Nordmaling 1682 den 29 mars
Befallningsman Johan Persson Höök.

§ 1
Dito besvärade sig Agnäs grannarna att de bliva trängda av Orrböle män i deras gamla fiske i fjället. Men som detta är Cronones allmänning, varest intet mera den ena än den andra sig någon rättighet kan tillvälla, ty skattar Rätten deras besvär för onödigt utan hålle de sig inom sina Råmärken och måge de icke vidare pretendera någon Bolbys rättighet till skogs än en 1/2 mil, efter det slut som Landsens 24 gjorde på ett allmänt Landsting år 1660. Men den övriga skogs allmänningen benjuter ? var med annan som dem bäst åsember ?.

§ 2
Dito insinuerade Herman Mårtenssons änka, hu.Kristina Nilsdtr i Torrböle en trovärdig köpeskrift daterad den 28 dec. 1675 av innehåll huruledes Zakarias Larsson i Tohrböhle har av välbetänkt mod sålt och upplåtit till hennes man, sal. Herman Mårtensson i Gräsmyr sitt hemman i Torböhle, bestående av 9 1/4 sel. hus och Jord för en summa penningar i ett för allt 162 dr. 16 öre kmt. och var Herman Mårtensson själv båtsman för hemmanet från den dagen köpet var gjort. Varemot han avhände sig och sina arvingar merbemälde Hus och Jord med allt därunder hörande lägenheter i våto och torro, närby och fjärran och hemulade under sal. Herman Mårtensson, hans hustru, barn och efterkommande till en evärdelig oklandrad Egendom att nyttja, behålla och besitta. Och som av de 12 edsvurna i Nämnden betygades Jorden merendels till fullo efter köpet betalt, Köpeskriften Lagbjuden och Lagstånden, och ingen därpå klandrat, ty dömde Rätten samma köp fast att stå och aldrig återgå.

§ 3.
Hans Ärevördige Prosten och Kyrkoherden i Arnäs, Magister Esaias Grahn och Kyrkoherden i Grundsunda Hr. Erich Djupedius, såsom bytesmän i Sal. Kyrkoherdens i Nordmaling, Hr. Daniel Solimontanius Sterbhus varuti åtskilliga barnkullar tillhopa kommne äro, föreställde Rätten följande frågor att därmed komma Sterbhuset i riktighet och god skillnad.

1.Om fadern som åtskilliga barnkullar efter sig lämnar må den ena kullen med någon tilldelan behugna, att därav de flera kullarna en märkelig saknad taga?

Varför Rätten sig förklarade, att ehuru väl en faderlig disposition har barn emellan en stor kraft och myndighet då man om den är viss och otvivelaktig. Så kan likväl en fader genom sitt Testamente icke prejudicera någotdera av sitt ligitima, som barnen tillkommer icke av faderns godvilja utan av Lagens förordning, vilken ligitima består uti 9 delar av all faderns egendom för alla barnen, och det av det 19:e. Capitlet Ärvda Balken Stl.

2.Om tilldelan av oskifto till de omyndiga barnens föda och uppfostring icke må ske efter åldern så för den ena som för den andra?  RÄTTEN: Det som av gott mån utav oskifto lägges till de små och omyndigas uppfostring propotioneras skäligt så efter Sterbhusets förmögenhet, som åldern av barnen, som än intet är komne till sina laga år. Dock anses därvid om Fadern själv något dem till uppfostring anslagit intra ligitimom som sagt, då därvid förbliver.

3.Om sönderkulla ifall av posthume må taga arv med samkulla då modern lever?
RÄTTEN: Så länge någondera av föräldrarna lever kan sönderkulla icke komma till arvs med samkulla, utan modern och samkulla taga alltsammans och söderkulla gånge ifrån, efter Lagens klara ord i det 7:e. Capitlet Ärvda balken Stl.

4.Om Modern må behålla sina fästnings och vignings-ringar under bytet?
RÄTTEN:  Emedan det en gåva är och ett ibland de 5 Laga fång, behåller Modern ringarna.

§ 4
Uppbjöds 1:a. gången 2 sel. Jord i Sunnansjö den Kyrkoherden Sal. Hr. Daniel Solomontanius sålt har till Olof Olofsson Jerff för 20 dr. kmt.

§ 5
Jonas Larsson i Rönnholm tilltalte Matts Pålsson i Agnäs om 20 dr. han gått i löfte att betala för sin båtsman Lars Eskilsson i Aspeå som han skyldig var för 1 stång pantsatt Jord. Emot honom upplade sig Lars Eskilsson själv, berättandes det hans sal. Svärmoder har försålt sin hustrus arvejord i Aspe 1/2 stång med något mera Land där till, som ungefär kunde göra 1 stång tillhopa för 44 dr. den han av Joen Larsson söker nu inlösa efter Bysens gång, nämligen 24 dr. stången, eller vill han lämna Jorden tillbaka. En vid namn Per Eriksson har först köpt denna Jord, och sig där först satt, sedan drog han därifrån och sålde samma Jordstång till Joen Larsson för 44 dr. där han sedan satt 10 års tid, dock skattat. Gifte sig därifrån, och så upplät han Jorden till Lars Eskilsson i Aspe, att han skulle giva honom sina penningar igen, Nämligen: 44 dr. på vilket ännu Rester 16 dr. kmt.

RÄTTEN: Så vida här infaller den tredjes förfång kan Rätten intet i detta mål så strikt förbliva vid byns gång, utan jorden bör lösas efter Mätmans Orden, som Lagen i det 2:a. Capitlet Jorda Balken likaledes förmäler, dock i det högsta efter det är i skuld. Men som parterna emellan ett fullt kontrakt är slutet, det Lars Eskilsson borde stå vid, ty vill Rätten saken dem emellan hava medlat, det Lars betalar till Joen 8 dr. kmt. av resten på de 20 dr. som Joen nu fordrar, och vare Jorden därmed alldeles inlöst.

§ 6
Länsman Pehr Östensson angav Lars Persson i Hummelholm hava upptagit på allmänningen ett helt stycke svart Rask, det han intet upplyst, utan förtegat och begynt försälja till en och annan i socknen. Item en värja. Lars Pehrsson måste tillstå att han för 3 år sedan skjutsade några som kom Söderifrån och reste Norrut, då den karln som han skjutsade körde kull, och i det samma blev Lars Pehrsson detta Raskstycke varse i snön, det han lät ligga och översparkade med snö. När han kör tillbaka hem tager han samma Raskstycke upp. En mil bättre fram hittar han värjan, detta lyser han intet upp, utan håller inne hos sig. Bekänner sig därav sålt till en och annan, det länsman igenfått så hos honom som hos andra, var 20 alnar. Lars Pehrsson tillstod och bekände stycket hållit 24 alnar men intet mera, var tillförne avrivet. Värderades av Rätten å 2 dr. alnen och värjan för 2 dr. gör tillhopa 50 dr. kmt.

RESOLUTION: Alldenstund Lars Pehrsson detta Rask och Värjan på allmänna vägen upptaget och undandolt i uppsåt att det bortstjäla, kunnandes sig med sina Lysnings vittnen ej befria, ty pliktar han efter det 33 Capitlet Tjuva Balken ll. och strafförordningen tredubbelt så mycket som gör 150 dr. och ägaren sitt igen, där han inom Natt och år med sina vittnen och andra goda skäl bevisar sig vara rätte ägaren.

§ 7
En änka, Anna Mattsdtr, besvärade sig vara belägrad av en finsk knäckt, Lars Hendriksson förliden All Helgonatid då hon tjänte i Nordmalings Prästgård. Denne skall hava sin hemvisst i Salås socken under Uhleå stad, förmenas vara gift, som lämnas Cronones Befallnings man och Prästerskapet uti orten, på det han må vederbörligen varda (bli) straffad

Kierstin Mårtensdotter ifrån Norrahla  Socken och Trönö by begärde veta huruledes Mostern hust. Karin Jönsdotter haver all sin egendom Testamenterat inunder sin Styvson Erich Andersson i Afwa  och gjort systerbarnen alldeles arvlösa. Erich Andersson oppviste hennes Testamente av den 25 augusti 1679 av kyrkoherde och 3 andra gode män underskrivet, däruti hon all sin egendom under honom skriver emot föda , sytning och begravning, vilket Testamente sedermera på laga ting den 5 mars 1680 är oppvist och av Härads Rätten  Confirmerat. Så alldenstund allt detta sålunda Lagl. slutet är, och Rätten prövade hennes egendom, som icke stor varit, icke vidare kunnat sig sträcka eller förslå än knappast till hennes föda och sytning i 6 års tid och sedan begavning, som vitnes sedermera varit, kan detta icke ändras, dock beviljar han Kierstin Mårtensdotter en stilla efter Mostern förmedelst Rättens medlande till 10 daler kmt, med det förbehåll, att hädanefter bliva alldeles otilltalt så av henne, som de övriga av hennes släkt, emedan han därvid förmenar sig till det yttersta hava gjort, så att han för sitt besvär angående sytningen intet haver.

§ 9
Hustru Sigrid Kjellsdtr kärade till sin Sal. mans Simon Anderssons arvingar om sina fäsnings-pänningar han henne givit, Nämligen : 8 dr. kmt. och sina Morgongåvor 30 lod silver efter de inga barn med varandra avlat, och på bytet henne allenast tillagt 3 mk.

RESOLUTION: Räten finner henne berättigad till sina fästningsgåvor och där hos till Morgongåvan å rättan brölloppsdag given, efter det 10 Capitlet Giftermåla Balken ll. den rätten likväl vill ha modererad till 20 lod silver efter övligt bruk i orten.

§ 10
Gode Män av parterna tillnämnda skall överse hustru Brita Andersdotters arvspretentioner efter dess föräldrar, och den anledning de kunna ha att före detta upprättade Byteslängder, dem Olof Hermansson i Rönnholm äger uppvisa, varefter dem emellan ett riktigt slut göres.

§ 11
Pälsegärden är riktigt utgången efter Befallningsmans uträkning. Men på Provitions gärden resten som återstår i socknen och de för den svåra tiden icke mäktar utgöra. Kan intet namn giva vilken egentligen Rester, utan kommer på hela socknen att svara.

§ 12
Såsom Håknäs och Örenäs män tvista om en byström, ty resolverades till Syn som pröva kan huruvida Öhrnäs Män till Håkenäs strömmen är berättigad förmedelst det gamla Rå-brevet av år 1548, eller om de vidare gått utan sin ström. Till vilken syn Ut Härads Nämnd nämnas skall, halva av Arnäs och halva av Grundsunda på Saccamoenters omkostnad.

§ 13
Öreby Män besvärade sig över Långeds grannarna det de göra dem stor ohägn på deras byängar med sina sjöbodar där hos med timmerbygge på deras skog, att upsätta bodarna som de nyligen förleden höst huggit. Långedhs Män reponera av långlig tid deras förfäder där sina bodar haft genom förlikning, påstå ej heller annat än god samsättning och timret kan de icke neka för huggit. Öhrnäs män bevisar före detta vuxit skog på det stället och då någorlunda tolerabelt, men sedan de orten uppbrutet till äng, står det intet vidare till tåla för trampande och ohägn.

RESOLUTION: Där Långeds Män icke kunna sig med Öhrnäs Män förena om Sjöbostället deras äng och skattland, måste de utrymma bodarna, såsom de ingen serivtus kunna där bevisa laghävdad, och för det de olovandes på Öhrnäs skogen fällt timmer, plikte de sina 3 mk. smt. efter det 18 Capitlet Byggninga Balken ll. och betala timret.

§ 14
Dito rannsakades över det dråp som begånget var av Samuel Samuelsson i Torrböle på grannen Herman Mårtensson. Dråparen Samuel Samuelsson född här i socknen och all sin tid har levat emot 50 år, föreställdes och tillspordes om han någon ovänskap haft med sin granne, som han således livet avhänt. Därtill han nekade, berättandes att förliden Nyårsafton blev han tillika med sin hustru av grannen Herman Mårtensson hembjuden till Måltids. När de en stund på aftonen setat ville han gå hem efter häst för sin hustru, efter hon var sjuklig. Det grannen vägrade, säjandes; Jag förer fuller henne hem med min häst, det han gör. Hermans piga eller syster följer ock strax med hustrun. När de kommo hem låter han tappa upp dricka, och ville så ha något brännvin att honom pläga igen, och som han själv intet hade tager han tvenne fårskinn, följes så bägge tillbaka till Hermans gård igen, på dem tager något brännvin vid pass 1/2 stop av Hermans hustru. När han får brännvinet följas de åter bägge tillbaka hem till Samuels gård igen, brännvinet supa de tillhopa upp, så många i stugan voro, hustrun, pigan och de bägge. När det var allt ville han gå efter mera för tvenne st. skinn ännu, men intet till Herman utan till den andre grannen, efter han tyckte sig få för litet av Herman. Går så ut i boden efter skinnen med krukan i näver, Hermans syster kommer efter, och då Samuel kommer ut ur loftet med skinnen, beder han Hermans syster gå in efter pigan att hon skulle följa honom efter brännvinet, det hon gör. Kommo så alla 3 ut igen. Herman hindrar och vägrar pigan i farstudörren det hon intet skulle gå efter brännvinet, ville sin syster skulle följa, och pigan vara hemma. Då säger Samuel; Jag vet intet granne, vad du så vill alltid få befalla mitt folk, eller vilken givit dig fullmakt över mitt folk. Herman svarar; Vad säger Du din Skälm?  Samuel går norrut porten, och Herman stiger efter. I porten säger Herman, menar Du jag har intet fullmakt över dig och ditt folk, fattar så honom med bägge händerna i håret på bägge sidor om öronen, så att det syntes efter vart finger. I detsamma fattar Samuel i det området att han drager kniven och skar honom i magen under bröstbenet. Kan inte minnas om de föllo kull eller intet. Det var om mörka natten, allena voro de och bägge druckna intill dess systern och pigan kom efter. När han blev skadad sade han, "Du far illa med mig med kniven", går så strax hem. Samuel går in i sin stuga, till dess Hermans hustru kommer efter honom och klagar huru det stod till med (sin) man. Nekar sig någon ovänskap haft med Herman tillförne. Måste och tillstå att Herman vägrade honom skicka efter mera brännvin, men för den orsak att han intet mera ville sälja, ty han väntade gäster, icke heller ville han att det Samuel skulle köpa utav Grannen.

Efter denna Samuel Samuelssons bekännelse inkallades pigan Margareta Olofsdotter, som tillstädes var, då trätan begyntes mellan husbonden och grannen., vilken efter avlagd vittnesed berättade, att när Herman förde hem matmodern om Nyårsnatten, togo dricka upp i en bulle, när de litet druckit gå de bägge ut, voro litet borta, men kommo strax igen och hade brännvin med sig. När de detta utdruckit går Samuel ut och skulle gå efter mer brännvin, tager med sig Hermans syster, som skulle följa honom, men när han tagit det han skulle ha, skickar han Hermans piga in efter sig att hon skulle följa honom. Herman och han följes åt ut, så säger Samuel, Du äst intet för god att följa mig efter brännvin. Nej säger Herman, min piga skall följa dig, då säger Samuel, Gud vet granne vad Du har för fullmakt över mitt folk. Då svarar strax Herman, vad säger du belghund. Därmed följas de till porten. När de kommit till porten säger Herman, menar Du jag har intet makt över dig och ditt folk, tar så handen i håret, i detsamma skedde olyckan. När hon vidare examinerades måste hon tillstå, att mellan stugan och porten trätte de inte. Samuel gick före till porten, Herman därefter, sedan Hermans syster och så Margetha. Inne i stugan voro de alt goda vänner och ingen förmärkte någon ovänskap. Det hörde hon Herman säga, "pass intet på köp mer brännvin nu", men husbonden ville pläga honom. Gick så ut därefter som sagt, ute vid förstudörren föll intet stora tal dem emellan, än tidigare berättat. Vilkendera i porten först tog i handtaget kan hon inte alldeles säkert säga, emedan hon kom efterst (sist) dit och det var mörkt, då de redan voro tillhopa. Låg intet kull med varandra, som hon märka kunde, voro strax skilda. Herman klagade sig och gick hem med systern. Mera hade hon intet att (berätta).

Efter detta föreställdes Hermans syster Anna Mårtensdotter efter inga andra varit tillstädes när trätan begyntes, vilken förmanades på sin Själs Eviga Salighet betyga och bekänna det som sant vore i detta ärende, och intet däruti dölja, varken för skyldskap, övertalan eller någon annan orsaks skull, som berättade alt detsamma som den förriga, Nämligen:

Att brodern Herman följde grannen och hustrun hem, och hon följde med, togs in dricka, litet efter gingo Samuel och Herman ut men kommo strax tillbaka med ett 1/2 stop brännvin, därav de samtliga drucko, och voro alla lustiga och glada. När brännvinet var alt (slut) ville Samuel gå efter mera, det Herman vägrade, sade sig intet mera brännvin behöva. Samuel går ut att hämta brännvin, Anna går och ut med. När Samuel kommer av Loftet med skinnen han skulle ge för brännvinet, ber han henne gå upp efter pigan Margretha att följa sig , det hon och gör. Margretha går ut och Herman tillika. När de kommit till farstudörren säger Samuel. Du är intet för god att följa mig efter brännvin. Då säger Herman, nej min syster skall följa dig. Samuel frågar vad han har för fullmakt över sitt folk. Herman svarar, vad säger Du belghund, trätte inte mera. Samuel går åt porten med Krukan i näver och Herman går efter, höres intet att de under vägen träta. Herman säger, nog har jag makt över dig och ditt folk, om jag vill. Tar i honom, därmed bär det ihop, och i detsamma sker skadan. Kunde intet se om de lågo kull, ty det var mörkt, och de skildes strax åt. Herman gick tillbaka över gården hemåt, lägger sig strax och sig klagar att han skadder (skadad) var. När hustrun såg att han så illa var medfaren, går hon till Samuel, då han följer henne tillbaka till Herman, och Herman visar honom hur han sig hanterat. Samuel säger "Gud nåde mig så visst Den onde rår mer än jag". Då säger Herman, hur menar Du det lärer bliva ? Samuel svarar, jag ser mig intet annat före än Böveln på mig kommer. Därpå säger Herman, min hustru är därmed intet betjänt. Mer vet hon intet att berätta.

Härefter inkallades deras granne Per Jonsson som var tillstädes andra dagen, då Prästen var hos Herman Mårtensson, vilken efter avlagd vittnesed med hand å bok betygade att Herman klagade stadigt över Samuel det han utan orsak var vållande till hans död. Förliktes likväl med honom på det sättet, att där han bliver död skulle hustrun ha 200 dr. i förlikning med bårdskärarlönen dessutom. Men skulle han bliva med livet, så skulle Bårdskärarlönen i de 200 dr. vara inräknat. Tillspordes om han visste av någon ovänskap dem emellan?  Svarade sig ingen stor ovänskap dem emellan försport.  Men likväl som ett agg och litet hat dem emellan efter Herman alltid ville dricka på Samuels pung, kunde under tiden smått träta, men aldrig slagits det han kunde veta av. Varit i lag med dem i 5 års tid. Dagen efter sedan skadan var skedd, råkade han Samuel, och i detsamma frågade honom vad dem emellan var kommit, då svarade Samuel med dessa ord; " Det gamla agget kom nu fram". Nyårsdagen om afton var Prästen hos Herman. Andra morgonen därefter blev han död. Mera hade han intet att vittna.

Sedan inkallades Cappelanen i Församlingen Hr. Joen Attmarius, vilken på sin ed och eviga Salighet berättade, att han Nyårsdagen om aftonen blev kallad till Torböhle att besöka Herman Mårtensson. När han dit kom var han mycket svag, dock vid sitt fulla förstånd, klagade över sin granne det han honom alldeles oskyldigt skadat till livet, gjorde denna berättelse, att han tänkte göra allt väl emot sin granne Samuel, bad honom och hustrun till sig, plägade dem som bäst han kunde och förde dem hem, då Samuel hämtar brännvin en gång för 12 öre. När han andra gången ville gå efter brännvin och ville ta pigan med sig, nekar han därtill och ville hindra pigan. Då frågar Samuel: Vad har Du beställa över mitt folk? När de kommo till porten, bekände han sig tagit i Samuel, men intet i någon ond mening, utan att vägra honom gå efter brännvin. Då begynte Samuel bli ond, griper så i Hermans skjorta, så att hon går sönder, varav han ock blir ond, tager så honom i håret, i detsamma skadar Samuel honom med kniven. Tog på denna bekännelsen Absolution och Herrans Nattvard, dock lät han sig nöja att hustrun måtte sig förlika låta med 200 dr. och Bårdskärarlönen dessutom, om han bleve död. Men skulle han bliva vid livet, skulle då Bårdskärarlönen vara inräknad i de 200 dr. Herman levde inte längre än till andra morgonen. Mera hade han intet att betyga.

Herman hustru beder för dråparen, och ville sig med förlikningen benöja låta. Men som Härads Rätten ej annat finna kan än Samuel Samuelsson alldeles onödd och oträngd sin granne Herman Mårtensson livet avhänt, och vid första gärningen tagen, så kan denna ringa Rätten honom för livsstraffet ej befria, utan så efter Guds Lag, som det 2 Capitlet Dråpmåla Balken ll. dömer honom till döden, hemställandes detta i all ödmjukhet under Höga Kungl. Hovrättens Nådiga betänkande.

§ 15
Olof Mikaelsson i Håknäs besitter Per Eliassons hemman ibm. bestående av 8 sel. Hus och Jord emot den fordring han har för gjord försträckning till Pehr Eliasson att betala Cronones utlagor. Begär 2:a. uppbud på Jorden, som honom vägras, till dess han slutit räkning hur mycket han kan ha i hemmanet att fordra, sedan med uppbudena vidare fortfaras  kan, och akte hustru Anna sin tid till inlösen, som Lagen henne förunnar .

§ 16
Olof Ersson i Hyngelsböle besvärade sig över Underbyggarna i Lögeåhn, som är Löde Byamän och Moo Byamän, vilka efter gammal samsättning böra uppehålla sina laxtinor 1 1/2 dygn honom tillhanda att han må råda hela ån, sedan de sina 6 dygn haft. Varföre blev dem vid Laga Plikt tillkännagörandes förbjudet ån för dem häremot täppa och tillstängd hålla med sina Tinor, utan hålla dem sagda dygn uppe efter samma samsättning så länge den står. Och innehålla därhos med sina förfisken, efter den dom som före detta är ågången.

§ 17
Än tvistade sins emellan Lögde män och Mo män om den tena som de i Lögde älv har, besvärande sig Moos byamän att de ligga för även så stor mån som Lögde män, råde också halva strömmen med Lögdeman såsom de tvenne bolstäder är liggande på var sin sida om ån. Likväl har Lögde män tillvällat sig 4 dygn i Strömmen och Moos byamän har allenast 2 dygn. Lögdeman beropar sig på sin höga skatt varefter de menar fiskevattnet böra delas, Nämligen: Lögde skattar 80 seland, Moo 30 1/2 seland, varefter samsättning gjord som sig grundar på en dom av den 13 febr. 1665. Allenast har ock Moos byamän brukat en hop med förfisken med Nät. Moos byamän protesterar mot samsättningen som den intet uppvisas kan skriftligt, utan tilltaget efter deras tycke. Domen ej heller definitivt sluten. Mena att halva strömmen dem intet vägras kan. Lögdeman säger bägge byarna vara i bolag om en Tena, efter de inte kunna ha mer än en tena i ån, som är så smal att det ena läget är delt efter Skatten. Tillbjuder sig emottaga Taxa efter skatten, och lika så som de bruka fisket. Moos byamän svarar sig intet kunna eftergiva det som deras by tillhör, vilja eljest giva ifrån sig Byn och altsammans ha haft sina Tenar tillförne på var sitt ställe.

RESOLUTION: Alldenstund Moo byamän av ålder är Taxerade för halva Strömmen med Lögdeman, är och tvenne bolstäder som ligga på var sin sida om Ån, ty kan ej heller Moos byaman vägras råda halva strömmen efter ån med Lögdeman, såvida deras Land räcker i förmåga av det 33 capitlet Byggninga Balken ll. antingen så att de bruka den ena tenan de ha tillhopa 3 dygn vardera, eller bygga på var sitt ställe som fordom. Emellan grannar i by delas fisket efter skatten, men icke bolbyar emellan. Och vare bägge förbjudna att bruka förfiske med Nät och Stakegårdar som ingen Taxa hava.

§ 18
Erik Persson i Järnäs  tilltalte Jacob Sibbjörnsson om sitt Modersarv som Jacobs fader innehaver hos sig, såsom Morbrodern efter föräldrarna, bestående av löst och fast, som byteslängderna visa. Jacob beropar sig på sin Farbroder i Grundsunda , men farbrodern har intet arv mottaget, ej heller fört någon Jord härifrån till Grundsunda, vill han ha någon hjälp av honom, söke själv.

RESOLUTION:  Gode män skall sluta räkning mellan dessa parter angående detta arv, och uppvisa sådant vid nästa Ting, där de på annat sätt intet kunna förenas.

(Anteckning: Efter delningen definitiv är, införes den intet i Hovrätts protokollet.)

§ 19
Dito rannsakades över Öde i detta Tingslag, uppå hans Exellens Hr. Gouvernörens order och befanns: 

1.I Sunnansiö 7 sel. öde, som är utav åtskilliga hemman. Nämligen av Östen Nilssons hemman 2 sel. som varit helt 5 sel.  Av Olof Olofssons hemman 2 sel. hela hemmanet varit 5 sel.  Av Hr. Pedhers hemman 1 sel. varit helt 4 sel.  Av Erik Nilssons hemman 2 sel. varit helt 10 sel. av dessa 7 sel. är 4 öde blivna år 1675, som samma års Tings attest visar, de övriga 3 sel. år 1678. Nämnden berättade att år 1680 blev dessa 7 seland avmätta från den andra Jorden i byn och lagda i en hop för sig på vice Häradshövdingen sal. Johan Anderssons order. Kunna intet göra reda därföre om de äro brukade för höslag eller inte för de förra åren, men 1680 och 1681 har de alldeles varit obrukade.

2.I Hörnsjö 17 seland öde från år 1675, Nämligen: Hela Anders Nilssons hemman 10 sel.  Hela Lars Mattssons hemman 7 sel, dessa 7 sel. är åter upptagna på frihet av hustru Katarina ( Karin ) i Hörnsiö och haft första säden 1681. De 10 sel. ligga än öde, dock har finnen Anders Pålsson brukat  dessa 10 sel. för år 1681 på befallningsmans lov, att sig där nedsätta. Går därifrån efter han ingen makt har det att upptaga, bör likväl betala fulla utlagor för samma år och icke för ?? till avkortning.

3.I Gräsmyr 7 sel. öde, Nämligen: Av Lars Mårtenssons hemman som tvenne bröder sig emellan uppdelte, öde skrivna år 1675, år 1678 och år 1679, är de avförda uti Cronans Räkningar för öde, men år 1680 och 1681 4 sel. därav hö slagna av Abraham Tobiasson, kan intet uppvisa någons lov, därför han för båda årens utlagor svara bör, vilka 4 sel. han nu till bruks upptager, med Härads Rättens lov. De 3 sel. legat alldeles öde.

4.I Hummellholm öde 19 1/2 sel. Nämligen:  Pål Anderssons hemman 7 sel. som öde legat från år 1678, är åter upptagna till bruks år 1681 på frihet. De 12 1/2 sel. hava öde legat från år 1675, är utav åtskilliga hemman, Nämligen:  Av Erik Perssons hemman 3 sel. som varit helt 6 sel.  Lars Perssons hemman 3 sel. som varit helt 6 sel. och Per Larssons hemman 3 1/2 sel. som varit helt 6 1/2 sel.  Ingen avdelt denna öde Jord ifrån de övriga, utan åboerna lagt varannan Teg öde av oförmögenhet, ej heller finnes denna Jord med uppbud vara Lagfaren.
Per Eskilsson som tagit Johan Hanssons änka tillbjuder sig upptaga de 3 sel. som honom tillhörer.  Pehr Larsson begär upptaga sina 3 sel.  För år 1681 har Lars Persson och Pehr Larsson hö slagit på 6 sel. av denna Jord, beropa sig på Härads Rättens lov, den de till nästa Ting skola fram bevisa eller Lagligen plikta.

5.I Örsbäck 3 1/2 sel. öde blivit år 1678 av Lars Mikaelssons hemman, som är helt 10 1/2 sel.,vilken Lars Michelsson ännu lever, ingen varit som dessa 3 1/2 sel. avdelt och stakat ifrån den övriga Jorden, ej heller är han med uppbud Lagfaren vidare än han 1678 första gången är skiven för öde, men igenfinnes intet i 1678 års Jordebok, finnes heller ingen som kan berätta, antingen han är höslagen eller intet.

6.I Mullsjö 16 sel öde, därav är 12 sel. öde blivna 1675, hela Olof Erikssons hemman. De övriga 4 sel. är ödelagda år 1678 av Olof Davidssons hemman, bestående av 12 sel.  År 1681 har Nils Zackrisson upptagit 6 sel. av denna ödesjord på frihet.

7.I Brattfors 10 1/4 sel. öde från 1675, hela Per Mikaelssons hemman, därav han själv år 1681 upptaget 5 sel. De övriga 5 1/2 sel.upptager David Andersson till bruks detta år 1682. För de övriga åren alldeles obrukade legat.

8.I Långed 18 1/2 sel öde från år 1675, Nämligen: Hela Tomas Erikssons hemman 7 1/2 sel.  Hela Olof Larssons hemman, 5 sel.  Det övriga av de andras hemman ibyn styckades år 1681, är 7 1/2 sel. upptagna till bruks av David Jonsson på frihet. Denna öde Jord uppbjöds 3:e. gåmgen.

9.I Ängersjö 8 sel öde ifrån 1678, Nämligen: Av Östen Nilssons  hemman 4 sel., hela hemmanet varit 13 sel.  Av Olof Erikssons hemman 4 sel, även varit 13 sel. Beropa sig på sal. Johan Anderssons lov att få lägga dessa sel. öde, som de bevisa vilja med Tings attesten av år 1678, likväl brukas alla lägenheterna utan Special Hr Gouvernörens tillåtelse kan Härads rätten intet tillåta en sådan partial ödeläggning, utan den som det mera av hemmanet haver svarar för det mindre.

10.I Norrbyn 4 sel. av Olof Esbjörnssons hemman, som är helt 10 1/2 sel. till öde uppsagt först 1680, som sal. Johan Anderssons attest av den 26 Aug. samma år visar. Om en sådan partial ödeläggning elljest attesteras må.

11.I Sörbyn 5 sel. av Per Svenssons hemman, även uppsagt till öde år 1680 den 26 Aug. som sal. Johan Anderssons attest visar. Hela hemmanet är 17 1/2 sel. Brukar därhos Jord i en annan by.

20.David Andersson i Brattfors efterlåts upptaga 5 sel öde Jord ibm., som legat öde sedan år 1675, och ställde i Caution för sig Östen Andersson i Brattfors och Olof Jacobsson ibm. som försäkra det han efter frihetsårens förlopp, där han några åtnjuta skulle, riktigt till Cronan utlagorna göra skall.