Anno 1709 d 5 Marti sattes ordinarie Ting med allmogen av Arnäs, Grunsunda  och Nordmalings Pastorater uti Gidbacka hos Hr Befallningsman Wälbetrodde Olof Westman med de följande

 

§ 3

Samma dag lät Johan Nilsson i Ällön tredje gången uppbjuda det jordebyte han i så måtto gjort med Olof Pehrsson i Uthåhs, att Johan Nilsson utgivit 14 1/6 sel hus och jord i Ällön samt 100 daler kmt reda penningar, och igen bekommit av Olof Pehrsson  11 2/5 sel hus och jord i Uthanåhs.

 

§ 10

Samma dag inlade Nils Nilsson ifrån Uthanås en honom och Olof Pehrsson därsammastädes emellan den 6 marti 1709 upprättad och av dem jämte vittnen underskriven förlikningsskrift av innehåll, att Nils Nilssons broder Johan Nilsson ett sådant jordebyte gjort med Olof Pehrsson i Uthanås, att Johan Nilsson utgivit 14 1/6 sel hus och jord i Ällön samt 100 daler kmt mellanlag, och igen bekommit av Olof Pehrsson  11 2/5 sel hus och jord i Uthanås, vilket jordebyte ehuruväl Nils Nilsson nu vid 3.dje uppbudet klandrat, efter hans bror Johan Nilsson det honom ovitterligen om dera förfäders odahl arve jord i Ällön ingått. Så har likväl Nils Nilsson med Olof Pehrsson på det sättet med sämja och enighet bägge deras om samma sitt faders hemman överenskommit, att Olof Persson upplåter och försäljer till Nils Nilsson icke allenast 6 sel jord av detta Ällö hemmanet han sig som bemält är av Johan Nilsson tillbytt för 180 daler kmt dem Nils Nilsson utbetalar för än han jorden tillträder, utan och en Kornlada väster på gården, en hölada med en bod öster på gården, ett rum o löfftet, jämte den sjöboden w hamnen, som Per Nilsson årligen hyra plägar, samt halvparten av den gamla sjöboden därsammastädes, dock emot betalning, som dessa hus av gode män kunna prövas värde vara, en stugu vill ock Olof Pehrsson på ett eller annat år Nils Nilsson inrymma, men ej längre, vilken Nils Nilsson och Olof Pehrsson emellan träffade förlikning om besittningen och delningen av Ällö hemmanet bestående av 14 1/6 sel, som efter Nämndens intygande tvenne åboer väl tåla och bära kan, blev uppå deras begäran av Rätten så vida gillat och stadfäst, att de sig Högvälborne Hr Baron General Leiutnanten och Gouverneurens tillstånd det att klyva i underdån ödmjukhet förskaffa kunna.

 

§ 14

Samma dag efter föregången stämning kärade Johan Nilsson från Uthås till Isack Persson i Färesta om tvenne stor tunnor, som Isack Persson skall tagit till läns av honom år 1695, att lägga den spannmål uti han på Östra sidan i den dyra tiden för sig uppköpa skulle, påståendes att antingen få tunnorna så stora och goda igen av Isack Pehrsson eller njuta sin betalning ā  1 daler  8 öre kmt stycket. Men emedan Isack Persson säger sig varken länt eller på något sätt nyttjat desse tunnor, utan sett att Länsman Esten Estensson och Anders Olofsson i Å, som tillika med honom 1695 köpte spannmål på Östra sidan hade Råug i endera av samma tunnor, varpå han med vederbörandens samtycke avlade sin ed. Ty bliver han ifrån Johan Nilssons berörde käromål befriat.

                                                                                                            

§ 18

 Samma dag besvärade sig Olof Nilsson i Skademark över hustru Märit Ersdotter därsammastädes i så måtto att sedan han nästledne höst på sin edsplikt och efter största billighet förrättat provtröskning hos henne, skyllt honom prrovat som en skälm,varav han blivit förorsakad att låta Länsman Jan Fellman och Nämndemannen Mickel Jonsson i Bodom å nyo prova, som berätta sig ej att Olof Nilsson henne med provningen någon oförrätt tillfogat, påståendes Olof Nilsson, att hon för en så grov beskyllning behörigen plikta må.  Hustru Märit Olofsdotter tillstod, att då grannen Olof Nilsson och hon nästledne höst kommit till tals om provtröskningen som Olof Nilsson då nyligen gjort, sig sagt, att om han skrivit så högt prov på mig som sig självan, har han gjort orätt och som en skälm, varmed det av Olof Nilsson  PRODUCERADE   vittnet Olof Pehrssons  i Skademark edel. gjorde berättelse överenskom, förklarandes sig intet annat veta med Olof Pehrsson än vad ärligt och gott är fast hon i hastighet och obetänksamt desse ord om honom fällt, dem hon nu igen tager, betygar ock därhos, att han sitt ämbete med provtröskningen, så hos henne som andra försvarligen gjort. Mera hade Parterna ej i detta mål att andraga eller påminna och togo avträde.

Resolutio

Alldenstund Märit Ersdotter i Skademark så efter Olof Perssons därsammastädes edel. avlagda vittnesmål  som eget tillstående förklarat Tionderäknaren Olof Nilsson då hon sagt att han gjort som en skälm om han nästledne höst med provtröskningen påfört henne så högt prov som sig , det han likväl efter Länsmannens och Nämndemannens sedermera hos henne förrättade prov befinnes hava henne därmed ingen orätt tillfogat. fördenskull emedan hustru Märit förklarar sig i hastighet sådana ord fällt om Olof Nilsson, dem hon nu igen tagit, pliktar hon sine 3 marker Smt för okväde efter det 43 Cap: Ting M:B: och betalar till sin vederpart två daler 16 öre Smt i Rättegångs omkostnad.

 

§ 19

Samma dag blev av Länsman Jan Fellman instämde sak angående det Olof Nilsson i Skademark skall Söndagen efter nästledne Kyndersmässdan kommit ifrån Nordangissiö kvarnar , som ligga i Arnäs socken ungefär 3/4 mil ifrån Skademark med mäld på en kälke straxt efter folket kommit ifrån kyrkan. Varav Länsman sluter, att han den dagen försummat Gudstjänsten, till nästa Ting uppskjuten på det Olof Nilsson må hava tid och rådrum att inkalla de nu åberopade vittnen, som skola kunna betyga, att han varit hos Erich Ersson i Nordangissiö medan Gudstjänsten den dagen påstod, kunnandes Rätten icke heller nu upptaga det av Länsman Fellman emot berörde Olof Nilssons hustru Segri Siulsdotter anförde käremål betäffande det hon skall även på förbemälte Söndag under den tiden folket varit i Kyrkan sålt ett lispund surströmming till Anders Andersson i Nordangissiö, emedan varken hust. Segri eller Anders Andersson äro instämde att sig häröver förklara, utan åligger Länsman allt detta vid nästa Ting behörigen utföra.

 

§ 24

Emellan Olof Olofsson  i Öden å ena sidan kärande, och Erik Nilsson i Fillingen å andra svarande angående ett åkerstycke som tvistas om, är detta Härads Rättens dom.

Det oppgiver Olof Olofsson i Öden att Erick Nilsson i Fillingen under sitt hemman brukar ett åkerstycke bestående av  2 marker jord Fillingen kallat, som Olof Olofsson  förmenar vara kommit ifrån hans hemman, och att han drager skatten därföre, såvida det ligger inom hans rå och rör, påståendes få det inlösa. Men emedan Erick Nilsson för sig  upplägger Härads Rättens dom och fastebrev av den 17 augusti år 1640, som förmäler att Mickel Ersson i Stensätter sålt och upplåtit Mats Nilsson i Fillingen, som varit Erick Nilssons farfader desse 2 marker jord för peningar 5 daler gott mynt, efter vilken tid det jämt och stadigt utan någons klander lytt och legat under Erich Nilssons hemman Fillingen. Ty finner Rätten Olof Olofsson ej fog hava att tala på detta åkerstycke, som Erick Nilssons farfader så lagligen kommit i  POSSESSION  av, utan prövar Rätten honom vara förfallen att plikta för domkval  3 marker Smt  efter det 39 Cap: Ting M:B:

 

§ 25

Samma dag erkände Johan Nilsson i Uthanås sig icke allenast vara skyldig till sin broder Nils Nilsson i Ällön 214 daler 25 1/2 öre kmt på Nils Nilssons hos honom efter förädrarna innestående arv i löst och fast, de 75 daler kmt inräknade, som  Johan Nilsson av honom till läns tagit, utan ock tillstod sig emottagit de Creatur Nils Nilsson vid det efter föräldrarna den 20 juni 1695 hållne arvsskiftet tillfallit, som är:  1 ko, 1 get och 2 st får. Fördenskull lämnas Johan Nilsson att betala samma 214 daler 25 1/2 öre kmt  till Nils Nilsson samt låta honom få berörde sina Creatur igen.

 

§ 32

Uti saken emellan Olof Nilsson i Skademark kärande, och Båtsman Jon Strom till svars Citerat angående en fjärding strömming, är detta Härads Rättens Contumaciae Dom.

Emedan Båtsman Jon Ström bevisligen borgat en fjärding strömming av Olof Nilsson i Skademark nästledne höst som han lovat betala med 2 daler 8 öre kmt inom 3 veckors tid, det han ej gjort. Varföre Olof Nilsson blivit förorsakat att honom lagl. till detta  ting stämma låta. Varpå han dock sig ej infunnit, ej heller sin Laga ursäkt göra låtit. Ty dömes han Jon Ström att betala den av Olof Nilsson nästledne höst borgade strömmings fjärding  med  2 daler 8 öre kmt i expenser, samt plikta 2 daler Smt, för tvenne försummade opprop likmätigt 2 § uti Tings Rättegångs Stadgan av år 1695.

 

§ 33

Uti saken angående 11 daler kmt Johan Nilsson i Uthanås fordran av Båtsman Siul Olofsson Kruus, som uppå undfångne stämning sig ej till svars infunnit är detta Härads Rättens Contumaciae dom.

Det har Siul Kruus nästledne vår låtit städja sig till sommartjänst hos Johan Nilsson i Uthanås, den han försummat och därföre givit Johan Nilsson en sedel till Lars Abrahamsson i Afwa på 11 daler kmt den 15 November 1708 till ersättning för sin af denna hans försummelse tagne skada, vilka penningar Lars Abrahamsson skall vid anfordran vägrat utbetala, föregivandes sig levererat dem till Siul Kruus den där uppå i god tid undfången stämning i detta mål sig  nu ej infunnit, mindre något laga förfall till sitt uteblivande visa låtit. Alltså förklaras han skyldig att inlösa denna sin till Johan Nilsson i Uthanås utgivne sedel på Lars Abrahamsson i Afwa såvida han den ej  ACCEPTERA  velat, med 11 daler kmt, och därjämte bestå 2 daler 8 öre i Rättegångs omkostnad, samt plikta 2 daler Smt för tvenne försummade opprop efter 2 § uti 1695 års Rättegångs Process.

 

§ 34

Samma dag beklagade sig Mickel Jonsson i Bodom över den skada han tagit på sin röck badstugu och det inneliggande spannmål för ungefär 3 veckor sedan av en oförmodelig vådeld, vilken skada Nämndemännerne Lars Hermansson i Husom, Johan Tomsson i Ultrå och Erick Nilsson i Dombäck skattat till 34 daleur kmt efter en opprättad specifikation, begärandes njuta brandstod till denna skadas ersättande som andra i Häradet. Varför undersöktes huru elden är uppkommen, då det intygades, att emedan Mickel Jonsson varit borta har hans hustru bittig om morgonen eldat i badstugun åt 2.ne Tunnor och 2 skäl Korn hon burit på lavarna att torkas, och gått så därifrån sedan hon väl sopat boss och dammifrån ugn på alla sidor, och när hon en stund därefter kommit ut och blivit varse elden lös kommit i badstugun, har hon genast sprungit till sine grannar och bedit dem komma sitt folk till hjälp att släcka honom , men för än de kommo, har elden så tagit över handen, att han omöjel. stod till att släckas. Tillbjudandes sig vilja med sin ed erhålla, att varken han eller hans hustru kunna förstå huru och på vad sätt elden kommit lös, helst som hon den dagen intet lagt i ugn över vanligheten. I vilket anseende Mickel Jonsson dömdes berättigad att njuta 43 daler kmt i brandstod i anledning av det 37 Cap: Bygg B: L:L: samt Kungl Förordningen av år 1694.

 

§ 36

Samma dag intygade Läns-och Nämndemän att uti Grunsunda Pastorat ingen mera inhyses folks boskap fanns nästledne år 1708 än 3 st kor.