AGN 1717 25 februari
Arnäs, Grundsunda och Nordmaling
Gästgivargården Önskan
Olof Westman

§ 5
Gästgivaren Olof Olofsson i Önska klagade att CAPELLANEN ifrån Luleå Hr Lars Hornaeus under sin resa söderåt den 9 nästl. Januari utan någon given orsak honom illa slagit och hårdragit vid pass 1/4 mil ifrån Gästgivaregården. Berättandes Gästgivaren, att sedan CAPELLANEN legt hans häst för sin släda och lämnat sin egen häst att löpa lös emellan sig, som körde före ifrån Gästgivargården, och Probsten ifrån Luleå Mag. Johan Unaeus som kom efter, lopp den lösa hästen tillbaka, då Gästgivaren tog honom fast, sedan lopp hästen andra gången tillbaka in emot Husoms by, där Hornaeus gick att taga honom igen. Emellertid hölt Gästgivaren stilla, till dess hästen kom löpandes för Hornaeus inemot slädan, Hornaeus ropade och bad Gästgivaren hålla stilla. Gästgivaren svarade: Jag håller stilla, när Hornaeus kom fram och Gästgivaren hölt uppå att binda hästen fast vid slädan, sade Hornaeus: Jag skall betala dig för det du körde ifrån mig! Och slog honom i det samma med sin käpp många slag över huvud, händer och rygg, varav Gästgivaren fick ett blodsår på näsan, och på högra handen, och 2.ne blånader på samma hand. Säjandes CAPELLANEN sig hört att djävulen sitter i Ångermannen, som han Hornaeus skulle utdriva. Gästgivaren lopp fram om Capellanens släda, och Hornaeus följde efter ett stycke. Gästgivaren vände tillbaka, och lopp för Hornaeus förbi slädan, där Hornaeus stötte Gästgivaren omkull, då Gästgivaren tog käppen av Hornaeus, men gav honom strax tillbaka, och slapp upp, samt lopp emot Probstens släda. Probsten ståendes på vägen tog Gästgivaren i håret och hölt honom till dess Hornaeus kom, tog Gästgivaren i håret, bröt honom omkull och luggade honom obarmhärtigt, skakandes hans huvud med bägge händerna upp och ned. Under detta slagsmålet säger Gästgivaren sig för alteration och häpenhets skull intet just kunnat räkna sine undfångne slag, dock är han viss däruppå, att han fick 30 slängar av Hornaei käpp, oaktat han med hatten i nävan och under armen hjärteligen bad, att Hornaeus skulle besinna sig, och med sitt slagsmål uppehålla, det han dock omsider gjorde uppå Hr Probstens förmaningar och 2.ne andra närvarande karlars förböner. Av slagsmålet kände Gästgivaren sig mycket ont, och kunde på en veckas tid föga arbete göra. Haver ock med bekostnad en lång väg måst tillställa sin vederpart stämning till detta ting. Fördenskull anhåller han att Hornaeus må plikta efter lag, samt betala dess expenser, hinder och skada, sveda och värk efter inlagd räkning med 49 daler 26 öre kmt. Probsten och Kyrkoherden Högärevördige Magister Jonas Locknaeus bevistade uppå Consistorii vägnar denna saks hanterande efter undfången fullmakt. Så infann sig ock Häradshövdingen ifrån Österbotten Hr Jonas Moliin av Hornaeo befullmäktigad, förklarandes i anledning av Hornaei d. 30 januari nästl. till honom utfärdade skrivelse, att Gästgivaren så länge Hornaeus var efter sin häst körde sin kos och väntade intet efter Hornaeus, som måste löpa efter, och ropa att gästgivaren skulle bida. När han sådant föreställte Gästgivaren, var han mycket otidiger, tog käppen ur slädan och begynte skuffa Hornaeus, lopp sedan med käppen in åt Probstens släda, men blev av probsten hållen. Kunnandes Hornaeus intet minnas om Gästgivaren fick någon släng på ryggen under samma oreda, därom Hornaeus med Gästgivaren skall blivit förlikt. Gäastgivaren påstod saken sog icke annorledes förhålla än han berättat. Uppvisandes visse tecken och ärr till sine undfångne sår. Så nekar han ock sig blivit med sin vederpart förlikt. Hans vittnen Mickel Simonsson och Anders Carlsson, bägge från Österbotten, Ny Carleby Socken och Wäxan by inkallades, och kunde Häradshövdingen Molin intet neka dem vara ärlige bönder och honom så mycket bättre bekante, som han har sitt boställe i bemälte by. Fördenskull avhördes de edeligen och särskilt, berättandes först Mickel Simonsson, att han och Anders Carlsson vid Husoms by mötte Gästgivaren Olof Olson , vilken med sin släda hölt stilla på landsvägen. Just vid deras ankomst ropade Hornaeus vid pass 50 steg därifrån, att han skulle hålla. Gästgivaren sade: Jag håller stilla. Han fasttog Hornaei häst och band honom vid slädan. Hornaeus kommer fram och säger: Jag skall betala dig för det du körde ifrån mig. Det säges att djävulen sitter i Ångermannen. I det samma slog han Gästgivaren åtskillige svåra slag över huvudet. Gästgivaren stod hattlös, sökte att värja huvudet med händerna och bad troligen om skonsmål. Huru många slag han då fick kan vittnet intet säja. Dock kan han säkert och till det ringaste utnämna 10 ā 12 slag. Gästgivaren lopp därifrån framåt vägen och Hornaeus efter, kommandes straxt bägge tillbaka, då Hornaeus stötte Gästgivaren överända, och Gästgivaren tog av honom käppen, men gav honom straxt tillbaka och skyndade sig undan in emot Probstens släda, då Probsten tog honom i håret och hölt honom till dess Hornaeus kom, tog Gästgivaren med båda händerna i håret, bröt honom ned på knän, och luggade honom svårligen. Omsider uppå Probstens varning och desse vittnens böner inhölt Hornaeus med vidare slagsmål. Mera vet detta vittnet intet i denna sak. Anders Carlsson gjorde till alla omständigheter lika berättelse med Mickel Simonsson, så att emellan deras utsagor ingen annan åtskillnad fanns, än det Anders Carlsson sade, att Hornaeus till slut givit Gästgivaren 2.ne örfilar, när han luggade honom, och att han samma gång bröt honom alldeles ned till jorden, samt att gästgivaren fick 5 ā 6 käppslag där han stöttes överända och tog käppen av Hornaeo, vilket Mickel Simonsson säger sig, som stod mera avsides i mörkret intet sett. Hornaei fullmäktige hemställte Rätten, om icke oftabemälte Probstbetjänte i saken höras böra. Gästgivaren påminte att Probsten hållit honom i håret och givit Hornaeus tillfälle till sitt sista svåra förfarande, därföre han vid nästa Ting honom lagsöka vill, varandes ingen av hela följet, som hade medlidande med Gästgivaren, utan läto Hornaeus på anförde sätt framfara, fördenskull anhåller han om utslag efter de skäl som bibragte äre.

Resolutio
Alldenstund det av föregående rannsakning och 2.ne edeliga vittnens utsagor befinnes, att CAPELLANEN ifrån Luhleå Hr Lars Hornaeus uppå allmänna vägen oskäligen överfallit sin skjutsbonde Gästgivaren Olof Olsson ifrån Önskan och givit honom 10 slag med sin käpp, därav blodsår och blånad kommit, samt stött honom överända. Fördenskull dömes han Lars Hornaeus till 11 gånger 3 marker Smt böter efter det 10 och 13 Cap: Sårmåla B: med vilja LL: Sammaledes sakfälles han likmätigt det 43 Cap: Tingmåla B: till 3 marker för det han under berörde slagsmäl sagt: Djävulen sitter i Ångermannen. Och till 6 marker Smt för hårdrag efter det 12 Cap: Sårmåla B: med vilja Stadslagen. Beträffande för det övriga 5 käppslag och 2.ne Pustar, som Hornaeus efter ett vittnes utsago skall givit Gästgivaren utom föreskrvne slag, så finner Rätten skäligt, att Hornaeus vid nästa Ting om han kan, och sistnämda slagsmål icke frivilligt tillstår bevisar sig efter Kongl. förordning av d. 30 oktober 1695 med själv sins ed att han intet slagit Gästgivaren 5 slag på det stället han stötte honom överända, och käppen honom avtog, samt vid slutet av deras slagsmål givit honom 2.ne örfilar, varefter närmare skall Resolverat bliva. Gästgivarens uppsatte expenser modereras till 10 daler 16 öre Smt, som Hornaeus till honom utgöra bör.

§ 12
Joen Johansson ifrån Ström, Anders Olsson ifrån Älgsjö och Olof Johansson ifrån Torböle fordrade av Anders Jonsson ifrån Skiede deras avledne systers Karin Johansdotters fasta kvarlåtenskap sig till arvs och delnings, emedan bemälte Anders Jonsson, vilken varit hennes man och nu trätt i annat gifte, med henne inga barn haft. Bevisandes käranderna, att hustru Karin Johansdotter av sin sal: faders jord i Ström ärvt 112 daler 16 öre kmt och av gården 23 daler 26 1/2 öre allt kmt, vilka penningar hon inlagt i Skiede hemmanet. Så ses ock av fastebrevet daterat d. 8 februari 1696 att merbemälte h. Karin Johansdotter för 45 daler kmt inlöst börden till detta hemman i Skiede av Olof Johansson därsammastädes. Anders Jonsson upplåter käranderne hela hemmanet emot lösen för det hemmanet efter mätesmanna ordom överskjuter berörde 2.ne förrige Poster, tillsamman 136 daler 10 1/2 kmt därmed hans vederparter voro nögde. Ty låter Rätten denna sak därmed bero.

§ 24
Befallningsmannen Välbet:de Olof Westman berättade sina grannar Lars Hermansson och Lars Nilsson i Husom under Titul av urminnes hävd söka att behålla någon myrslått på Dombäcksmarks sidan inom de rå och rör, som av Härads Synerätten den 28 och 29 juli 1715 till gränseskillnad emellan Husom och Befallningsmannens gård Dpmbäcksmark dömde äro. Anhållandes Befallningsmannen, att Husoms män nu antingen måtte bevisa deras urminnes hävd till samma slåttland, eller att alldeles avstå. Husomsboerne föreställte deras vittnen Olof Olsson ifrån Öden och Pär Nilsson ifrån Dombäck, vilka efter avlagd ed hördes särskilt, och vittnade först Olof Olsson om sina 67 år gammal, att han fullan hört säjas, att Siöbåtzbäcken varit skillnad emellan Husom och Dombäcksmark, men sanningen vet han intet, ej heller är honom vitterligt, att Husoms män haft någon myrslått på Östra sidan om Siöbåtzbäcken och Dombäcksmarks sjön, utom det hans hustru Karin Hansdotter sine 70 år gammal för honom berättat, att hon 45 år sedan tjänt framledne Nils Siulsson i Husom, vilken då slagit Öster om berörde bäck. Men denna hustru är nu intet tillstädes. Pär Nilsson ifrån Dombäck vittnade på sin avlagde ed, att han som är 50 år gammal, vet det Husums byemän 20 år tillbakas avbärgat myrslåtten på Östra sidan om Siöbåtzbäcken och Dombäcksmarks sjön. Vem den tillförne nyttjat vet Per Nilsson intet. Han har ock hört, av vem minns han intet, att Siöbåtzbäcken skall varit skillnad emellan Husoms och Dombäcksmarks ägor, dock vet han intet av vad grund ett sådant tal varit. Svaranderna förklarade sig inga fler vittnen i denna sak anföra vilja, begärandes utslag efter de skäl nu bibragte äro, därmed även befallningsmannen nögd var.

Resolutio
Alldenstund intet dera av de producerade vittnen på deras avlagde ed intyga kunnat, det Husums män haft urminnes hävd på de Öster om Siöbåtzbäcken och Dombäcksmarks sjön belägne, samt nu omtvistade myrslåtter, såvida det ena vittnet intet vetat nämna högre än 20 års gamla hävd, och det andra utsagt sig allenast hört sägas samma slåttmyror 45 år sedan av Husoms män bärgade blivit. Fördenskull prövar Rätten skäligt samt med det 26 Cap: Byggninga B: LL: och 1715 års Byedom likmätigt under Dombäcksmark döma de slåttmyror, som Husoms män nästförlutne åren bärgat och utom deras år 1715 fastdömde byrår belägne äro.

§ 26
Länsmannen ifrån Nordmaling Hans Finberg uppvisar sin faders Olof Christopherssons i Finberg och Nätra Socken d. 12 av nu löpande månad underskrivit samt med honom meddelte fullmakt, att å bemälte sin faders och hans barns vägnar, emot pigan Segrid Hindrichsdotter i Dombäcksmark utföra den action, som i Rätten den 14 Martii1716 anhängiggjordes angående en post penningar med mera, som pigan efter Länsmannens broders Christopher Olssons olyckeliga avgång på dess Stockholmsresa, av hans egendom skall tillgripit och behålla vill. Begärandes nu fullmäktigen, att pigan må påläggas aningen bevisa samma medel vara henne Testamenterade, och att hon med bemälte Christopher Olsson varit rätteligen trolovat, eller med svoren ed återställa allt vad hon av Christopher Olofssons kvarlåtenskap ännu innehaver. Vid bem:te fullmakt gjordes av Rätten den anmärkning, att ingen av Olof Christopherssons barn den underskrivit, utan allenast Olof Christophersson på egna och sina barns vägnar. Däröver Länsman förklarade, att hans syskon och fader enhälligt gjort honom fullmäktig och fullmakten skriva låtit. Viljandes han svara till allt åtal som härå göras kan, därmed Rätten nögd var. Sedan frågade Segrid Hindrichsdotters fullmäktig Häradshövdingen ifrån Österbotten Hr Jonas Molin, om icke fullmäktigen på sina föräldrars och syskons vägnar ville vara nögd med den förlikning som Olof Christophersson med Sigrid Hindrichsdotter uti vittnens närvaro denna sak angående träffat d. 18 november 1715, och uti Protocollet d. 14 Martii 1716 tydeligen är införd? Länsmannen svarade, att varken hans föräldrar eller någondera av barnen samma förlikning vilja hålla, därmed var ock pigans fullmäktige nögd, samt förbehölt henne all den rätt, som henne till den vid förlikningen CEDERADE egendomen efter inkommande skäl tillfalla kan, producerades till vittnes drängen Elias Jonsson och pigan Kierstin Jonsdotter, bägge ifrån Dombäcksmark, vilka edeligen och utan jäv avhördes särskilt, vittnandes Elias, att när drängen Christopher Olofsson 1715 om hösten var på Gideåbacken, såg han honom Christopher och Segred Hidrichsdotter me handslag tillsäja varandra äktenskaps tro, då Christopher jämväl Testamenterade henne all sin egendom, som hon oklandrad skulle njuta och behålla, såframt han intet kommo hem , ifrån sin Stockholmsresa, somhan då uppå sin husbondes, Befallningsmannens Olof Westmans farkost anträdde, varefter han på hemvägen med flera olyckeligen omkom. Kierstin Jonsdotter vittnade sammaledes, att hon uti Befallningsmannens kök på Gideåbacken 1715 om hösten aftonen näst för än Christopher Olofsson avseglade till Stockholm hörde honom lova och Testamentera Segred Hindrichsdotter all sin egendom och utestående gäld, som hon oklandrad skulle behålla, antingen han kommer hem ifrån sin förestående resa eller icke. Men där Gud täckes förläna honom livstiden, och han kommer tillbakas, skulle han taga henne till hustru. I kraft och förmågo av anförde skäl påstod pigans anförde fullmäktige, att hon måtte få behålla de 69 1/2 Caroliner som Christopher Olsson henne givit, och att Olof Christpersson, vilken med sin hustru och barn förlikningen ryggat, må påläggas återställa 96 daler 19 öre kmt utestående gäld, samt de kläder och andra Persedlar, som Segred Hindrichsdotter åt honom Olof Christophersson under deras förlikning cederat. Länsmannen Finberg förmodar Segred Hindrichsdotter lärer åtminstone opåtald lämna vad hon tillförne förlikningsvis eftergivit. Mera hade parterna härvid intet att påminna.

Resolutio
Beträffande de penningar som pigan Segred Hindrichsdotter likmätigt sin med Olof Christophersson ingångne förlikning fått behålla och Olof med sine barn nu sökt återkalla, så emedan bemälte piga med 2.ne edeliga vittnen bevist, det framledne Christopher Olsson under äktenskapslöfte henne testamenterat all sin egendom, som bestod i lösören, därom hon likmätigt det 9 Cap: Jorda B: LL:, och 1686 års Testaments Ordning § 1 en fri disposition hade. Ty upphäves den avledne Christopher Olssons arvingars däruppå gjorde klander och åtal. Men vad det övriga av Christophers kvarlåtenskap och utestående gäld angår, som hans fader igenom den nu upphävne förlikningen undfått och om händer haver, så emedan Sigred Hindrichsdotter honom därföre ej låtit instämma, så kan ej heller Rätten därom emot det 28 Cap: Tingsmåla B: nu utlåta.

§ 30
Samma dag rannsakades över Verificationerne till Cronans räkenskaper för 1716 och intygades av Läns- och Nämndemännen

6) Förutom de öde............hava följande blivit öde.

Ultrå, avledne Joen Johanssons hemman 5 13/40 sel blivit öde 1716, efter han trädde därifrån och upptog ett större hemman i bem:te by, som nu dess hustru bebor...........................................