Nordmaling 1692-08-25.                

Länsmansgården i Levar, Häradshövding L.Stridsberg, befallningsman Olof Westman samt vanlig nämnd.

 

§1

Sedan tinget var lyst, frågades om några högmålssaker vore att avgöra innan andra civilmål upptages? Då Länsman svarade sig inga veta av. Befallningsman frågades också om några nytt ankomme plakater var att publicera ty att de som före varit ankomna äre på vintertinget upplästa. Svarades nej. Skogseld plakatet intygades vara uppläst av predikstolen på sin föresatta tid så väl som på tinget.

 

§2

Nordmalings Kyrkas föreståndare insinuerade tredje resan en pantskrift som Salig Kyrkoherdens Hr Olai Plantins hustru Brita Eriksdotter, utgivit den 24 mars 1691 uti vilken hon erkänner sig till kyrkan skyldig 445 daler 8 öre kmt och sätter kyrkan i underpant sitt hemman i Mo jämväl en silverkanna om 87 3/4 lod, en skål om 58 lod till likvidation, vilken pant hembjöds tredje gången, dock påmindes hon vid pupilla jungfru Karin Axelsdotter Orms rätt till vilken hustrun Brita Eriksdotter även pantsatt sin egendom emot 1500 daler fordran till vidare liqvidation som inprotokollerades den 26 mars 1691.

 

§3

Erik Johansson i Baggård tvistade med sin granne Olof Nilsson och Nils Mårtensson om

1) 2½ selan jord som grannarna honom påförde allena njutit alltifrån den tiden förmedlingen åkom som kan vara vid pass 47 eller 48 år sedan det han påstår en osannfärdig berättelse vara.

Om en hop intakor och nyverken, viljandes med en mälningslängd som befallningsman Jacob Larsson och länsman Bryngel Eriksson tillika  med Per Hansson i Bredvik och Erik Nilsson i Ledusjö där förrättat den 10 maj 1692  bevisa att grannarna haft full jord efter sin skatt, fastän de den vanbrukat och han intet mera hade än honom efter sin skatt borde.Begärde njuta sina tegar och åkerstycken som förr ,efter han dem väl hävdat intill dess  de sina uppgjort lika  emot hans. Vill hellre upptaga gamla skatten igen, än gå ifrån sina gamla tegar. Olof Nilsson och Nils Mårtensson svarade 1) Nogsamt klart vara ,att Erik Johansson nyttjat förmedlingen, ty allena förän förmedlingen åkom skattades hans hemman för 14½ selan, men efter förmedlingen skattades det för 12 seland allena. Åter har vårt hemman skattat lika både före och efter förmedlingen. 2) Goda män har året före befallningsman Johan Larsson tid som efter 1690 års tingsdom varit i byn och upprättat tegsmål grannarna emellan överallt, på vilken jämkning vi varit tillfreds, lämna den käran att Erik Johansson nyttjat förmedlingen allena emot det han något skulle hava att tala på upphävdningar,påstod 1) Att aldrig eljest någon riktighet grannarna emellan kunnat bliva, med mindre de gå med varandra i tegmål så i onda som goda 2) Att njuta vedergällning för det han tillägnat sig allen förmedlingen, som dock är skedd på hela byn och 3) Klagade det de är hindrade ifrån sina tillmätta tegar genom den mätning som Erik Johansson genom befallningsman låtit upprätta. Erik Johansson tillstod att hans föräldrar före förmedlingen skattat i Baggård - 14½ seland men efter förmedlingen allena 12 seland ,det han förmente i det anseende vara skett, att de andras föräldrar på den intet kostat, utan hans föräldrar allena. Sade sig intet kunna emottaga sina grannars vanbrukade tegar och att befallningsman Johan Larsson gett honom lov nyttja sina gamla tegar, som länsman kan bevittna. Länsman Bryngel Eriksson sade att befallningsman intet gett honom något lov därtill utan sade att det skulle räknas och sättas i kvarstad till laga utslag. Vad således bärgats av annans tegar efter gode mäns mätning. Johan Larssons mätning översågs ,och befanns efter den, att Erik Johansson haver i åkerland - 15 stänger och 1 marker mera än de andra grannarna. Om ängsland - 22 stänger mera än de, då det rätt räknades och de 7 stänger icke påföres Olof Nilsson utan Erik Johansson som dem också härtill nyttjat. Frågades hur många marker de räkna på selandet, grannarna sade sig det inte veta. Erik Johansson sade att före förmedlingen hade de var sina stycken och efter förmedlingen delades åkrar mitt itu i sina stycken och således har de njutit förmedlingen lika med varandra. De andra nekade och sade att Erik Johanssons föräldrar haft ett särdeles stycke som legat i skatt för 2½ seland, som han slapp vid förmedlingen. Men i den gamla åkern hade grannarna lika ,så före som efter förmedlingen. Saken sattes under nämndens betänkande sedan parterna utagerat, som stannade i det slut enhälligt. Att ehuruväl Erik Johansson kan ha sina tegar eller stycken bättre upphävdade än de andra grannarna och i det anseendet tycktes kunna påstå att de sina tegar måtte göra jämngoda innan de gå med honom till jämkning i bymålet. Likväl som Erik Johansson 1) synes hava nyttjat förmedlingen allen hela tiden, 2) hava mera så i åker som äng än de andra grannarna efter skatten så prövade rätten för skäligt att en jämkning som skedde år 1691 om hösten av gode män så i ondo som godo efter skatten och nedsatta stakar bör stå och dem emellan orörd bliva, undantagande Ånäset och Kärrmyrliden, där var nyttjar som han haft, och ingen den andre åtala må om någon förmedling eller jämkning . Dock bör de samtliga så upphävda sina ägor och tegar, att när ny revning sker, den gamla skatten må vara upptagen igen på hela byn.

 

§ 4

Olof Olofsson i Brattfors och Per Mikaelsson ibm klagade att de utlejt en fördubblingsbåtsman Anders Persson Brant år 1689 som då utgick och på tåget och död blevoch de måste svara sitt stånd.Icke dess mindre blev de krävda för en annan fördubblingsbåtsman Olof Persson Frisk som Erik Andersson i Torrböle ullejd,begärde att få njuta sin karl och befrias från Erik Anderssons krav. Erik Andersson sade sig utlejt Olof Persson Frisk,som sattes för den rotan som Olof och Per står uti och måste betala honom hele ståndet,fodrade alltså sina penningar igen af den rotan som karlen suttit.Erik Andersson står i 8:e rotan och Olof och Per i Brattfors i den 9:e rotan.Frågades vilken orsaken är till sådan oreda, att icke var Rota för sig dragit försorg för fördubblingskarlens efter upprättad Roteringsrulla av Herrar Commissiariers år 1687.Svarade att Tolvmännen det gjort som pålade fördubblingen efter gamla skatten som förr, så att 3 fördubblingskarlar tagits av en Rota, därhos gjorde de sig en ny roteringslängd samma år 1687 strax de hemkommit med Herrarnas Roteringslängd och den helt och hållit förändrade så att de icke allena förbytte personerna i Rotarna, sättandes den som stod i den 3:.e rotan i den första och den andra Rotan så bortåt, utan ock gjorde 6 i Rotan i stället för Herrarnas Rulla hade allenast 5 i Rotan, därhos söndrade de som var lagda varandra till hjälp, varigenom en stor oreda i Socknen är uppvuxen.Till bevis inlade den rulla som Tolvmän således upprättat som igenomsågs och befanns så i sanning vara skett, därför tilltalades Tolvmännen härom, som måste tillstå att de den rullan upprättade strax de hemkommit ifrån Roteringen, emedan de tyckte att de som satt på 7 seland kunde ha bättre förmögenhet att underhålla Båtsman än de som sitter på 13 eller 14 seland och togs Båtsmännen ut efter gamla skatten emedan eljest vore alltför stor ojämna i Socknen.Per Hansson i Bredvik och Per Aronsson i Öre som satt i Rätten sade sig själv utlejt en hel karl.Tolvmännen förhölls, att dem inte anstår förändra upprättade rullor och bryta Konungens förordning.Frågade vilket varit upphovet till sådant:då det svarades att Erik Eriksson i Lögdeå Nils Zakrisson i Hallen var största upphovet.Men de sade sig intet vara mera orsak därtill än de andra tolvmännen och var inte allena när det skedde, därför man frågade i synnerhet de som nu sitter i Rätten då följande sig ursäktade ingen orsak därtill varit.Nämligen Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade sig sagt nej och ville bliva vid förordningen. Jakob Isaksson i Mo , Olof Larsson i Aspeå, Erik Johansson i Baggård Per Johansson i Torrböle var på den tiden inga Tolvmän. De andra sade att gemene man ville bli vid den gamla förordningen, så att skulden står intet hos dem allena, då dem svarades attde bort rätta gemene man och inte styrka dem att överträda Överhetens förordning genom sådana längders upprättande och eget överträdande. Då man noga översåg Roteringslängden befanns att den 8 Rotan utgjort år 1689 , 3 stycken fördubblingsbåtsmän, därigenom en så stor confusion och oreda är yppad i Socknen att ingen  kan sig därifrån utreda. Icke heller Tolvmännen själv som oredan gjort och mången därigenom lider interlocuteria. Detta kan inte utredas innan en oväldig Nämnd ifrån annat Tingslag kommer att sitta sedan Saken är remonsterad Hr Guvernören, emedan allmogen skjuter skulden på Tolvmän och Tolvmännen på allmogen varit orsaken till denna oreda.

 

§5

Nils Zakrisson i Hallen tvistade med sin granne Per Eriksson om participation i en åker som Per Erssons föräldrar hade upptagit och sedan revningen i byn var hållen särdeles är skattad för ett halvt seland 48 år tillbaka,som sedan skall vara utvidgad och större än ett halvt seland jord i byn,varöver Rätten resolverade. Om tillfälle finns på byns oskifto mark att uppgöra lika däremot bör Nils Zakrisson det göra och åtaga sig i lika måtto skatta därefter, men om sådant tillgångsland på byamarken intet finns ,då kan Nils Zakrisson intet vägras njuta sin andel efter skatten uti benämnte åker av byallmänningen upptagen sedan han efter gode mäns prövande och värdering betalt Per Ersson för upphävdningen och sedan svara skatten där efter och sådant ifölje av det 4, 6, 32, och 41 Cap. Bygniga Balken.Skulle denna åker efter Lantmätarens revning provas kunna draga större skatt än ½ seland utan den övriga byskatten bör den till Cronans Räntors förbättring därefter upptagas

 

§6

Olof Ersson, Anders Persson och Erik Eriksson i Hummelholm klagade över Olof Larsson i Brattfors att han med Tolvmannen Nils Zakrisson i Hallen och Profossen tredje Stor Böndagen är kommen till deras by, släppt sina hästar i åkern, som gjort dem skada, utpantat smör och andra persedlar, som de skulle hava i Cronans utlagor uti betalning på ett fördubblings Båtsmansstånd, det de förmena efter handen kunna få betala och slippa pantmarken. Men som det befanns:

1.att sådant intet är skett på någon Stor Böndag.

2.skadan i åker intet bevislig.

3.länsman Bryngel Ersson intygar dem ofta varit anmodade om Liqvidation och betalning, det de slagit i vädret.

4.Olof Larsson och Nils Zakrisson haft excution för sig

5.panten är dels inlöst,dels än står dem till inlösen, ty skattades denna klagan av ingen grund.

 

§7

Jon Mårtensson i Armsjö som för sex år sedan sig nedsatt jämte sin svärfar Mats Hendriksson i Armsjö och där uppgjort någon åker samt uppbyggt hus för sig själv, kom för Rätten och begärde få upptaga 6 sel. skatt i benämnte Armsjö, jämte de förra 6 seland som svärfadern bebor, emedan tillfällerna skall sådant tåla och tillåta. Så alldenstund svärfadern Matts Hindriksson själv tillsädes var och här emot sig intet lade, att sig till hinder sker, ty kunde Rätten sådan begäran inte utslå, utan så vida Jon Mårtensson kan svara till Cronan full skatt efter 6 seland för sitt nybygge vid Armsjön utom de andra 6 seland som svärfadern Matts Hindriksson innehar,må han där bliva boende i förmågo av den 3 punkten i Konglig. Skogsordningen det Läns och Tolvman skall syna och pröva till dess fullkomlig revning kan ske genom Lantmätaren

 

§8

Contributionslängderna översågs för år 1692 och befanns inga mågar, söner eller sonhustrur av den beskaffenheten att de bör contribuera. Samma beskaffenhet var förledit år 1691 som även översågs. Boskapslängden för år 1692, då även fanns att längden för år 1691 var av lika beskaffenhet. Röklängderna för 1692 översågs

 

§9

Emellan Olof Larsson i Örsbäck och Fjärdingskarlen Olof Jakobsson i Brattfors samt Tolvmannen Nils Zakrisson som emmotagit hans durchmarschsgärd sista gången då Wästerbottens folket gick tillbaka slöts räkning och befanns att han har av dem till att fodra 1 daler 3½ öre kmt som de ock dömdes till honom att betala. På skjutsen kan en serdeles räkning göras då Befallningsman skjutsräkning uppvisar.

 

§10

Emellan Olof Eriksson och Olof Sjulsson i Hyngelsböle och Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Ava likviderades över durschmarsch gärden, då det befanns dem för sin gärd böre njuta - 19 daler 9½ öre och som de av honom inte uppburit i betalning ,utan vill sätta dem  i betalning   sin disputorliga fodran hos Johan Eriksson Blyg Sunnansjö, så blev av Rätten för skäligt provat att Per Samuelsson betalar Erik Olofsson och Olof Sjulsson benämnte 19 daler 9½ öre och söker sin skuld hos Johan Ersson det bästa han gitter.Över skjutsen skall en särdeles räkning göras.