AGN 1715 28 februari
Arnäs, Grundsunda och Nordmaling
Gästgivargården Önskan
Olof Westman

§ 4
Samma dag inkom Handelsman ifrån Uhleå Välbet:de Erick Uhlebrandt med berättelse, att han år 1705 lidit skeppsbrott vid Skiällnö hamn här i Grundsunda socken, och sedan av innehavande tjära bergat samt på standen uppstaplat 33 hela tunnor, och 25 tunnor som av stormen tagit skada, tillsammans 58 tunnor, vilka han vid sin avresa skall lämnat under Cappellanen i bemälte socken Hr John Weslers DISPOSITION, samt givit honom tillstånd att föryttra emot 5 daler kmt för var full tunna, och som Cappellanen skall därpå allenast betalt 6 daler kop mynt, sedan han blivit stämder hit till tinget, så påstår handelsman varda förhulpen att utbekomma vad ännu återstår, samt förorsakad rättegångskostnad. Hr John Wesler säger sig ej veta huru många tunnor handelsman på stranden uppstaplat, efter de ej blivit honom tillräknade, därhos föregiver sig allenast försäkrat handelsman att försälja så många tunnor därav, som bönder eller andre ville köpa, men ej tagit under sin DISOSITION eller förvar. Kunnandes således ej svara för hela posten som stod på stranden, och sjön sedermera till större delen borttagit, utan allenast för de 4 1/2 tunna han därav föryttrat och handelsman redan uppburit betalning före. Handelsman säger att Hr John i dag budit honom förlikning efter han funnit sig felaktig uti denna beställning, vilket Rådman ifrån Wasa Johan Casper Kempfer skall edeligen kunna betyga. Hr John tillstår sig anbudit en billig förlikning för handelsmans besvär och omkostnad, men intet 100 daler kmt efter hans påstående. Handelsman Uhlebrandt uppviste ett skriftligt vittnesbörd, utgivet och underskrivet av bonden Per Ersson i Ellön d. 8 November år 1712, lydande att såsom bemälte handelsman anhåller om ett sannfärdigt bevis angående den 1705 om hösten av hans Moders förolyckade farkost på Skiälnö udde bärgade tjära. Alltså betygar han Per Ersson, att när han efter styrman Petter Bohms begäran och med honom skrifteligen ingångne CONTRACT den 5 Augusti år 1707 skulle icke allenast emottaga hans tjära under vist märke, utan ock handelsman Uhlebrandts tjära som tillsammans var, då han där såg över 20 tunnor blev han av Wyrdig Hr John Wesler alldeles förbuden att befatta sig med Uhlebrandts tjära under märket ZN, sägande sig hava Uhlebrandts skrifteliga order hans tjära att föryttra, och där Per Ersson efter det med Bohmen ingångne CONTRACT fått emottaga ofta bemälte tjära har han kunnat den föryttra till 5 daler kmt tunnan. Dock hörde Uhlebrandt icke mera till av ovanförmälte 20 tunor än 17 tunnor, vilket vittnesbörd Per Ersson närvarande med hand å bok edeligen besannade, sedan det blivit för honom uppläst, och Hr John förklarat sig intet jäv hava emot honom. Rätten föreslog parterna fölikning, vilka till den ändan togo avträde och sedermera inkommo med följande skriftelig förening, som upplästes lydande, att vad den år 1705 här i Grundsunda socken och Skiälnö hamn förolyckade, samt handelsman Uhlebrandt tillhöriga tjära vidkommer, som Hr John Wesler om händer och under sin DISPOSITION haft, försäkrar han bemälte handelsman uti ett för allt 50 daler kmt och av samma 50 daler kmt straxt CONTENTERAT 30 daler kmt, men de övriga 20 daler inom 4 års förlopp sig riktigt avbörda, varmed handelsman Uhlebrandt väl förnögd är, samt håller Hr John Wesler för allt åtal härefter fri och oklandrat, vid vilken förening Härads Rätten också lät bero och förbliva.

§ 6
Samma dag inkommo handelsman Ulrich Rohtfeltz ifrån Narven tillförordnade fullmäktig Rådman Johan Kempfer ifrån Wasa och Borgaren ifrån Ny Carleby Hans Michelsson Jute, vilka varit tvistiga om en farkost, som Hans Michelsson Jute skall utan bemälte Handelsman Rohtfeltz minne och tillstånd ifrån Ny Carleby Stad förledne höstas tagit, och därmed hit på denna sidan överseglat, givande så skriftligen som muntligen tillkänna sig hava således till förlikning kommit, att ovannämnde Hans Michelsson Jute först använde rättegångsomkostnad till handelsman Rohtfeltz fullmäktige Rådman Kempfer åtager sig att betala, samt sedan efter tid och tillfälle om själva farkosten med PRINCIPALEN överenskomma och hos honom med betalningen inom kort sig infinna, vilket uppå berörde Rådmans begäran PROTOCOLOERAT blev.

§ 7
Uti tvisten emellan Olof Johansson ifrån Skiede å ena sidan kärande och Olof Pehrsson i Banafiel å den andra svarande angående skuldfordran och rättegångsomkostnad, är detta Rättens dom.

Det fordrar Olof Johansson ifrån Skiede 3 daler 6 öre kmt av Olof Persson i Banafiel efter dem emellan sluten och av Olof Persson underskriven räkning över Båtsmanskostnaden d. 17 sistlidne Januari, begärandes varda förhulpen till sin betalning samt 3 daler 24 öre i rättegångsomkostnad. Så ehuruväl Olof Pehrsson vill kvitta denna skuld emot 4 daler 19 öre kmt som Olof Johansson skall vara honom skyldig på 1713 års Båtsmanstunga för 1 sel Jord i utgodset Wike. Likväl emedan Olof Johansson påstår sig hava betalt desse 4 daler 19 öre kmt till Olof Pehrsson, därhos EXCIPERAR honom i berörde mål nu att svara, efter han ej blivit stämd och intet oriktigt må emot det riktiga uppgå likmätigt 10 punct uti 1669 års EXECUTIONS stadga, ty dömes Olof Persson ovanförmälte 3 daler 6 öre kmt till Olof Johansson att erlägga med 3 daler 8 öre kmt i expenser.

§ 9
Borgaren ifrån Ny Carleby Nills Tordin tilltalte hustru Rakel Olofsdotter på Cronören i Grundsunda socken för det hon skavit och brutit samt illa farit med en förgylld Silver Bägare, som han vid pass 4 år sedan hos henne pantsatt för 8 Tunnor salt strömming, dem hon till honom försålt ā 13 daler kmt Tunnan, begärande att hon måtte varda pålagd till honom betala 40 daler kmt i skadestånd och förorsakat Rättegångsomkostnad. Så emedan hustru Rakel intet undfalla kan, att bemälte Silver Bägare, vilken Borgaren Tordin som förmält är till henne pantsatt och nu nyligen igen löst blivit bruten och illa faren i hennes gömmor under golv och annorstädes. Ty utlovar hon vilja honom därföre med 24 daler kmt förnöja, och alldenstund Tordin förklarar sig vara nögder med detta hustru Rakels anbud, fördenskull ålgger henne sådant att efterkomma och bemälte 24 daler kmt till honom utgöra.

§ 11
Emellan Lars Olofsson i Finna och Grundsunda Socken å ena sidan kärande, samt Anund Olofsson, Swen Pehrsson och Jon Andersson i Bursjö tillika med Per Johansson och Erich Larsson i Idbyn och Arnäs Socken å den andra svarande, angående Båtsmans städjan, varom tvistas, är detta Härads Rättens dom.

Det klagar Lars Olofsson i Finna, att Anund Olofsson och hans rotelagare Swen Pehrsson och Jon Andersson i Bursjö tillika med Pehr Johansson och Erich Larsson i Idbyn skola legt Lars Olofssons rotelagares Pehr Erssons i Ellön son Nills Pehrsson till Båtsman, vilken lega Lars Olofsson påstår alldeles ogillas måtte efter varvet till båtsmans anskaffande snart träffar bemälte Per Ersson, som själv en gammal samt till Båtsman oduglig karl är, och inga flera söner hade. Så ehuruväl svaranderna förmenar sig vara berättigade att behålla Nills Persson till Båtsman, av orsak de med föräldrarnas samtycke honom därtill legt och givit 12 daler kmt i städjepenning, samt 36 daler kmt på huvudståndet, likväl emedan fadren Per Ersson närvarande säger sig efterlåtit dem denna sin son till Båtsman, såvida Befallningsman Westman ville därtill giva sitt samtycke i anseende till den tvist, som är på manskap i Finna rotan, svaranderna ej heller neka, att de med berörde villkor fått ,städja karlen. Ty kan Härads Rätten intet vidare gilla denna deras gjorde Båtsmansstädja, än att Befallningsman Westman ej har något därvid att påminna, som någon ändring förorsaka kunde.

§ 20
Samma dag klagade Per Ersson i Ellön att hans Rökbadstugu tillika med tre Tunnor mäld däruti på lavarna legat att torkas blivit avbränd natten till den 17 December år 1713, begärandes njuta brandstod för denna skada, som Nämndeman Lars Hermansson i Husum, Johan Thomasson i Ultrå och Michel Jonsson i Bodom till 39 daler kmt skattat och värderat. Så emedan Per Ersson tillbjuder avlägga sin ed, att elden yppat sig i bemälte badstugu midnattstid och att varken han eller någon av hans folk på något sätt äre vållande därtill, jämväl att elden så tagit överhanden innan någon blev honom varse, att han omöjl: stod att släckas. Ty i följe och förmågo av 37 Cap: av Tingmåla B: ll: och Kongl. Förordning av d. 2 November år 1694 dömer Härads Rätten att Per Ersson bör njuta 39 daler kmt i brandstodshjälp.

§ 21
Uti saken emellan hustru Malin Andersdotter ifrån Kiertlax by och Wöro Socken i Österbotten kärande, samt hennes Bror Thomas Andersson i Öre och Nordmalings Socken till svars Citerad angående arvsfordran, är detta Härads Rättens CONTUMACIAE dom:

Det har Thomas Andersson i Öre genom sin utgivne OBLIGATION i vittnens närvaro den 27 November 1714 erkänt sig skyldig till sin syster hustru Malin Andersdotter 20 daler kmt flytande av hennes arvslott efter deras framledne syster hustru Margeta Andersdotter i Torrböle. Men på undfången stämning i rättan tid intet kommit tillstädes att visa på denna skuld något vara betalt, ej heller sitt uteblivande ursäktat. Ty dömes Thomas Andersson desse 20 daler kmt till Systern hustru Malin Andersdotter att betala, samt 2 daler Silver Mynts expenser, därhos pliktar 2 daler Smt för svarslösa efter den 2 § uti Rättegångs processen av år 1695.