AGN 1760 22 oktober

År 1760 d. 22. Octobr inställte sig undertecknad vice Härads Hövdinge efter Kongl. Majts. och Riksens Höglofl. Swea Hof Rätts förordnande d. 2. förledne September uti Nordmalings Socken och Lefwar Gästgivaregård uti Norra Ångermanland, att företaga undersökning angående den finbladiga såg som Oeconomiae Directeuren Ädle och Högaktade Herr Olof Biur begärt å Högvederbörlig ort, att här i socknen få inrätta. Varande ock följande av Häradets

S:D: Sedan terminen till denna förrättning efter Herr General Lieutenantens, Landshövdingens och Commendeurens av Kongl. Majts Swärdsorden Högvälborne Baron Fredric Sparres föranstaltande blivit behörigen kungjord till i dag, och ovannämde Domhavande med Nämden sammanträtt uppå besagde Gästgivaregård, företrädde såväl Herr Directeuren Biur som Bokhållaren Välbetrodde Erik Bergvik och dess meddelägare Herr Lndsfiscalen Magnus Strinholm, och blev därefter kungjort, att Höglofl. Kongl. Swea Hof Rätt hade under d. 2. sistlidne September bifallit Härads Hövdingens Ädle och Vittlagfarne Herr Fredric Johan Bibergs gjorde ansökning, att få vara ledig ifrån sysslornes förrättande här i Juris Dictionen intill Höstetingens början, och i dess ställe förordnat undertecknad detsamma att förrätta.

Uppvisande nu Herr Directeuren Biur dess under den 30 aug. förledit år hos Välbemte Konungens Befallningshavande ingivne skrift varuti Herr Directeuren anhållit om syn och besiktning angående den finbladiga sågbyggnad han vore sinnad inrätta uti Öreå Älven och den så kallade Håknäs Forsen, vid vilket tillfälle han skulle kunna visa sådane skäl och omständigheter, som nogsamt skulle ådagalägga dess ostridiga förmånsrätt till sågverkets inrättning framför Bokhållaren Bergvik, som emot Herr Directeurens förmodan jämväl hade anmält sig om Privilegium å en finbladig sågs byggande i Öreå älv, och vartill terminen då redan vore utsatt till d. 12 påföljande September. I anledning härav med mera som därjämte blivit anfört har Konungens Befallningshavande samma dag förvist Hr Directeuren Biur till Härads Hövdingen i Orten, som med vanlig nämd borde i angränsande och de fleres, som saken röra kan, närvaro skåda och besiktiga själva lägenheten, strömfallet och vattu---ningen, samt undersöka om skogens tillgång däromkring, och om de i längden kunna underhålla sågningen, som till visst antal stockar årliga, uppgivas borde, med vad mera, som kunde vara nödigt. I grund varav synerätten ägde att pröva om finbladig såg utan någons skada och förfång må kunna inrättas. Att vid detta tillfälle bevaka Kronans och Landets rätt och bästa förmäles därjämte Konungens Befallningshavande sig hava befallt vice Härads Skrivaren Välbetrodde Per Löf, vilken till följe därav nu jämväl var tillstädes. Vidare ingav Herr directeuren Biur en behörigen bevittnad avskrift av Kongl. Majts. och Riksens Höglofl Cammare och Commerce Collegiers brev till mervälbemälte Konungens Befallningshavande den 21 Maii detta år, varmedest Bokhållaren Bergvik blivit annat tillstånd, att uti meran:de älv få anlägga ett finbladigt sågverk med 2.ne ramar, och till dess underhållande av Kronoallmänningen årligen fälla 1000: trän efter utsyning med mera, och vad anginge Herr Directeuren Biurs ansökning att få anlägga en finbladig såg vid Håknäs by, vartill han av Byemännen redan hade betingat strömfall och Landplats till Timmers och Bräders uppläggande. Så emedan han redan före detta hade av Agnäs, Nyåkers och Orrböle byemäns enskilte skogar betingat sig sågtimmer, och det vore berättat, att där i nejden skulle vara ansenl. skogar, så att utom det Bokhållaren Bergviks beviljade sågverk ännu ett dylikt skulle kunna inrättas, alltså och i anseende till även det mera som samma brev innehåller haver Kongl. Collegierne begärt att undersökas måtte, huruvida herr Directeuren Biur kunde beviljas att här i orten även få inrätta ett slikt sågverk, och samma undersökning jämte Konungens Befallningshavandes eget utlåtande därvid till Kongl. Collegierne insändas, varförutan Kongl. Collegierne ock äskat, att Konungens Befallningshavande ville i anseende till denna undersökning correspondera med Herr Lands Hövdingen Högvälborne Baron Funck angpende den delen av skogarne, som ligger i Westerbotten och stöter till Umeå Älv. Efter detta visade ock Hr Directeuren Biur, att han d. 1 nästlidne September uti ingiven skrift hos Herr General Lieutenanten och Landshövdingen samt Commendeuren Baron Sparre vidare påyrkat anförde undersökning, vilken att verkställa domhavanden i orten d. 3 därpå följande blivit anmodad. Och gav härhos domhavanden vid handen, att Herr General Lieutenanten och Lands Hövdingen d. 17 sistl. månad till honom berättat sig då skrivit till Landshövdinge Ämbetet i Umeå om undersökning däruppå tillfrågan om något vore emot Rättens ledamöters skickelighet att påminna, svarade såväl Herr Directeuren Biur som Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik nej, och uppå ytterligare frågan om någonting vore att anföra till hinder, att icke undersökningen och besiktningen nu genast må företagas? förmälte de senare bägge, att de höllo för ganska väsenteligt, att Herr Directeuren innan undersökning kan börjas bör visa ostridig rätt till något ställe i Öreå Älv, varest han ägde frihet att bygga sågverket i händelse att vid undersökning funnes tillgång av Timmer--- och annan oundgängelighet, helst de tro, att i annat fall undersökningen vore onödig. Herr Directeuren Biur förklarade sig, att som undersökningen och besiktning in Loco nödvändigt borde företagas, så påstode han väl att innan Rätten därstädes samlat sig vore han icke skyldig att förnöja vederpartenes åstundan och inlåta sig i saken, men ville dock nu förut vid handen giva, att dess rättighet till sågställe i Håknäs forsen vore hos Höglofl. Kongl. Cammar och Commerce Collegierne ådagalagd, varföre ock såväl Högbem. Kongl Collegier som Konungens Befallningshavande undersökning på sätt som anfört är äskat. Uppviste jämväl en med Håknäs hemmansägare Herr Krono Befallningsman Westman, Erik Hansson, Jon Ifwarsson, Jon Olofsson, Pär Pärsson, Mårten Jansson och Länsman Anders Nygren d. 3 Julii 1759 ingången och av dem underskreven avhandling, som uppvistes och innehöll, att de till Herr Directeuren upplåtit och försålt till finbladig såg inrättning ett ställe i Håknäs forsen och Öreå Älv, beläget ovanföre deras grovbladige såg, eller vad annat ställe, som i denne fors och älv därtill må vara tjänligast, tillika med en plats till Brädernas uppläggande och nödig husbyggnad. Skulle ock oundgängligt vara att nederriva deras vid denne ån varande grovbladiga såg, skall sådant vara Herr directeuren obetagit under vissa betingade villkor. Förmodande således Hr Directeuren att vederparternes härom gjorde invändning ej måtte göras något avseende. Men varemot de erinrade, att som Herr Kyrkoherden Ramström vore uti ett hemman i Håknäs delägare med Herr Krono Befallningsman Westman och Herr Directeuren Biur ej kunde uppvisa bemte Herr Kyrkoherdes bifall och samtycke till berörde avhandling för dess del, Pigan Brita Pärsdotter i Håknäs jämväl enl. Arnäs Låfl. Härads Rätts Protocoller och utslag d. 10 dec. 1759 och 13 Martii detta år hade en ostridig, fast ännu oavgjord bördestalan emot Länsman Nygren vad dess hemman angår, varföre hon uti nu ingivit Memorial sin rätt till detta sågställe, som skall vara en ifrån hemmanet oavhänderlig härlighet, sig förbehållit, och Öreå Byemän, vilka likmätigt laga kraft vunnen Härads Syne dom d. 11 julii1747 ej mindre vara ägare av halva Håknäs forsen, hade enligt köpebrev d. 12 september 1759 samma hälft till Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik upplåtit. Alltså skall härav följa, att Herr Directeuren Biur ingen ostridig eller tillförlåteligt äganderätt till sågställe äga skall, i anseende vartill någon undersökning likmätigt vad de förut anfört ej heller skall kunna verkställas. Herr Directeuren Biur anmälte ytterligare, att han väl kunde vederlägga de följder vederpartene av andragne skäl och documenter vilja draga, hade ock flere bevis till sin rätts bestyrkande, men ville icke sådant allt förete förrän Rätten kommit till tvisteplatsen eller Håknäs, och påstod fördenskull att Rätten måtte förfoga sig dit, men Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik förmente att sådant endast lände till kostnads förorsakande, såvida till Håknäs vore en hel mil härifrån, vilken de icke behövde resa i fall, som de sig föreställa, Rätten icke företager någon besiktning som Parterne efter till dem gjord föreställning icke kunde finna sig i denna omständigheten så
Avsades
Emedan Syne Rätten vid detta tillfälle åligger att göra sig underrättad om alla omständigheter, som kunna främja eller hindra Herr Directeuren Biurs föresats och ansökning, att uti den så kallade Håknäs forsen få anlägga en finbladig såg, och därefter pröva, huruvida sådant utan någons förfång ske kan, vilket allt till Höga vederbörandes ytterligare skärskådande och förordnande insändas, ty finner Syne Rätten sig i följe därav böra till alla delar fullfölja vad på dess åtgärd ankommer, utan att låta sig hindras däruti av Hr L.fisc. Strinholms och Bokhållaren Bergviks ovan andragne påstående och äger Herr Directeuren Biur att till sådan ända förete alla de skäl, varmed han kan styrka sin rättighet till anförde sågställe, vilket med icke mindre bekvämlighet kan ske vid undersökningen som bör förrättas vid själva stället med mera och vart åt Syne Rätten sig fördenskull till vinnande av tiden förfoga vill.
den 23 october
S:D: Sedan Syne Rättens ledamöter till följe av vad i går avsagt blev samlat sig tillika med Herr Directeuren Biur och Herr Landsfiscalen Strinholm samt Bokhållaren Bergvik och Krono Fullmäktigen uti Håknäs, begav man sig till den ett litet stycke väg ifrån byn belägne Håknäs fors, varest på Norra sidan om ån, där såväl som på den södra Håknäs män äga Landet för sin skog är en ifrån själva forsen eller strömmen medelst en något lång Stenör skild rännel, som har gott fall och någorlunda vatten tilldrägt, vilken för ej ringa del tillskyndas av en med stenkar ifrån övre änden av berörde stenör utlagd arm, och ehuru uti litet vattulag i denne rännel otillräckligt vatten för en finbladig såg omgives, förmente likväl Herr Directeuren Biur, att genom armens mera utbyggande samt sprängning i berghällan därunder, och varav ingen någon olägenhet skall tillskyndas, sådan otillräcklighet skall genom mera vattens intagande från forsen kunna förekommas. Nederst från denne rännel hava Håknäsboerne sin grovbladige sågkvarn, vilken Herrr Directeuren Biur förmälte sig ärna i stöd av den i går uppviste avhandlingen nederriva och på samma ställe uppsätta den finbladiga sågen. Här bredevid är ock en Håknäsboerne tillhörig skvaltekvarn, som leder sitt vattudrag utanföre Sågdammen och Stenören utur stora forsen. Stranden här omkring är icke mindre vid fasta landet än Stenören till dammfäste nog fast och säkert, men lägenhet till sågtimrets fasttagande vid flottningen i hög flod ej särdeles fördelaktigt. Härefter och sedan man återkommit till Håknäs, förklarade Herr Directeuren Biur sig vara befogad nu göra följande erinringar vid vad vederparterne anfört till att göra hans tillhandlade sågställe stridigt. Vad angår att Herr Prosten Ramströms samtycke till avhandlingen ej kunnat uppvisas, så vore vederparterne, som icke visat någon fullmakt att förbehålla Herr Prostens rättigheter, varom Herr Directeuren med honom själv talt, obefogade att därom föra någon talan emot 15 Cap: 16 § Rätteg:Bl: . Och angående pigan Brita Pärsdotters rätt, så förmälte Herr Directeuren, att uppå vad i anseende till den blivit invänt och påmint icke kan havas anseende, emedan Länsman Nygren såväl nu, som när han med Hr Directeuren avhandlade var i anledning av laga köp ägare av hemmanets rätt i strömmen, hon ännu icke heller vunn it sin Bördestalan, som berodde på Härads Rättens utslag, i avseende varpå icke heller någon hennes förmyndare skall funnit sig befogad nu göra någon erinran eller hennes ingivne Memorial samtycka. Och vad slutligen beträffar Öreå Byemäns uppå Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik överlåtne rätt till halva Håknäs strömmen, så ville Herr Directeuren med ett gammalt dombrev av år 1494 samt 1546 icke mindre än 2.ne Härads Syne Rättens utslager d. 10 Martii 1747 samt 3 Junii 1749 bevisa, att Öreå Män ägde allenast fiskerättighet i Håknäs strömmen, men ingenting varken ovan densamma eller utanpå Håknäslandet, allenast, som redan i 1494 års brev lyda sin Båteväg och sin Notegista, kunde sin båt ock uppdraga, varom i 1548 årsdom förmäles, att sedan Råmärken desse byar emellan blivit nämde, att Öre män äga kvarnväg till sin ström vad de heller vilja fara land eller vatten och sin kvarnevall, och förbende Håknäs män fri sina fäbodar, och halvan ström vardera upp och ut. Skolande vid det tillfället de senare domar fallit, allenast varit tvist om fiske i desse strömmar och varöver Härads Syne rätterne i grund av berörde äldre brev dömt.

I anledning av vilket allt Hr Directeuren påstår, att vederparternes anförande icke måtte verka något hinder för hans förmodade ostridiga rätt, särdeles som Håknäsboerne ägt lika rätt i Öre forsen som Öre Byemän i Håknäs utan avseende varpå vederparterne fått privilegium att i förstnämde Öreå bygga finbladig såg.

Härvid påminte åter Strinholm att han icke behövt någons fullmakt att ---- föredragande av Herr Prosten Ramströms ännu behållne rätt i Håknäs, samt de följder Brita Pärsdotters ostridiga Bördesrättighet till ett hemman därstädes och sedan till Nygren så länge han icke erhållit fastebrev därpå, förmenas icke varit fullkomlig ägare eller behörig att om någre hemmanet tillhörige rättigheter avhandla, ådagalägga den osäkerhet Herr Directeuren Biur förestår i anseende till själva sågställets område och emedan under halva strömmen som Strinholm och Bergvik av Öre män sig förvärvat skall begripas även den rännel, varest grovbladige sågen stått, de jämväl i följe av ovannämde 1747 års dom, som fallit över en egentel. angående ägande rätten till själva strömmen, instämd sak, hade rättighet till ett halvt kvarnställe, vilket skall vara det bredevid sågen belägne med mera, ty skulle ock sådant ännu mera öka anförde osäkerhet, så länge Hr Directeuren icke fått deras tillstånd därtill. Härvid erinrade ytterligare Hr Directeuren, att vederparterne så mycket mindre kunna påstå rättighet i rännelen, som den igenom Håknäs byemäns åtgärd med grävande ej förrän för 30 år sedan tillkommit, och det kvarnställe, varom de gl:a domarne uppå vilka de senare sig stödja, förmäla vara uti en på Håknäs område varande bäck ett gott stycke utanföre forsen, varest Öhre boerne ock tils någon tid härförut haft kvarnar, som sedan till annat ställe blivit av dem flyttade. Öhre och Håknäs män närvarande medgåvo ock, att denna rännel blivit allenast för någre år sedan tillgräven, och Öhre män ---- att de aldrig haft del eller nyttjat den här varande skvaltekvarnen, men visste icke att deras förfäder haft kvarnar i bäcken på Håknäs område, ehuru Nämdemannen Olof Isaksson i Moo, som tjänt här i byn ifrån år 1716 till 1720 intygade, att Öhre man då haft kvarnar längre upp i bäcken inåt Håknäs, dem han nu hört vara tillfinnande uti Öre älven, och har han då även hört, att samma bäck hölls för Rå, som ock, att då ett kvarnhus uppbyggdes av Håknäs boerne vid forsen, hade desse utlåtit sig, att om Öhre boerne ville, kunde de få bygga i lag med dem.

Som Herr Directeuren Biur härefter anmälte, att han vore sinnad uppå förenämde ställe bygga en finbladig såg med 4 ramar, så uppviste han ock en d. 5 Julii 1759 uti vittnens övervaro, med Johan Andersson och Olof Pärsson i Nyåker, Erik Mattsson, Johan Mårtensson äldre och Johan Mårtensson yngre samt Johan Johansson i Agnäs, tillika med Pär Olofsson och Jon Swensson i Orrböle, med namn och bomärken undertecknad avhandling, varuti de förbinda sig att till Hr Directeuren och ej någon annan föryttra allt det sågtimmer, som de av sine vidsträckte skogar kunna avlåta, emot det pris, varom han försäkrat med dem överenskomma, med mera som samma avhandling innehåller till rättelse i övrigt å både sidor, och skall Hr Directeuren utom vad han såmedelst kan till sågningens åstadkommande njuta, hava gjort ansökning att av Kronoallmänningarne i Lappmarken bekomma något tillräckel. Qwantum Sågtimmer till vilken ända undersökning-- len redan skall av Konungens Befallningshavande i Wäster--- vara därom anbefalld och vid denne tiden verkställd, som han ock förmodade, att denne undersökning därmed ingen hinder för vederbörl. slut ---dande gemedskap äga kunna, utan att densamma särskilt b--- åstadkommas.

Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik hade vad överenskommelsen med Agnäs, Nyåkers och Orrböle byemän angår ingenting att påminna, men av deras skogar skall något tillräckeligt sågtimmer så mycket mindre stå att förväntas, som samma skogar ehuru nu för tiden hållne för vidsträckte, likväl icke äro ifrån allmänningen, varpå deras finbladige såg är grundad, skilde. Och såväl hos Kongl. Cammar och Commerce Collegierne som Konungens Befallningshavande skola förrän Hr Directeuren Biur gjort ansökning, att deras sågverk även ifrån få hämta det timmer vid och omkring Öreå Älv vara tillfinnande, helst de med alls ingen fördel skola dessutan kunna nyttja sina erhållne privilegier eller vara belåtne med de t--- av Ångemanlands allmänningarne tillåtne 1000.de trän, dock trodde Hr Directeuren Biuur allt detta ej kan betaga honom att vara så när till meranämde allmänningars i Wästerbotten nyttjande, som vederparterne och byeskogarnes sammanhängande med allmänningen härstädes skall så litet hindra honom som dem. För övrigt visade Herr Directeuren Biuur med Borgmästarens Ädel och Högaktad Hr Lars Westmans skriftel. utlåtande d. 21 Julii 1759, att ben.de Herr Borgmästare för dess andel i Håknäs hemman även tillåtit Hr Directeuren att få bygga finbladig såg med förbehållav visse villkor, att i anseende till en i samma å varande Laxbyggnad bliva hållen skadeslös nu och framdeles.

Vad meranämde byeskogars beskaffenhet i sig själv beträffar, emedan Syne Rättens ledamöter vid länge sedan gjorde ämbetes -- däröver, haft tillfälle, att skåda ej allenast markens och skogens art och sträckning efter denne Öreå Älv, så frågade ej mindre Herr Directeuren än Landsfiscalen Strinholm och Bokhållaren Bergvik, om de höllo nödigt , att Syne Rätten å nyo densamma besiktiga --- ? Varuppå svarade att i anseende till Syne Rättens bekante kunnighet om anförde skogar, icke mindre att de själva i nästl. år vid då hållne sågundersökningen med uppmärksamhet besett, så hålla de någon vidare besiktning däröver för överflödig, dock hemställte Herr Directeuren till Syner rättens eget prövande om undersökningen kan utan särkilt besiktning över skogarne för tillräckelig och gällande anses. Varöver sedan Lands fiscalen Strinholm och bokhållaren Bergvik sig ytterligare på förr anförde sätt förklarat och varom --- v. Härads skrivaren Löf uppå Kronans och Landets vägnar icke heller hade något att andraga.

Resolverades
Emedan Syne Rätten igenom någon besiktning icke kan få mera tillräckelig eller pålitelig kunskap om ovannämde skogars och marks beskaffenhet än den som dess ledamöter vid ej länge sedan däröver förrättade ämbetes resor inhämtat, ty finner parternes begivande likmätigt Syne Rätten, att ny besiktning däröver än vid detta tillfälle onödig, I följe härav meddeles däröver följande beskrivning:

Orrböhle Byeskog sträcker sig ifrån dess skillnad emot Sunnansiö upp till Nyåkers skog en god halvmil, och Nyåkers Skog därifrån emot Agnäs ingefär en mil eller något drygare, och hava bägge desse byar sitt område på södra sidan om Öreå Älv, men Agnäs byemän på bägge dess sidor 1/2 mil ifrån Nyåker norr eller västerut emot allmänningen och sydost emot nybygget Talltoppen. Marken är mestadels bergaktig men molänt och dalar jämsides älven, vilka förra bära kortväxta furu varav kan fås högst 2 sågtimmer stockar, i dalarne åter är den av något frodigare växt, så att 3 sågtimmer längder av en del kan erhållas. Längre upp i skogen ifrån älven och där berg samt myror och mossar vidtaga finnas väl på de förstnämde vädervridit kort furutimmer, men omkring de senare mestadels granskog. För övrigt gives ingen anledning därtill, att desse byeskogar blivit ifrån allmänningen avvittrade. Själva älven finnes förbi desse byeskogar ned till havsjön flottbar, även därovanföre, och är Hr Directeuren Biuurs utsedde sågställe beläget ifrån havsjön vid pass en halvmil. Varande i älven ingen brist på tillräckelig vattudrag. Upplästes och vidkändes. Slutligen anhöll Hr Directeuren, att Syne Rätten ville icke allenast främja hans uppsåt till finbladig sågs byggande, utan ock föreslå att fällas 800 årligen av de skogar, varom han avhandlat 900 ā 1000 trän till sågens fournering med Timmer utan det antal han väntar sig få av Wästerbottens allmänningar, samt äntel. 6 frihetsår i anseende till den eforderl. dryga kostnad på anläggningen.

Bokhållaren Bergvik beropade sig uppå vad han häremot tillförne anfört, och erinrade, att Agnäs och Nyåkers samt Orrböhle byeskogar icke skulle äga bestånd i 3. år om 900 trän därstädes skulle årligen fällas, vilket han trodde så mycket mindre kunna tillstyrkas eller tillåtas, som de icke äro ifrån allmänningen skilde. Inlade ock sluteligen ett Dictamen ad Protocollum så lydande:

Utom vad som tillförne så vid förledne års som nu påstående lofl. undersökning är anfört, och varigenom fulleligen är bevist, att Öre Byemän, vars rätts innehavare jag jämte mine medinteressenter nu äro, äga urminnes rättighet till halva Håknäs forsen, och följaktligen, med flere anförde skäl, äga högsta fog, att protestera emot alla nya inrättningar därstädes. Utbeder mig den gunsten att än vidare, till sakens upplysning, få anföra följande:

Om nu Herr Directeuren Biur emot förmodan på något sätt skulle vinna Håknäs sågställe eller kunna förvärva sig något annat sågställe i Öre Älv, så äger han ju ingen vidare rätt till all den skog, som finns vid och ovanföre bemälte älv, än allenast vad byarne Agnäs, Nyåker och Orrböle efter en ordentlig avvittring av sina skatteägor kunna avlåta, däremot jag redan erhållit Höglofl. Kongl. Cammar och Commerce Collegiernes Höga tillstånd att på Kronoallmänningen fälla 1000 trän årligen till fournering för den i Öre forsen priviligierade sågen , som väl torde hava avseende på Ångermanlands allmänning. Men så har jag ock vid första ansökningen, så hos Högbemälte Kongl. Collegier, som Högvälborne Herr baron, General Lieutenanten och Landshövdingen samt Commendeuren Sparre tillika begärt den del av allmänningen, som ligger i Wästerbotten, vilket allt skedde förut och innan Herr Directeuren Biur på något ställe sig anmält. Dessutan har jag skrifteligt accord med samtlige hemmans åboerne i Öreträsket och Nybyggarne vid Talltoppberget samt i Biurholm jämte erhållit termin till ett Nybygges anläggande vid Balån, varigenom allt jag oförnekligen är närmare berättigad till största delen av all den timmerskog som finnes vid Öre Älv än Herr Directeuren Biuur, vilken allenast på besynnerligt sätt förvärvat tillträde till det timmer ovannämde Agnäs, Nyåker och Orrböle byemän av sina enskilte skogar kunna avlåta. När nu alla desse, samt förut anförde skäl och omständigheter gunstbenägit över vägas, jämte den lilla tillgång som kan finnas på sistnämde Byeskogar, sedan allmänningen därifrån blivit skild, lever jag i den säkra förtröstan, att ingen vidare såganläggning uti oftanämde Öre Älv, varken för Herr Directeuren Biur, eller någon annan, till det allmännas bästa, såsom ock till enskilt fördel kan av Lofl. undersöknings Rätten tillstyrkas och befordras, i synnerhet som vad själva tillverkningen angår, vid redan priviligierade och även med byggnad samt annan stor omkostnad i Öre forsen anlagde finbladiga sågen med 2.ne ramar, i anseende till vattnets tillräcklighet, hela Sommaren kan uppsågas åtminstone 8000 timmer årligen så framt därpå vore tillgång i längden. Och när allt timmer vid en såg så framt vattugången någon tid skall äga bistånd kan förädlas till bräder, samt förskaffa det allmänna den påsyftade nyttan, som ostridigt bliver långvarig, när sparsam hushållning brukas, så vinnes ju enahanda ändamål, som 2.ne inrättningar bleve anlagde, vilka ofelbart stridande parter var för sig sökte förmå skogägarne till omåtteligt timmerhyggste och följaktligen skogarnes skyndsamma åtgång, samt bägge verkens undergång inom kort tid. I övrigt vill jag även giva tillkänna, att Interessenterne, vore ho de vara må, omöjligen kunna hava sin utkomst med tillverkningen, mindre erättning för en så kostsam byggnad, av 1000 trän, som i det högsta kunna giva 2000 stycken sågstockar, varav ej mera än högst 600 tolfter rena halvbottenbräder kunna ernås, varföre min förnämsta avsigt med ansökningen varit, att även få fälla 1000.de trän på Wästerbottens allmänning, då arbete kunde vara någorlunda tillräckeligare, fast 4000 sågtimmer på 10 veckors tid kunna uppsågas, och arbetarne den övriga tiden på året likafullt underhållas. Varav följer, att om 2.ne såginrättningar i Öre älv bleve anlagde de samma 10 års tid ej kunde äga bistånd, utan i anseende till. anförde orsaker till allmän och enskilt skada i grund ----. Vilket allt, med vad mera undersöknings Rätten i slika mål har sig bekant, jag ödmjukeligen beder må under ömsint skärskådande och beprövande, så till det allmännas fördel, som enskilt nytta övervägas, samt detta ord ifrån ord i Protocollet intagas.

Härefter uppviste jämväl Bokhållaren Bergvik en med Öreåträsk byemän i Wästerbotten d. 23 September sistlidne sluten och underskeven samt bevittnad avhandling, dymedelst desse byemän förbundit sig att till honom och ingen annan försälja allt det sågtimmer, som av deras byeskogar kan åstadkommas med mera. Och änteligen visades Kongl. Majts och Riksens Höglofl. Cammar och Commerce Collegiers d. 10 förl. September månad för honom utfärdade privilegium att i Öreå forsen bygga finbladig såg.

Pär Olofsson ifrån Långed här närvarande förbehölt å egne och dess grannars vägnar, att medelst sågtimrets flottande i Öreå älven ingen skada må tillfogas deras Laxbyggnad därsammastädes, samt att i annat fall de om ersättning må vara försäkrade. Samma förbehåll gjorde ock Hummelholms och Torböhle byemän skriftel. vad deras sågars kvarndammar samt kvarnar beträffar, varöver Directeuren Biur sig utlät, att ingen någon skada eller olägenhet vill tillfogas uppsåtel. och skola i övrigt Buemännen bliva hållne skadeslösa. Viljandes i övrigt tro, att Öreåträsk boernes avhandling ingenting verkar, emedan deras Nybyggen vore Krono, vilket ock Herr Krono befallningsman Zacharias Renhorn närvarande besannade, och vad Bokhållaren Bergviks anförande angår i stöd av privilegier, så förmente Hr Directeuren att dymedelst ej vore honom betagir rättighet till allmänningarne med mera.

Som vidare nu icke var att anföra, så ingav vice Härads Skrivaren Lööf skriftl. vad han till bevakande av Kronans och Landets bästa härvid hade att påminna, som består däruti, att emedan sågstället vore på skattegrund beläget och Herr Directeuren Biur dessutom tillhandlat sig flere byemäns skogar ehuru ifrån allmänningen icke skilde, så kunde han för sin del ej annat finna, än att det tillämnade sågverket snarare lände Kronan till nytta än skada. Förbehållande i övrigt, att alla hemmansåboerne, som till älven med sina ägor stöta, måge varda för allt intrång i en eller annan måtto skyddade, och att Herr Directeuren Biuur i vidrigt fall må till ersättning vara ansvarig. Sedan protocollet blivit efter handen uppläst och vidkänt blev i anledning av allt vad det innehåller, författade syne Rätten följande

Betänkande d. 24 october
Väl finner Syne Rätten, att det av Herr Directeuren Biuur utsedde och av Håknäs byemän förvärvade ställe uti en ifrån Håknäs forsen skild rännel, som utur älven kan leda tillräckelig vattudrag, är tjänligt för en finbladig sågs byggande, mycket hellre som därstädes är för damm och byggningsfäste säker grund, och att sådant icke heller kan förfördela Bokhållaren Erik Bergvik i anseende till dess förvärvade rättighet till halva Håknäs ström, destomindre som ingen del av strömmen därigenom intages eller på något sätt, varken igenom en stenarms utbyggande uti spaka ån där ovanföre till mera vattens intagande i berörde rännel, eller igenom själva byggnadens grundande därutanföre förändrad bliver, varande Bokhållaren Bergvik eller Öre byemän icke ägare ovan eller nedan densamma, ävensom den påstådde rätt till ett halvt kvarnställe härstädes likaväl bliver oförkränkt, i synnerhet som Öreå män ej gittat bestrida, att ju denne rännel i mycket senare tider än de uppviste gamla domar, som samma kvarnställe förmenes dem tilldela blivit genom Håknäs mäns åtgärd tillkommen, varav följer att deras kvarn icke kunnat då vara däruti byggd, förutan det de ej heller någon sådan vid densamma nu för tiden hava. Icke heller kan pigan Brita Pärsdotters ensidiga och ogilla talan medföra någon för Herr Directeuren Biuur hinderlig följd, emedan hon ännu icke frånvunnit LänsmannenAnders Nygren det laga fång, varpå han grundat sin rätt, att dess hemmansdel i sågstället förhandla. Men att Herr Prosten och Kyrkoherden Välärevördige och Höglärde Magister Lars Ramström, som är ägare av någon del uti ett hemman i Håknäs icke samtyckt eller utlåtit sig för den avhandling de övrige Håknäs hemmansägare med Herr Directeuren Biuur till sågställets avsöndrande ingått, synes nu vara ett, uti 10 Cap: Jordebl för såginrättningen grundat hinder. Vidare har väl Syne Rätten anledning att föreställa sig det av Agnäs, Nyåker och Orrböle byemäns hemmans skogar ---- uppå den vidd, som vid en laga avvittring ifrån allmänningen dem i anseende till deras avlägenhet, markens oländighet och hemmanens övriga svaga villkor samt skattetal, förmodeligen skulle till deras förbättrande varda dem tillerkänt, Herr Directeuren Biuur kunde till sågverkets fournering med Timmer, i stöd av byemännens förbindelse vid jämförande med markens växtlighet, årligen med skogarnes bestånd i längden, njuta 400 trän, vilke efter Öreå älv kunna utan någons oundvikl. förfång flottas till sågstället. Men emedan nu ovisst är huru vidsträckta hemmans skogarne kunna varda berörde byar tillagde, icke mindre, än om de tracter som gränsa till älven, varda därunder begrepne, utom vilka Hr Directeuren Biuur omöjligen skulle kunna anförde kvantum över Berg, dalar och moras dit framskaffa. Ty kan Syne Rätten för sin del med alls ingen trygghet nu stanna vid ovan föreslagne antal trän, särdeles som Bokhållaren Bergviks priviligierade finbladige sågverk ofelbart bleve lidande om Allmänningen däromkring som egentel. till dess fournering anslagen är, skulle medelst sådan ovisshet varda tillgrepen. Sådane med flere uti undersökningsprotokollet befintel. omständigheter betaga Syne Rätten all åtkomst att hos Höga vederbörande, vilkas höggunstige vidare beprövande allt detta i ödmjukhet underställas, nu vara Herr Directeuren Biuur vidare än anfört är vid slik beskaffenhet beforderlig. I övrigt och därest oaktat de å Bokhållaren Bergviks sida gjorde försök med mera, att ifrån Lappmarks eller Wästerbottens Allmänningarne omkring Öreå Älv, som därigenom har sitt lopp, njuta vidare antal trän till sitt priviligierade sågverk Hr Directeuren Biuur skulle därifrån kunna få för ett finbladigt sågverk tillräckel. sågtimmer, och Höga vederbörande emot vad anfört är höggunstigt tillåta berörde verks byggande. Kan Syne Rätten nu med all säkerhet ödmjukt tillstyrka, att Herr Directeuren Biuur må i anseende till den kostnad och arbete, som såväl vid timrets nedflottande genom älven som verkets byggande med mera otvivelaktigt erfordras, njuta åtminstone sex frihetsår, innan det med någon avgift till Kronan besvärat blevo. År och dagar som förut stå.
På Syne Rättens vägnar
Fredric Biörner