N1659 den 7 mars i Levar.
Bef.man Knut Ingelsson.  Nämnd enl. särsk. förteckning.

§  1.
Staffan Olofsson i Gräsmyr och Johan Larsson i Bredvik blevo satta i Tolvmanna-nämnden och avlade sin Ed i lagboken, sig i samma ämbete rättrådiga finnas och vara skola.

§  2.
Joen Eriksson och Jacob Asmunsson i Lögdeå samt Anders Andersson i Hallen och Ingewald Hööksson i Brattfors, skall nästkommande vår sig till Sunnansjö begiva och där ett rätt Tegemål uti åker och äng grannarna emellan göra. Därhos i akt taga, om någon har skada lidit, och Jord varit borta för, att densamma bliver vedergällning både i jord och för skadestånd lagt. Sedan när som vardera har sin ägodel lika godan uppgjort eller brukat, då hava de makt efter - 41 Cap. av Byggninga Balken att rätt tegemål över hela byn gånga låta, eftersom de i byskatten till Cronan utgöra.

§  3.
Jacob Svensson i Ledusjö förbjöds vid Laga plikts tillgörandes, att ingalunda giva till sin broder Håkan några penningar, varken för löst eller fast eller något arv, utan Håkan förpliktad vara Ledusiöö hemmanet besitta och Jacob Sunnansiöö hemmanet, som han lagstatt och köpt haver.

§  4.
Algot Jonsson i Öre skall förpliktad vara för sin sal. Faders gäld betala till Per Svensson i Långed  - 8 dr. kmt. utan dröjsmål eller ock honom därför nöjaktig dragande pant sätta. Sedan stående Allguth fritt söka sina medarvingar igen det bästa han kan och gitter.

§  5.
Alldenstund Per Aronsson i Öre för Rätten beviste, att hans sal. fader Aron Ivarsson måste oskyldigt utlösa ur Knekterullan, då Översten Körning här i landet utskrivning höll, sin son för - 5 Rdr. som för Elias Persson i Håknäs och Anders Jonsson i Järnäs insatt blev, och deras lejda soldat Casserad för det han var liten, som dock omsider här i Prästegården likväl av välbemälde Körningen inskriven och antagen vart. Varför avsade Rätten, att bemälde Elias Pädhersson i Håknäs och Anders i Järnääs eller hans arvingar skall betala Peder Aronsson igen samma penningar, sökandes där sitt igen av sina fångesmän.

§  6.
Ivar Nilsson i Håknäs, vart nu som tillförne tilldömd fastebrev på 2 1/2 marker Jord bekomma, som han efter sal: Olof Davidsson ibm. för skuldfordran bekommit haver. Till vilken Jord han på sin systers vägnar rätte bördeman är.

§  7.
Hades för Rätten Hans Perssons styvdtr. i Långed,  Anna Olofsdotter,  nu / eftersom modern Hu. Sigrid Nilsdtr berättar /  på sitt elfte år vara, gjorde sin bekännelse, som följer, Nämligen:

År  1656 då hon var till tjänst hos David Olofsson i Mullsjö, skulle hennes Matmoder hustru Magdalena  ha sagt, på en ?Tisdag litet före middagen - 3 veckor före Jul hemma i sin stuga då mannen var borta, att Trollkäringarna får 2 ? smör var sjunde dag som är var Torsdag ut ur Badstugeväggen, ((ser man på - bankomat redan på den tiden!)) då hon sätter där en kniv, såsom ock ett pund smör av var barnkvinna om året. Plägar de ock bruka en bordsduk och garnhärva till att stryka boskapen all omkring var Jul-, Påsk-, Pingst-dag och alla högtiders aftnar, såsom och alla lördagskvällar. Därtill med upphämtar Trollkäringarna gamla kvistar och kvastar och tvagor, gamla skakel-vidjor och skakelträn, såsom ock allehanda slags hår, som de taga av kreaturen, därav de göra över elden, spisen eller ungnen Bärkatten eller Bäran, som levande bliver, vilken de bruka till att suga och draga Mjölken eller Smöret ifrån boskapen.

Hustru Malin skall ock för henne ha sagt, att i Blåkulla eller Helvetet är bordet - 12 mil långt, därvid plägar sitta en tredjepart Manfolk och två tredjedelar fullt kringom bordet. Säger ock flickan hustru Malins ord varit, att när de taga tjänst av Fanen gå de i Vagnhuset vid Kyrkan, sent på aftonen, varest han biter ett stycke utur deras axlar och lillfinger, så att bloden utgår, sedan tager han lärljungen och förer i vädret till Blåkulla. Eljest när Bäran är gjord så taga de den på knän att rulla och blåsa liv i honom. Flickan berättar mor Malin ha - 7 kor och därefter smör och ost nog, samt - 10 tunnor vassla. Men grannarna som ha - 4 kor få aldrig mjölk och smör. Säger ock flickan hustru Malin sagt hava, somliga göra Bärkatten över spisen, soliga på fähusgolvet, och pläga röra ihop honom med en Rönnkäpp. Men vad ord, som de därtill bruka har hon intet sagt.

Omsider och efter långsam förmaning till sanningens bekännelse, bekände flickan, att hon efter hustru Malins Lärdom har lärt göra Bäran. Flickan säger sig funnit i hustru Malins badstuga bakom dörren, allehanda slags hår och trän, samt en liten kaka på badstugu ugnen, såsom ock Rönnkäppen där ståendes, tagandes allt detta medan hustru Malin sov, rörandes det med käppen tillhopa på bastugu ugnen. Då hon en stund rört haver, skiljdes det från vartannat, det ena hit, det andra dit, liksom det hade blivit levandes. Så blev flickan rädd och lopp ifrån allt tillhopa. Sedan såg hon aldrig därefter, och detta har skett om vintern.

Sedan bekände flickan sig själv alla förestående Trolldoms Verktyg tillsammans plockat hava, såsom ock själv bakat kakan av Rågmjöl, samt haft hår och skrapedamm med vatten stöpt, rörandes tillsammans med käppen avigt eller emot solens uppgång. Samma kaka skulle hon ge Bärkatten, då han skulle få liv. Därtill med, läste hon denna läsning:  "Gick jag mig ut på en grönan en löt, råkade jag - 3 hummelmö så söta, vigde salt och Jule Malt, ärga och ärla mjölk", och detta säger hon hu. Sigrid, Hans Perssons i Bredvik, samt hennes syster Agnes sig emellan talat och läst haver, då hon år 1655 där tjänte och läsningen sedan på minnet lagt.

Hustru Malins granne Olof Mattsson, finne i Mullsjö tillfrågades om han lider någon skada eller avsaknad på sin nytta av boskapen ? Svarade han sig ingen skada lida, ej heller misstänker sin grannhustru för någon Trolldomskonst. Därhos säger, att hustru Malin har straffat och slagit flickan för det hon densamma konsten med Bärans görande brukade, så att flickan för den orsakens skull blev husvill och igenom räddhåga för hugg lopp sin kos.

Hu. Malin sade, att flickan ifrån barndomen hade övat och brukat sig till Trolldomskonst, och ville sig därom vinnlägga och beflita, ehuruväl hon förmanad blev därmed att avstå. Därtill med säger hu. Malin flickan ha sig frågat och sagt, om Modern och dottern voro båda Trollkånor, är icke nog, att dottern lider plikt och dör och Modern får leva ? Vilket flickan tillstår sig sagt hava, och dock icke sig och sin moder gärmed ment.

Andra Tingsdagen har flickan Annika för Kyrkoherden i enslighet bekänt, att när någon kvinna har mjölkat i stävan och satt den ifrån sig, så att skiuran eller skatan kommer åt henne, så slåss Trollkånorna sig emellan. Därhos säger hon ock, när någon tar de håren från boskapen som lusen har vistats i och gnetten där kvar sitter, gnetten först dräper och håret uppbränner, så bliver det samma Kreaturet förgjort och dör. Och detta allt säger hon det Hans Pehrssons Segrid i Bredwijck sig lärt hava, såsom ock att läsa "Fader vår etz." tillbaka.

Johan Persson ( Pedhersson ) i Sunnansjö, flickans husbonde, berättade allt detsamma som flickan bekänt har, vilket hon tillförne till honom har sagt.

Hustru Malin i Mullsjö kom för Rätten och sade, att flickan en gång haver velat låta hennes dotter och sons hustru se hur hon skulle göra Bäran, vilket de icke haver velat åskåda, utan gingo in till Modern och sådant angav, och Modern dem åtvarnat icke tillstädja henne Bäran göra, ej heller se därpå, utan fast heller därför straffa.

Hustru Segrid, Hans Pedhersson i Bredwijck kallades för Rätten, berättar om den tiden, som flickan hos henne tjänte, har hon alltid varit mångtalig och sagt, att hustru Gunlög ( Giöluch i Aspedh ) brukade många små medel, då hon hos henne en månads tid till tjänst hos henne var. I synnerhet lägger hon flintan och sleven i Ämbaret där korna skola äta och dricka ur stax de hava Nytt kalvat. Därtill med säger hon flickan ha sagt, att Bagg- Anna i Lygdeå är icke heller så enfaldig, likväl varit from mot henne i de 14 dagars tid, som hon hos henne varit haver.

Om allt detta uppskjutes till vidare rannsakning nästa Laga Ting, till vilken tid Länsman skall citera alla som sådant angår, i synnerhet flickan Annika och hennes Moder, hu. Malin i Mullsjö samt hennes dotter och sonhustru, hu. Segrid i Bredwijck, hu. Giölin i Aspedh och Bagg Anna i Lygdeå.