Nm.  1693-12-01.    Befallningsman Olof Westman.

Anno 1693 den 1 December sattes Ting i Grundsunda Länsmansgård Önskan med Allmogen av Arnäs, Grundsunda och Nordmalings socknar, vidervarande Cronones Bef.man Välbetr. Olof Westman och vanlig Nämnd.

§   1.
Länsman ifrån Nordmaling framkallade en dräng vid namn Per Olofsson barnafödder i Hummelholm och Nordmalings socken. Sjutton år gammal som var beryktat ha begått tidelag, vilken häröver examinerades i faderns närvaro och på tillfrågan strax bekände att förleden höst år 1692 då han gick i vall med boskapen har han ut på marken haft lag med grannkvinnan Sissla Håkansdotters ko som är vit och svart fläckig och kallas vid namn Sahle. Därför han ytterligare frågades huru han fick kon att stå kvar för sig medan han sådant beställde och huru han hinte upp till sådan beställning ut på marken? Svarade att han stod på en liten knös eller backe och kon nedanför som stod stilla av sig själv, så länge han detta beställde. Frågade om han hinte upp och hade full beställning med denna ko? Svarade ja. Frågade om han gick i vall allena eller hade någon med sig? Svarade grannen Erik Perssons stinta Margareta gick med mig, men var gången på annat ställe, då jag mig detta företog, som likväl säger sig sett min beställning. Frågades om han flera resor haft sitt lag med denna ko, och om han icke med flera haft sådant lag? Svarade nej. Frågades varför han tog så grannens ko där till? Svarade, Gud nåde mig, det var inte bättre för mig, jag gjorde som en tok, annat svar fick man intet av honom. Härpå inkallades pigan Margareta Eriksdotter, sexton år gammal, som gått i vall tillhopa med Per Olofsson, och sedan hon på föregången underrättelse och förmaning avlagt sin ed att betyga sanningen om Per Olofssons förhållande berättade att denna höst ett år sedan när hon gått tillsammans med Per Olofsson blev hon varse att Per Olofsson låg bak på Sisslas ko som stod i en liten grubba och Per Olofsson på en knöss, höll bägge händerna om kons länder och gjorde som oxen. Kon är vit och svart fläckig, så länge han så gjorde såg kon på ömse sider på honom, när han går därifrån håller kon efter honom, då han tager upp en stake och kör henne ifrån sig, jag stod allena ett litet stucke där ifrån i skogen, men torde intet gå fram, ej eller talte honom till härom, utan sade det för mina föräldrar sedan jag hemkom, som det angivit för fadern och grannarna då sedan för Länsman. Margareta frågades om hon flera resor blivit varse med Per Olofsson att han haft sådan beställning? Svarade nej. Per Olofsson förmandes sanningen bekänna om han icke flera gånger med denna ko eller andra bedrivit sådan grovhet? Men han nekade ständigt. Varpå saken sattes under  Nämndens betänkande, som sade Per Olofsson nogsamt fällt var till tidelag icke allena genom sitt eget bekännande utan och vitnes åtygande som sett honom på färsk gärning. Fördenskull dömdes Per Olofsson för detta övertygande och bekända tidelag med Sissla Håkansdotters ko i Hummelholm till döden att halshuggas och brännas på bål samt kon dödas och nedgrävas och det i förmåga av det 14 Cap.HögM.Balken.LL:

§ 2.
Skademarks byamän ----skogseld

§ 3.
Kronobefallnigsman anklagar Bygdoms byamän.

§ 4.
Lars Larsson och Erik Kristoffersson i Bygdom

§ 5.
Lars Mikaelsson i Hornön

§ 6.
Nils Persson Spennare kärade till sin hustrus förmyndare Per Olofsson i Hornön

§ 7.
Kasa och Stybbersmarks byamän

§ 8.
Abraham Jonsson i Ovansjö

§ 9.
Höglands byamän kärande till Gimots

§ 10.
Per Persson i Gimot och Arnäs

§ 11.
Anders Ersson i Hjälta

§ 12.
Johan Andersson i Lundeön

§ 13.
Per Larsson i Lakamark

§.14.
Nils Eriksson ifrån Ledusjö lät 3:e gången uppbjuda Johan Erssons hemman i Flärke som han honom testamenterat emot föda och sytning till döddagar.

§ 15.
Lars Mikaelsson i Hornön, Erik Persson i Hallen

§ 16.
Olof Larsson i Örsbäck och grannen Lars Mikaelsson tvistade med varandra om bymålet i så måtto att Olof Larsson ville ha tegmål i åker och äng efter skatten och Lars Mikaelsson ville njuta sin åker och ängestycken efter samsättning, emedan han dem upphävdat och njuta fyllnad där han brister, vilket Rätten  överlade och kunde intet samtycka till något nytt byamål innan syn prövat huruvida det kan ske, att icke någondera tager skada på sitt nederlagda arbete. Fördenskull resolverades att sex gode män opartiskt skola syna beskaffenheten och pröva 1) Vilkendera av grannarna bristen lyder 2) Varav den är förorsakad  3) Huru den bäst rättas kan, det de också strax skall göra, så att de intet skiljas därifrån innan det är skett, det grannarna också bör ställa sig till rättelse, intill en sådan genom högre syn varder ändrat, så framt någondera inte finner sig nöjder med det som denna sexmanna syn gjort

§ 17.
Per Larsson i Idbyn såsom fullmäktig av borgaren i Enköping Jakob Persson krävde farbrodern Åsved Jakobsson i Lögdeå för arv i Lögdeå efter farfadern salig Jakob Åsvedsson som efter 1663 och 1664 års byteslängder sig bestiger till 28 marker jord a 3 daler kmt i marken gör 84 daler kmt. Hem efter farbrodern Lars Jakobsson 7 marker jord å 3 daler gör 21 daler kmt, begärandes att Åsved Jakobsson måtte påläggas betala denna innestående rest. Mårten Åsvedsson svarade att först bör avgå den del som Jakob Perssons fader tillkommer att svara uti farfaderns halvsyskonarv, som efter byte måste betalas och på honom belöper 7 daler 16 öre kmt. Sedan har Jakobs salig fader uppburit i gods 67 daler 16 öre kmt. Därpå han intet mera betalt än en tunna salt för 16 daler så att 51 daler 16 öre rester på godset och beräknas på hans arv så att intet mera återstår skull än 25 daler 3 öre kmt. Om Lars Jakobssons arv sade han sig ingen annan kunskap ha än att hans fader var tvenne resor till Uppsala att fodra på arvet efter honom men bekom där intet emedan han Testamenterat all sin egendom till sin hustru. Men Per Larsson skulle intet vederkänna något till avkortning på betalningen av det fasta arvet utan salig Per Jakobssons kvittobrev uppvist påstående om något år till salig Per Jakobsson levererat så är det genast med salt och annat betalt 2) Halvsyskonarvet förmente han vara avdragit när byte skedde efter farfadern  3) Om Åswed Jakobsson gjort några resor till Uppsala att där fodra arv efter salig Lars Jakobsson, så är det intet skett för Per Jakobsson, som där på orten själv stadder var, utan som hans fasta arv i Nordmaling kan kom syskonen till arvs så fodra Per Jakobssons barn sin faders.

Resolution:Som det finns av 1663 och 1664 års byteslängder att salig Per Jakobsson rest efter sin salige fader Jakob Åswedsson 28 marker jord i Lögdeå by å 3 daler kmtmarken som gör 84 daler kmt och Åswed Jakobsson som jorden besitter intet kan bevisa härpå något mera till sin broder salig Per Jakobsson betalt än det han år 1688 för honom efter dem utlagt till faderns halvsyskon 7 daler 13 öre kmt, alltså blir Åswed Jakobsson till sin broder salig Per Jakobssons barn skyldig på deras fasta arv i Lögdeå 76 daler 19 öre kmt som han dömes till att betala  2) så vida salig Lars Jakobssons arvejord i Lögdeå 28 marker hemfallit syskonen till arvs tillkommer salig Per Jakobssons barn därav 19 daler 4½ öre kmt, sedan då lottens proportioner i halvsyskons arven är avdragen som Åswed Jakobsson även till sin broders barn bör svara om han icke kan bevisa betalningen redan vara gjord på något sätt. 3)Vad eljest anbelangar deras handel med gods de växlat, så kunna parterna serdeles sluta däröver räkning med varandra.

§ 18.
Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Aspeå avlade sin ed med hand på bok att han betalt till gästgivaren salig Erik Andersson i Ava reda penningar för gästgivarens friheten 1 ½ mantal år 1691 och 1692 och intet avräknat den jord han själv åbodde i Ava, nämnligen 12 seland utan allena 9 daler boskapspenningar, rökpenningar 2½ daler samt 1½ seland i Aspeå, därföre han av salig Erik Andersson i lifstiden återbekommet 42 daler kmt. Uppå vilken gjorde ed Per Samuelsson dömdes befogad behålla och njuta icke allena de 42 daler salig Erik Andersson i livstiden återlevererat, utan och de 30 daler han efter salig Erik Andersson död handfått.

§ 19.
Per Olofsson i Hädanberget- Leutnanten Per Olofsson Helsing i Banafjäl

§ 20.
Följande avkortningar intygades av Tolvmän riktiga vara till Befallningsmans räknings verifikation

1) Förmedlingarana har allmogen njutit för år 1693, men om den gamla skatten skall kunna upptagas igen står till ny räkning.

2) Gamla ödes beskaffenhet sådan detta år som förledit så att den intet nyttjat  är undantagande Gimåt, som Höglandsman nyttjat under hopp om förmedling på jordrevning.

3) Nytt öde i Qwafwe 8 seland uppbjöds 3. gången ägaren och bördeman till inlösen, har legat alldeles öde år 1691, 1692 och 1693.

4) Och öde i Arnäs socken Gimåt 27 seland, Flerke 16 seland är långliga tider avfört för öde man nyligen är byarna revade och befunnits att denna skatt bör avföras under tiden av förmedling och har Befallningsman inga utlagor av denna jord kunnat få för år 1693.

Noch öde Hundsjö 15 seland, Eldsmark 22 seland, samma beskaffenhet som år 1692.

Grundsunda gammalt öde Klyftsnäs 4 seland lika som år 1692

I Nordmaling öde Långed 16 seland, Gräsmyr 14 3/4 seland, Toböle 4½ seland, Mullsjö 6 seland, Sunnansjö 7 seland legat alldeles öde 1693, så att inga utlagor därav kunnat uppbäras.Ödelades år 1692 av Olof  Mikaelsson som för sin sjukdom det övergav.

4) Inga fler sälfisken än förledne år 1692-18 lispund

5) Färskmatpersedlarna betalas intet in natura utan med penningar efter Cronevärdering, såsom de ej eller högre kunna här i orten gälla.

6) Inhyses boskapslängd i Nordmaling innehåller 20 kor 15 stycken får och 53 getter

7) Inga inhyses lättingar utom i Nordmaling 3 stycken fördelskarlar

§ 21.
Fjärdingskarlen Olof Olofsson i Brattfors lät hembjuda  Per Östensson i Ängersjö 4 stycken kor och en tunna korn som är pantade emot 42 daler kmt. Han restar på 1693 års utlagor.
Fjärdingskarlen Per Samuelsson lät även hembjuda följande panter. Nämligen 2 stycken nya skötar pantade av Jonas Ersson i Lögdeå, så ett nytt sköt pantat av Herman Hermansson i Lemusjö, ett sköt pantat av Håkan Persson i Aspeå, en ko och ett får pantat av Olof Hermansson i Rönnholm.

§ 22.
Erik Håkansson i Wike och Arnäs kärande till pigan Anna Olofsdotter i Anundsjö.

§ 23.
Anders Andersson i Söderälvsjö

§ 24.
Per Olofsson i Nyland

§ 25.
Johan Mårtensson i Armsjö har där suttit redan i sju års tid utan skatt. Nämligen ifrån 1686 så prövar Rätten honom intet kunna sitta flera frihetsår, utan bör på nestkommande år 1694 svara till Cronoskatt efter sitt torpställe för 6 seland eller 1/4 mantal i anledning av 16.. års Skogsordning, 3 punkt.

§ 26.
Emedan Jonas Mårtensson vid Armsjö hädanefter bör skatta till Cronan 6 seland. Ty bör han och njuta därefter lägenheter i skog, vatten och myrar emot svärfadern Matts Hendriksson , dock så att han intet tillägnar sig annans arbete. Flera må sig intet med Armsjö nedersätta utan tillhållas upptaga ödeshemman eller anses för lösdrivare.

§ 27.
Johan Esajasson i Stensäter

§ 28.
Per Larsson i Idbyn

§ 29.
Olof Jakobsson i Ytterlännäs

§ 30.
Olof Andersson i Högen och i Jakob Hansson Dombäck

§ 31.
Johan Olofsson i Bodum

§ 32.
Anders Björsson i Klingre