Nml.  Anno 1630 den 30 Augusti

§  1a
När Laga Ting Hölls med allmogen i Nordmalings socken framsteg Anders Jonsson i Ava  och sig klagelig inför rätten till känna gav om sin hustrus styffader Abraham Jonsson ibidem, om den gård som de sig emellan tagit hava, ha de nu båda två än ytterligare inför rätten sig godvilligen, till fred emellan dem båda förente och förlikte blivit, sålunda att Andärs Jonsson skall giva sin hustrus styffader för sin halve gård penning 45 dr. och han sedan godvilligen utan någon gensägelse eller motsträvighet avveckla och bortflytta utav gården och aldrig mera efter denna dag någon.......där  oppå..... eller åtala, eller skall han böta efter Sweriges Lagh.

§  1
Haddes Erik Persson i Agnäs nu inför rätten och än ytterligare förhördes om hans grova och slemma bedrifter och gärningar, som han med sal. Kerstin Persdtr i Brattsbacka  gjort och bedrivit haver, och när hon haddes ut på rätte-patsen... och skulle stå sitt straff haver hon då på sitt yttersta bekänt sig för sin kyrkohärde vällärde herr Pedär i Nordmaling, och han strax på hennes bekännelse, till vittnes tog Jonas Eriksson i Lögdeå  Jonas Andersson i Själevads socken, som här efter förmäles på hennes bekännelse.

§  2.
Haver hon då bekänt att de haver haft två barn tillsammans, vilka de tillhoppa Mördat hava. Det första barnet bekänner hon, att hon haver tagit det uppifrån strå födelse tiden, och förvarat det uti ett Skyllt så länge till dess att hon blev så stark och gingo de båda uti bastuvun och uppbrände detsamma fostret. Det andra barnet bekänner hon dess likes att hon haver också varit tillstädes och opptagit det på strå, när det blev fött och själv dragit det och nedergräft det samma foster under ett kammar golv emellan båda stufforna. Vilket hon bekände och begärede att det skulle upptagas på samma stunden, innan hon gick till döden och kyrkoherden frågade henne om samma (barnen) haver gråtit, och hon bekände det samma, att det grät när hon tog det ifrån sig, och hon bekände det samma om det tredie barnet som än nu lefver.  Om det icke blivvit uppenbart hava de båda aktat på samma sätt att fögöra det.

§  3.
Detta haver hon  alltsammans bekänt på det yttersta, när hon gick till döden. Men han  var icke tillstädes utan rymt sitt fägelse, och hållit skogen allt här till dags och nu är fast gripen vid Hållen och satt i Cronones fängsel. Haver befallning, kyrkoherden samt nämnden, tillfrågat honom om han detta bekänna ville, utan han alldeles inför rätten stadigt till nekar, och säger att hon haver sagt en osanning på sig, men han ingaledes sig bekänna ville. Efter det tolfmän kunde ingaledes fria honom blev han efter Sweriges Lagh dömd  ifrån  Livuet.