NÅGRA DOMSTOLSPROTOKOLL

DBN1656,29/3,§5:
Dygderika Matronan hustru Magdalena, vördige och salig Mäster Olofs efterleverska i Umeå, inlade i Rätten sina inlagor förmälande att hans vördige, salig Mäster Oloff haver i livstiden undsatt Järnäs männen Jacob Sibbjörnsson, Anders Joensson och Olof Sjulsson 3 tunnor korn, var tunna för åtta daler kmt. Därför har de satt henne i pant en halv Ö, benämnt Kråken, belägen vid Giernes skatteägor. Däremot förmälde Giernes männerna att samma halva Ö var med sådant förord utsatt att Ön skulle avtjäna samma kornet på några år, och därtill finns inga vittnen eller skrifter. Varföre erkände Rätten dessa Giernes männerna skulle igenlösa bemälte halva Ön för så många penningar som bevisligen vara kunde efter salig Mäster Olofs gäldboks innehåll som trovärdig hålles måst vara.

DBN1675,29/3,§3:
Håknäs, Öre, Norrby och Sörby Byamän ingåvo skrifteligt besvär över Umeå Stadsborgare att de en del understå sig, utan lov och minne med skötar och nät fiska på deras fiskevatten som de skatta, så ock vid Snöan, Husskäret och Kråken som de årligen måste göra Taxan för. Och emedan bemälda Umeåborgare nu icke tillstädes äro, remitteras ärendet till Borgmästare och Råd i bemälda stad, med begäran att de vederbörande förbjuda, att göra skattboendena på sina skatte vatten någon förfång, var de sådant vidare göra tillätes de boenden som det 25 Cap. Byggninga Balken förmäler, ifrån dem fiskeredskapen taga och till Rätta sätter.

DBN1681,4/11,§9:
Jonas Andersson i Järnäs gav tillkänna att hans förfäder fordom har haft ett fäbodställe 1/2 mil ifrån gården, skattat för en seland, vilket dels nu öde ligger, så att det med skog övervuxit, begärer sätta det i öde, efter han aldrig haft därav något gagn.
RESOLUTION: Härads Rätten kom till en sådan fördelning att partial ödeläggning av hemmanet icke samtycka, utan där åboen förmenar sig skola komma ifrån skatten befriat, söke härom hans Exellens Hr. Gouvernören. Men såvida det är lagt under mulbetet och Stångamålet till svaranden i byn, finner Rätten skäligt att alla också häfta för skatten.

ANMÄRKNING till ovanstående DB1681:
Det nämnda fäbostället är sannorlikt Kråken, isynnerhet som vid synen 1733 framgår att det finns en gårdsgrund på Kråkhalvön.

DBN1688,2/11,§7:
Samtliga Järnäs Byamän klagade över Håknäs Byamän att de på deras ägor 
1/ Olovligen uppsatt 2 Bodstugor och en bod. 
2/ Åverkat deras fiskevatten i 2 år och med ryssjegårdar igentäppt hela Kråksundet. 
3/ Deras hästar löpa alltid på deras skog och nyttja beten. 
Begärde husen måtte bort dömas och för åverkan plikta. Härtill Håknäs Byamän svarade att de ha lov av somliga sin släkt i Giernäss utsätta sina Ryssjegårdar och dessa hus uppsätta, det deras hästar ofta löpa kunna de intet råda för efter Skogarna intet med Råhagar är skilda. Giernäss Byamän påstodo att Håknäs Byamän aldrig skall kunna visa lov för sig. Det de ej heller kunde.
RESOLUTION: Alldenstund Håknäs Byamän intet gitta visa lov och tillstånd för sig att uppsätta tvenne Bodstugor och en Bod på Jeernäss Bys ägor, ty dömdes de husen avföra med 9 mk. smt. bot efter det 34 Capitlet Byggninga Balken ll. Och för det de deras fiskevatten i Kråksundet åverkat och med Ryssjegårdar igentäppt, böra de det igen upprensa, även med 9 marker bot i anledning av ovan bemälda Capitel. Med vilja att rida eller driva sina kreatur på annans Skog, må ingen vid Laga plikt. Men så länge Skogarna inte med Råhagar är skilda, kan man intet råda att kreaturen löpa varom annan.

AGN1701,21/10,§33:
I saken mellan Jonas Johansson i Järnäs och Elias Isaksson ibm. kärande, och Anders Algotsson i Öre och Tomas Andersson ibm. svarande, angående åverkan på annans Fiskevatten, som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det har Anders Algotsson i Öre och Thomas Andersson ibm. av samråd vittjat Jonas Johanssons och Elias Isakssons 5 st. Ryssjor i Kråksundet varest de fått något mera än en Fjärdings fylla fisk som de delat med varandra, efter pigan Kierstin Olofsdotters Edliga bevittnande. Fördenskull dömes de betala Fisken med 3 daler kmt. och därhos vardera att plikta 3 mk. smt. som gör 6 mk. efter det 29 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. samt att betala i expenser 15 daler kmt. 
Dessutom har Anders Algotsson och Thomas Andersson utsatt sina nät i Kråksundet som hör Järnäs Man till, alltså böta de särdeles därför sina 3 mk. smt. vardera efter det 25 Capitlet Byggninga Balken ll. och därmed taga sitt nät igen. Förmenar de sig mera berättigade vara till detta Fiskevatten än Järnäs Man, söke det Lagligen.

AGN1733,26/2§21:
Medan General Majoren och Landshövdingen Högvälborne Hr. Greven Carl Gustav Skielkie, den 12 Oktober 1731 Resolverat att efter föregången Syn, skulle ransakas om beskaffenheten, av ett skär, Kråkan kallad i Nordmalings socken, som Båtsmannen Johan Sykström begärt emot skatt få upptaga, samt huruvida det ej till förne vore skattlagt, där må vara lägenhet till något hemmansbruk, med vad mera till Kungl. Majts och Cronans inkomsters förmering torde finnas möjligt att påminna. Anhållande..........att förenämnda Syn måtte utsättas.........Nämndemännen Olof Siulson i Lögdeå ... .och Johan Larsson i Brewyk till .... lighet derav härmed utsedda, och föred ..... benämnde Länsman Finberg och Byamännen i Järnnäs, vid samma tillfälle även voro tillstädes, att på det de, efter som Nämnden med säkerhet ännu ej kunde veta, antingen detta Kråkskär är Crone eller Skatte, måge ha tillfälle att bevaka den förrän Kungl. Majt. och Cronans Höga Rätt, och de sednare sin egen angelägenhet, där de skulle finna sig därtill äga skäl och anledning. 
Varefter sedan Syneförrättningen inkommer till fullgörande av Högvälborne Hr. Greven General Majo-ren och Landshövdingens Höga Resol. närmare undersökning härutinnan skall varda anställd.

AGN1733,29/11,§30:
På egna och sina grannars vägnar i Järnäs av vilka 2:e. äro Crone, tilltalade Jon Olson och Anders Olson Lotsmannen Johan Sykström för åverkan och intrång på deras skog, medelst att ha huggit stolvirke och annat dylikt. Sykström begärde till svars General Majorens och Landshövdingens Högvälborna Hr. Greven Carl Gustaf Bielkes Resolution av den 12 Oktober 1731, att efter föregången Syn skulle ransakas om beskaffenheten, av ett skär Kråkan kallat i Nordmalings socken, vilket Sykström mot skatt begärt få upptaga, samt huruvida, i fall det tillförne ej vore skattlagt, där må vara lägenhet till något hemmansbruk, med vad mera till Kungl. Majt. och Cronans inkomsters förmering torde finnas nödigt att påminna.
I följe härav samt Härads Rättens förordnande av den 27 Februari nästl. Nämndemännen Olof Siuhlson i Lögdeå och Johan Larsson i Bredvik, jämte Länsman Hans Finberg, förliden Sommar varit dit i Syn, vid vilket tillfälle Hr. Bef.man Westman sig även infunnit och berättade nu tillika med Synemännen, att fastän för ett Continuerligt regnväder man ej kunnat överfara hela skäret och finna var de av Sykström angivna gamla husen måtte stått. Så har detta skär som nästan inneslutes av Havsjön och allenast ett litet, icke särdeles djupt vatten på ena sidan är emellan skäret och Järnäs Skog, likväl prövat, att av den godhet i Skog och utrymme till Fiskevatten ett hemman till 4 seland där kunde upparbetas och synas. Järnäs Byamän de där besittningen efter Härads Rättens förbemälda Resolution likaledes bevistat, så mycket mindre vara berättigade försvara bemälda skär under deras ägor, som de utom dess tycks ha sin till tillräcklighet på alla sidor om byn i Skog, och skäret jämväl ligger en god halvmil därifrån, bestående Järnäs by väl av 60 seland inalles, men äga både Skog och gott Fiskevatten däremot till sin tarv och nytta, utan att Kråkskäret dem må kunna till (någon) .... (stor del av sidan borta) .....som inga skäl till .... är att framte. .... Sykström förmenade alltså, .. . honom så mycket mera unnas tillstånd, merbemälda Kråkskäret till hemman upparbeta som han ändå för sin Syssla med Sjöfarten måste vistas på Järnäs ägor. Och uppvisade ..... en attest av den 7 November nästlidne att ... enligt Nämndeman Johan Larsson i Bredvik, har Olof Andersson i Öre ånyo tagit Kråkskäret i ögna sikte ... funnit en stenröse, varuti legat Kol, som förmenas varit gamla Gårds tomten, intygade jämte dem Nämndemannen Olof Siulson att Åkerland där också är till fång, änskönt stor Skog nu igentagit alltsammans.
Järnäs Byamän protesterade både skrift- och munteligen mot Sykströms begäran, under föregivande att Kråkskäret av ålder är begripet under deras skatt, skolande om sådant går dem ifrån omöjligen kunna uppehålla sina hemman och avbörda sig skatten. Men inga skäl eller skrift voro nu därom att uppte (uppvisa). Hr. Crono Bef.man åter för Cronans intresse, kunde intet annat föreställa sig än Kråkskäret bör upptagas till hemman. 
Detta allt tog Härads Rätten (mycket text borta) .... Protokollet var uppläst och ..... övervägande och .... General Majoren och Landshövdingen höggunstigt behagat ... Tings Rättens undersökning ..... om det nu omtvistade Kråkskäret, varder.... m.m. beskaffenheten av föregående...... Protokoll intages såsom därav..... jämväl ses...... Att änskönt Kråkan ... gränsar så när intill Järnäs skog, .....ej mera än ett grunt vatten på ena sidan skiljer den åt, har byn .......med gjort enda.......skäl ej visat sig detsamma äga.
Alltså hemställer Härads Rätten att med anledning av Högbemälte Resolution, Högvälborne Hr Greven General Majorens och Landshövdingens Höggunstiga omprövande ödmjukast, samt och huruvida Johan Sykström, som ändå skall vistas i Järnäs nejden, må kunna efterlåtas detta Kråkskär, emot skedd Caution till hemman för 4 seland fisket omkring halva skäret inberäknat, att uppbruka.
I vilken händelse Härads Rätten ej kan projektera friheten ringare än till 15 år, men efter samma tid och där skattläggning då skeendes varder synes Johan Sykström för Räntan kunna vara Kungl. Majt. och Cronan ansvarig. 
Efter avlagd resolution anhöllo Järnäsborna, att för den nu projekterade skatt hellre än Sykström ovan förmälta Kråkskär få upptaga, efter de i annor händelse ej skola finna sin utkomst med Skog och Fiske. Viljandes Byamännen däremot lämna Sykström plats till hus i byn. Men han förmente sig framför dem vinna lov få bemälda nybygge upprätta.
Häröver anstod Härads Rätten ej att meddela något svar, utan kunna parterna med deras ansökning hos Högvälborne Hr. Greven, General Majoren och Landshövdingen sig ödmjukeligen anmäla.

AGN1735,4/3,§19:
Häradshövdingen ädel och Högaktad Hr. Gabriel Tawonius förekom inlämnandes å Järnäs Byamäns vägnar, respektive Landshövdige Ämbetets Resolution av den 21 juni förlidna år uppå Lots-mannens Johan Sykströms ansökning att till Skatte få inlösa ett skär vid Järnäs Bys ägor, Kråkskäret kallat, efter det skall varit Crono, som dock avslagit blivit, efter i anseende så väl därtill att intet nybygge under ¼ mtl. kan tillåtas. Således ock därför att Järnäs Byamän som detta Skär under deras By vilja försvara, ej varit stämda, enär de vid Tinget den 3 Dec. 1733 sig i denna quastionen inlåtit, varför saken till Härads Rätten åter remitterad blivit, att med Laga Syn detta mål avhjälpa. Varvid Crono Bef.man konstituerad blivit att Cronans Rätt iakttaga, och emellertid, taga Lagligt förbud vid föresatt vite att å detta Skär ingen åverkan på ett eller annat sätt förövas måtte. Anförandes Hr. Häradshövdingen, att som Järnäs Byamän detta Skär av urminnes tider under deras By nyttjat och brukat, så skola de ej behöva på något sätt bevisa deras possision, i anseende så väl härtill, såsom ock att Sykström i dess ansökning fått avslag, han förmodar att ej vidare Disput om detta Skär lärer institueras, varför han på Järnäs Byamäns vägnar anhåller att dem måtte förunnas med lika frihet hädanefter som hittills att nyttja Kråkeskäret.
Bef.mannen Välbetrodde Hr. Olof Westman anförde härvid att han aldrig annat vetat än att Kråk Säret varit allmänning, efter såväl Håknäs Byamän som andra byar där skola sommartiderna betat deras hästar.
På Lotsen Sikströms vägnar svarade Bokhållaren Lars Nyström, det skall Sikströms ansökning ej blivit avslagen, utan till Syn hit remitterad, vilken han påstår måtte försiggå, varefter som han förmodar att befinnas skall Kråkeskär skall kunna draga mera än 4 sel, så hoppas han vinna dess ansökning, och det så mycket heldre som den förra Synen för infallande regnväder, enligt protokollets innehåll, ej kunnat som vederbort försiggå.
Häradshövdingen svarade härtill, att som Hr. Bef.mannen tillförne ej annat vetat än att Kråkeskäret varit allmänning, så hoppas han det han nu lärer finna sakens annorlunda beskaffenhet, att således därför anse och bedriva saken, itererandes i övrigt vad han förr anfört och exepierade alldeles ifrån alla onera att bevisa äganderätten till deras uråldriga possision, att således protesterar alldeles från den (omtalta) Synen.
På tillfrågan sade Nämndemännen att ingen av dem annat vetat eller hört omtalas, än att Kråkeskäret alltid legat under Järnäs By.
Hr. Häradshövdingen sade det väl ej skulle kosta så mycket med många skäl bevisa, att Kråkeskäret hört under Järnäs By, men som han på anförda omständigheter sådant ej omtränger, så vill han att sådant hava lämnat.
Nyström påstod att den i Resolutionen anrörda Synen Sikström måtte beviljas. Hr. Häradshövdingen svarade att som samma Syn ej annorlunda kan förstås, än som med en Laga och sund prosess enlig och likformig, så kan den här så mycket mindre rum äga, som en sund prosess aldrig efterlåter att någon i dess rätt och possession turbera, ingivandes Hr. Häradshövdingen en expense räkning på 132 dr. 16 sk. Kmt.
Nyström förmente att som Sikström till publici inkomsters berikande erbjudit sig vilja upptaga detta Skär, så skall han för expenser böra befrias i den händelse dess ansökning skulle slå fel. ………. Protokollet uppläst, mera var härvid ej att erinra.
RESOLUTIO:
Såsom enligt 1 Capitlet Jorda Balken ll. var som urminnes hävd åtkommer det är Lagfånget och bör av ingen qväljas, att Järnäs Byamän enligt Nämndemännens intygande alltid varit i possision av det s.k. Kråkskäret. Alltså kan Härads Rätten emot 1683 års Prosess Regler § 4 samt 29 Domare Regler ej pålägga Järnäs Byamän att deras Laga Fång till bemälda Skär bevisa, så länge någon annan med skäl eller Lagliga bevis ej kunnat påstå någon bättre Rätt till merbemälda Kråkskär, varför ock Sikströms talan således upphäven varder, så kunna Järnäs Byamän ej förhindras att så fria hädanefter som hittills nyttja samma Skär. Compensatis expendis.


AGN1751,7/3§2:
Å Borgaren Nils Wenmans i Umeå stad vägnar anmälte efter fullmakt och laga föregången stämning Rådmannen därstädes Hr Zacharias Renhorn hurusom berörde Wenman igenom Järnäs Byemäns i Nordmalings Socken försummelse att utmärka en häll liggande i farleden av deras skärgård, Skiäruskiärs Sundet kallad, 1749 om våren lidit skada uppå sitt fartyg, som han påstår att de jämte plikt efter Lag med 250 dalers koppmts ersättning måtte påläggas betala. I vilket mål sig nu inställte och sig förklarade Anders Jonsson, Erik Persson, Dawid Swensson och Jon Jonsson å egna och änkans Maria Andersdotters, samt Olof Olofssons i Järnäs vägnar, föregivande att Wenman farit vill eller blivit väderdreven utur rätta farvattnet inpå själva vattnet, det vittnen Olof Andersson i Öre och Per Östensson därstädes skola veta att intyga, vilka ock Rådman Renhorn till upplysning om Wenmans tagne skada godkände och sig åberopade. Men i övrigt bestridde svaranderne alldeles, att den häll, som nu vill sägas ligga i farvattnet, varit dem tillförne kunnig. En stång eller märke skall eljest finnas upprest på den så kallade Sikhällan till rättelse om själva hamnen. Förenämde vittnen avlade ojävade den vanliga vittneseden, och därpå berättade först och särskilt Olof Andersson att han varit i Tiäruskiärs hamn eller Sundet, då Wenman med sitt fartyg kom seglandes och tyckt, att han gick alltför nära landet jämväl utlät sig till de andra i hamnen vore med fruktan, det skulle väl lyckas, och i det samma rände fartyget på udden av den så kallade Sikhällan vid pass 16 eller 17 famnar därifrån, varest han blev ståendes, men åter efter något arbete och ett dygns förlopp ungefärligen lossat. Så framt Wenman gått vanliga segelleden och icke för nära intill landet av Sikhällan, utan bättre åt andra sidan, där vattnet är nog djupt, hade all fara kunnat förekommas. Detta vittnet har ej heller någonsin tillförne blivit varse att grundet ifrån berörde hälla sträckt sig så långt ut, som då befanns, har ej heller förr någon remmare på ovanberörde ställe varit nedsatt. Sedan vittnesmålet var uppläst, påminte fullmäktigen Renhorn, att även ett grund eller örn skall finnas på andra sidan emot Sikhällan, den Wenman nödgats fly och således kommit för nära hällan, men vittnet gav vid handen, att emellan bägge desse land vore tillräcklig vidd av djupt vatten och ingen fara mitt efter själva Sundet. Per Östensson intygade detsamma som Olof Andersson vad längden emellan stället, där fartyget stannade och Sikhällan eller fast landet emellan angår, samt att Wenman kunnat undvika all fara om han allenast gått så långt ut på vattnet ifrån samma ställe, som fartyget var brett. I övrigt har ingen skada av desse vittnen förmärkts vara fartyget tillskyndad. Vidare som desse vittnen ej kunnat giva någon tilförlåtelig upplysning, om det ifrån andra landet emot Sikhällan sig sträckande grund. Så anhölt Rådman Renhorn om uppskov i saken till nästa Ting, häröver att inskaffa flera vittnen, varemot svaranderne ej heller hade något att påminna. Och fant därföre Tings Rätten i anseende till anförde omständigheter för rättvist samt 16 Cap Rättegångsbalken likmätigt, att bifalla Borgaren Wenman det begärde uppskovet till flera vittnens inkallande. Likväl med åtvarning till Järnäs Byemän, att de i medlertid till förekommande av olycka för de sjöfarande på de ställendär nödigt är uppsätta remmare till rättelse, varom vederbörande Konungens Befallningshavande uppå anmälan vidare lära besörja, såframt det underlåtes.
ANMÄRKNING:
Den grund som Wenman fastnade på är sannolik den lilla hälla som nu ligger strax ovanför vattenytan med en gjuten markering på västa sidan av Sikhällan södra utlopp.
 Bör vid 1750-talet ha legat ca 2 meter under vattenytan och ha varit ett mycket förrädiskt grund, som man ej kunde förvänta sig ligga där det var beläget.