Thailandsvistelse December 2005-Januari 2006.
 

Innan vi reste ner till Thailand den 4 december hade vi i mitten av september en vecka i Bulgarien.

Vi bodde på hotellet Royal Park i Elenite. Ett utmärkt nytt hotell med ett bra pool område.
Anläggningen i Bulgarien var relativt ny och fin, men personalen hade fortfarande den kommunistiska Maria Maruska stilen eller varför inte den kanske jämförbara svenska systembolags eller apoteks stilen.
Personalen hade ännu inte uppfattat att de skulle serva kunderna med ett trevligt bemötande.
Uti stånden i det närbelägna lilla staden fanns det en helt annan och bättre stämning. Priserna var även för en svensk mycket attraktiva och vår medföljande dotterdotter fick sitt lystmäte i klädväg.
Vädret var inte på sitt bästa humör. Endast 1½ dags sol under hela veckan.
Det är frågan om inte vädret i Bulgarien med regn, blåst och kyla  var sämre än i norra Sverige de övriga dagarna under denna tid.
Men nog om detta och något mycket trevligare att berätta om.

Vi ankom Bangkok flygplats 06.00 den 5/12 efter en som vanligt angenäm flygning med Thai Air.
Vi flyger Thai Air, som vi tycker är det bästa på denna rutt. Visserligen något dyrare, men komforten är bättre än vad de övriga flygbolagen lyckas åstadkomma.

Dessutom 2,5 cm större utrymme mellan sätena än alla de andra aktörerna.
För mig är detta skillnaden mellan en angenäm och en plågsam resa.

När vi kom ut från flygplatsen regnade det. Vilket det för ovanlighetens skull även gjorde nästa dag.
Vädret hade denna höst enligt de lokalt boende varit ovanligt varmt och blött i motsats till normalt.

Men  helt plötsligt kommer i mitten av månaden ett väderomslag till betydligt kallare (ca 25 grader) och för årstiden normalare väder.

Vi hade hyrt en trevlig lägenhet ca 6 km från Hoa Hins centrum. Anläggningens namn var Palm Pavillion

Det var underbart att åter dagligen kunna varva med ett par timmars solande vid poolområdet, där vi är det enda "vita" inslaget.

Ännu tyckte thailänningarna tydligen inte att det var så varmt att de åkte ner till havet för att kyla av sig under helgerna. Därför var vi praktiskt taget helt allena i denna stora anläggning som tydligen är helt byggt för den inhemska medelklassen och där vi har haft tur att kunna hyra en underbar lägenhet under 2 månader på tredje våningen i ett av de två 12 vånings lägenhets jättarna på stranden.

Vid poolen har jag min nyligen inköpta Sony Walkman på 20 GB, där jag under den första tiden lyssnade på en CD varje dag av Jan Guillous utmärkta bok "Tjuvarnas Marknad". Denna bok är i många stycken är en satir över moralen och snikenheten hos ett folk som har styrts av en socialism och kapitalism i symbios under de senaste 80 åren. Där socialismens ledare i  dubbelmoralens tecken i likhet med den andras sidans företrädare försöker efter bästa förmåga att berika sig själva på enklaste och snabbaste sätt. Man kan vara en Rosengren, Sundström eller Vattenfals direktör, likväl som en Pettersson eller Barnevik.

Ingen tänker på mor Annas bekymmer med det högt taxerade gamla rucklet uti i skärgården, som gått i släkten i generationer och där fastighetsskatten håller på att knäcka hennes ålderdom.
Alla våra ledare är egoister som förklädda i Orwell lika ord som solidaritet och jämställdhet roffar åt sig efter bästa förmåga på sin egen nivå. Sedan slänger man ut lite köttben eller skriker högt om direktörernas olater under valåret för att dämpa det inneslutna missnöjet mot den egna rörelsen. Ett missnöje som på inget vis får bubbla  upp till ytan och rubba maktgalenskaperna.

Man måste trots allt beundra den socialistiska propaganda apparaten i Sverige som är "second to none".

Vietnam resa mellan Jul och Nyår

Vietnam är ett relativt stort land med 64 miljoner invånare varav ca 7 miljoner i Saigon

Vi gjorde denna resa till Vietnam och f.d. Saigon numera Ho Chi Min City i mellandagarna

I Saigon  bodde vi på det underbara 5 stjärniga hotellet  Sofitel Plaza Saigon, som ligger i närheten av franska och amerikanska ambassaden. Detta hotell är en av de bättre och dyraste jag bott på.

Ett otroligt vackert , men ack så dyrt hotell. En flaska vatten i rumskylskåpet kostade 80 svenska kronor. Jag vill inte nämna priserna på lite mera åtråvärda produkter

Vi gjorde en endagars utflykt till Cao Dai Great temple, som hade många drag av Walt Disney design, trots att det byggdes upp av lite halvgalen inhemsk enormt rik person under 1900-talet första hälft. Templet var tänkt som en samlingspunkt för alla religioner. Huvudtemat att fred skulle råda mellan alla religioner. Victor Hugo skulle vara Europas samordnare och frontal gestalt.
Iden var strålande, men tyvärr fick den inge genomslagskraft.

Det är svårt att beskriva detta tempel och anläggningarna runt omkring utan den måste ses.

Resten av dagen tillbringade vi med att Cu Cin tunnlarna och dess underjordiska anläggning i tre nivåer beläget ca 60 km från Saigon mot den Kambodjanska gränsen.

Här fanns ett nätverk av tunnlar och underjordiska anläggningar, som hade sina ventilations hål i termitstackar för att undvika upptäckt. Det fanns ingen möjlighet för en normal europe att ta sig ner i dessa tunnlar eftersom nedgångs hålen var alldeles för små.
Vi blev också förevisade alla de slags fällor som VietCong  hade gillrat för Amerikanerna och Sydvietnameserna.

Mycket otäcka saker med olika funktioner och av olika storlekar. Där den gemensamma nämnaren var man spetsades på vassa bambupinnar nedsmetade med djurskit och gift när man utlöste fällorna eller ramlade eller klev ner i groparna.
Jag fick en otäck smak i munnen när jag såg det hela. Guiderna var enormt stolta över denna anläggning, som dom ansåg vara en stor bidragande orsak till sin seger över jänkarna och sina grannar i söder.
 

De andra dagarna var vi runt i Saigon och shoppade.
Först besökte vi ett glaspalats med alla tänkbara utländska importerade saker. Priserna var enorma och vi handlade ingenting utöver en liten sak till vår dotterdotter.
Dessa glaspalats var för den inhemska överklassen som man sett så mycket av i den övriga kommunist världen. Propagandan och verkligheten ligger som vanligt 180 grader från varandra.

Sedan besökte vi inhemska marknader och där var priserna något helt annat. Jag fick 8 par skjortor av ett välkänt märke samt 2 par shorts och frugan fick också några saker. Allt detta för mindre än 800 svenska kronor.

Man kunde betala både i dollar eller den inhemska valutan Dong, där det gick 16.000 dong på en dollar.

Det var synd att man också måste tänka på övervikten på den kommande hemresan från Thailand till Sverige.
 

Vietnam är fortfarande ett fattigt land och Saigon har världens kanske sämsta luft trots att här endast finns ett fåtal bilar.
Men å andra sidan finns det överallt  ett lämmeltåg av små motorcyklar eller mopeder som förpestar och spyr ut avgaser.
I Bangkok är luften också dåligt på grund alla dess miljoner bilar, men jag tror att Saigons luft var sämre och i klass med den sämsta luften jag har upplevt under en av mina arbetsresor under tiden jag jobbade i Miami.
Nämligen i Guatemala city, som är Guatemalas huvudstad och ligger i en gammal vulkan krater. Hit importeras gamla uttjänta amerikanska lastbilar, som spyr ut en obeskrivligt rökgasmoln vid varje växelskifte. Något liknande fanns också med de bilar och bussar som rörde sig på gatorna i Saigon.
Men många små mopeder när de gasade på hade rökmoln liknande en gammal utbränd diesel Mercedes.
I Saigon fanns säkert mer än 20 motorcyklar på en synlig bil. Det var en fantastisk syn vid varje trafikljus med alla dessa tusentals motorcyklar/mopeder  när de satte sig i en massiv, icke kontroll bar och osymmetrisk rörelse. Det är mycket förvånansvärt att inte fler olyckor inträffade med alla motorcyklar som kom körande kors och tvärs.

Vi hade hyrt en egen taxi + egen guide. Tyvärr var deras engelska ej den bästa.
Chauffören körde som en galning och kryssade fram mellan alla tvåhjulingar och var flera gånger mycket nära en frontalkrocka med bilar och motorcyklar.

Frugan var helt vit i ansiktet av anspänning och rädsla att behöva läggas in på ett sjukhus i Vietnam.
Därför gav jag chauffören 10 US dollar om han skulle sakta ner. Men detta föll inte i god jord utan han kände sig förnärmad att vi inte på hans Silverstone kvaliteter.

Trots guidens dåliga engelska hade vi ett trevligt samtal och han berättade att följande löner var normala: (alla priser i Svenska kronor / månad)

Vanlig arbetare ca 700-1100 kronor

Taxiförare ca 800 kronor

Vår guide hade ca 800 kronor

En ris odlare hade ett bra leverne på ca 700 kronor enligt guiden.

Här var bara grundskolan i stort sett fri (ca 30-40.000 dong per termin) , men de statliga universiteten kostade ca 1 arbetares månadslön per termin.

De privata universiteten kostade ca 2,5 års vanlig arbetar lön för en termin.

I bägge fallen tillkom dessutom uniformskostnader och studiematerial som måste betalas privat.
De flesta betalde inga skatter och när jag berättade om de svenska skattesatserna trodde de att vi drev med dem.

Alla i Vietnam betalde sina egna sjukvårdskostnader. Allt detta enligt guiden.
För att kunna ha en rimlig standard i Saigon behövde man minst 2 jobb eller drygt 2.000 kronor per månad.

Det verkade finnas en enorm skillnad mellan de nyrika och den övriga befolkningen, betydligt större skillnader än i Sverige. Detta trots att Vietnam skall vara ett kommunistisk land åtminstone till namnet. Men numera kan man väl lägga in det mesta i ordet kommunist, se bara på det superkapitaliska Kina som fortfarande betecknas som kommunistiskt eller Lars Orlys definition av kommunism.
I det senare fallet tas det naiva positiva tillvara och allt skit som kommunismen ställt till med glöms bort.

Jag rekommenderar ej en resa till Vietnam annat än för ett par dagar.
Men det skulle inte förvåna mig om inte Vietnam inom ett par årtionden har en betydligt bättre sits än i nuläget om det internationella kapitalet ser ett kommande stabilt land. Folket i Vietnam verkar vara energiskt.

Priser i Thailand

Det börjar att bli dyrare också i Thailand och jag uppskattar att priserna har stigit för oss Svenskar med kanske 25% under det senaste året.

Av detta är den inhemska prisökningen i egen valuta uppskattningsvis ca 10% åtminstone i Huahin och de restauranger vi besökte.

Strax före min utresa i slutet av november hade den svenska kronan devalverats mot bathen med ungefär 15%

Av dessa 15 % är troligen drygt hälften beroende på den stärkta dollarn, eftersom den Thailändska valutan  bath i viss utsträckning styrs av dollarn.

Den återstående hälften får vi väl tacka den rödgröna röran som sade nej till Euron vid vår egen omröstning och därmed nu har förorsakat en indirekt devalvering av den svenska kronan. Jag hoppas att alla dessa nejsägare applåderar sin seger och gläder sig åt dess resultat vid en eventuell utlandsresa när de får betala mera än de i annat fall skulle ha gjort om de röstat ja till Euron.
Den enda valuta den svenska kronan har stärkts emot under 2005 verkar vara mot valutan i Mugabes Zimbabwe.
Mot alla övriga valutor har kronan försvagats och oerhört mycket mot valutor som den Brasilianska Cruzerosen.

Men den svenska kronans försvagning har ju skett kontinuerligt under de senaste 50 åren.

Efter kriget var den svenska kronan och den Schweiziska valutan i paritet.
Båda länderna hade sluppit kriget och båda hade en intakt industri och infrastruktur.
Troligen hade Sverige en par stora försprång i våra råvaror och en del grundläggande stora svenska uppfinningar i början av seklet.

Men trots detta är den svenska kronans köpkraft nu bara ungefär 15% av den hade mot Schweiziska francen om man enbart ser på valutakursen.

Jag jobbade i Holland och Tyskland som teknisk inspektör i början av 1970-talet då fick man betala 1.40 Skr mot en D-mark.

Alldeles innan Tyskland gick med i Euro samarbetet fick man betala ungefär 5 Skr för en D-mark, trots att Tyskland hade ett släpankare i den tidigare kommunistdiktaturen Öst-Tyskland, som då just hade blivit en del av Tyskland.
Utförslöpningen fortsätter i rask takt för Sverige där den "osynliga" devalveringen är ett sätt att hålla kvar industrin i Sverige, samtidigt som den svenska valutans köpkraft utanför Sveriges gränser allt mera urholkas.

Till och med vår lille granne i söder , Danmark har passerat oss, trots att Danmark har haft betydligt sämre utgångsläge.

Tala om ett politisk system som totalt misslyckats trots mycket goda grund förutsättningar som fanns för ett halvsekel sedan.

Allt detta syns mycket tydligt för oss som inte har gömt oss bakom björkarna ute på landsbygden utan varit en del av den övriga världen.

En "vacker" dag brister det och då får tyvärr våra barn och barnbarn bära börderna av vårt politiska systems misslyckande.
Men under mellantiden njuter vi av allt det gästvänliga Thailand kan ge oss.

Januari månad

Efter hemkomsten från Vietnam fick både jag och min hustru en mycket dåligt mage och vi var riktigt sjuka ett par dagar.

Senaste gången detta hände var på Kanarieöarna för ca 10 år sedan.

Sedan förflöt dagarna på ett snabbt sätt i det underbara vädret.

Vi gick ner till en av poolerna vid havet och låg där varje förmiddag i 2-3 timmar.

Sedan var det dags för lunch och en liten siesta och några timmar framför datorn med domstolsprotokollen.

Vid 5 tiden åkte vi in till Hua Hin för att äta middag och handla och träffa bekanta. Vi tillbringade några timmar där tills det åter igen var dags vid 21 tiden att ta en taxi till Palm Pavillion. Taxin kostade 25 kronor för en resa på ca 6-7 km.

Vi började i senare delen av januari att undersöka lägenhetstillgången för nästa säsong.
I Hua Hin området finns nu många lägenheter ute att hyra från den lilla studion till de stora exklusiva lägenheterna på 4-5 rum. Priserna varierar i regel från 20.000 bath (4.000 kronor) per månad och upp.

En bra studio eller 2 rums lägenhet på  Palm Pavillion kostar 6-7.000 kronor/månad.

Men det finns billigare  i Cha Am som ligger ca 20 km från Hua Hin, där priset är halverat.

Vi känner nu området och uthyrarna så pass bra att vi tror att vi kan leva lugnt till tidig höst innan vi bestämmer oss för vilken lägenhet vi kommer att hyra för 2-3 månader under den kommande säsongen.

Nu kommer jag under de närmaste månaderna att ägna mig helt åt släktforskning och då huvudsakligen Umeå lands.
Jag känner nu att vi börjar att få full kontroll över nedteckningen i databas form av Umeå lands kyrkböcker trots prästernas otroliga förmåga att skapa oordning i de mest elementära saker.
Det känns verkligen härligt att känna att vi har  lyckas även med detta projekt trots ett väl synligt massivt motstånd från den lokala organisationen och dess lakejer här i Umeå.
Vi får väl hoppas att den ljusning som syns vid horisonten ej blir en totala solförmörkelse.

Snart är våren här och de härliga dagarna i sommarstugan kommer allt närmare.

Finns det något härligare än en tidig april/maj morgon ute på en ö i Bottenhavet när naturen och djuren åter börjar vakna till liv.
Problemet är att sommaren kommer att försvinna alldeles för snabbt, men då har man ju Thailand att se fram emot om hälsan står en bi.
Vi har redan planerat för nästa resa på 2-3 månader till Thailand, men först skall vi göra en snabbvisit till Tunisien i Maj