Nordmaling 1685  den 2 september
Bef.man Hans Olofsson Höök

 

§ 1

Inga Högmålssaker i detta Tingslag efter Ländsmans och Nämndens intygande.

 

§ 2

Per Larsson i Hummelholm klagade över Per Johansson i Torrböle det hans hustrus förre man har haft ett Äng i underpant i 18 års tid för 2 dr. 18 öre kmt. vilket han återlöst förliden sommar. Likväl har han detta år tagit halva Änget. I lika måtto har Pehr Johansson haft en slåttsvedja samt 2 lass hö för 5 dr. i underpant i 18 års tid, förfrågar sig om intet något skall brista av kapitalet, för det han en så lång tid haft nyttan av Änget. Pehr Johansson tillstod sig återfått de 2 dr. 18 öre penningar för Myrslåttern men slagit halva myren såsom Torböhle tillhörigt efter ett rå som syn uppfunnit, den andra svedjan har han själv uppröjt och så förbättrat att där fås nu dubbelt för emot det som där tillförne fåtts.

RESOLUTION: Pehr Larsson i Hummelholm bör återfå sin fulla pant, medan Pehr Johansson i Torböhle uppburet i återlösen sin fulla betalning och det hö som han detta år av myren slagit bör han till Pehr Larsson åter leverera och därhos plikta i det ringaste för åverkan och uppehåll, sina 3 dr. smt. i anledning av det 16 Capitlet Byggninga Balken ll. Förmenar han sig berättigad till någon del av samma myra, söka det Lagligen, ty att ingen må sig något utan laga dom tillägna.

 

§ 3

Erik Samuelsson i Lögdeå kärade till Jon Larsson i Levar efter 10 dr. kmt. som han uppburit då han skulle gå tredje man för honom som intet blev av, vilka 10 dr. han genom sin obligation av den 7 mars 1677 lovat betala genom sin huvudbonde i Uhmeå Simon Olofsson, varest han sig för knekt utleja låtit, men som han återkom därifrån att bli Pastoris Dragon här i Nordmaling, kunde Erich inga penningar i Uhmeå få, utan intill denna dag obetald bliven. Jon Larsson nekar intet att han uppburet av Erich dessa 10 dr. smt. då han skulle gå tredjeman, var på 2 Tåg, det första till Grundsunda, det andra till Arnäs.

RESOLUTION: Efter Jon Larsson varit på Cronones Tåg, det första till Grundsunda, det andra till Arnäs för Erich Samuelsson, ändock de intet varit så fullkomliga, bör han i städjepenning njuta 5 dr., de övriga 5 dr. kände Rätten honom skyldig betala till Erich Samuelsson, att därmed utlösa sin obligation.

 

§ 4

Erik Johansson i Baggård för oljud pliktar sina 3 mk. smt. Rättens ensak efter det sista Capitlet Tingsmåla Balken ll.

 

§ 5

Hustru Anna i Sunnansjö klagade över sin styvson Erik Johansson i Baggård, att när hennes man blev död i förlidna vinter, körde han henne strax ut ur husen, och på det sådant så mycket snarare skulle ske, rev han ner Skorstenen på stugan där hon var och tog fönstren ut ur stugan liksom och väggar. Mannen blev död Vårfrudagstiden och detta hände Valborgsmäss-tiden där efter. Erich Johansson kunde icke neka därtill, men föregav att han skulle riva stugan och bygga en annan i stället, hon också redan betingat sig rum annorstädes. Svarade hustru Anna ......... det han ville bevisa henne Erik Nilsson i Sunnansiö. Men Erich Nilsson tolvman, på sin Ed betygade det hon betingade sig in i Båtsman Olof Olofssons hus i Sunnansiö sedan detta har hänt. Grannen Olof Nilsson i Baggård vittnade att sedan Erich Johansson rivit Skorstenen neder och tagit fönsterna ut ur stugan, kom hustru Anna till honom och begärde rum för sig och sina saker, där hon blev över Söndagen, Nämligen 3 nätter, intet folk hade Erich Johansson till att bygga, utan stugan står ännu lika god. Än klagade hustru Anna att styvson Erich Johansson högg sönder hennes ladulås och begynte nedkasta hennes Råg på det Korn hon hade uppkastat. Kom så hustrun och hindrade honom Rågen borttaga. Erich Johansson svarade att han skulle uttaga Tionde åt Prästen, som han fordrade. Erich Johansson tillspordes om han hade order utav Prästen att upphugga ladan, där han intet finge tionden olåst? Därtill han nekade, utan sade låset känna sig till och intet något därifrån tog. Hustru Anna uppförde honom det han inte hade att beställa i hennes lada, ej heller talte henne till om någon tionde den gången. Hade han begärt nyckeln hade han den gärna fått, om han där hade haft något att beställa. Erich Johansson sade att pigorna begärde nyckeln tvenne resor. Ned kastat allena en halv tunna Råg på hennes Korn, men hustrun hindrade honom den borttaga. Än besärade sig hustru Anna att hon inga Morgongåvor fått utan i Morgongåvorna sattes 15 skylar Korn som Mannen i livstiden förtärt. Erich Johansson svarade allt vara gånget i gäld och intet hörde till Morgongåvorna, denna sak uppsättes under Nämndens omprövande. Som sade sig nogsamt finna att Erich Johansson av intet annat uppsåt nedrivit skorstenen och uttaget fönstren än att ut få Svärmodern ur stugan. 1/.  Av blott arghet medan den stugan hon satt i var ny.  2/.  Den han satt uti gammal, som snarare behövde rivas, den han intet omakade.  3/.  Ingen byggning haft för händerna utan står nu som tillförne.  4/.  Ej heller något folk till byggning haft tillhopa.

RESOLUTION: Efter Erich Johansson så grov varit att han efter Nämndens prövande av idel ondska nedrivit skorstenen på Stugan för Svärmodern och fönsterna ut ur väggen tagit att henne därigenom utdriva på marken, där hon ägde njuta hus och hemfrid efter sin sal. Man intill dess hon kunde sig med annat boställe förse, förutan annan förövad otidighet emot henne, Nämligen; att han upphuggit Ladan, det honom intet tillkom icke allena förgätandes den vördnad han sina föräldrar skyldig är, utan och upphävt sig själv för Domare och Exekutor, ty pliktar han sina 40 mk. smt. i anledning av det 28 Capitlet Konunga Balken ll. och det 5 Capitlet Edsöres Balken ll.

 

§ 6

Dito kom för Rätten Olof Esbjörnsson i Norrbyn, ville vinna Tornskiäret av Sörby och Håknäs Byamän, förmedelst ett gammalt pergamentsbrev förmälandes Perskäret med dess utgrunder höra Norrbyn till såsom Tornskäret dess utgrund skulle vara. Men som Tornskäret är längre beläget från Pehrskäret än det för dess utgrund skulle kunna beräknas och Sörby män jämte sina intressenter Tornskäret i Manna-minne nyttjat, som de även såväl som Norrbyarna efter en Laga Tings Rannsakan av år 1651 svarar till Cronan 1 Lispund skjälspäck för bemälda Tornskär. Alltså kunde Sörbyman samma skär intet ifrån känna efter det gamla brevet, som nog ofullkomligt befanns, utan dömde Sörbyman med dess intressenter tillhöra. Samma gång utfäste Norrby,  Sörby och Håknäs Män för Huuskäret 2 Lispund Skjälspäck att fullgöra till Cronan, Nämligen; Norrbyman 1 Lispund och Håknäsman med intressenter 1 Lispund och råda således halva skäret vardera.

 

§ 7

Olof Jacobsson i Långed anklagade sin granne Per Larsson att han honom överlupit med hemliga ord, hugg och slag på hans egen Teg, slog honom med Lieskaftet i huvudet 2 sår och ett i ansiktet, så att blodet hade så när sluppit honom. Pehr Larsson intet till svars, dock av Ländsman stämd, pliktar för svarslöst sina 3 mk. smt. och citeras andra gången till nästa Ting.

 

§ 8

Nm 1685  2 september                                                   

Afwa byemän ( Ava Byamän ) som den Wästra delen av Cronöhren tillförnde haft  den såsom öde och till siälefiskeriet oduglig sökt slippa, dock aldrig ännu fått någon fullkomlig avförning för öde, upptoge i densamma till bruk igen, att svara Cronan icke allenast den årliga Taxan och skatten hädanefter, utan ock den gamla återstående resten för förflutne åren, varföre i anseende till sådant och att skiälfisket odugligt är, inrymdes Afwa byemän på bemälte Wästerdel av Cronören till alla dess lägenheter, --- i Wåto och Torro, det haver sig vad namn det hava vill, att obehindrat för sig och sina njuta och behålla så länge de förmå den årliga skatten utgöra på överhetens vidare behag. Häremot må ingen understå sig göra Afwa byemän något intrång, varken främmande eller inbyggare, så att de i någon måtto nyttja dess lägenheter, utan Afwa byemäns goda minne och samtycke. De främmnde, som där legat i fiske i förflutne åren äre skyldige betala landlegan tillbaka Afwa byemän till hjälp uti den gamla Resten.

 

§ 9

Erik Samuelsson i Lögde dömdes att betala till Båtsman ( Joen ) Jonas Mårtensson Hållfast 25 dr. kmt. på 4 års resterande Rotepenningar, dem han till fullnad som andra bort njuta.

 

§ 10

Lars Mickaelsson i Örsbäck klagade över ett oriktigt Ängesmål och skogsskillnad i Örsbäcks hemmanet det han och svågern Olof Larsson uppdelat hemmanet sins emellan, bestående helt av 21 sel. begärandes att någon skillnad och riktigt dem emellan hädanefter (ske) måtte. Olof Larsson svarade, före detta har gode män som (ankom) dem emellan, och har svågern bättre Änge och Skogsland än han. Lars Michelsson protesterade Svågern huggit på oskiftad skog och intet lämnat åt honom, begärandes att och sådant förbjudas måtte.

RESOLUTION: Sex opartiska Gode Män av Ländsman tillnämnde på parternas begäran skall bese Ängarna, dem rätteligen fördela svågrarna emellan, så att de njuta sin fyllnad efter skatten. I oskiftad skog må ingen rödja eller annan åverkan göra utan han först begär till skiftes, så att det sker med alla grannarnas samtycke, vid 12 mk. smt. plikt, i förmågo av den 19 punkten i Kungl. Majts. Skogsordning.

 

§ 11

I tvisten mellan Håknäs Byamän och Överbyggaren i Öreälven angående Laxbyggnaden, dömdes av Rätten jämväl Överbyggaren påstått det Håknäs män i strömmen under sin by eftersom gammalt varit bygga skulle, i synnerhet på östra sidan om älven, kunde dem med sina intressenter intet vägras på ömse sidor om älven bygga och bättra sina fiskevånor, så väl sig själv till gagn och bästa som Taxans förmerande till Kungl. Majts. nytta, allenast de lämna Kungsådran fri och öppen, efter den syn och rannsakan som skedde den 30 Aug. 1684, Nämligen; Att Håknäs män flyttar det östra Teenläget 2 famnar bättre åt landet inom Stora Stenen hart inunder Tenan, så att Kroken löper på norra sidan om Stora Stenen 18 alnar lång, då Kungsådran öppen är. Sedan skall de vara förbjudna nya skördar i älven upprensa och vattnets av förande förvända så att nuvarande Kungsådran därigenom blir i någon måtto spilld i förmågo av det 34 Capitlet Byggninga Balken, att för det Långedsman intagit strömmen för mycket betalt för år 1684 jämte Taxa för Överbyggaren och Håknäs man 2 Lispund, det övriga vare Öhres byamän själva, i sista synekostnad svarar Håknäs man tvådelarna och Långeds man tredingen. Vad tvisten anbelangar mellan Öresman och Håknäsman är vad andras Öreman bör råda på Östra sidan om Älven lämnas till deras samsättande eller att där uppvisa sina skäl.

 

§ 12

Ava Man anbjöd sig uppta Västra delen av Cronören emot den gamla skatten, Nämligen: 7 lispund Skjälspäck eller 21 dr. kmt. årligen att betala för Strömmingsfisket där under tiden, efter Rönholms byamän Skjälfisket övergivet och det slippa vill, hemställes hans Exellens Hr. Gouvernörens Nådiga behag. Alldenstund man icke vet hur Rönholmsman slipper förflutna årens resterande Skjäletaxa.

 

§ 13

Olof Jacobsson i Långed kärade till svågern Lars Johansson i Bredvik om betalning för en nyåker deras sal. Fader i livstiden uppgjort i proportion mot svågern som arv efter dess sal. Svärfader, begärandes att hon som syster måtte i samma nyåker delaktig bliva. Lars Johansson i Bredwik svarade hemmanet i Bredwik inte större vara än 11 sel. och tillförne vara skattelagt i Vattenverken, vilket nu förfallet är, förmodar få allena behålla samma nyåker under gamla skatten, emedan han eljest intet kan bli besittande på hemmanet. Olof Jacobsson protesterade honom inte allena kunna njuta Faderns arbete.

RESOLUTION: Ehuru väl vid utlösen meliostenar ?? och förbättringar böra komma i concideration då den sker efter Mätesmanna orden som Lagen säger i det 3 Capitlet Jorda Balken ll. Likväl som största delen av sal. Johan Larssons egendom är gången uti gälden, som bytesmännerna betyga, och änkan som än lever, tarvar något nöjaktigare underhåll i livstiden än henne lämnat vara kan, så prövar Rätten skäligt att sonen Lars Johansson som Modern hos sig har, njuter Nyverken tillgodo utan åtal för de andra syskonen, som även intet kunna sig undandraga förskjuta till Moderns underhåll, helst som hon sin andel och rätt i den Nyverken efter Mannen har.