AGN1716,13/3

§ 10
Gästgivare Pehr Ersson i Afwa och Nordmalings Socken anklagade Anders Pehrsson och änkan hust. Kierstin i Ultrå, Pehr Nilsson i Dombäck, Erich Moman i Uthanås och Jacob Swensson i Kiönsa för det de nästledit år med sina hästar ej kommit i skjutshållet till honom som medelst denna deras försummelse esomoftast blivit överfallen av de i angelägne ärenden resande offocerare, vilka blivit hindrade och måst vänta efter hästar, emedan där i Socken är långt emellan byarne, att hästar ej kunnat i hastighet skaffas. Därhos begärte på dem plikt jämte expensernes ersättande med 6 dal 6 öre kopp.mynt efter ingivne förteckning, och alldenstund anförde Personer ej kunna undfalla att de utan något förfall försummat skjutshållet, fördenskull dömes de att böta var sine 3 marker Smt efter 13 § uti Kongl Majts Gästgivare Ordning av år 1664 och att betala Gästgivarens expenser med 10 ./. Smt vardera.

§ 14
Samma dag uppropades hustru Rakel på Cronörn att utföra sin käran till Olof Andersson därsammastädes, angående lägersmål. Men han var intet tillstädes. Ty sakfälltes han till 1 dal Smt efter 2 § uti 1695 års Rättegångsstadga.

§ 15 Den 14 continuerade Tinget.
Samma dag företrädde Olof Christopherssons hustru Sara Hansdotter ifrån Nätra S och Finborg, berättandes att hennes son Christopher Olofsson som förl: höst för Båtsman uppå Befallningsmannens Wälbet:de Olof Westmans Farkost reste till Stockholm och under vägen med farkosten samt de flere omkom skall lämnat 5 Caroliner och sin övriga egendom vid sin avresa uti pigans Sigrid Hindrichsdotters förvar, och att undangömma om någon fara för fiendens infall yppades, jämväl att pigan bemälte egendom tillgripit sedan Christopher Olofsson spordes död, föregivandes sig med Christopher vara trolovad, och att han givit henne samma egendom. Ianledning varav hustru Saras Man Olof Christopherssson d. 18 November sistl: i dryckenskap samt utan sin hustrus och barns vetskap och samtycke ingått en sådan förlikning att Sigrid Hinrichsdotter skulle behålla penningarne, som hon ej högre än till 69 1/2 Caroliner uppgav, varemot Olof Cristophersson lät sig nöja med någon utestående gäld, och andra Perzedlar av ringa värde. Påstående hustru Sara, att samma förlikning måtte bliva upphäven, såframt Sigrid Hindrichsdotter icke fulltyga gitter, att hon med de formalier, och på det sätt, som Kongl. Majts Kyrkolag föreskriver , med Christopher Olofsson förlovad varit. Häröver förklarar sig Sigrid Hindrichsdotter, att Christopher Olofsson d. 4 September sistl: då han bortreste gjorde med henne det avtal, att om han råkade i fiendens händer eller eljest på resan omkomma, skulle hon äga icke allenast hans Penningar, som intet voro flera än 69 1/2 Carolin, utan och all hans övriga kvarlåtenskap, som hon nu med vittnen bevisa vill. Icke dessmindre haver hon under bemälte förlikning godvilligt cederat Olof Christophersson 96 daler 19 öre återstående gäld, ett nytt Wäst göt täcke, en brun Klädesrock, en Skinnväst, en grå Wallmars rock, en svart hatt, 4 st lärftshalsdukar, 2 Cattuns dito, ett par finger hanskar, ett par skor, 2 st bälten, ett par skinnbyxor, en kista med lås, en finger sax, en hårkam med Foder, en remsa blått wallmar, och 3 st Täljknivar. Anhållandes fördenskull pigan, att samma förlikning, som Länsmannen Johan Fällman och Uppbördsskrivaren Herman Grundberg såsom vittnen jämte Olof Christophersson under skrivit Lagl: stadfästas måtte. Hustru Sara påstod sin Man varit drucken när förlikningen gjordes,och att hennes barn, som till en del äro myndige, samt jämte föräldrarne till deras Sal: Broders kvarlåtenskap arv fallne alldeles förbigångne äro, jämväl att länsman Fällman, som nu intet är tillstädes, skall utsagt att Sigrid Hindrichsdotter fått 90 Caroliner efter Christopher Olofsson. Herman Grundberg tillböd med ed erhålla, att Olof Christophersson intet var drucken när han merbemälte förlikning ingick. Vilken ed hustru Sara uppgav, och trodde Grundbergs utsaga. Havandes hustru Sara ingen fullmakt antingen av sin man eller myndige barn att tala i detta mål.

Resolutio
Alldenstund hustru Sara Hansdotter efter det 9 Cap: Giftermåla B: L:L: står under sin Mans Olof Christopherssons Målmansrätt, och kan varken av honom eller sina myndiga barn visa fullmakt att tala på den förlikning bemälte hennes Man den 18 November sistl: gjort. Fördenskull kan Rätten denna gången uppå hennes käromål intet till något äntligt slut skrida emot det 29 Cap: Konga B: L:L:

§ 19
Östen Nilsson ifrån Rönnholm beklagade den olycka honom hänt och vederfaren är natten till den 12 sistl: December i det elden löskommit i hans kornlada, och den i aska lagt, tillika med 60 skylar Korn, samt vedhuset, som stod jämte samma lada, jämväl inlade en värderingslista underskriven av Länsman Jonas Lund samt nämndemännen Pehr Pehrsson i Bredewik och Isack Jacobsson i Moo, däruti anförde eldskada skattas till 120 daler kmt, som han begärer njuta i brandstod till sin upprättelse. Fördenskull tillspordes han Östen Nilsson huru och på vad sätt elden löskommit i berörde Kornlada. varpå han svarade sig tryggeligen kun na med sin ed erhålla det han intet annat vet eller kan förstå, än att någon eldgnista ur Skorsten i det då varande hårda vädret flugit in i ladan emellan vägg såte och där varit fördold till dess han med allt sitt folk lagt sig, då elden begynte lysa genom fönstren och i häftighet tog så överhanden, att han intet kunde släckas förrän ladan med däri liggande korn och vedhuset var avbränt. I vilken beskaffenhet Östen Nilsson dömes berättigad, att likmätigt 37 Cap: Byggninga B: L.L. och Kongl. Förordning av den 2 november år 1694 njuta ovanförmälte 120 daler kmt till Brandstod hjälp.

§ 22
Lars Hermansson och Lars Nilsson ifrån Husum beklagade att Crono Befallningsmannen Wälbet:de Olof Westman begynt att rödja och hävda deras urminnes gamla ängar i Öwattn, Gräsdalen och Siömyran, vilket de utom deras hemmans undergång icke tåla kunna. Havandes de fuller förmodat sig vid detta Ting med laga vittnen deras äganderätt till bemälte ängar bevisa kunna, men som Befallningsmannen nu oppå sina ämbetsbeställningar ifrån Tinget hindras och deras vittnen honom ostämdan och frånvarande intet avhöras kunnat, så PROTESTERA de nu emot Befallningsmannens insteg på deras ängar och begära att han därifrån må förbjuden bliva.

Resolutio
Emedan Befallningsman Westman nu intet är stämd eller tillstädes, ty kan Rätten sig över anförde mål ej vidare utlåta, än det han förbjudes utan föregången laga rannsakning och dom befatta sig med de ängar, som Husums Män av ålder ägt och hävdat hava i anledning av det 30 Cap: Jordabalken L:L:

§ 23
Kiönsa, Gomersta, Högens , Bodoms, Fanbys, Utanås, Husums och Gomarks Byemän av Grundsunda Socken berättade sig efter gjord fördelning vara skyldiga att komma med sina hållhästar till Afwa Gästgivaregård uti Nordmalings Socken dit de hava 2 mil, men bo intet mera än 1/4 mil och högst 1/2 mil ifrån Önska Gästgivaregård i bemälte Grundsunda Socken, därföre de som oftast bliva tagne att skjutsa ifrån bemälte Önska denne svåra tiden som skjutsen alltför ofta påkommer, och bliva icke dessmindre tilltalte när de intet hinna, så ofta de bliva stämde, vid Afwa sig infinna. Anhållandes fördenskull, att hädanefter ifrån hållet i Afwa bliva frie, och tillåtas i det stället när deras hålldygn infaller uppvakta i Önska. Föreslåendes Skede, Finna , Killingsnäs, Ällön och Ultrå byar, som härtill haft sina hålldygn i Önska, att hädanefter i deras ställe fara med sina hållhästar till Afwa, helst emedan de som bo avsides ut vid sjökanten sällan vid Önska sig infinna, därigenom de närmare kunde komma på skada som anfört är. Men som det befinnes att Skede män med deras intressenter, som nu till Afwa skjutshåll föreslås bo 3 1/2 ā 4 mil ifrån Afwa och hava ej mera än hälften så långt till Önska, varandes varken de eller Gästgivarne i Afwa och Önska tillstädes eller stämde, att de kunna häröver sig förklara, ty kan Rätten sig om detta mål nu intet närmare utlåta.

§ 24
Samtl. Nämndemännerne i Ahrnäs , Grundsunda och Nordmalings Socknar framlade en skrift , däruti de beklaga sig utom deras uppvaktningar vid Tingstimmarna emot en ringa lön, som är 3 Caroliner till Tingskost, bliver icke allenast lika med deras grannar och Socknemän uti alla åkommande besvär ansedde, utan tvingas de jämväl resa omkring och utdriva hö, proviant, skjutshästar och vad mera som till finska ARMEENS och de många resandes förnödenhet och befordran påläggas, därigenom de utmattas och deras hemmans bruk eftersättas. Ty anhålla de att antingen bliva ifrån deras Nämndemans tjänster lediga, eller att på något sätt med vedergällning för deras stora besvär hugnade bliva. Nämndemännerne undervistes, att tacka Gud för att de hava lag och rätt i landet, samt förmantes troligen deras tjänst uppvakta, därjämte de förtröstades, att höga överheten på något sätt lärer dem för deras möda och besvär hugna och belöna.

§ 28
Samma dag föredrog Nils Persson ifrån Ultrå att han igenom Länsmannen Fällman till detta Ting låtit Citera Jon Johansson, som i 4 års tid besuttit ett hemman i Ultrå by, vilket han av Nils Pehrsson köpt. Men vid sista Ting den 7 december 1715 upphävet blev, sedan bemälte Jon Johansson igenom vanbruk hemmanet mycket förvärrat. Och som Jon Johansson sig nu intet infunnit, Fellman ej heller är tillstädes att giva upplysning om stämningens riktighet, så anhåller Nils Pehrsson om syn på hemmanet vid första infallande laga tid. Protesterande att han intet förr kan den uppburne köpeskillingen betala än som Jon Johansson återställer hemmanet så gott som han emottog.

Resolutio
Sockenskrivaren Herman Grundberg skall tilika med 2.ne Nämndemän i begynnelsen av nästkommande Maji månad hemmanet i parternes eller deras fullmäktiges närvaro syna och noga rannsaka, samt värdera den avsaknad hemmanet igenom Jon Johanssons försummelse och vanbruk kan tagit hava, varefter vid nästa Ting närmare skall resolverat bliva.

§ 29
Hustru Rakel Olofsdotter på Cronören har fullan låtit inkalla sin Man Olof Andersson, för det han uppå Nordmalings Kyrkovall sagt sig haft sammanlag med en piga Änkan Anna Andersdotter, men hon lät dock genom Erich Ångerman ursäkta sitt uteblivande för sitt sjukliga tillstånds skull, betygandes jämväl Nämndeman Pehr Pehrsson i Brevik, att hustru Rakel är sjuk, så att hon denna gången intet kunnat komma tillstädes. Fördenskull utställtes denna sak till nästa Ting.

§ 30
Johan Pehrsson ifrån Högen klagade att elden oförmodeligen löskommit i hans fähus natten till den 20 Januari sistlidne och ihjäl rökt 6 st kor samt 2 får, som Nämndemännen Johan Thomesson i Ultrå, Erich Nilsson i Dombäck, Lars Hermansson i Husum och Michel Jonsson i Bodom värderat för 43 daler 16 öre kmt, begärandes njuta brandstod till denna skadas ersättande. Uppå tillfrågan huru och på vad sätt elden löskommit svarade Johan Persson att hans piga Brita Ersdotter, som stillade boskapen näst förrän elden yppades hade eld i fähuset, och där hände att hon oförvarandes spillt eld av stickorna, vilket han bedyrade sig ej veta. Fördenskull prövar Rätten skäligt, samt med Kongl. Majst Nådiga Förordning av den 2 november år 1694 enligt, att Johan Pehrsson må njuta 43 daler 16 öre kmt i brandstod hjälp.