofsdotter har för några år sedan överlåtit sitt hemman i Banafiäl  av 8 seland till sonen Mickel Mickelsson, men klaga att de intet varda så förestådde av sonen och dess hustru, att de kunna vara nögde och därföre påstår få sitt hemman igen att sig själva försörja. Så ändock Mickel Mickelsson ville förebära hemmanet varda därigenom fördärvat och komma i oskyldas händer, likväl emedan det är rycktbart, att oenigheten emellan föräldrarna och Sonehustrun är alltför stor, så att de förslag som Härads Rätten tillförende givit till deras förening intet kan gälla. Fördenskull som hemmanet hörer föräldrarna till, så bör Mickel Mickelsson det igen avträda till dem  på det all förargelse därigenom måtte förekommen, dock att föräldrarna låta sonen utbekomma det han i gården inlagt och eljest honom tillhörer efter goda mäns biläggande.

 

§ 43

Uti saken emellan Johan Olofsson i Uthanåhs kärande och Johan Jonsson i Fanbyn svarande angående hemmansköp som tvistas om  är detta Rättens dom.

Det har  Johan Olofsson år  1701 emottagit till  köps  Olof Johanssons hemman i Uthanås bestående av 5 4/5 seland i själva bolbyn och 1 1/5 selan i Lakamarck av Johan  Jonsson i Fanbyn  och härintill bebott. Men som Johan Olofsson inte gjort något skriftligt slut med Johan Jonsson huru mycket han för hemmanet skulle giva utan efter handen något betalt, varöver de med varandra kommit till ändamål, alltså har Johan Jonsson opprättat ett fullkomligt köp om hemmanet med Jon Olofsson i Banafiäl den 19 februari 1707, till vilken han försäljer hemmanet för 279 daler 16 öre kmt, viljandes däpå avsäja Johan Olofsson hemmanet och Jon Olofsson inrymma i hemmanet. Johan  Olofsson sig opplägger, förebärandes sig en gång köpt hemmanet av Johan Jonsson, och honom intet hava makt andra gången det försälja till andra en annan det Johan Jonsson säjer sig hava gjort för den orsaken, att han aldrig fått Johan Olofsson till något visst slut över Köpskillingen och han sig företagit betala till en och annan utom hans invisning, vilket Rätten tagit  i överläggande prövandes för skäligt Johan Olofsson närmast att behålla och besitta hemmanet för så många penningar som Jon Olofsson i Banafiäl utfäst för detsamma giva efter Johan Olofsson det förr tagit till köps och nu i sex års tid bebott, var ock icke Jon  Olofsson det gör inom en månads tid måste han avträda emot sina penningars åter bekommande vad Jon Olofsson till en och annan kan hava betalt på hemmanet för Johan Jonssons räkning, bör Johan Jonsson så vida honom gottgöra som de sina fordringar i hemmanet kunna visa vara ständiga.

 

§ 47

Uti saken emellan Mickel Pehrsson i Banafiäll kärande och pigan Karin Erasmusdotter svarande angående städja till årstjänst är detta Rättens dom.

Vid Bartolomaei tid sistledne har Karin statt sig till årstjänst hos Mickel Pehrsson, men en månad därefter städjepenningen återburit och oppsagt tjänsten, varöver Mickel Pehrsson klagar men lät sig beveka att taga i fölikningen 3 daler kmt, som Karin fördenskull dömdes till Mickel Pehrsson betala med 2 daler 8 öre kmt i expenser efter den 4 § i Stadgan om Tjänstefolk och Legohjon.