Nordmaling 1687-10-26.
Bef.man Hans Olofsson Höök.    (Film GH 988)

 

§ 1

Tingspunkterna publicerades jämte några Kung. Förordningar och Plakater.

 

§ 2

Anders Ersson ( Eriksson ) i Hallen har statt sig till 1 års tjänst hos Nils Zachrisson ( Zackrisson ) i Hallen, det han intet undfalla kunde, dömdes att träda till tjänsten, eller plikta så mycket som Nils Zachrisson kan leja sig en så pass god dräng i stället för, i kraft av den 4:e. punkten i Kungl. Majts. Stadgar om Tjänstefolk och Legohjon.

                                                                                      

§ 3

Erich Ersson ( Erik Eriksson ) i Järnäs kärade till sina grannar Jon ( Jonas ) Andersson och Jon ( Jonas ) Johansson att de spillt hans laxfiske på tvenne ställen i så måtto att de först intaget det ställe som han förra året uppletat, och då han åter flytt på annat rum har satt sin stakegård honom till hinder. Jon Andersson och Jon Johansson förmenade sig samma frihet ha som han på byns Lax- rums- ägor och sade sig intet satt sin stakegård (på gran)...nens. Erich Ersson provocerade till vittnen, nämligen: Erich Ersson i Långedh och Ländsman Pehr Östensson, som betygade att de satt sin stakegård Erich Ersson till hinder.

RESOLUTION:  Ehuruväl den ena grannen är så väl berättigad att nyttja byns tillgångar i Vatten och andra tillfällen som den andra, så är likväl intet medgivet att den ene skall den andre hindra och förfång göra i hans anlagda arbeten och verkan, varför på det sådant må avhindras, skall tillfällena fördelas grannarna emellan efter skatten av gode Män, så framt de icke kunna förlikas i lag. Men för det  Jon Andersson och Jon Johansson gjort Erich Ersson hinder och men för hans arbete på två sätt, göras de saker till 3 mk. smt. i anledning av det 25 capitlet Byggninga balken ll. och därhos att betala expenserna.

                                                                                      

§ 4

Barbro Oloffsdtr (  Olofsdtr ) i Brewyk ( Bredvik ) övertygades med tvenne vittnen, nämligen: Malin ( Magdalena ) Andersdtr och Karin ( Katarina ) Johansdtr att ha kallat Lars Johanssons hustru i Bredwyk vägricka och hora, som hon intet bevisa ville eller kunde, varför hon gjordes saker till 6 mk. smt. efter det 43 Capitlet  Tingsmåla Balken, och som hon inför Rätten kallade Malin lögnerska, så pliktar hon också därför 3 mk. smt. efter samma Caitel.

 

§ 5

Socknens Män erkände sig skyldig till Jöran Jacobsson ( Göran Jacobsson ) i Mo för en skötbåt 6 dr. kmt. och 4 dr. kmt. utlagda Jämtlands fördsel penningar för socknen, vilka penningar Socknens Män pålades till honom att betala. Item för resor till Härnösand bör socknen honom i lika måtto betala till 12 dr. kmt. honom till hjälp i sin fattigdom.

 

§ 6

Erich Ersson i Lögde By ( Erik Eriksson i Lögdeå )  kärade till sina grannar Erich Samuelsson ( Erik Samuelsson ) och Jonas Johansson om participation i Själfisket under Östra delen i Crone Ören alldenstund Taxan är påförd hela byn, och om någon Rest  påkomma skulle, begärs den hela byn påförd. Erich Samuelsson och Jonas Johansson svarade att de av Cronan sig antaget att svara den Östra delen av Croone Ören såsom en särskild ting ifrån byn, och så länge de mäkta draga skatten hoppas de också honom oträngd njuta och behålla, sade sig därhos betalt en gammal Rest till Cronan för samma del och därför berättigade honom njuta. När efter bevis frågades, producerade de ett kvittobrev som Bef.man Ivar Mårtensson Teet  år 1684 utgivit, att hela socknen då betalt 15 års Rest genom en Borgare i Härnösand, Mårten Johansson: Sägandes att deras förfäder åter förnöjt och betalt Mårten Johansson. Erich Ersson reponerade att de intet kunna tillägna sig det som hela socknen tillkommer, eller åtminstone en by. Därtill sade han att de intet heller kunna tillägna sig hela Själa Rodden fast de skulle tilägna sig Crone Ören, angav dessa ut-skär, Nämligen:  Furuören och tvenne Sandskär, Gåssgrundet, Grofgrundet, (Gravgr.)  De andra instantierade att dessa skär intet stort duga och alltid varit brukade under Storören. Erich Ersson reponerade att Crone Öhren är för sig och de andra skären för sig.

RESOLUTION:  Emedan Taxan för Östra delen av Crone Öhren i Cronans Räkningar har tillförne varit hela socknen påförd, och nu sedermera hela Lögde by, så  kan intet Rätten tillägna de tvenne grannarna Erich Samuelsson och Jonas Johansson större rätt till bemälda östra delen av Crone Ören än de andra grannarna, så framt de icke skulle kunna bevisa sig eller sina föräldrar betalt den Rest som Bef.man Ifwar Mårtenssons kvittens förmäler Mårten Johansson i Härnösand på hela socknens vägnar till Cronan klarerat. Dock så, att som där några fler Ut-skär finnas, nämligen:  Furöhren, Sandskären, Gåssgrunden och Graffgrunden, skall det stå alla grannarna fritt dem emot en skälig Taxa till Cronan att svara.

 

§ 7

Klockaren Olof Pehrsson (Olof Persson )  krävde av sin sal. broders Thomas Pehrssons ( Tomas Persson ) änka, hustru Anna i Långedh ( Långed ) efter sin sal. Faders Pehr Thomassons ( Per Tomasson ) Testamente, 1 Rdr. Secie och en tredje årshäst, vilken skuld han intet tillstå ville, alldenstund han honom för hästen fullbetalt, och den ena Rdr. var av honom skänkt till Sons likpredikan, den tiden han hos dem till sytnings var och därför varken häst eller riksdalern uppfört vid bytet år 1676 efter sal. Thomas Pehrsson.

RESOLUTION:  Alldenstund Pehr Thomasson vid bytet efter son Thomas Pehrsson år 1676, intet anmält denna fordran ibland den andra skulden, så skattar Rätten den för betald eller eftergiven vara, den han sedermera intet Änkan och barnen har bort påföra.

                                                         

§ 8

Fjärdingskarlen Erich Pehrsson i Järnäs ( Erik  Persson) krävde handelsman Östen Leman utlagorna efter 5 2/3 sel. Jord i Norrbyn för år 1686 17 dr. 17 öre kmt. Item  20 dr. kmt. på en summa av 256 dr. kmt. han för några bönder i Socknen antagit att svara, och intet mera fått än en sedel till Bef.man Hans Olofsson Höök på 238 dr. kmt., vilket Östen Leman själv intet undfalla kunde, därför han också pålades dessa 37 dr. 17 öre till fjärdings karlen betala. Östen Leman kallade Erich Ersson en "Vederget" inför Rätten, varuti han strax rättades, ty gjordes han saker till 3 mk. smt. samt för oljud.

 

§ 9

Erich Pehrsson i Järnäs ( Erik Persson ) gjordes saker till 3 mk. smt. för det han sade Nils Zachrisson ( Zackrisson ) utverkat en orätt dom, och det i anledning av det 39 Capitlet Tingsmåla Balken ll. Rättens ensak.

 

§ 10

Länds och Tolvmän angav att Abraham Esjörsson har i Norby ( Norrbyn )  13 sel. Jord detta år alldeles Öde legat, så att det varken till Åker eller Äng är brukat, varför det nu  ? gången uppbjudes emot Cronans fordran i anledning av Kungl. Husesyns Ordningen.

 

§ 11

Jon Esbjörsson ( Jonas Esbjörsson ) från Brassback ? i Umeå sn.  kärade till sin sal. Broders Abraham Esbjörssons änka i Norbyn ( Norrbyn )  hustru Märet ( Margareta ) så väl på sina egna som sin broders sal. Pehr Esbjörssons ( Per Esbjörssons ) barns vägnar om betalning för deras arvspart i Norby- hemmanet efter byteslängden, alldenstund brodern  Abraham hemmanet upptagit att betala och intet gjort, men hustrun efter hans död ödelagt.

Hustru Märit kunde intet neka att icke hennes man antagit hemmanet inlösa av sina syskon, det han ock till en del gjort och det inemot 30 år bebott, men för dödsfalls skull och sedan en svår tid, har de intet hunnit det fullbetala och hon för sin fattigdom måst övergiva  och till Öde falla låta detta år.

RESOLUTION:  Ehuru sal. Abraham Esbjörssons änka, hustru Märit i Norbyn förmenar Mans brodern Jon Esbjörsson tillika med Pehr Esbjörssons barn böra ta sin betalning för sitt arv i Norbyn i det fasta där det ligger.  Likväl som hennes sal. man emottagit hemmanet att sina syskon utbetala, som intet skett och han det fasta vanvårdat och i vrak falla låtit, så bör hon så väl sin sal. Mans syskon som andra creditorer efter likvidation betala Egendomen, först av det lösa, sedan av det fasta så långt det räcka kan.

 

§ 12

Hustru Karin Hansdtr ( Katarina Hansdtr ) ifrån Mösiön ( Mjösjö ) klagade över sin Man Mats Mattsson i Miösiö, att han henne slagit  och illa hanterat för andra Quinnfolks skull, så att hon på 2 1/2 års tid har måst vara ifrån honom. Sade Man och pigan Karin legat tillhopa, vilket berättat blev av en annan piga Anna Påhlsdtr ( Anna Pålsdtr ) i Bergsjö, som måste fly undan honom, och då jag kom dit fann jag dem ligga tillsammans, där Nyåkers Anders också låg tillhopa med en annan piga, Karin. En afton visade han mig ifrån sig att ligga hos sin syster i Rigan, sägandes, gå och ligg var du vill, jag ser mig fuller om själv. Vår säng var tom i stugan, och han går upp i Loftet att lägga sig tillhopa med pigan. Matts Mattsson tillstod att förliden våras 2 år sedan låg han tillhopa i Loftet och Anders Mårtensson Nyåker och tvenne stycken pigor, nämligen: Karin Pehrsdtr ifrån Hummelholm ( Katarina Persdtr ) och Karin Hindrichsdtr ifrån Mullsiön ( Katarina Hindriksdtr ifrån Mullsjö ). Således att de alla 4 lågo tillsammans på ett ställe, Anders och jag mitt uti, och en piga på vardera sidan. Tillfälle därtill var det att de varit i Fjället till fiske tillika med Olof Larsson i Brassbacka ( Brattsbacka ) och Olof Johansson i Orrböle, och som vi intet fingo alla rum i stugan att ligga, gick vi uti Loftet. Hustru Karin sade att i Stugan var 2 stycken sängar, i den ena låg 2 karlar, men den andra stod tom. Mats Mattsson sade att pigan Karin Pehrsdtr som låg honom närmast var Anders Mårtenssons svägerska. Annica Påhlsdtr låg också en liten stund hos dem, men som det var trångt gick hon dädan. Hustru Karin sade att pigan Anna  kunde intet höra på deras låt, därför kom hon till mig i Rigan, och sade mig att de låg tillhopa. Matts Mattsson frågades varför han icke lade sig i sin säng hos hustrun, så hade pigan fått rum? Svarade att han det gjorde för sina vänner som lågo i sängen. Hustru Karin sade att karlarna låg intet i deras säng, utan i den andra. Matts Mattsson frågades, varför han icke lade sig hos hustrun där hon låg, efter det var trångt, så att den andra pigan måste fly. Svarade att han menade det vara lika gott var han låg. Härpå  efterfrågades pigan Anna Pehrsdtr som intet tillstädes var, ej heller var Anders Mårtensson tillstädes, Olof Johansson i Ohrböle och Olof Larsson i Brassbacka var ej heller tillstädes. Hustru Karin sade också, att Man hade efter sitt umgäge med deras tjänstepiga Karin längre tillbaka, som dem i 2 års tid och på det tredje tjänte, för vilken piga han mig ofta slog. När jag talte henne till, svarade hon mig, jag är intet rädd för dig, vi är syskonbarn tillhopa, detsamma sade hon också (jag) fann dem ofta att ligga tillhopa. En gång gick jag ut ur sängen ut på marken, för hettans skull i stugan, när jag kom in tillbaka igen, så har Mats gått i andra sängen till pigan Karin, och hans syster lagt sig i vår säng istället igen. Då jag frågade vad det skall vara för byte, svarade det sig intet vara rädd för mig. Då jag sade, så har jag intet göra här mera, går så ut från dem och lägger mig i höladan, tordes intet eller stort tala där om. Så ofta som jag talte därom, svarade han mig, jag lägger mig var jag vill, och han sade sig intet vara rädd, det vi gör skall vi svara för. Mats Mattsons fader Mats Olofsson berättade att denna piga hette Karin Olofsdtr, född i Grundtjärn i Anundsjö socken, och skall för tiden tjäna hos Prästen vid Åsele Lapp-kyrka. Mats Mattsson sade sig aldrig med denna Karin legat tillhopa utom om helgdagarna kunde han någon gång kasta sig vidöppen i sängen till henne där hon låg. Hustru Karin frågades om några mera folk var i samma hus tillhopa med dem? Svarade  ingen annan än denna tjänstepiga. Svärfolket låg i en bod för sig själv. Hustru Karin itererade sin klagan att han obarmhärtigt henne slagit, vartill Mats nekade.  Hustru Karin påförde honom, en gång på änget med harv-skaftet sig så illa på ryggen slagit att hon ännu har känning därav. En gång när de följdes till Lax-vånorna, då han slog mig vid örat med bössan så att jag drog över ändan, och då jag ville resa mig upp, spönt (sparkade) han mig i mun med skon.  Mats sade att han allena stötte henne ifrån sig med harvskaftet, efter hon sade att jag förfarit allt det hon äger, och med bössan stötte jag henne allena ifrån mig då hon först lastade mig hålla av andra kvinnfolk. En gång vid Ån slog han mig med spaden ? väldigt illa. Mats kunde det intet undfalla, men sade att han näpste henne för sin otidighet. Hustru Karin sade att han tog henne i föttren, höll dem i vädret och huvudet neråt piskade mig så länge på kroppen som han orkade. Ytterligare klagade hon att han vridit armen utur led på henne, den hon inför Modern visade illa medfaren. Mats sade sig det intet i vredesmod gjort, utan av  tillfälle han höll på ändra en släde skulle hon hålla i stången, och som hon intet höll rätt, tog jag henne i handen, då hon strax klagade sig, men intet gjorde jag det av vilja eller vredesmod. Hustru Karin sade att han höll på och trätte på mig länge före, men intet har det tillräknat om han icke sedan så illa hanterat för det jag intet orkat så mycket arbeta som han ville. Förutom detta slog han mig en gång i huvudet så att jag blödde i 2 dygn, och så när dött sin kos. Hustru Karin frågades om hon intet med sin Man vill förenas, och om han lovar bättring komma till honom igen? Svarade Nej, och att hon intet dristar sig därtill efter han så okristligen mig hanterat, är rädd han tager livet av mig. Mats Mattsson tyckte väl sig hårt hanterat hustrun, men aldrig så illa som hon klagar, vilket är skett för den skull att han var mycket ............ och höll sig för andra kvinnfolk

Ytterligare angavs att denne Mats Mattsson är kommen i rykte för en annan piga, Brita Joensdtr i Agnäset ( Birgitta Jonasdtr ) vilket grannarna i Agnäset berättat och pigans Moder sig klagat för Cappelanen Hr. Jone att de stängt dörren igen om sig och legat tillhopa. Mats Mattsson nekade alldeles att han på något rum legat tillsammans med Brytha. Brytha Joensdtr tillstädes nekade sig också legat tillhopa med Mats Mattsson, dock tillstod hon omsider, att han någon gång har kunnat kastat mig upp i sängen. En gång låg jag i samma stuga med honom, då en Get-flicka låg hos mig i andra sängen och Mats låg för sig själv i en säng. Get-flickan Annicha Erichsdtr ( Anna Eriksdtr ) om sina 16 år, berättade att förliden sommar före Pingsthelgen, kom hon till att ligga hos pigan Brytha Joensdtr i Hustru Sislas ( Cecilias ) gård i Agnäset i herrstugan. Om morgon då det begynte lysa kom Mats Mattsson in och bar sina kläder, kastade dem i andra sängen och lade sig till Brytha i vår säng. När han litet legat lade han sig på henne och gjorde som de två......... kunde göra. Jag tordes intet röra mig, utan när de beställt, gick jag ifrån dem. När jag kom på golvet skulle han låtsas raska efter mig och vilja ta mig fast, då jag lopp ut på gården, där jag stod en stund i regnet och han i dörren. Sedan han gick in tillbaka, gick jag i andra stugan, då folket höll på att göra upp elden. Sade allt för ingen förrän efter Pingsthelgen, då sade jag för Brythas moder och min Matmoder hustru Sisla i Agnäset.  Brytha sade henne vittna en osanning. Annicka Erichsdtr berättade också en annan gång kom de i herrstugan, och då kastade han Mats först Brytha i sängen, sedan mig, jag klev genast över balken i andra sängen, och blev där liggande. Brytha låg kvar hos Mats, men hur länge vet jag inte, ty jag var trött och somnade in. När hon kom till mig och lade sig, vaknade jag upp. Brytha tillstod att hon blev kastad upp i sängen, låg där allenast något litet efter och handslits. Brytha frågades vad hon där hade att beställa? Svarade att hon bäddade åt Mats Mattsson, och i detsamma kastade han henne upp i sängen.

Matmodern hustru Sisla efter avlagd Ed, vittnade att Brytha Olofsdtr tjänat mig i 2 års tid och Mats Mattsson var hos mig i tjänst ifrån något före Påsk till över Midsommarren, om aftnarna höll han på och talade med Brytha vid spisen, och kastade henne några gånger i sängen, men hon låg där allenast en liten stund var gången, då Modern sade åt henne att det intet tjänte hon skulle ligga tillhopa med en Gift Man, då jag och min Moster, hennes Moder satt de vid spisen om aftonen efteråt, och då kastade han henne upp i sängen, som sagt är, men om de hade någon beställning med varandra vet jag intet. Efter det begynte drypa i Stugan, bäddade Mats Mattsson åt sig i andra Stugan, och dit lade hon sig också hos honom. En natt när hon kom ifrån honom vid pass midnatts-tiden, var modern ond på henne och ville slå henne. En gång låg Getflickan där hos dem, därom hon kan berätta.

En natt kom jag utgåendes, då låg han ock i andra stugan, och en av dem for över sängbalken, vilkendera det var vet jag intet, tordes intet gå in till dem. När jag och Modern talte dem till, blevo de ondsinta och gav oss elakt besked. Bäddade sig till honom i andra stugan, skulle eljest ligga hos sin Moder. Höllo så på intill dess folket begynte tala om dem. Över Pingst helgen var de allena hemma, jag och Modern gick till Kyrkan Pigst lördagen och om fjärdedagen kom vi hem igen. Upprepade sin förra bekännelse, Nämligen: Att en natt låg Brytha hos honom då Getflickan låg där med, andra natten låg hon där allena med honom, då jag kom ut och hörde dem. En natt var hon där till midnatten, då Modern ville slå henne när hon kom ifrån honom. Annicka frågades om hon blev varse om de lågo tillhopa om Pingsthelgen medan Matmodern var borta. Svarade att över Pingsthelgen låg jag i matmoderns säng, Brytha i sin säng och Mats Mattsson låg i samma stuga i sin säng. att de gingo till varandra blev jag inte varse. Påstod sin förra bekännelse att hon hörde Mats och Brytha i sin fulla beställning, och med hand i bok bad sig Gud så hjälpa som det sannfärdigt är.

Brytha förhölls bekänna sanningen, så väl som Mats Mattsson, men bägge nekade till beställningar med varandra, ändock de legat tillsammans en liten stund någon gång. Sedan avvisades parterna, och i anledning av domare-reglerna sattes saken under Härads Nämnden att Mats Mattsson och Brytha Olofsdtr antingen värja eller fälla, som sade sig dem intet värja kunde uti sådan beskaffenhet, utan snarare fälla till full beställning.

 

RESOLUTION:  Medan Mats Mattsson 1/ Av sin egen hustru angivits för hor med en tjänstepiga, Karin Olofsdtr, jämväl för hor med en annan piga, Karin Pehrsdtr från Hummelholm med dem hon honom innetaget.  2/ Kommit i uppenbart rykte för en annan piga, Brytha Olofsdtr, som vittnen betygade icke allena mycket träget sammanlevat utan ock att vittne i full gärning dem sett och hört förliden sommar, och Mats Mattsson likväl ständigt nekar, tillika med Brytha Olofsdtr, och alla vittnen intet tillstädes är, så uppsattes saken till nästa Ting, dock skall Brytha Olofsdtr av förståndiga hustrur synas om hon befinns havande eller några andra tecken av henne. 3/  och Mats Mattsson som så illa sin hustru hanterat, och för hor med så många är insinuerat, blir insatt till dess vittnen i den andra saken är avhörda, som nu intet tillstädes är.

 

§ 13

Joen Andersson i Järnäs ( Jonas Andersson ) klagade över sin granne Olof Jacobsson, att han kastat upp hans ladudörr, tagit ut hö och beskyllt hustrun ha stulit hö av sig. Olof Jacobsson intet till svars, dock 14 dagar sedan stämd genom Ländsman Pehr Östensson ( Per Östensson )som han vittnade, ty gjordes han saker för svarslöse till 3 mk. smt. att citeras andra gången till nästa Ting.

 

§ 14

Karin Johansdtr ( Katarina Johansdtr ) i Brewyk ( Bredvik ) klagade över sin granne Nils Nilsson att han lejt lag i Strömmingsfiske, och laget intet mera än en natt hållit, men så snart de andra natten fingo någon Guds Välsignelse, slog han upp laget, och då jag honom tilltalte där om blev han vred så väl däröver som över en Stång, som han beskyllde min dräng taget av hans Håll. Lopp så i min sjöbod och hårrev drängen. Nils Nilsson sade sig intet längre lejt lag än en natt, och det höll han och tillstod. Allt för Stångens skull löpte han till drängen i sjöboden och tog honom i håret. Pehr Hansson ( Per Hansson ) ibm. vittnade att Nils Nilsson och Karin kom till träta om laget, därhos om Stången, då han lopp med vredesmod i Karins sjöbod och drog hennes dräng i håret. Nils Nilsson sade sig förlikt drängen som hans släkting är. Karin sade att Fadern lejde lag andra natten och låtit sig förlika, så har han likväl sin rätt eftergivit.