Nordmaling 1681 den 1 Martii.
Bef.man Häradshövding L. Stridsberg i Johan Pehrsson Hööks ställe.

§ 1
Frågades om Sockenmännen hade sina räkningar och Skjuts - och Gästnings färdiga, att de dem nu inleverera kunde med sina verifikationer att igenomses efter undfångne ordres och gouvernementet. Länds och Tolvmän svarade sig inte hava dem vid handen, efter några av socknens män vore borta med räkningarna, att söka rätt på sina vederlagare i Botha ? vid tillfället att Hr. vice Gouvernören Högvälborne Nils Ulfsparre skulle resa därigenom och hade lovat hjälpa dem till riktighet.

§ 2
Samma gång kom för Rätten Johan Eskilsson i Orrböle och Mårten Nilsson i Nyåker beklagandes sig, att de varda utestängda ifrån sitt vanliga fiske i fjällen av tvenne Nybyggen, Mjösjö och Bjärten på socken-allmänningen upptagna, varigenom de i sin näring hindras och mycket avtaga, så att de sina utlagor ej mäckta att utgöra, med begäran, att dem nu efterlåtet varda i de sjöar uppe i fjällen som ovan dessa nybyggen i allmänningarna finnas in emot Lapparna fiske bruka. Och som befanns att dessa byar Nyåker och Åhrböhle av urminnes tider hava där i allmänningen fiskat.  1/ dock intet nödigt haft så vida förrän dessa nybyggen äro anlagda, det hela Rätten visste att intyga.  2/  Eljest intet fjällfiske haft och till själva ägorna mycket svaga.  3/  Likväl högt Skattlagda, så att dessa hemman intet kunna bära sig, där de icke bliva hjälpte med detta begärda fiske.

Allt fördenskull till ovanbemälda hemmans Åhrböle och Nyåker underhållande och Conservation, fann Rätten skäligt att dem gives tilstånd och frihet att idka och bruka fjällfisket i de sjöar på allmänningen som ovan Miösiööen och Biertten vidare i fjällen finnas, såvida det sker utan den tredjes förfång, och det alldeles obehindrat av Miösiö - och Bierten-borna. Skulle ock detta fiske något ansenligt av sig kasta och indraga, gives därav till Cronones skälig avgift, eftersom framdeles prövas kan drägligt vara.

§ 3
Johan Philipsson, en finne, som har sig nedsatt på Cronones allmänning vid Örträsk, som ligger en gammal mil ifrån Landsrån mellan Uhmeå och Ångermanland, begär tillstånd att få sig där säkert  nedsätta och åtnjuta några års frihet till Örers upparbetande. Såsom detta ärende tillförne vid Tinget är angivet, och efter däröver hållen rannsakning eller undersökande bekännas kunnas efterlåtas utan någons prejudice jämväl .......i någon måtts avsaknad, särdeles emedan sådant gagnar till landsens Cultivation.  Ty remitteras han Johan Philipsson att om sådan frihet hos Hans Exellens Hr. Gouvernören i all ödmjukhet att ansöka. Varutinnan Cronones Befallningsman lärer honom hjälpelig finnas.

§ 4
Olof Nilsson i Baggård begär förskoning i Utlagorna för liden skada av boskapsdöd och vådeld, men som hans hemman står under förpantningen, kan ingen förskoning i utlagorna honom beviljas, ej heller brandstod honom för liden skada av vådeld tilldelas, emedan för honom icke mera brunnet är än en badstuga med liten spannmål i. Men skulle församlingen behaga för hans fattigdoms skull honom något vid antydande meddela, står i deras Kristliga betänkande, som sedan icke drages till något missbruk eller vana.

§ 5
Matts Pålsson i Agnäs klagade över sin broder som sitter på samma hemman med honom.
1.Att han skall ha taget ett golv ur hans nybyggda Stuga, och det brukat för sig.
2.Bärgat en halv del av en humlegård, som honom efter fadern tillkom.
3. Tillvällt sig den bästa delen av en svedja, som de bägge tillhopa har fällt.  4.Gjort bro över en bäck, som ligger mellan byn och svedjan, att boskapen där inkommer och gjort Mattz Pålsson skada på hans säd.

Härtill svarade Pål Pålsson
1.Att de bägge tillhopa huggit 16 tiljor, 8 därav haver Påhl täljt och uppgjort för sig, de övriga lämnat sin broder, men icke dess mindre tager han dessa tillarbetade tiljor och brukar i sin stuga och lämnar de andra otäljda, varför jag de mina inte fått haver. Matz regererade Påhl hava tagit de bästa tiljorna för sig, och lämnat för honom de värsta.
2.Av Humlegården svarade sig Påhl ha bärgat så mycket som hans tomt och teg i bredden låg, det ofria lämnat sin broder. Matz replicerade, den värsta och odugligaste delen av humlegården som ej slagen var och ännu intet kommen i fullt bruk, honom på sådant sätt tillärnat. Men såsom ingen delning i humlegården ännu skedd var, utan ofördelt dem brukat i trenne års tid och frukten sig emellan fördelat. Hade han detsamma bort göra förlidna år och framgått till dess han har begärt och nått en rätt delning.
3.Kunde Påhl intet neka att han icke den bästa delen av svedjan har sig tillvällat, det ock grannen Per Eskilsson vittnade.
4.Till bron över bäcken mellan byn och svedjan sade han vara gjord av Anders Pålsson och ej av sig. Matz replicerade att Anders Påhlsson var som hans dräng och bron vara gjord på ett ställe, där aldrig tillförne har varit bro för svedjans skull att göra honom ohägn på hans bestående Råg som av Pehr Eskilsson skattades för 20  ?.

Resolution : Rätten finner skäligt att Påhl Påhlsson hjälper sin broder Mattz att inlägga i stugan så många tiljor som han ifrån honom tagit har. För det han har sig tillvällt Humlegården av egen godtycko och icke gått Laga skifte, jämväl gjort åvärkan på brodern i svedjan, böte han 3 dr. smt. efter det 33 Cap. Jorda Balken eller ock 32 Byggninga balken eller upprättades brodern där hos all bevislig tagen skada.

5.Sedan tillvällande ohägn på svedjan genom en bros anläggande över bäcken, där aldrig bro varit haver, bötar han även sina 3 mk. i anledning av det 8:e. och 9:e. Cap. av Byggninga Balken, eller och skadan åter. Därhos varder bröderna förmanade att leva med varandra i enhet.

§ 6
Dito Per Samuelsson i Aspeå klagade sig vara ?? tad av Tolvmännerna för egen skjuts och gästning, ty sedan han har gjort sin fyllnad för sitt hemman bekommer han en Sedel av Tolvmännerna på 22 dr. kmt., dem han hade att fordra av Rote lagarna, likväl bliver honom ej ? skötar frånpantade för 12 dr. Länds och Tolvmäm tillstodo det de hava givit honom Sedel på 22 dr. som han hade att fordra, dock intet anslagit honom någon viss betalning,  ? på en eller annan ort av vederparterna, ej heller givit honom tillstånd något därpå uppkräva, var allenast ett bevis till minnes och icke någon assignation efter han ej har själv uppkräft och uppburet 24 dr. av socknens vederlagare. Anundsjöboerna där till han ingen  ? har, syntes och Tolvman skäligt vara att han halvparten igengiva skulle.

Pehr Samuelsson replicerade:
1.Sig förr pantader var än betalningen var av Anundsjöboerna till honom skedd, ty pantningen skedde Bartolomei tid förlidna år, men till Allhelgona därefter fick han först sin betalning av Anundsjöboerna, blev så pantad för det han icke har uppburet.

2.Är hans Sedel Anundsjöboerna gott uppförd i avräkningen som dem hölls av Tolvmännerna Marknadstiden i febr. 1680 så att han ingen Sedel vidare haver och den godkända betalningen vilja de heller bestå.

3.Om de inte hade gottgjort Sedeln vid hållen avräkning med Anundsjöboerna hade han fått Sedeln igen.

4.Hans häst i skjutsningen för Anundsjöboerna ihjälkörd, fördenskull om han de 22 dalerna på deras Sedel hade uppburit, vore inte mer än billigt.

RESOLUTION:  Alldenstund Länds - och Tolvmän i sin Sejuidation med Anundsjöboerna har för gott erkänt betalningen till Pehr Samuelsson på deras Sedel och han sålunda icke kan mista både Sedeln och betalningen, finnes skäligt att de av honom utpantade skötar  ? :Restitueras  och han hädanefter förbliver fri och otilltalad för uppburna betalning av Anundsjöboerna på undfången Sedel.

§ 7                  
Hans Nilsson i Afwa och Pähr Swensson i Söderbyen klaga även sig vara pantade för 20 daler vardera, där de likväl oppvisa zedlar sig hava att fordra för skjuts och gästning.  Läns-och Tolvmän svara dem hava zedlar på samma sätt som andra, till bevis, och icke för någon  ASSIGNATION  intet vara tillåtligt själv på dem något oppkräva, efter sådant länder till hela Socknens skada och förfång i det somliga på sådant sätt oppbära betalningen för sin skjutsning, somliga åter åtnjuta alls intet, förutan att socknen haver för stor skuld av opplänte penningar, som allraförst böra betalas.

Resolutio.  Emedan sådana Zedlar på gäst- och skjutsning givas socknemännerna allenast till minnes och bevis att de så mycket hava att fordra, och vid Landsjämnan att bekomma, men ingalunda såsom någon   ASSIGNATION  och invisning för dem, var för sig av vederlagarna något att utkräva och uppbära, och sådant vill lända hela socknen till stort förfång och  PRAEIUDICE, som även hava att fordra inga mycket större poster än desse. Men likväl av vederlagarna alldeles intet uppburit, ty skattas sådane ensides opphandlingar av vederlagarna som oskäliga, och Hans Nilsson jämväl Pähr Swensson  i Söderbyen bliva härmed pålagt inom  3 veckors förlopp att  inbetala till Socknen vardera sine 20 daler som av Socknens vederlagare enskyllt utan tillstånd uppburne äre, vilka sedan användas till Socknens gälds avbetalning, för opphandlade medel av en och annan. Panterna givas nu strax lösa. Men var de icke innan förelagdan tid betalar vardera sine 20 daler tillbaka, sökes sådant utan laga pantande, efter denna utgångne dom åter sine zedlar vid Landsjämnan eller då na---  IN  COMMUNI  för hela socknen oppbäras av vederlagarna.

§ 8
Lars Persson i Hummelholm har pantsatt någon äng till Per Johansson i Torrböle för 30 dr. i sin stora trångmål, nu vill han lösa samma Jord igen. Dock som Pehr Johansson i tvenne års tid har bärgat ängen och fått därav 9 lass hö, ty begär han, att sedan han ett skäligt intresse  för sina penningar bekommer, det övriga måtte beräknas av Capitalet eller huvud Summan. Pehr Johansson bekänner sig ha äng till 3 lass den han har bärgat trenne år, efter det är hårdvalls-äng som Pehr Johansson själv bekänner. Ty skattade Rätten lasset för 1 dr. 16 öre kmt. efter han själv bärgat och hägnat har, ty eljest ger man 10 mk. kmt. för hårdvalls-hö.

RESOLUTION:  Efter Hans Kungl. Majts. Förordning om intresses uppbärande bör Pehr Johansson för sina utlånta 30 dr. å 8 % ränta, beräknat 2 dr. 12 1/2 öre kmt. Men som han årligen av panten har njutit 3 lass hö som av Nämnden skattades å 1 dr. 16 öre lasset, gör om året 4 dr. 16 öre och har så årligen uppburit 2 dr. 3 1/2 öre, som belöper i 3 år till 6 dr. 10 1/2 öre över det rätta Lagliga intresset, vilket bör slås av huvud-summan, så att av Capitalet allenasr honom rester 23 dr. 21 1/2 öre kmt. Löse sålunda ängen till sig  igen.

§ 9
D:o. uppviste Hr. Erich Calicius ett pantbrev på 8 mk. Jord i Norbyn och Nordmalings socken emot 45 dr. 16 öre kmt. givet anno 1672 av Abraham Esbjörnsson ibm. bekännandes att såsom bemälda Jord var Lagfaren och Lagstånden, det han i henne kunde bekomma immission och försäkran orubbat att behålla framför andra Creditorer så vida han i sin rätt vigilerat haver, dock så att hemmanet mot Kungl. Resolutioner icke rives.

§ 10
Dito beklagar sig Pastor i Grundsunda över Nordmalings-boerna, som hålla Renjakt i Grundsunda, förhålla honom hans rättighet av skattbogen, föregivandes giva sin Pastori var annan skattbog, varuti honom en orätt sker. Av många fällda djur ej mera härtill bekommet än en bog. Vill med vittne bevisa huru många hudar såldes när de efter fångna djuren hemkom.

Vittnen som påberopades framkallades, först (Hans) Nilsson i Ava vittnade sig inga andra djur veta vara fällda i Grundsunda än de på Gommarks ? skog av Erik Nilsson i Sunnansiö fällda äro, vilka tvenne voro. Av dem har han givit till sin Kyrkoherde en bog, den andra till Pastori i Grundsunda. Flera djur vet han intet i Grundsunda vara fällda.

På Afwa ägor äro 3 stycken fällda av Erik Samuelsson i Lögdeå och Per Samuelsson i Aspeå och Olof Eriksson i Lögde. Dessa äro i Nordmaling boende, skjutit dem på Nordmalings ägor, ty fast Afwa ligger till Kyrkorätten till Grundsunda, är marken som de äro fällda på likväl till Nordmaling förande och av Nordmalingsbor fällda. Mera vet han inte att berätta. Erik Andersson vittnade även att tvenne djur voro fällda på Gommarks  skog strax vid Prästgården och tvenne stycken i Afwa skärgården inom Nordmalings socken rår. Mera visste ej heller han att berätta.

Är detta RÄTTENS UTSLAG: Att Pastor i Grundsunda hade bort ha skattbogen av 2 stycken Renar, som fällda voro på Gommarks skog, men som de andre två stycken är fällda inom Nordmalings socken rå, av dess sockenmän, är Kyrkoherden i Nordmaling till skattbogen av dem berättigad. Skulle Pastori i Grundsunda genom flera vittnen bevisa kunna flera djur vara fällda, kan honom hans rättighet av dem ej dömas eller vägras.

§ 11
Hustru Karin Olofsdtr ville sig tillkänna om sin mans bössa av Mats Isaksson, vilken säger sig ha henne köpt av Johan Eskilsson i Själa, men som hans hemulsman, Johan Eskilsson icke var tillstädes, ty pålades Matz Isaksson honom framskaffa till nästa Ting till vidare undersökande

Dito beklagade sig hustru Karin Östensdtr att hennes mans arvejord 9 1/2 sel. i Järnäs är henne och hennes fattiga omyndiga barn ifrån erkänd under Cronan såsom Skattevrak där hos Cronan icke kan vara så stor att hemmanet henne skulle alldeles ifrån gå, begärandes vedergällning för det som av dess värde överskjuta kan, helst den främmande är sitter på hemmanet och han alldeles utsluten Cronones befallningsman, Johan Pehrsson Höök uppviste en rästlängd på 5 år tillbaka ifrån år 1675 till 1680 av 145 dr. 13 öre kmt. (Nock ?) Hr. Erich Calicius en förpantningsskrift på 36 dr. så att hela Skulden är 181 dr. 13 öre. När man nu däremot sätter värdet av Jorden som är 9 1/2 Sädesland eller 33 mk., efter Landsens maner att räkna 32 dr. 16 öre Smt. marken, gör han 82 dr. 16 öre Smt. eller 247 dr. 16 öre kmt. Jämväl och husen som skattades av Nämnden för 30 dr. kmt. emedan de alldeles voro förfallna, så att Jord och Hus gör tilhopa 277 dr. 16 öre kmt.  När nu dessa poster Nämligen: Skulden och värdet av panten med varandra jämföras, överskjuter änkan hustru Karin tillgodo 94 dr. 3 öre kmt.  Såsom Härads Rätten intet vidare här åtgöra kan än målet ransaka, ty remitteras änkan till Hans Exellens, Hr. Gouvernören i all ödmjukhet att anhålla om, och på vad sätt hon sitt överskott njuta kan.

§ 12
Dito beklagade sig hustru Katarina Östensdtr att hennes mans arvejord 9 1/2 sel. i Järnäs är henne och hennes fattiga omyndiga barn ifrån erkänd under Cronan såsom Skattevrak där hos Cronan icke kan vara så stor att hemmanet henne skulle alldeles ifrån gå, begärandes vedergällning för det som av dess värde överskjuta kan, helst den främmande är sitter på hemmanet och han alldeles utsluten Cronones befallningsman, Johan Pehrsson Höök uppviste en rästlängd på 5 år tillbaka ifrån år 1675 till 1680 av 145 dr. 13 öre kmt. (Nock ?) Hr. Erich Calicius en förpantningsskrift på 36 dr. så att hela Skulden är 181 dr. 13 öre. När man nu däremot sätter värdet av Jorden som är 9 1/2 Sädesland eller 33 mk., efter Landsens maner att räkna 32 dr. 16 öre Smt. marken, gör han 82 dr. 16 öre Smt. eller 247 dr. 16 öre kmt. Jämväl och husen som skattades av Nämnden för 30 dr. kmt. emedan de alldeles voro förfallna, så att Jord och Hus gör tilhopa 277 dr. 16 öre kmt.  När nu dessa poster Nämligen: Skulden och värdet av panten med varandra jämföras, överskjuter änkan hustru Karin tillgodo 94 dr. 3 öre kmt.  Såsom Härads Rätten intet vidare här åtgöra kan än målet ransaka, ty remitteras änkan till Hans Exellens, Hr. Gouvernören i all ödmjukhet att anhålla om, och på vad sätt hon sitt överskott njuta kan.

§ 13
Dito framkom för Rätten Olof Larsson ifrån Örsbäck och Lars Mikaelsson ibm. begärandes lov att bygga sina Laxtinor tvärt över ån, viljandes hålla dem tvenne dygn öppna, det 3:e. i bruk och fång, eller ock att de få vara i lag med Torrböles män i Cronofisket, föregivandes Tohrböhles män ingen Stadga för Laxfisket giva, men de hava Stadga på sig.  Tohrböhle män svarade sig intet kunna vara i Lag med Öhrsbäcksborna, berättandes att Tohrböhle har tillförne skattat 1 1/2  tunnor Lax, men legat öde från Greve Johan Oxenstiernas tid, allt intill 1679, då de åter blevo skattlagda för 2 Lispund Lax, det de för 1679 och 1680 har levererat till Arrendatorn Nils Jonsson som vittnades av borgaren från Umeå Östen Leeman som har lagt ut penningar för dem, Nämligen: 14 mk. kmt. för vart lispund, begärandes att de som under bygga intet måtte täppa för dem som ovan sätta.

RESOLUTION: Anbelangande Olof Larssons och Lars Michelssons i Öhrsbäck begäran att få bygga tvärt över ån sin warckar och Laxtinor under det villkor att tvenne dygn hålla dem öppna och allenast tredje till dräkt, kan Rätten dem sådant intet bevilja, emedan Kungsådran bör vara fri, och den som under är icke bygga dem som ovan sitta synnerlig gammal warcka till förfång. Utan Öhrsbäcksborna bruka sitt Laxfiske på det sätt som deras förfäder före dem av urminnes tider hava brukat. Men vilja de ha någon del i Cronofisket med Tohrböhleborna och därföre skatta, söke vederböranderna där om som hava uppsikt till Cronones Räntors förbättrande.

§ 14
Per Samuelsson i Aspeå uppviste för Rätten att Erik Eriksson i Lögdeå honom försålt haver för 10 dr. kmt. 1/2 stång Jord i Aspe som Jonas Eriksson ibm. tillförne har ägt, begärandes att bemälda Jord måtte uppbjudas, att antingen sina penningar igen i rättan tid erhålla, eller Laga faste bekomma, vilket honom efterläts. Blev så bemälda 1/2 stång Jord offentligen vid Tingsrätten första gången uppbuden.

§ 15
Dito uppviste Per Samuelsson ett Kontrakt med Hr. Erich Calicio ingått, om en stång Jord i Aspe som fordom Olof Olofsson har ägt, den han Pehr Samuelsson haver sig av Hr. Erich Calicio tillhandlat för 20 dr. 12 öre kmt. begärandes Option som beviljades och vid detta Ting 1:a. gången offentligen skedde (uppbud).

§ 16
Dito uppviste Erik Eriksson i Järnäs ett Kontrakt om Hollmänghet i Gärnäs som tillförne av hustru Karin salig Olof Erikssons änka till Hr. Erich Callicio för 36 dr. kmt. pantsatt är, att han Erich Erichsson bemälda pant för så många penningar inlöst haver av Hr. Erich Callicio, där emot han honom i sin pant inrymmer, vilket honom Erich Erichsson till så mycket större säkerhet inprotocolleras.

§ 17
Per Östensson i Levar besvärade sig där över att vid arvskiftet efter fadern avsattes intet för Knäkteståndet för hemmanet, som eljest över allt plägar vara vant.

RESOLUTION: Hemmanet är för Gästgiveriets skull fritt för den tungan, fördenskull Rätten ingen skuld gör där ingen skuld är.

§ 18
Dito kom för Rätten Länsman Pehr Östensson i Nordmaling, begärandes att honom måtte en hållmästare sig till hjälp i socknens uppkallande till skjutsningar tillordnas. För den skull såsom socknen är mycket vidlyftig och vida begripen, jämväl socknen icke ligger i hållet sina vissa dagar utan bliver till skjutsning uppbådade så ofta som antränger, förutan att det ett praktiserligt ting är över hela landet, fann Rätten skäligt att honom en hållmästare måtte tillordnad och utsedd bliva.

§ 19
Pehr Mikaelsson i Brattfors begärer upptaga 5 sädesland Jord som öde ligger i bemälda by, över vlken Jord Härads Rätten rannsakade och som befanns:

1.Denna Jord har legat öde ifrån 1675 intill 1681, som är 6 års tid.

2.Cronones Rest på Jorden efter Befallningsmans uppsats 33 dr. sädeslandet 90 dr. kmt. Noch Kröningsgärden för 1676 förutan Båtsmansståndet, så att Jorden är känd under Cronan för skattevrak.

3.Denne Pehr Michellsson åbott samma Jord i 13 års tid förrän han utgick för Båtsman.

4.Att tolvman Östen Zackrisson går i god för honom, det han efter åtnjutna frihetsår skall göra fulla skatten för bemälda Jord till Cronan. Fördenskull att bringa landet i bruk igen, som i dessa krigstider på många ställen är ödelagda, gav Rätten honom frihet att emot satt Caution tillträda bemälda 5 sädesland i Brattfors, och på det han så mycket bättre skall kunna bringa Jorden i sitt rätta bruk, förunnades honom där på 3 års frihet och nådgunstiga gottfinnande.

§ 20
Dito uppstod för Rätten Tolvman Nils Zachrisson i Hallen och begärde tillstånd att upptaga ifrån öde 6 sädesland Jord i Mullsjö emot någon frihet i förstone, tillbjudandes senare giva Cronan sina fulla utlagor av samma Jord. Rätten rannsakade däröver och fann av befallningsmans uppvista Jordebok bemälda 6 sel. Jord ha leget öde sedan år 1675. Förutan dessa 6 sel. är ännu i samma by 10 sädesland öde. Såsom det nu länder till landets Cultivation och Cronones Räntors förbättrande att sådana ödesjordar bliva upptagna, helst av dem som mäkta därav göra fulla utlagor, ty gav Rätten ovan bemälde Nils Zachrisson tillstånd att ovansagda 6 sel. Jord i Mullsjö tillträda. Dock såsom de äro under förpantningen ingripna, giver han strax fulla utlagor för dem, men där de intet voro i förpantningen inräknade åtnjuter han frihet såsom andra, varom han vid nästa Ting kan vidare söka underrättelse. Och allt sådant till Hans Exellens Hr. Gouvernörens vidare ratification.

§ 21
Dito upplystes av Joen Dawidsson i Bredwyk ett Testamente, gjort och upprättat av en sjuklig och ålderstigen piga, Sigrid Persdotter, sin hustrus syster, den han har till sig tagit att föda och sköta till döddagar, begärandes att bemälda Testamente, som i gode mäns närvaro är gjort, måtte Confirmeras och han oklandrat åtnjuta, vilket Rätten fann skäligt, alldenstund hennes egendom icke mera var än 25 dr. Han henne däremot i 2 års tid i hennes stora elände och fruktan sytt, jämväl hederligen låtit henne komma till Jorden, så att han nogsamt denna lilla egendomen har förskyllt. Njute fördenskull detta Testamente oklandrat tillgodo.

§ 22
Samma gång framsteg  Per Aronsson i Öre för Rätten och besvärade sig i att grovt rykte var utbrett om hans dotter Margareta Persdtr, såsom skulle hon ha fött oäkta barn och det undandolt. Frågades efter Sagesman. Pehr Aronsson det hörde av Länsman Per Östensson som själv tillstädes det tillstod, men sade sig det ha hört av Margretha Pehrsdtr själv, som sig över sådant rykte högeligen besvärade och bekymrade och begärde det jag skulle säga det för fadern, som jag och gjorde. Men Margaretha hade pigan i gården, Nämligen: Cherstin Olofsdtr för sin sagesman som framkallades och befrågades vad hon med Margaretha hade talat. Sade sig ha sagt det hon av sin moder hustru Karin  ha hört sägas, att då Margaretha skulle lyfta Klöffvan på hästen vid kvarnen, förfors barnet för henne. Därpå framkallades Modern hustru Karin och tillfrågades hur gammal dottern var, svarade på sitt 14:e. år. Frågades om hon sådant tal hade fört?  Kunde därtill intet neka, men sade sig ha det sagt efter andra, ledde ifrån sig till sin sonhustru, hustru Märit Johansdtr, denna ledde ifrån sig till morssystern, hustru Sigrid Tomasdtr i Bredvik, som i förstone nekade, men som hon blev av ett annat vittne där hos övertygad, Nämligen: av hustru Karin Sibbjörnsdtr, ledde hon ifrån sig till hustru Kerstin Jönsdtr. Denna hustru Kierstin nekade i förstone, men som hon blev av vittnen övertygad, bekände hon sig ha det hört av hustru Birgitta, Olof Jonssons hustru i Järnäs. Britha, Olof Joenssons hustru i Giernäs. Denna hustru Britha kunde för denna gången intet komma tillstädes, fördenskull uppsköts saken till nästa Ting.