Nordmaling 1684 den 29-30  augusti

 

§ 1

Tvenne stycken grannar i Hallen, nämligen Erik Persson och Nils Zackrisson pliktar vardera sina 3 mk. smt. efter det 10 Capitlet Byggninga balken ll. för den skada deras svin gjort på Olof Olofssons ängar i Brattfors, med skadan åter, som han prövas kan av Gode Män nästkommande sommar och alt sådant därför att de sina svin icke ringat efter Kungl. Husesyns Ordningen. För skadan på rågsvedjan frikändes de, efter inga lagliga hagar om den varit.

 

§ 2

Olof Persson och Olof Olofsson i Brattfors kärade till Lars Svensson i Levar om en äng, Femsänget vid namn, under deras Byskatt hörig, till 4 skrindor hö, vilken äng för långlig tid sedan är pantsatt för 4 dr. smt. den de söka återvinna under byn, emedan han sig länge betalt. Lars Svensson upplyste sin morfaders Erik Hökssons berättelse på hans sotesäng bemälda äng vara köpt för 6 dr. smt. av brodern Ingewald Höksson i Brattfors, begär sina utlagda penningar igen medan ingen stor nytta av ängen haft.

RESOLUTION: Efter Kungl. Plakater av 1673 och 1677, bör Femsänget som på 10 (70) års tid varit borta från byn, läggas till sin rätta bolstad och skattehemman igen utan lösen, emedan han prövas ha sig länge sedan betalt, emellertid byamän dragit skatten.

 

§ 3

Mellan hustru ( Hällga ) Helga Larsdtr i Djupsjö och dess styvbarn likviderades sålunda, att 9 st. kor upptages till delnings efter byteslängden och det 12 capitlet Giftermåla Balken ll. så att hustru Hällga därav bör ha 3 st. kor, därav bör deras tvistigheter skola vara avgjorda och byteslängderna i allt övrigt approberade.

 

§ 4

Erik Andersson i Torrböle klagade över en piga, Margareta Larsdtr i Brattfors, att hon tog ett kjorteltyg å 12 dr. 20 öre kmt. förlidit år, att tjäna på detta året. det hon intet gjort utan allena därpå betalt 7 dr. Nu......... detta tillkommande år har hon åter tagit städjepenning att tjäna, den hon behållet i 3 veckors tid och skickar honom först nu tillbaka. Begär att hon för sådant må vederbörligen näpst vara. Margaretha Larsdtr intet tillstädes, utan husbonden Per Larsson i Långed svarade hennes sak, Nämligen; att Erich Andersson lejt henne i olaga tid före Midsommar. Erich Andersson sade sig krävt henne om betalningen, då lovade hon avtjäna skulden detta år, och på det han skulle vara säker, gav han henne en liten städjepennng.

RESOLUTION: Där Margaretha icke går i tjänsten skall hon betala Erich Andersson en hel årslön, så stor som hon kunde förtjäna, och därhos det hon honom skyldig är.

 

§ 5

Samtliga Torrböle, Örsbäck, Brattfors och Långeds Byamän kom för Rätten och sig besvärade över Håknäs Byamän att de olovligen byggt och igentäppt Kungsådran i Öreån, varigenom deras fiskevånor som ovanför bygga fördärvade äro. Håknäsman svarade sig Lagligen byggt och intet igentäppt den gamla Kungsådran, utan henne ännu öppen stå. Vilken träta Rätten icke slita kunde utan åsyn, varför dömdes till Tolvmanna syn efter det 33 Capitlet Byggninga Balken ll. Efter avsagd dom var parterna nöjda med 6 man jämte Häradshövdingen själv, skattandes den så hög som Tolvmanna syn, och att synen skulle ske strax efter Tingsdagen.

 

§ 6

Fyra stycken inhyses personer för år 1683, besvärade sig att de efter Befallningsmans order har betalt 3 dr. kmt. på var Mansperson och 1 dr. 16 öre på var Kvinnsperson. Nu sedermera påföres dem icke allena 6 dr. kmt. för var Mansperson utan ock iförda om igen andra 6 dr. kmt. som för treska, där de likväl aldrig av sådant vetat, ej heller av dem mera än 3 dr. fordrat är, begärde Rättens attestatum här över.

RESOLUTION: Landsskrivaren Ivar Grundel såväl som Läns- och Tolvmän betygade att i Contribution av inhyses Folket för 1683 intet mera i förstone fordrat blev än 3 dr. kmt. på var Mansperson och 1 dr. 16 öre på var Kvinnsperson, det de godvilligt ifrån sig levererat. Men seda klareringen var skedd av Befallningsman vid Lands Kontoret, blev dem åter dubbelt så mycket påfört, därav de aldrig tillförne visste, mycket mindre någon treska med betalningen visat, vilket dem till bevis meddelades.

 

§ 7

I saken angående Erik Olofsson i Håknäs , som är funnen tillhopa med en flicka om 9 år i en båt disponerade till sammanläger, upplästes Tingsprotokollet  som hölls den 28 Nov. 1683 i parternas närvaro, sedan avhördes det vittne, som hittills borta varit, Nämligen; Johan Johansson, som efter avlagd vittnesed berättade att sommars ett år sedan när grannarna i Lefwar om en afton skulle gå till Nots, följdes han och Hr. Erichs dotter Brita till sjön. När de kom i Änget nere vid sjön och båtstan, blev de varse att Algot Tomassons dräng Erich Olofsson har släppt hästen, och lagt ett rep vid en sjöbod, men honom såg de intet, undrade fördenskull var han skulle vara, efter han ock skulle följa till sjöss. Gingo så litet längre fram och ropade en gång, men ingen svarade. I det de stå, ramlades det i ett bräde och litet efter skränar det till som en killing. Säger så till Britha, tyst vi vill se åt (efter) vem det är. Går så ditåt att se vad det skulle vara. När de kom till en gammal båt som låg uppdragen på landet, såg han drängen ligga i båten, hade flickan på en sida, och kläderna uppdragna ovan knä, ropade så åt honom med de orden; Erich, vad gör du (flickan). Då svarade han intet utan låg och höll armen över henne, steg i detsamma upp, satte sig genast gent emot honom och stoppade in skjortan i byxorna, såg intet någon vidare beställning dem emellan, kunde inte heller så grant märka allt efter båten var hög, och hastigt var det. Då han frågade honom vad han gjorde flickan, svarade han; Jag låg allena och rev med henne. Flickan steg själv ur båten och löpte hem, klagade sig intet, ej heller grät hon. Sedan gingo de till sjöss. När de åter gick hem från Noten, så frågade de honom åter vad han ville flickan. Då svarade han det samma som tillförne, att han narrades allena med henne och lyfte henne i båten, efter hon ville se hur det var i båten. Bad så dem att de intet skulle lägga där om för någon, så skulle han förlika dem med något. Erich nekade nu som tillförne, så väl till någon beställning med flicka som till tillbudet. Efter denna hållna rannsakning, togs saken av Rätten i noga överläggande och som befanns:

1/.  Flickan över sina 7 år och på det 9:e. året gammal vara.

2/.  Att hon sig intet klagat varken för dem som kom över deras handel, ej heller för Modern då hon hemkom, så att hon intet lär vara illa medfaren.

3/.  Föräldrarna icke heller påkära vållandet.

4/.  Han ej heller sin vilja alldeles fullbrakt, ty kan icke Rätten fälla honom till våldtäckt att undergå livsstraffet efter det 12 capitlet Edsords Balken ll. Dock som han till sina Laga och mogna år kommen, på en späd övermags sådant tillbud gjort, och sin vilja närmare tort främja där icke andra kommit däröver, så må ej heller sådant gravt och förargeligt tillbud honom avlöpa alldeles utan straff, som man även finner sådana attentater på övermågor hos andra nationer böra extraordinarie avstraffas. Men som i Sveriges Lag sådan Casus inte finns med sitt straff avsatt, och underrätterna ingen makt har att arbitrera, för den skull hemställes sådant i all underdånighet under Höglovliga Kungl. Hovrättens gottfinnande och Högvisa determation.

 

Stockholm den 14 Oktober  1684 till Nordmalings Tingslag

 

Vördige Magnus Gabriel dé la Gardie, samt Gustav Adolph dé la Gardie, så ock nu närvarande Assesores; Hälsa Landshövdingen Välborne Herr Lennart Ribbingh Vän- och Välvilligen och låte honom härmed tillhanda komma Övervägande och Resolverat Kriminal Sak från Nordmaling med tillförsikt Hr. Landshövdingen ville häruppå en tillbörlig Execution följa låta, givandes oss sådan allviss besked därom tillbaka igen, varmed vi befalla Hr. Landshövdingen Gud Allsmäktig Vän- och Välvilligen.    Stockholm den 14 okt. 1684.

En rannsakning och dom ifrån Nordmalings Ting över en ung dräng Erik Olofsson benämnd om sina 18 år, vilken beskylles att med våld ha tagit flickan ( Kierstin ) Kristina Algotsdtr om sina 9 år, och det i en båt som uppdragen var på landet. Tvenne vittnen som till samma båt kommit, och drängen Erich med flickan däri varse blivit, betyga Edeligen det de ha sett Erich ligga på flickan i båten, då och hennes kläder varit uppdragna över knäna, samt hans skjorta ut ur byxorna hängt. Flickan Kierstin berättar, att Erich mot hennes vilja uppkastade henne omkull i båten, lyfte upp hennes kläder och som lagt sig på henne så tungt att hon icke förmått ropa. Men ehuruväl Kierstin inför Tingsrätten har påstått att hon ej förstått vad Erichs vilja och uppsåt skall ha varit, så har hon likväl för bef.mannen berättat att Erich skall ha haft sin manliga lem mellan hennes ben. Kom henne likväl ej så nära att han med henne fullkomlig beblandelse skall ha haft, emedan hon föregiver sig sparkat emot och annat folk över kommit  till båten. Drängen Erich tillstår fuller, att han haft kläderna upp om Kierstin, men nekar sig ha bedrivit någon otukt med henne eller vilja därtill haft, säjandes han allenast velat narras och rivas med henne. Kierstins föräldrar påstod ej heller någon våldtäckt av dr. Erich vara begången, och tro icke att någon beblandelse med henne haft. Eljest finnes ock av denna Rannsakning, att Christin varken gråtit då när folket kom till båten och fick se henne med drängen, icke heller har Kierstin när hon kom hem däröver för sin Moder eller någon annan klagat. Tingsrätten kan intet fälla Erich efter det 12:e. Capitlet Edsgärds Balken ll. till Våldtäckten, utan hemställer i detta mål Kungl. Hovrättens gottfinnande emedan i Sveriges Lag en slik Casus och dess därpå följande straff icke finnas determinerande vara.

RESOLUTION:  Kungl. Rätten prövar för rättvist att befria Erich Olofsson från våldtäckten, men skall för sitt lasteliga och förargeliga förhållande vid Tingsstugu-dörren slita ris. Bliver Kierstin Allgotsdtr för allt straff befriat.

På den Kungl. Hovrättens vägnar: G. A. dé la Gardie,  Olaus Tegner,  Johan Ehrentius.

 

Befallningsman välbetrodde Hans Höök.

Den Högaktade Kungl. Hovrättens Resolution över drängen Erich Olofsson i Nordmaling för tillbjuden våldtäckt på en ung Flicka, bliver Eder tillskickat med befallning att I därpå anställer en behörig Execution och strax om dess förrättning insända behörigt besked och bevis.

          Stockholm den 17 Okt. 1684.  Lennart P. Ribbingh.             Exeqverat den 3 dec. 1684.