AGN 1709  21 november

Anno 1709 den 21 November hölls laga Ting med Allmogen av Arnäs, Grundsunda och Nordmaling Pastorater, närvarande Befallningsman Välbe.de Olof Westman    

 

§ 1

Samma dag begärde och fick Nämndemannen Pehr Swensson i Sörbyn avsked, efter han blivit Länsman i Nordmaling Socken uti vars ställe sattes Ärlig, Förståndig och bofast man Per Persson i Brewik efter avlagd ed. Sedan lystes Tinget

 

§ 7

Samma dag lät Johan Pärsson Höök i Finna inteckna det Testamente som  hans hustru Dordi Ericksdotter till honom gjort i livstiden, och han  henne  RECIPROCE  d. 1 November 1697, på det sättet, att vilkendera den andra händer överleva skall njuta all egendomen, hava vad namn den hava kan, så att ingederas arvingar skola hava makt den om något arv att kvälja och tilltala, efter berörde hans hustru i Nästledne maj månad genom döden är avgången, på detsamma Testamente må vinna laga kraft, om  ingen det i laga tid skäligen kan återdriva.

 

§ 28

Samma dag utlovade Olof Persson i Banafiäl sig vilja giva Olof Ersson i Tävra 5 daler kmt för de 2 skäl Råg , som hans avledne fader Pär Hansson år 1695 den 5 augusti av Olof Ersson till läns tagit. Och emedan Olof Ersson därmed var nögder, allenast vederparten dessutan består honom Rättegångsomkostnaden, ty åligger Olof Pärsson samma 5 daler kmt till Olof Ersson  att betala med 3 daler kmt i expenser.

 

§ 30

Samma dag berättade Befallningsman Wälbde  Olof Westman hurusom han åter till detta Tinget låtit  CITTERA  Borgaren i Torshälla Stad  Hans Mickelsson och avledne Mårten Larssons änka hustru Malin Larsdotter därsammastädes, att svara för det de år 1706 om sommaren skola drivit med Lantmannen i Grundsunda Pastorat en olaga handel i så måtto, att den förra köpt en obarkad kohud samt 1/2 Tunna salt Lax, och den senare 3 Tunnor Kramsill och 6 Tunnor Salt Strömming, varav befallningsmannen låtit  ARRESTERA  huden och Kramsillen, påstående att de därföre nu måste varda ansedde med det straff, som Lag och Kongl Majts Nådigste Förordningar i sådana mål  DICTERA  och fömå, eftersom denna sak hitintill blivit oppskjuten för deras tid efter annan gjorde inkast. Vartill Mårten Larsson och hustru Malin Larsdotter som varken själva eller någon deras laga fullmäktig sig inställt, uti denna insände  EXCEPTION  svara, att vad Kramsillen vidkommer, så skall fullan Befallningsmannen Westmans utskickade tagit bort 3 Tunnor hustru Malin Larsdotter tillhörig Kramsill, varav 1 Tunna allenast varit köpt till hennes hushåll. Skolandes hon väl haft fördrag att köpa densamma, om hon hade förmodat sig få någon på annat sätt, som sedan skedde  i det hon fick de övriga 2 Tunnor Kramsill i avräkning på sitt arv i Afwa och Grundsunda Socken, men nekar alldeles sig köpt någon Salt Strömming, utan kan hända hon ibland fått byta sig till någon färsk strömming för salt, vilket dem av Torshälla Borgerskap, som ligga här i fiske, att därmed söka deras näring, skall vara uti Kongl Majts dem allernådigst givne  PRIVILEGIER  förunt, icke mindre än att själva få fiska honom. Dessutan tillstår Mårten Larsson sig hava köpt en Wintringz Kalf, men intet på något sätt att föryttras igen såsom till att förtjäna något uppå honom, utan allenast av honom att hava något kött till nödtorftig förtäring medan hon låg i fiske, varav mästa delen var åtgångit  och förtärt, för än huden av samma kalv blev anhållen, den hon skall ärnat till Pumpens lagande under hemresan, om så behövas skulle, förmenandes obevisligt vara, att han köpt 1/2 Tunna Lax. Nu som de skola sådant köpt till sin nödtorftiga spisning och hjälp på resan till så långt avlägsna orter, efter de varken kunnat komma ihåg att taga med sig allt vad som tarvas kunde eller utan nödtorftigt uppehälle  SUBCICLERA, så skall det intet kunna kallas Landsköp, helst man iakttager, vad Landsköp är efter Lagen och Handels Ordinantien, fast mindre dragas under den plikt ett rätt beskaffat Landsköp  MERITERAR, vilket skall vara en handel, som drives på de orter och tider, som intet tillåtligt är att handla, oppköpandes varor att säljas igen till prång och vinst på andra orter, det Hans Mickelsson och hustru Malin ej skola varit sinnade att göra med den  ARRESTERADE  Huden och Kramsillen. Alltså leva de i den tillförsikt, att de icke allenast bliva befriade ifrån Befallningsmans åbördade beskyllning, som skulle de övat någon vidare handel, än som kunde vara efterlåten och lovlig, utan ock vad dem avhänt är måtte  RESTITUERAT  varda efter erhållen  COMMUNICATION  av Hans Mickelssons och hustru Malin Larsdotters i Torshälla föregående  EXCEPTION har Befallningsman Olof Westman med sin skrift sig åter infunnit, lydande att Hans Mickelsson förutan Wintrings Kalven köpt 1/2 Tunna Salt Lax av Gästgivaren Olof Olofsson i Önskan, samt strömming och smör av Jon Mårtensson och Olof Olofsson i Banafiäl, jämväl det hustru Malin Larsdotter intet efter sitt föregivande fått 2 Tunnor av den  ARRESTERADE  kramsillen i avräkning på sitt arv i Afwa, utan dem icke mindre än den 3.dje Tunnan köpt av Olof Olsson i Banafiäl, skolandes hon dessutan år 1706 opphandlat 6 Tunnor Salt Strömming av framledne Kyrkoherden i Grundsunda Magister Erich Diupedius, beropandes sig därutinnan på Olof Erickssons på Wallen och Båtsmans Erich Olofsson Kassmans vittnesmål, vilka närvarande berättade, att de för 3 eller 4 år tillbaka blivit anmodade av hustru Malin Larsdotter ifrån Torshälla, att föra ombord på hennes farkost 6 Tunnor Salt Strömming, som hon sig tillhandlat av Kyrkoherden Diupedius, det de ock gjorde. I lika måtto tillstod gästgivaren Olof Olofsson i Önskan, att Hans Mickelsson år 1706 om sommaren köpt 1/2 Tunna Salt Lax av honom. Sedan inkallades Jon Mårtensson och Olof Olofsson i Banafiäl som tillspordes om de haft någon handel med Hans Mickelsson och hustru Malin Larsdotter ifrån Torshälla Stad. Varpå Jon Mårtensson svarar att Hans Mickelsson år ---- köpt både smör och salt strömming av honom, Olof Olofsson bekände ock att hustru Malin år 1706 om sommaren köpt 3 Tunnor Kramsill av honom föregivandes bägge sig ej annat veta, än att Torshälla borgare haft lov och tillstånd att handla med dem. Därtill med oppstego för Rätten Nämndemännerna i Grundsunda Pastorat Lars Hermansson i Husom, Johan Tomasson i Ultrå och Erich Nilsson i Dombäck, som tillika med den nu tillstädes varande Tings Allmoge enhälleligen intygade, att både desse och andra Borgare ifrån Torshälla, som årligen pläga ligga uti Strömmings fiske i Grundsunda fiskeskär, om hösten för än de resa bort fara gård ifrån gård och oppköpa av Lantmannerne Smör, Ost, Sik, Lax, Strömming, Kramsill, och annat som de kunna hava att avlåta. Fördenskull begärer Befallningsman ytterligare, samt högel. påstår, att Hans Mårtensson och hustru Malin Larsdotter måtte varda belagde med plikt för denna olaga handel, samt bliva den  ARRESTERADE huden, som Nämnden värderade för 2 daler kmt, och de 3 Tunnor Kramsill, vilka skattades vara 1 daler kmt Tunnan värd, förlustige, andra slika till varning och rättelse. Detta allt har Härads Rätten i behörigt övervägande tagit, och sedan stannat i följande slut.

Resolutio

Ehuruväl hustru Malin Larsdotter och Hans Mickelsson i Torshälla, som varken själva varit tillstädes eller någon deras laga fullmäktige, uti deras instämde  EXCEPTION  föregiva obevisligt vara, att de år 1706 av Lantmannen opphandlat någon Salt strömming och Lax, invändandes hustru Malin Larsdotter, att hon för sitt hus köpt  1 Tunna Kramsill, och de 3 Tunnor som Befallningsman Wälb.de Olof Westman låtit henne ifrån taga och  ARRESTERA  år 1706 om sommaren, vilket hon ej skall gjort, där hon hade förmodat sig få någon kramsill på annat sätt, som sedan skedde i det hon fick de övriga 2 Tunnor Kramsill i avräkning på sitt arv i Afwa och Grundsunda Socken. Ävenså förebär Hans Mickelsson, att han allenast till sin nödtorftiga spisning och uppehälle, emedan han  legat i fiske köpt en wintringskalv, vars hud som blivit anhållen han skall ärnat till pumpens lagande under hemresan. Förmenandes så hustru Malin Larsdotter som Hans Mickelsson sig därmedelst ej hava gjort någon olaga handel, när man iakttager vad Landsköp är, ej heller kunna dragas under den plikt som ett rätt beskaffat Landsköp MERITERAR   Likväl emedan så Olof Persson på Wallen och Båtsman Erich Olofsson Kassman intygat, att de för 3 elller 4 år tillbaka efter hustru Malin Larsdotters i Torhälla begäran fört ombord på hennes farkost 6 Tunnor Salt strömming, som hon sig tillhandlat av framledne Kyrkoherden i Grundsunda  Mag: Erich Diupedius , och Rätten  2.o ej för någon sanning opptaga kan hustru Malins blotta föregivande, att hon fått 2 Tunnor av den  ARRESTERADE  kramsillen i avräkning på sitt arv i Afwa, utan håller före desse 2 Tunnor Kramsill, tillika med den tredje Tunnan, den hon säger sig köpt för sitt hushåll, äro de samma 3 Tunnor Kramsill, som Olof Olofsson i Banafiäl berättar att han år 1706 om Sommaren sålt till henne, havande  3.tio icke allenast Jon Mårtensson i Banafiäl tillstått att Hans Mickelsson i Torshälla årl. köpt såväl Smör som Saltströmming  av honom, utan ock  4.o Gästgivaren i Önska Olof Olofsson att Hans Mickelsson har år 1706 om Sommaren av honom handlat 1/2 Tunna Salt Lax,  5.to  bestyrker Hans Mickelsson med inga skäl sitt föregivande, att han till sitt nödtorftiga uppehälle köpt Wintringskalvan och ärnat huden till Pumpens lagande under hemresan,  6.to  intyga Nämndemännen Lars Hermansson i Husom, Jon Tomasson i Ultrå och Erich Nilsson i Dombäck att hustru Malin och Hans Mickelsson årl. för än de om hösten begiva sig på hemresan, fara gård ifrån gård  och opphandla av Lantmannen allt vad han haft att avlåta. Fördenskull vid så satta omständigheter kan Härads Rätten i följe av Handels Ordinantien § 5 ej befria hustru Malin Larsdotter och Hans Mickelsson i Torshälla för begånget Landsköp, utan dömmer de 3 Tunnor Kramsill och den obarkade huden som Befallningsman Wälb.de Olof Westman år 1706 om Sommaren  ARRESTERA   låtit och Nämnden således värderat, Näml. Kramsillen för 10 öre 16 pen Smt för förbrutne och Cronan och Hernösandz Stad till delnings, och hust. Malin samt Hans Mickelsson där ovanpå förfallne att böta sine 40 marker Smt efter den 13 och --  uti berörde Handels Ordinantie.

                                                                                                            

§ 34

Samma dag efter föregången laga stämning tilltalte Johan Nilsson i Utanås pigan Lissbeta Nilsdotter för det hon tre dagar för nästledne Midsommar gått utur hans tjänst oaktat han skall lagl. städit henne att tjäna honom året ut, varigenom han skall lidit stor skada till sitt arbete, som blivit tillbakasatt i andtiden. Därförutan påstår, att hon icke allenast ---varda ansedd efter tjänstehjonsordningen, utan ock pålagd, att förnöja honom för skadeståndet, samt betala Rättegångs omkostnad. Varemot pigan Lisbeta Nilsdotter förebär att hon nödgades gå utur tjänsten efter hon skall lidit stor nöd och hunger hos Johan Nilsson, så han skall litet eller intet givit henne till sitt uppehälle ifrån det hon nästledne Michaelis tid  trädde i tjänst hos honom intill dess hon ovanbemälte tid gick ifrån honom fastän hon med största trohet och flit drivit hans arbete, beropandes sig Nämndemannen Lars Hermansson i Husom och Pehr Ohlsson i Finna till vittnes,  av vilka hon till sin nödtorftiga spisning den tiden hon tjänte  Johan Nilsson skall köpt både Korn, mäld och såvel förutan 1/2 Tunna Korn hon själv ägt och då förtärt. Berörde åberopade vittnen framstego att härom giva deras edel. berättelse, då sade Johan Nilsson sig vara nögder, att de utan att avlägga eden vittna vad dem i detta mål vitterligt vara kan, efter de äre redelige och trovärdige män, vilket skedde, och berättade var för sig särskilt, att pigan Lisbeta Nilsdotter, medan hon nästledne  vinter tjänte hos Johan Nilsson i Utanås köpt 1/2 Tunna Mäld av dem vardera, samt under tiden något mjölk  och kött, och när de tillsporde henne till vad ända hon sådant köpte? Har hon svarat till sitt livs uppehälle, eljest skulle hon dö av hunger hos sin husbonde, som utan mat driver henne att arbeta. I vilken beskaffenhet Härads rätten för skäligt prövade, att befria pigan Lisbeta ifrån Johan Nilssons vidare tilltal i detta mål.