Nordmaling 1691-03-26.
Bef.man Johan Larsson Hammarberg och nämnd.

 

§  1

Erich Persson i Håll  för sin sjuklighets skull Remitterades av Nämnden, och antogs i hans ställe Per Jonsson i Torböhle  som avlade sin Nämndemans Ed förrän han sattes i Rätten.

 

§ 2

Sedan Tinget var lyst upplästes Kungl. Ordningar och Plakater, allmogen till undervisning.

 

§ 3

Bef.man Johan Larsson tilltalte Länsman Bryniel Ersson i Lefwar  om 231 dr. 16 öre kmt. som han på en accignation ifrån faktorn Magnus Blix den 14 Juni 1690 för emottaget gods genom Fjärdingskarlarna i Nordmaling betalt, som faktor Blix intet vill bestå, producerade hans Brev av deb 26 feb. 1691 i vilket post scripto faktorn säger intet annat förmoda än kära svåger efter hans skrift som muntligen begäran har avvisat honom sin Sedel, efter han bedragit honom elakt gods eller rutten Strömming efter han intet vill honom Bef.man bestå. Sedan av den 16 Martii 1691 som detsamma lydde. Påstod alltså att Ländsman ville de 231 dr.16 öre Kmt. återbära. Vartill Ländsman Bryniel Erichsson intet ville samtycka. Sade att Bef.man Johan Larsson en gång erkänt accignation god och den med Fjärdingskarlarna avfört och betalt i Nov. månad. Påstod alltså Bef.man måtte bliva därvid och har faktor Blix sig att söka där han något fördärvat gods bekommit.

RESOLUTION:  Det har Hr. Faktoren Magnus Blix givit Ländsman Bryniel Erichsson i Lefwar en Växel Sedel den 14 Juli 1690 på 231 dr. 16 öre kmt. för upphandlat gods på Bef.man i Ångermanlands Norra Kontrakt Johan Larsson, vilken växel Fjärdingskarlarna på Bef.mans vägnar till Ländsman betalt, sedan Bef.man den 2 Nov. samma år gjort dem gott i räkning bemälda Sedel, då som faktoren Blix sedermera genom sina brev av den 26 Febr. och 16 Martii velat contramandera denna Växel Sedel under förevändning av odugligt gods av Ländsman fångit. Så ville väl Bef.man nu av Ländsman och Fjärdingskarlarna återtaga de åtnjutna och uppburna - 231 dr. 16 öre kmt. på växeln, men Rätten kunde sådant intet billiga, emedan det strider mot Växelns natur och egenskap att växlaren eller växelgivaren skall av varjehanda förevänd orsak få göra någon ändring med växeln, eller den förbjuda sedan betalningen är skedd. Utan om Faktorn har något att klaga över odugligt fånget gods av Ländsman, är det en sak för sig, som de med varandra kunna utföra.

 

§ 4

Abraham Tobiesson i Gräsmyre  kom för Rätten och på sin Mågs Jacob Michelssons ( Jacob Mikaelssons ) vägnar begärde få tillstånd upptaga Ödes hemmanet i Hörnsiö  bestående av 10 sel. Jord som varit Anders Nilssons hemman ibm. Ställandes sig själv i löfte tillika med grannen Tobias Jonsson att han hemmanet väl upphävda skall, så att Cronan kan därav sina utskulder bekomma, allenast mågen kan till dess upprättande några frihets år bekomma, propotionerade efter den svårighet som bemälda hemman till uppbrukande med sig för. Då det över Ödes hemmanets beskaffenhet ransakades, och på efterfrågan intygades att detta hemman legat Öde allt ifrån 1675, då Anders Nilsson i den svåra tiden blev död, så att Åkern nu ligger i Lind och läge, Ängen alldeles skogslupen, Diken och Gärdesgårdarna förfallna, Husen alldeles ner-ruttna och till intet dugliga, så att en gård ånyo måste uppsättas. Till hemmanet är någorlunda god Skog, Mulbete medelmåttligt, intet Fiske. Vilket hemman efter Nämndens prövande intet synes kunna mot 15 års Ödesmål upprättas under 6 års frihet. Och som Nämnden erkände löftet för............,så kunde Jacob Michelsson intet vägras detta Ödes-hemman mottaga och lämnas till Hr. Gouvernörens vidare ratifikation om frihetsårens nyttjande emot Ödes målet.

 

§ 5

Erich Erichsson  i Järnäs kärade till Pehr Olofsson  i Håknäs att han huggit ett lass Rönn i fjol och ett lass i år på hans ägor, påstod sådant Lagligen rättas måtte. Och såsom Pehr Olofsson intet kunde undfalla sig huggit tvenne lass Rönn på Eric Erikssons Skog till skakved (bakved) ? så dömdes han att plikta - 3 mk. smt. för åverkan efter det 18 Capitlet Byggninga Balken ll. och skadan åter efter mätesmanna orden. Håknäsman förmantes intet någon skada tillfoga Järnäsman med sina hästar, och Öreman så inskeppa annars hästar att intet grannarna därav skada taga eller förena sig med Järnäsman om Mulbetet, vid Laga plikt tillgörande.

 

§ 6

Uppå David Olofssons i Mullsiö angivande att Nils Zachrisson ( Nils Zackrisson ) i Hallen årligen avfört Halm och Hö på de 6 sel. Crono Jord han år 1681 mottagit att hävda mot 2 års frihet. Jämväl låter diken och gärdesgårdar förfalla, jämte det Åkern blir illa förestådd.

RESOLVERADES: Att  Bef.man och Tolvmän skall åt nästkommande sommar hålla husesyn på de 6 sel. Jord Nils Zachrisson emot frihet upptagit , prövandes vad han av sin Landboplikt eftersatt som kan läggas i pengar och anslås till hemmanets upprättelse efter Husesyns Ordningen.

 

§ 7

Abraham Larsson i Afwa  övertygades, som han ej heller undfalla kunde hava på Cronoöhren  3 år huggit Timmer till sin Sjöbod, den han där satt utan lov eller lego, samt tagit näver till samma sjöbods täckning jämte den del fadren med andra brodren dädan fört. Därföre dömdes han att plikta sine  - 12 marker Smt. jämte bygnaden förlustigad i anledning av d.  - 18 och 19 puncten i Skogsordningen.

 

§ 8

Abraham Larsson i Afwa  övertygades genom Abraham Tobiesson i Gräsmyre och Nils Zachrisson i Hallen edeliga bevittnande hava i Socknestugan i Tolvmännens med flera av församlingens närvaro påfört Tolvman Olof Larsson i Aspe hava ljugit och stulit ut de  - 10 öre på Röken han på näst förra Ting blev dömd tillbaka leverera, och sådant intet påstår bevisa, utan vill neka sig sagt. Olof Nilsson också däruti finnes oskyldig, såvida han däruti följt order. Så dömdes Abraham Larsson för sådant sitt lasteliga tal emot Tolvman på en Public Socknestämma att plikta sine  - 12 marker Smt i anledning av det  - 12 Cap: Konungs balken  Stl: och 31 Cap: Rådst. B:

 

§ 9

Mellan Erich Ersson i Lögdöö  och Erich Samuelsson  ibm. svarande, angående skällsord och ökvädings ord, RESOLVERADE RÄTTEN;  Att som Erich Samuelsson intet undfalla kan ha i Socken stugan och församlingens närvaro Lasteligen tilltalt Tolvman Erich Ersson, det han skall ha uppburet av Bef.man Hans Olofsson Höök fångepengar och dem dolt eller intet socknen beräknat, som han nu föregiver hört en annan man i Grundsunda säga, så dömes han Erich Samuelsson för detta sitt lasteliga tal i många mans åhöro, emot Tolvman att plikta sina 12 mk. smt. i anledning av det 12 Capitlet Konunga balken ll.

 

§ 10

Det har sal. Erich Pehrsson i Lögdöö  den 20 Martii 1689 låtit frivilligt leja sig till båtsman för Olof Larsson i Öhrsbäck  och av honom tillaccorderat sig - 100 dr. i huvudstånd jämte 12 dr. i villgodo, förutom städje penningar. Äro klädning och annan utrustning, satta i vite - 50 dr. för den att utgiva, som sådant rygga skulle efter köpeskriftens lydelse, vilket accord angående villgodon Båtsmans efterleverska hustru Cherstin Larsdtr  eller hennes nuvarande man Erich Johansson  i Lögdöö söker återdriva, av det skälet allena att han därtill intet givet sitt samtycke och påstår högre villgodo bekomma. Likväl som vittnen 12-man Nils Zachrisson ( Nils Zackrisson ) i Hallen och socken skrivaren Erich Hansson ( Erik Hansson ) intyga köpet eller accordet vara frivilligt slutet. Efterleverskan hu. Cherstin närvarande, vilken nu ej kan så högt sin förra Man, som inga barn efter sig lämat henne till besvär, sakna, emedan hon redan en annan i stället har. Ty kan Rätten ej annat göra än döma det accordet sal. Erich Pehrsson i sin hustrus närvaro med Olof Larsson den 20 Mars 1689 ingått, till alla sina klausuler för ständigt att stå, så att Olofs arv ingen högre villgodo betalar än 12 dr. kmt. som de i vittnens närvaro är utfäst.

                                                                                       §  11.

Johan Mårtensson från Lykselle  kom för Rätten och begärde få igenlösa Hus och Jord hans Faders hemman i Agnäset bestående av 8 sel. Jord, som hans bror sal. Hindrich Mårtensson  tillförne besuttit medan Fadern Mårten Hindersson i Örträsk ännu äger i samma hemman 4 sel. Jord och broders hustrun, hu. Sisela Johansdtr, som i annat gifte trätt, därtill intet är bördig. Broder hustrun, hu. Sisela med sin senare Man Pehr Pehrsson  påstod förre Man Hindrich Mårtensson löst samma hemman ut ur gälden med 150 dr. kmt. som han ville med byteslängden av år 1678 den 15 Dec. bevisa, varest står att Hindrich Mårtensson skulle motaga hemmanet och så mycket däremot i gälden betala. Sedan Mårten Hindersson tillstädes ochså påstod sig betalat halva gälden. Vartill hustru Sisela nekade, sade sig betalt 100 dr. redan och 30 dr. kmt. ännu utfäst till en Borgare i Umeå att betala. Sade sig ha en dotter efter sin Man Hindrich Mårtensson. Kunde intet göra besked antingen detta hemman är Crone eller Skatte.

RESOLUTION: Av de nu producerade skäl har Rätten intet kunnat inhämta, antingen dessa 8 sel. Hus och Jord i Agnäset är Crone eller Skatte eller om Fadern Mårten Hindersson någon gäld betalt som det fasta häftat för eller ej. Alltså så kan denna sak intet slutas innan något besked härom framskaffas. Emellertid besitter Mårten Hinderssons dotters ? sonhustru, hu. Sisela hemmanet, inte på sin Rätt utan på sitt barns Rätt.

                                                                                       §  12.

Cappelanen Hr. Jon Attmarius uppvisade i Rätten ett brev skrivet av sal. Kyrkoherdens änka, hustru Brytha Eriksdtr Forsselia  den 20 Febr. 1691 till Nils Rest(?) i Uppsala som antaget sig förmyndarskapet för hennes fränka Karin Axelsdtr Orm  vilkens egendom sal. Kyrkoherden Hr. Olof Plantin om händer haft, och sätter henne Karin Axelsdtr i underpant det goda som änkan äger i Silver, Koppar och Tenn samt boskap emot 1500 dr. obligation fordran, begärde att sådant protokolleras måtte, som också skedde in qvantum juris.

 

                                                                                       §  13.

Sal. Kyrkoherdes änka hustru Brytha Erichsdtr genom sin utgivna obligation den 24 Martii 1691, erkände sig till Kyrka skyldig 455 dr. 8 öre kmt. till vidare ? sättandes i underpant sitt hemman i Moo ( Mo ) och en silver Kanna om 87 ¾ lod, jämväl en Skål om 58 lod.

 

§ 14

Den slåtter rödning som Lars Mårtensson i Grässmyre  för någon tid sedan pantsatt till sin bror, sal. Herman Mårtensson i Torböle by  mot 3 dr. kmt. tilläts Lars Mårtensson igenlösa för även så många penningar, nämligen 3 dr. kmt.

 

§ 15

Det köp som Johan Mattsson ingått med sin svåger Olof Mattsson den 3 aug. 1683 om 4 sel. Jord i Agnäset, dömes för ogillt som ej fullföljas må, medan det är emot Kungl. Ordningar att sätta sig på så liten Jord och hemmanet rivas, utan de penningar Johan Mårtensson på de 4 sel. utlagt bör han igen bekomma och Jorden frånträda.

§ 16

Det Testamente som hustru Karin Olofsdtr i Moo  gjort på all sin egendom så löst som fast, till sin son Jacob Isaksson i Moo den 29 dec. 1690 mot föda och sytning till döddagar, uppbjöds första gången i anledning av det 31 Capitlet Jorda balken ll.

 

                                                                                       §  17.

Alldenstund Anders Jöransson tjänat Mårten Hindersson i Agnäset för dräng kan intet Modern, hustru Giertrud Matzdtr  pretendera någon lott i den Björn och Älghud som han tillika med Husbonden fällt under tjänsten, utan när kostnaden för det brev Mårten Hindersson av Hr. Gouvernören utverkat Anders Jöransson till nytta, avdragas bör Mårten Hindersson betala hu. Giertrud för sin sons drängalön - 12 dr. kmt.

                                                                                       §  18.

Det Åkerstycke som Erich Johanssons  förfader i Lögdeå för 40 år sedan pantsatt till Erich Samuelssons  fader, Samuel Ersson  i Lögdeå emot - 10 dr. kmt. dömdes tillbaka med sina oppertinentier under sin rätta skatt igen som Erich Johansson besitter utan lösen, medan det prövas att nyttan av samma åkerstycke som av Erich Samuelsson och hans fader är brukat så långan tid utan skatt, icke allena fyllt intresset utan Kapitalet snart till tredubbelt.

§ 19

Nils Tobiasson i Brattfors lät 1:a. gången uppbjuda 1 stång och 7 mk. hus och Jord i Brattfors som han köpt av hustru Anna Andersdtr för 130 dr. kmt. efter köpeskriftens lydelse.

 

§ 20

Ländsman Bryniel Ersson i Lefwar  begärde bekomma ett rätt byamål efter skatten som dömt är den 1 sept. 1690, medan de 3 st. Tolvmän som efter domens lydelse varit tillordnade byamålet att förrätta, sagt sig därutinnan intet kunna göra utan Tegvändning i Byn, som domen intet innehåller. De tillnämnde Tolvmän på tillfrågan berättade så stort skiljefång vara, att det utan Tegvändning inte kan rättas flyttandes av ett uppdelt hemman i Byn. Bryniel påstod få ett Rätt skifte och stångmål, ske därigenom vad som vill.

RESOLUTION:  Såsom Byamålet intet är blivit rättat av de trenne Tolvmän som där förliden höst förbefaren av Tegvändning och Landslagen likväl förmår i det 6 Capitlet Byggningabalken att Åker bör läggas efter Tomt så at var njuter sin fyllnad efter som han skattar i byn och ände-karlen gödning gives. Alltså prövar Rätten för skäligt vara att 6 Tolvmän i kraft av förr berörda Capitel i lagen fullgöra åkermålet, att var njuter sin fyllnad som han skattar oaktandes att någon vändning skulle ske på det sättet att den ena måste gå undan den andre efter sin fyllnad. Dock det njuta som ske kan. Ände-karls gödning är ett fjät från Fuglaren, två fjät från gångaren och tre fjät från allmän väg.

 

§ 21

Per Svensson i Söderbyn erkände sig skyldig till sal. Bernt Lambertz änka, hustru Brita Wenman 136 dr. 13 1/2 öre kmt. vilka han lovat efter handen betala.

 

§ 22

Efter tullnärens ifrån Umeå, välbemälde Daniel Plantins eftersökan, angav sig ha förlidet år ...... dr. 27 öre .... och 28 Maj funnit Strandvrak i Norfjärdingen efter en Sedels Specifikation, nämligen; Per Olofsson i Håknäs, Per Svensson i Sörbyn, Per Larsson i Långed, Per Persson i Öre, Erik Persson i Håknäs, Jonas Mikaelsson ibm. och Jonas Olofsson Ibm. som var för sig examinerades, men nekade ständigt sig mera funnit än de nu på sin uppsak angivet. Jacob Olofsson i Öre avlade Ed och betygade vad han och de andra hittat, av smöret tog de en liten klump att smaka. Olof Jacobsson Långedh  vittnade på sin avlagda Ed att Pehr Olofsson i Håknäs sade för sig en lördags morgon att han funnit en Tena och smör afton före. Såg fuller om afton att han tog något upp ur sjön, men talte då intet med honom förrän andra morgon då han mötte mig och Erich Pehrsson i Håknäs, och innan vi talte honom till, sade för oss att han funnit smör då han uppviste oss det i skogen där han det lagt. Sedan frågade jag honom vad det var han tog upp i båten ur sjön dagen före. Av Söderfjärdingen har följande även hittat Strandvrak förlidet år samma tid efter specifikation, nämligen; Pehr Samuelsson i Aspe 1/2 tunna smör och 6 st. Renshudar. Johan Ersson i Lögde 2 st. Renshudar och en tunna tjära. Anders Hermansson på Vallen en tunna med åtskilliga skinnvaror som ägaren återfått. Nils Ersson i Ledusiöö  och Jon Ersson i Lefwar  tillhopa en tuna med 10 Lispund smör och 1 st. Renskinn. Elias Isaksson i Jernäss  har angivit sig strax hos Prästen Hr. Jone efter dess attest. Erich Nilsson i Afwa  och Erik Jacobsson som tjänte hos Lars Sjulsson i Ava funnit ett Renskinn. Erich Jacobsson och Anders Ersson Afwa ha funnit en Renhud midsommartiden som Erich Nilsson nu först angav, vilken hud de än ha hos sig. Johan Mårtensson i Agnäset hittat en Renshud, som han säger sig strax till Uhmeå med borgaren Pehr Andersson skickat. Jacob Åsvedsson 2 st. hudar och ett stycke smör, har levererat hudarna och fått smöret för sitt omak. Erik Samuelsson och Erik Jacobsson i Lögdeå har sent i höstas hittad en Renhud, alldeles sönder och fördärvad därför han det intet kunnat nämna om henne. Jonas Andersson i Järnäs ett segel och några famnar rep, en renhud som han levererat ifrån sig strax till karlarna som var därefter hit ifrån Uhmeå, har intet angivet hos Prästen särdeles till uppvisning ? medan Bredviksman angivet sitt och mente då de få fångeman tillsatt så vi tillrört Prästen där i Brewyksbyn då de lät avskriva sitt, och kom inte i vår by. Har sitt hemman i Brewyk.

Erich Pehrsson  i Järnäs 2 st. Renshudar som de utskickade från Umeå återtaget. Nock en Renhud - 3 veckor efter, som han än har hos sig, ett litet lås, en liten bytta med 11 mk. smör vid pass uti, som han delte upp med Olof Jacobsson i Järnäs, Anders Jacobsson ibm. och Erich Erikssons son, en liten gosse. Byttan har han än kvar.  Jonas Johansson i Järnäs en Renhud är efterlevererad. Hr. Jon Attmarius på tillfrågan att; Pehr Olofsson med några flera var i Sockenstugan om Kristi Himmelsfärdsdag och angav sig funnit strandvrak, men nämnde intet vad det var, några gav sig eljest an hos mig med sina Specifikationer, men innan upplysning kunde ske av Predikstolen kom ägarens utskickade från Uhmeå och sitt efterfrågade.

RESOLUTIONER:  Efter den upplysning man kunnat inhämta av inkomna berättelser, finner Rätten att ovan nämnde, som Srandvrak funnet förlidet år hava väl mellan sig och eljest i Socknen vid Kyrkan angivet att de något funnet, men intet något Specifkt eller var persedel för sig låtit anteckna eller lysning därefter skedd innan ägarens ombudsman är kommen sådant gods att efterfråga och vederkännas, som Rätten intet kan hålla för så Laga Lysning att de kunna pretendera tredjedelen av godsets värde efter det 30 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. utan de som ägaren kan finna redeliga i detta mål handlat, så att de är utan misstanke, ha så mycket av godset att njuta som ägaren dem vill unna efter det 37 Capitlet Tjuvmåla Balken ll.  Men de som med skäl kunna hållas misstänkta ha ingen bärgarelön att uppbära förrän de med sin Ed hålla att de intet av det funna godset undandolt, varken med sig själv eller med andra. Erich Persson i Järnäs som intet angivet en smörbytta utan den förtärt, bör byttan framskaffa att prövas må hur mycket smör varit, att sedan umgälda vad Lag förmår.

 

§ 23

Gamle Ländsman Pehr Östensson i Lefwar och den nya tillkomna Ländsman Bryniel Ersson  i samma by, tvistade sins emellan om 1690 års lön, vilken av dem den med rätta njuta bör, emedan bägge den uppburit och sig ägna ville. Pehr Östensson av de skälen att;
1. han tjänat till Valborgsmässo år 1690 och

2. Bryniel honom trängt ifrån tjänsten, så att om det icke varit hade han väl

3. tjänt sitt år ut till Bartholomei på den tid om året han tog emot tjänsten efter sin sal. Faders död. Men Bryniel Ersson av dessa skäl

1. att efter vanligheten i landet vid Ländsmans ombyte som plägar ske om hösten, uppbär alltid den tillträdande Ländsmannen förut i detsamma han stiger till tjänsten, det han för 1690 gjort, och bör för den tjäna till andra hösten igen, och om han då avträder tjänsten, upphör den tillkommande lönen. Förmenar alltså att Pehr Östensson intet har på 1690 års Ränta att pretendera, medan han för 1689 års Ränta hade bort tjäna till hösten år 1690, där han allena tjänade till Valborgsmäss om året, och tycker sig större fog ha att pretendera hava lönen med Pehr Östensson, som han uppburet 1681 om hösten än Pehr Östensson tillägna sig antingen hela eller någon del av 1690 års lön eller Ränta. Såsom han

2. ej heller trängt honom från tjänsten, utan på Hr. Gouvernörens fullmakt till den kommit, som bäst vetat av vad orsak Pehr Östensson avsatt och han tillordnat vorden är.

RESOLUTION: Ehuruväl den praxis som tillförne har varit vid Ländsmännernas ombyte att, omväxlingen är skedd om hösten och den tillträdande då genast kan ha uppburet lönen, för vilken han då till andra hösten igen bort tjäna, likväl som alla andra Cronobetjänings omväxlingar sker förmånligast om Nyåret eller där omväxligen änterlig före sker på räknings fördelning av lönen mellan den avträdande och den tillträdande, efter som han före eller efter Midsommaren har avgått, eller tjänstgjort på året ifrån Nyåret räknande, i ty prövar Rätten för billigast vara att samma räkning hålles med Ländsmäns omväxling efter denna dag, då Pehr Östensson har att njuta för gjord Ländsmans och Gästgivartjänst år 1690 till Maj månad 1/3 år 44 dr. kmt., det övriga han uppburit bör han återbära till Bryniel Ersson eller Frihets bönderna som klaga Räntan tvenne resor måst betala för denna Ländsmännernas tvist.

 

§ 24

Tullnären från Uhmeå  Daniel Plantin uppviste en Obligation av den 26 Martii 1691 given i

vittnens närvaro av Pehr Svensson i Sörbyn  på 78 dr. 4 öre kmt., som han till tullnären känt sig skyldig och nästkommande sommar förpliktat sig betala, vilket Tullnären Plantin begärde inprotokolleras måtte, som också skedde.

 

§ 25

Mo och Lögdeå Byamän som på näst förra Ting den 1 sept. tvistade med varandra om ägoskillnad, besynnerlig fiske-vattnet angående, i så måtto att Lögdeå byamän ville följa Älven lika mot rännan, så långt hon med högsta djupet utlöper i Havs sjön, ehuru hon sitt utlopp ändrar och omväxlar nu på det ena stället, nu på det andra, och därefter råde så land som strand i medio djup emot Moo Byamän, emedan bemälda Älv varit deras gamla skillnad byarna emellan. Men Moo byamän tyckte sig härigenom ske förnär, att deras skattägor genom Älvens ovissa och omskiftliga utlopp skulle dem ifrån kännas, och påstod skillnaden byarna emellan bör vara där den gamlaste Å-stråken haft sitt utlopp i Havs sjön, jämväl att njuta fisket allena så väl för sitt land i Havs sjön som i Älven, så länge han löper genom deras ägor. Vilken tvist Rätten då genast icke slita kunde innan Älvens uppskärande och omväxling till utloppen blev tagen i ögna-sikte och därför nämndes Tolv Edsvurna i nämnden sutto och opartiska voro i Syn, som jämte Häradshövdingen den 2 sept. dit varit och besett beskaffenheten, kom nu för Rätten och begärde slut. Härpå de Tolv Synemän gav ifrån sig detta betänkande på sin Edsplikt: Att som de funnit Älven nere vid Havssidan tid efter annan redan gjort många omväxlingar med utloppet på stora trakter av - 2 å 300, ja flera famnar i sänder in på Momäns skattägor, därhos förmärktes att älven än ytterligare lär söka sig in på Mo-ägorna igenom hans äng, ty kunde sådant Älvens omväxlande intet skattas för en skillnad byarna emellan, utan hålla den ständigt efter det första och gamla utloppet, som ännu på somliga ställen har sitt djup, ändock det på några år igengrundat den, byarna efter den stråken också lär varit lagda i gamla tider. Dessutom ligger by för Sjöändan, och har en liten strand och en (liten) skärgård, men Lögde by ligger så till med sina ägor, att han har en stor skärgård.

För den skull på denna dannemanna Syn och Ransakan dömdes den gamlaste Å-stråken för skillnad Lögdeå och Moo Byar emellan, och Moo Byamän i kraft av det 26 Capitlet Byggninga Balken ll. så mycket råda i sjön som deras Bolstäder säger, till så långt som dess land och strand så sträcker ifrån stället där gamlaste Å-stråken framlöper i havet mellan Lögde och Moo byar upp till ändrå mellan Moobyn och Prästegårds ägorna, så att de sin Land och Strand jämväl där Älven igenom deras ägor och bolstrand äga allena fiske värke bygga och inga andra, som det 25 Capitlet Byggninga Balken ll. förmår. Varemot Lögdeå Byamän dem ingen åverkan må göra veder Laga Plikt.