Nordmaling 1682 den 28 november
Bef.man Johan Persson Höök.

§ 1
Arnäs sockens fullmäktig pretenderade på Expenser, använde till sin betalning infordran av Bothe Gäld, ty de Assignerade av Nordmalings vederlag, vilken omkostnad de till det nogaste skatta till 23 dr. 8 öre kmt. emedan de icke pliktiga varit så resa om land efter sin betalning, förutan att de nu fjärde gången är till Nordmalings Ting att denna betalning utfordra. Nordmalings män svarade sig icke allena för sådant kunna häfta utan Vederlaget.                     

RESOLUTION:  Dessa pretenderade expenser modererades  skäligast till 20 dr. kmt. som hela vederlaget såsom sin skuld bör svara till, och Nordmalings socknemän lovade nu betala att all vidare pretention därmed må vara upphävd, vilka 20 dr. de sedan vid nästa vederlags räkning uppföra för sig, att dem gottgöres.

§ 2
Uppbud 3:e. gången 9 sel. hus och Jord i Långed som hustru Anna Mikaelsdtr köpt av sin svärfader Per Tomasson efter bysens gång.

§ 3
Samtliga grannar i Torrböle tilltalte Örsbäcks män om 2 Lispund Stadgelax, som de skulle vara dömda att betala för år 1679, men som de ingen Tingsdom uppvisa kunde, meddelades dem emellan sålunda, att de för det året betala halva Taxan vardera.

§ 4
Fjärdingskarlen Erik Eriksson i Järnäs  klagade över Lögdeå byamän att de hava borta för honom Byskatten 1 ¾ sel. Jord, som han till Cronones Befallningsman efter Jordeboken clarera måtte. Men ingen av grannarna vill till den svara. Hela byn ligger i Skatte för 81 sel., men får av dem allenast 79 ¼ sel. vartill Byamännen intet neka kunde. Sköto bristen den ena på den andra, begärandes omsider att sådant genom ett Byamål rättas måtte.

Varpå RESOLVERADES att byn betalar sin skatt efter Befallningsmans upprättade Jordebok år 1680, intill dess grannarna förmedelst ett rätt Byamål kommit till jämkning sins emellan. Varefter de sedan skall ändra Jordeboken. Upplyste Gode Män skola på parternas begäran vid första sommardag reva byn och jämka Byamålet att var och en må njuta det över allt så i andom som i godom fallom. Dock att ingen Tegvändning sker utom dem som bekomme ouppbrukat Land och illa hävdade Tegar, bliver förnöjd av den andra som hävdningen njuter till godo. Som intet uppgjorts........ torde Byamännerna i Moo skola även betala skatten till Fjärdingskarlen efter Jordebokens innehåll, intill dess de efter ett rätt byamål sins emellan har kommit till jämkning, som av opartiska Gode Män med det förderligaste kan ske.

§ 5
Uppbjöds 3:e. gången så mycket hus och Jord i Örsbäck som Olof Mikaelsson tillkommer och han försålt till sin svåger Olof Larsson för 150 dr. kmt. i allt för allt.

§ 6
Sal. Hr. Erich Calicii änka i Öre, hustru Brita Brynildsdotter besvärade sig över drängen Olof Andersson som henne förlidet år tjänt där han är stadt till årstjänst över detta år givit honom i städjepenning 6 dr. och i lön lovat 24 dr., som de voro ense om, härpå hon sig förlitat. Men henne oåtspord går han ur tjänsten, lämnar henne dränglös varigenom hom tager en stor skada, begär att han måtte tillhållas sig i tjänsten inställa eller vederbörligen plikta. Fadern Anders Tomasson i sin sons ställe svarade honom vara omyndig och icke utan sin faders lov kunna städja sig i tjänst, har nekat därtill och i rättan tid sagt Matmodern till det hon intet skulle lejt honom, är en gammal förlamad Man som själv behöver sin son, därtill med att han i olaga tid, Nämligen 14 dagar efter Midsommar lejd var.

Hustru Britha reponerade:  1/. Son vara myndig nog och sina 18 år gammal.  2/. Emottaget städjepenningen, den han allt stadigt behållit.  3/. Stadgat sig lön.  4/.  Intet uppsagt tjänsten, att hon kunnat förse sig med någon annan.  5/.  Brukat den tiden i städjande som andra i orten.  6/.  Fadern haft en annan son, den han till andra bortsatt.  7/.  Drängen själv velat vara kvar, men fadern honom vägrat.

Anders Thomasson i Öre instantierade son behållit städjepenningen i sin lön. Hustru Britha påstod sådant en fåfäng invändning vara och tjänar allenast att styrka lappfolk i deras ondska. Att drängen själv tillstått sig mottaget städjepenningen beviste hon med tvenne vittnen, Nämligen: Lars Svensson i Levar och Erich Andersson i Ava.  men att han sedan vill uppbära honom i sin lön är en egenvillighet.

RESOLUTION: Olof Andersson som till sina Laga år kommen är och statt sig i tjänst hos sin gamla Matmoder, likväl henne oåtsport gått ur tjänsten, varigenom hon illa strandsatt varder, skall äntligen träda tjänsten igen, eller plikta så mycket som Matmodern honom i lön utfäst efter den 4:e. och 6.e. punkten i Kungl. Majts Stadga om Tjänstefolk och Legohjon. Det han i någon motto försett emot sin fader är en sak dem emellan, såsom ej heller en sons obligation eller plikt mot sin fader kan hans fel och förseende mot andra erhålla.

§ 7
Öde och alldeles obärgat detta år, Nämligen:
Sunnansiö 7 sel.  Hörnsiö 10 sel.  Gräsmyre 3 sel.  Hummelholm  6 1/2 sel.  Mullsiö 10 sel. och  Långedh  (Olof Larssons hemman) 5 sel.

§ 8
Kykkoherden Hr. Olaus Plantin besvärade sig över det inhyses folk som satt sig på Walln med boskap och kreatur, görandes honom åverkan i Skog och Mulbete, varföre såsom sådana Torp och Bodestugor att uppsättas på Crono ägorna Prästbordet till förfång, strider alldeles mot Lag och Kungl. Resolutioner. Ty varde de förbjudna och fastmera att någon ohägn eller åverkan göra antingen med skogshygge eller Mulbete på Präst ägorna. Vägar ligga som han förut varit haver.

§ 9
Dito föreställdes Båtsmansänkan Anna Mattsdotter som ständigt bekänner sig vara belägrat av en finsk soldat, Lars Hendricksson ifrån Sahlsås socken inunder Uhleå stad, och Jacobi tid innevarande år fött oäkta barn, och ehuru väl saken vid föregående Ting uppsattes att besked skulle ifrån den orten inhämtas av Befallningsman och Prästerskapet, om Lars Hindersson vore en lös person eller gift, att straffet därefter lämnas kunde, likväl inkommo nu inga besked därom. Dock betygade Läns och Tolvmän att bemälde soldat Lars Hindersson tjänat hos kyrkoherden Hr. Daniel i 3 år och nu förliden höst ett år sedan någon tid hos Hr. Erich Calicium då han velat befria denna änka, vid vilket tillfälle av Prästerskapet efterfrågat blev av resande ifrån Uhleå, som betygat honom ogift vara, därför han ock sig stadigt hållit här i Orten. Och denna änka intet annat vetat varför såsom kan ifrån verkligt straff icke vidare uppehållas må, ty på de skäl som inkomna är och sin egna gjorda bekännelse, dömes han till enkelt Lägersmål, att plikta efter praxis - 20 mk. smt. och remitteras till Prästerskapet kyrkoplikten omgående.

§ 10
Grannarna i Lögdeå tvistade sins emellan om Skog och Fiskevatten, varpå RESOLVERADES; att efter de på annat sätt intet sämjas kunna, ty givs dem vitsord som till skiftes kära, varför grannarna sins emellan skall uppdela Skogen efter skatten, och sedan annors lut ? icke med gilldrom ? fara vider bot som lag förmäler i det 20 Capitlet Byggninga Balken ll, var och en äger njuta fiske eftersom han skattar i By och det som fördärvas vare så väl den ena grannens som den andres avsaknad, som skäligast därigenom rättas kan att Varpen bytes årligen, dock i sina vissa Notlag.

§ 11
Cronones Ländsman huruledes Samuel Samuelsson i Torrböle, som sin granne Herman Mårtensson dräpit, och vid Härads Tinget dömdes till Döden, men i Kungl. Hovrätten benådades till livet att bota full Mansbot och förlika Målsägaren efter dess Resolution av den 11 Juni innevarande år, har alltsedan Höga Kungl. Hovrättens dom inkom setat i arrest i Ländsmansgården för dess oförmögenhet att utgiva böterna, vilken är under arresten för 8 dagar sedan sjuk bliven och förliden Söndags död, som näst före i sin sjukdom hade Prästen hos sig och tillstod lägersmålet med Margareta Olofsdtr från Uhmeå socken, som honom tjänte, vilken synd han eljest inför många andra tillstod under sitt äktenskap begånget. Hon Kånan även icke allenast här i socknen utan och i Nordingrå inför Tingsrätten tillstått sin synd med Samuel Samuelsson, men nu ligger till sängs efter i dessa dagar fött barn. Upplyste ock inventarium på all Samuel Samuelssons egendom, så i löst som fast, vilken icke kan räcka till hans gälds avbetalning, mycket mindre att betala antingen Kungl. Majt. och Cronan, jämte Målsägaren förlika. Begär därpå Rättens utslag och attest.

Herman Mårtenssons änka begärer sin förlikning han henne utfäst, för det han tagit livet av man, och hon med sina små barn efterlever. Samuel Samuelssons änka klagar sin nöd att hon gör kvitt all sin egendom, begärer det hon icke måtte ansträngas att betala av sitt, det hon intet brutit.

RESOLUTION: Dråparen Samuel Samuelsson som genom Höga Kungl. Hovrättens dom är förskont med Livet att plikta enkel Mansbot och förlika Målsägaren, har på dess oförmögenhet att utgiva böterna alt stadigt setat under arrest i Ländsmansgården, vilken för 8 dagar sedan är sjuk bliven och förliden söndags död, som inför Prästerskapet och många andra på sitt yttersta tillstått och bekänt lägersmålet med Margretha Olofsdtr ifrån Uhmeå, hon honom inför Tingsrätten påvittnat, varför såsom hans egendom efter upprättat inventarium genom gode Män, icke räcker till gäldens avbetalning, mycket mindre att hustrun kan njuta sin lott och giftorätt ograverad, efter det 27 Capitlet Tings måla Balken så upphör bemälda böter så för dråpet som det begångna horet efter det 23 Capitlet Dråpmåla Balken, helst efter han genom döden avgånen innan han sitt brott kunnat avtjäna med kroppen.

Kånan Margretha Olofsdtr, som avlat barn med Samuel Samuelsson i hordom det de bägge tilstått, pliktar efter Straffordningen sina 40 dr. smt. och efter hon intet har att böta med, hudstrykes för Tingsdörren. Sedan all gäld är betald som han rätteliga gjort innan han dråpet begick, tager hustrun av det övriga en tredjedel och Målsägaren av tvådelarna sin utfästa förlikning, som uppfylles av socknens pretention för Båtsmans nötningen, emedan de för honom caverat till 100 dr. kmt

§ 12
Uppbjöds 2:a. gången en stång Jord i Aspeå som är köpt av Lars Eskilsson för 20 dr. 12 öre kmt.

§ 13
Dito uppbjöds 2:a. gången 1/2 stång Jord i Aspeå som Erik Eriksson i Lögdeå försålt till Per Samuelsson i Aspe för 20 dr. kmt. Jonas Eriksson i Aspe proteterade mot detta och vill Jorden inlösa, emedan det hans Jord, är ock hört under hans hemman, det honom intet vägras kan, allenast att han löser Jorden inom Laga tid.

§ 14
Finnen Nils Andersson vid Nordsjö-träsket insinuerade en Hans Exellens Hr. Gouvernörens Remmessorial av den 26 Nov. 1681, det över hans villkor rannsakades skulle och huru han är kommen att sig nedsätta på Crono allmänningen, och efter undersökande befanns han 1673 sig först nedsatt vid Önskesiön, men sedan flyttat sig till Norsiöträsket ett gott stycke ifrån Önskesiön, medan där bättre tillfällen funnes till åker och äng att uppgöra, som han dock ringa härtill åtgjort, likväl jämte en annan, Jöran Jöransson och hans son där bott i 9 års tid, ligger ifrån nästa bolby Lemisiön en nymil på socken rået mellan Arnäs och Nordmaling och ifrån Miösiöbyn, som nyligen skattlagd är för ett fjärdedels hemman, en fjärdedels nymil har utrymme nog på Arnäsfjället, tillbjuder sig nu antaga skatten för ¼ Mantal efter bägge tillfällen så vid Norsiöträsket som Önskiasiön, vilket Remitteras under Hans Exellens Hr. Gouvernörens nådiga behag.

§ 15
Dito rannsakades ånyo över Cronoskäret Stor Örn, och befanns efter trovärdiga Mäns intygande som det synat och väl sig bekant hade, att bemälda skär har fordom varit skattelagt för 11 Lispund Skjälspäck, vilken Holme eller Öhr sträcker sig från fasta Landet ända till Havs över en fjärdedels mil och är fördelat i längden uti Österören och Västerören. Österören skattar 7 Lispund Skjälspäck, och idkas av Lögde Byamän, är av dugliga klippor och Lagligt vatten. Men Västerören som även skattar 7 lispund skjälspäck är av ett långt grund, som efter Västan och Sunnan vind gör ett stort svall, att ingen skjäl där stannar, varföre Rönnholms Byamän  som det idkat år 1674, det övergivet, efter det intet lönar arbetet, ej heller mäkta det för dess obekvämhet fara, begära fördenskull för bemälda Cronoskär bli qvitt och fri, som hemställes Hans Exellens Hr. Gouvernörens Nådiga behag.

Erik Eriksson i Lögdeå och Erik Samuelsson ibm. kärade till Håkan Persson i Aspeå att han på deras Byskog gjort åverkan med tjärutorvs hygge utan deras Lov och Minne. Är av Ländsman för 14 dagar sedan stämd. Varit tillstädes, men gått bort innan slutet, pliktar sina 3 mk.smt.

§ 17
Baggård 6 sel. är ödelagda år 1676 eller 1677 och legat öde intill 1681, före detta upptaget av Johan Persson ibm. Är av hans faders hemman, som brodern ödelagt.

§ 18
Erik Eriksson kärade till sin granne Anders Jönsson om vådeld som åvärkade. Är intet tillstädes, dock av Ländsman Lagligen stämd, plicktar sina 3 mk. smt.