AGN 1718 29 November
Gästgivargården Önskan
Olof Westman

§ 13
S.D. förekom Borgaren Pehr Andersson Ståhl ifrån Nortälje och oppviste Tingsrättens Protocolls Extract av d. 2 December 1717 förmälande att Borgaren i Torshälla Erich Pehrsson Ångerman igenom sin fullmäktig Erich Andersson ifrån Banafiäl då angivit att bem:te Ståhl skall 1717 om Sommaren uti fiskarhamnen Skiärsmalen uppbruti hans bodsvaledörr, samt borttagit 6 st nya tomfjärdingar, och när Ångerman sina fjärdingar eftersporde, skall Ståhl kallat honom hundsfåt, skälm, knöppel och bedragare, för vilken våldsamhet och smädesord Ångerman begärt straff på sin vederpart och Rättegångs espenser. Men Ståhl haver genom sin fullmäktige, Länsman Petter Lund nekat sig i anförde mål vara brottslig. Ty prövade Tings Rätten denna sak vara av sådan beskaffenhet, att PRINCIPALERNA själva sig infinna borde. Tillfölje varav Ståhl nu åter är instämd Ångerman till svars, och påstår högeligen att han i anförde mål är oskyldig, samt klagar att han igenom denna letion på stort hinder och skadestånd kommit, varföre han expenser begärer. Ångerman nu intet tillstädes, eller besked om laga förfall insänt. Dock berättar Nämndemannen Erich Andersson ifrån Banafiäl, att han uppå Ångermans begäran till detta Ting instämt han vittnen.

Resolutio
Såsom Tings Rätten den 2 Decmber 1717 funnit skäligt att desse parter skola sig bägge personligen infinna och höras innan denna sakavdömes. Alltså kan nu därutinnan ingen ändring göras, utan anstår med dess äntliga avgörande, till dess berörde INTER LOCUTORIA hörsammad bliver. I medlertid sakfälles Erich Ångerman för 2.ne försummade upprop vid deta Ting till 2 gånger 3 daler Smt böter efter Kongl. Förordn. av den 4 juli 1695 § 8.

§ 17
S.D.efterspordes Olof Andersson och hans hustru Rachel Olofsdotter ifrån Cronören, samt hustru Anna Larsdotter ifrån Backe by och Njurunda Socken i Medelpad? Då Olof Andersson och sistnämnda hustru sig infunno. Men hustru Rachel Olofsdotter, som bem:te hennes man angivit hava försmädligen talat emot Gud, var intet tillstädes, utan berättades av ålderdomssvaghet ligga till sängs uti Lögde by och Nordmalings Socken. Ty efterspordes hon och vid sin ankomst påmintes huru svårt hon i anförde mål av merberörde sin man är angiven inför Tingsrätten d. 4 December 1716, d. 1 Martii 1717, d. 4 December samma år, d. 26 februari 1718 och sist uppå Extra Ordinarie Tinget den 13 Juni nästlidne, vilket hon troligen förmantes att eftertänka och bekänna om hon 4.de dag Påsk 1714 om Gud den allrahögste fällt sådana ord, som finnes uti bem:te Tings Protocoller, vilka för detta till den Högl Kongl Hof Rätten i underdånödmjukhet insände äro. Men hon nekade nu som förr på det högsta till denna sin mans beskyllning, som han allt framgent beständig. Ovanförmälte hustru Anna Larsdotter avhördes utan jäv edel. och vittnade att hon 1714 tjänte hos hustru Rachel Olofsdotters son Nils Olofsson på Cronören dit hustru Rachel Olofsdotter 4.de dag Påsk om aftonen först inkom, och straxt efter hennes man Olof Andersson. Hust. Rachel var otålig över någon henne och mannen emellan i deras hus förelupen oenighet, men varuti den bestod vet hust. Anna intet. Nils Olofsson bad sin Moder gå till sängs och tacka Gud för det hon hade. Hustru Rachel svarade: Vad fanen har jag att tacka Gud före? Sonen varnade henne för sådant tal, bedjandes henne gå hem att lägga sig och bedja Gud . Hon svarade: Fanen bedje Gud. För övrigt har detta vittnet intet sett Olof Andersson och hans hustru slåss eller någon annan oskicklighet för sig hava. Vet ej heller något mera detta mål till upplysning att vid handen giva. Hust. Rachel Olofsdotter förklarar med iver att hon intet minns sig fällt anförde eller andra förgripliga ord emot Gud, och tillstår hon sig 1714 fjärdedag Påsk om aftonen blivit illa hanterad av sin man, varöver hon vred och otålig gick uti sin sons gård. Olof Andersson frågade ännu om icke bem:te Nils Olofsson med sin hustru edel. må avhöras. Men som den Högl Kong Hof Rätten d. 7 juni 1717 högrättvisligen hans begäran i deta mål avlagit, så fömantes Olof Andersson att låta sig i underdån ödmjukhet därmed nöja. Hustru Anna Larsdotters man Oluf Erichsson ifrån Backe inlade en Expense räkning över sin och hennes resa hit till Tinget, varefter hon 120 daler 24 öre kmt av Olof Andersson begärer. Men Olof Andersson beklagar sin oförmögenhet, havandes varken han eller hust. Rachel Olofsdotter härvid mera att påminna, utan anhålla om slut i denna sak. Rannsakningen upplästes, och för riktig av parterna erkändes. Sedan togs saken i noga övervägande, och slöts enhälligt som följer:

Resolutio
Ehuruväl Hust. Rachel Olofsdotter så ofta hon lagl. blivit tillspord högel. nekat sig 1714 fjärdedags Påsk förgripligen hava talt om Gud, och Lagmans Rätten i anledning av hennes höga ålder samt svaga minne hava orsak att frukta det hon i denna sak sig icke rätteligen befinner. Så är dock i behörigt övervägande taget, att ett edeligt vittne utsagt det hon 1714 fjärdedag Påsk fällt så straffbara ord om Gud den Allrahögste, som nästföregående Rannsakning innehåller. Fördenskull prövar Lagmans Rätten skäligt, samt med det 19 Cap: Tingm B: enligt, att merbem:te hustru Rachel Olofsdotter befriar sig likmätigt Kongl Förordningen av den 30 october 1695 med själv sins ed, att hon emot Gud intet fällt de förgripliga ord, som h. Anna Larsdotter edel. vittnat. Vilket dock den Högl Kongl Hof Rättens högrättvisa Censur och nådiga omdöme underdån ödmjukel. hemställes. För det övriga dömes Olof Andersson att betala hust Anna Larsdotter reseomkostnad, som till 12 daler Smt modereras.

§ 18
Lars Hermansson ifrån Husum beklagade att han för sin ålder och tillstötande krankheter intet längre förmår uppehålla sitt hemman 11 seland därsammastädes, utan nödgas detsamma upplåta sin son Oluf Larsson, vilken för dess behöriga vidmakthållande samt årliga utlagornes avbördande, hädanefter försorg draga bör, som allt efter Lars Hermanssons begäran protocollerades.

§ 20
Oluf Larsson ifrån Finna lät 3.e gången uppbjuda 5 seland förmedlad skatt hus och jord i bem:te by, som pigan Karin Olofsdotter därsammastädes till honom sålt och upplåtit d. 11 augusti 1717 för 230 daler kmt.

§ 23
Johan Larsson ifrån Husum berättade sig den 25 oktober nästledne haft någon svag mäld eller dråsa uppå sin och grannens Lars Hermanssons kvarn, då stenarna slagit eld i det svaga mjölet, varav kvarnhuset med dess redskap, samt 1 1/2 Tunna Mäld uppbrändes. Vilken skada Nämndemännen Erich Nilsson i Dombäck , Michel Jonsson i Bodom, Erich andersson i Banafiäl och Johan Johansson i Ravesta värderat till 39 daler kmt, som Johan Larsson i Brandstod begärer, och tillbuder med ed erhålla, det elden på anförde sätt vådeligen uppkommit, varandes ingen som annat intyga kunde. Fördenskull finner Lagmans Rätten skälig att tilldöma Johan Larsson 39 daler kmt brandstud av Häradet efter det 35 och 37 Cap: Byggnadsb: L:L: samt Kongl Förordn: av den 2 Nov 1694.