Thailandsvistelse 2006-07 med Gyllne Triangeln och inklusive Burma och Rangoon.

Innan denna års Thailands hade vi tillbringat en vecka i Tunisien under första delen av maj.
Vädret var mycket bra men priserna var höga och servicen ej den bästa

I juli gjorde vi en resa till Tallinn med övernattning och besökte då stadens månghundraåriga restaurang Köpmannens Hem där ljus var det enda lyset.
Vi valde Rådmännens Jaktfest som var en kavalkad av olika anrättningar som tog flera timmar att göra rättvis.
Maten tillsammans med ett gott vin och atmosfären  är något som ej kan beskrivas utan måste upplevas.

Vi landade i Thailand kl. 06.00 på morgonen den 1/12 efter en direktflygning från Stockholm på ca 9 ½ timma..
Vi gick igenom den nya vackra flygplatsen som jag tyckte var väldigt väl planerat och där skyltningen var en av de bästa jag upplevt på de otaliga flygplatser jag besökt.
Vad som fascinerade mig mest var den enormt snabba hanteringen av våra väskor som anlände omedelbart efter att vi var klara med passkontrollen, som även den gick mycket snabbt. Kanske beroende på den tidiga morgonen.
När vi sedan flög upp till Chiang Mai och gick igenom flygplatsen för nationell avresa blev jag faktisk mycket missbelåten med den nya flygplatsen. Sedan vi väl gått igenom incheckning/passkontroll fanns det överhuvud taget ingenstans att sitta förrän man kom in i avgångshallen.
Det fanns överhuvudtaget ingen möjlighet att köpa varken drickbart eller annat. Ventilationen var ställd på så låg temperatur att jag började att rejält frysa varför jag måste börja gå fram och tillbaka för att få upp värmen. De flesta thailändare visste tydligen om denna låga inomhustemperatur och var riktigt påpälsade trots en ute temperatur på över 30 grader.
Vid återkomsten från Chiang Mai var väskservicen lång ifrån den vi hade vid den tidiga timmen efter ankomst Stockholm två månader tidigare.
Jag är mycket kluven beträffande Bangkoks nya flygplats förträfflighet.

När vi kom ut ur flygplatsen skulle vi vänta på goda vänner som kom med flyget från Köpenhamn en timme senare för en gemensam taxi till först Cha Am där våra vänner från Skåne steg av.
Denna resa är på drygt 20 mil och kostar 2.500 bath eller 500 kronor för 4 personer.
Vi själva fortsatte vidare till condot Palm Pavillion 6 km före Hua Hin centrum , där vi hyrt en tre rums lägenhet, som visade sig var helt perfekt med sattelit TV och CBS med dess 50-tal kanaler med CNN, CNBC, BBC, BLOMBERG, HISTORY, DISKOVERY, MOVE Channel och många andra engelskt språkiga kanaler.
De första veckorna var ovanlig varma för säsongen som kallast 28 grader under natten och upp till 34 på dagen.
Längre fram i december sjönk temperaturen till som lägst 23 grader under natten och max 29 under dagen de närmaste veckorna över jul och nyår för att sedan runt den 10 januari åter börja stiga för att åter sjunka efter någon vecka.
Vi försöker i görligaste mån att undvika att köra luftkonditioneringen och ifall vi kör - som vi gjorde de första dagarna - är temperaturen inställd på 26 grader.
Efter någon vecka har kroppen anpassat sig och man tycker att det är kyligt på kvällarna när temperaturen sjunker ner mot 26 grader.
Lägenheten vi hyr ägs av en tysk - Claes född i Hannover men numera boende och arbetande i Bangkok. Claes har också ett flertal andra nya lägenheter i Hua Hin .Vi hoppas han låter oss hyra en av sina nya lägenheter i det nya kondot mitt emot den nya stora köpcentrat MARKET VILLAGE, som ligger på ca 5-10 minuters gångavstånd från Hilton hotell som kanske kan anses ligga i hjärtat av Hua Hin.
Denna lägenhet ligger i markplanet och och från altanen till poolen - som går hela vägen ner till stranden - är det max en meter.

Affärer och priser
Det nya Market Village - 10 minuters promenad från Hua Hin centrum - har troligen ingen motsvarighet norr om Stockholm - men Market Villiage är trots allt en dvärg i jämförelse med de enorma shopping centrarna i Bangkok
I MARKET VILLAGE finner man allt från ypperliga restauranger, en förnämlig ICA/Domus liknande affär. Men även alla typer av märkes affärer som på intet vis är sämre än i Umeå eller någon annan stad norr om Stockholm.
Här kan man tex köpa - den i Sverige ej så kända - men i mitt tycke kanske bästa och hållbaraste under kläderna  av märket Jockey.
När vi bodde i Kanada på 70-talet började jag använda dessa både kalsonger och undertröja. De har en otroligt livslängd och jag har ännu fortfarande kvar många  av dessa underkläder,som jag köpte för ca 30 år.
Trots 100 tals tvättningar håller de fortfarande form och elasticitet.
Jag gömmer inte - jag tror det var 1978 - när jag frågade en affärsidkare  i Umeå efter priset på dessa Jockey kalsonger  och fick till svar att affärens pris var runt 30 kronor.
Jag berättade då för honom att jag kunde köpa exakt samma kalsingar i Kanada för strax under 4 kronor. Han trodde att jag drev med honom, samtidigt som han påpekade att det var långt under hans inköpspris.
Många börjar nu kanske- efter EU inträdet - att förstå att vårt svenska inköpssystem inte är värdens bästa.. Det lustiga i detta fall är att de som är mest mot EU troligen är de som tjänar mest på EU inträdet genom lägre priser och att utländska kedjor etablerar sig i Sverige. Detta trots den förhållandevis lilla marknaden Sverige är för de tyska bjässarna.
På Market Village kostar dessa Jockey kalsonger 30 kronor mot 120- 150 kronor i Sverige. De är exakt likadana.
I detta köpcentra finns elektronik affärer/stånd som vardera säljer 100-tals olika typer av mobiltelefoner till priser som en svensk har svårt att fatta.
Inne i Hoa Hin  säljs original "Foppa" skor för 300 kronor paret och piratkopior för 40 kronor. I Sverige är priset 700 kronor.
Jag har roat mig med att anteckna en del priser från Market Villages dagligvaru affär som inte ligger våra affärer efter om än med ett visst annat sortiment.
- Färsk fläskfile 24 kr/kilot, minst lika bra som den svenska.
- Benfri fläskkotlett 22 kr/kilo, minst lika bra som de svenska
- Färska kyckling klubbor 8 kronor/kilo, minst lika bra som de svenska
- Olika typer av ris från 2.40 till 5.10 per kilo. Betydlig billigare ris finns ute på stan i mindre butiker och vår guide i Bangkok berättade att om man köper ris direkt från bonden kostar det obehandlat 2 B/kilot (40 öre)
- Färdig grillad mycket stor kyckling 15 kronor/styck
- Färsk mycket mör och bra oxfile 90 kr/kilot.
- Potatis är förhållandevis dyr i denna affär 6 kr/kilot, men av bra kvalitet.
- Olika typer av Entrecout , T-bone eller Sirlion (T-bone med file) rekommenderar jag ej. Dessa har bra tuggmotstånd, åtminstone de vi köpte. Priserna är  låga enligt våra förhållanden.
- Här finns också barn kläder för bråkdelar av priset i Sverige, tröjor och byxor för 10 kronor.
- När det gäller datorer tror jag att vi i Sverige ligger något före och för övrig elektronisk utrustning är vår prisnivån något högre. Men här kommer problemet vid eventuell garanti eftersom svenska agenter i regel vägrar befatta sig med varor köpta i andra länder. Har egen erfarenhet.

I denna Market Village finns många bra restauranger och vi har bl.a.
-Kentucky Fried chicken eller KFC som troligen är världens största kedja för grillad kyckling.
Dottern Åsa pratar ofta om KFC underbara kyckling efter sin tid med oss i Kanada.
Ett stor fullvärdigt middag kyckling för 2 personer kostar 70 kronor med chips och en del annat.
Här finns MK där du kan få en verkligen god ankmiddag för två för endast totalt 65 kronor.
Den kanske bästa restaurangen är Sizzler med en god salladsbar där du kan plocka fritt innan din beställda måltid är serverad.
Här finns Fuji med japansk mat eller vaför inte Mr Meng eller  Yayoi
Tycker du om glass finns Haägen Dass eller Svensens som egna kafeer.

Inte långt ifrån Hotell Hilton byggdes förra året ett nytt litet shopping centra och här har Great American Rib Company slagit ner sina pålar. Här kan man till det facila priset av  200 kronor köpa en grill platta med tillsatser och hickory rökt  kött på amerikanskt vis för 4-5 peroner. eller 40 kr/person.
Köttet på dessa revben är så mört att det nästan faller av utan att man vidrör. För att inte tala om kycklingen och fläsk filen på samma bricka.
4 personer kan omöjligen äta upp allt. Men varför inte ta hem resterna i en "doggybag"
Deras hamburgare eller biffar är ej hellre att förringa likväl såväl som deras andra kötträtter.

Det finns ett oändligt antal restauranger från Burger King med en utmärkt hamburgare till Pasta Market med Italiensk kvalitets pasta i trädgårdsliknande inomhusmiljö.
Från Buffalo Bill med sina amerikanska biffar och revben till den indiska restaurangen Marhadaja , som är en av de få restauranger i Hua Hin som har en viss stil i sin servering.
Den tyska restaurangen Papa John har kanske stans godaste drink Papa Johns Special, som man suger i sig från en Ananas skal där innanmätet är borttaget. Men med Tomas Erikssons B52 är det ett ganska jämt lopp.

Nere på fiske pirarna kan man få en utsökt Hummer termidor hos den gamla krokryggiga damen på Ketsarin.
Hon har också allehanda  utsökta fiskrätter likväl som en billig thailändsk rätt med ris och kyckling i alla möjliga former.
En annan något dyrare pier restaurang är Brasserie de Paris.
På denna senare firade vi nyårskvällen med en utsökt Tornedeu Rossini som huvudrätt.

Det finns också enligt uppgift 11 svenskt ägda restauranger i Hua Hin varav jag föredrar Tomas Erikssons  Värdshus - där drinken B52 eller den starkare versionen B53 rekommenderas för oss vikingar. Barn kan ta B49 utan sprit.
Tomas B52:or skall ej  förväxlas med de ynkliga B52:orna som serveras i ett litet snapsglas på andra ställen i Hua Hin.
För många B53:or kan innebära en lätt buklandning trots att man tror sig sväva på moln.
Tomas thailändska fru har av sin svärmor lärt sig att även laga svensk mat som är second to none. Tomas mat är prisvärd.
De som flugit 10 timmar från Sverige för att kunna äta svensk husmanskost i Thailand finner sig här också väl till rätta bland köttbullarna med makaroner , pytt i pannan eller en rökt lax tallrik såväl som olika thailändska anrättningar.
Tomas arrangerar också dansaftnar och bridgekvällar som är välbesökta. Restaurangen är en samlingsplats för många svenskar och Tomas hjälper gärna till när någon har problem.
Tomas ställe ligger strax - kanske 200 m -bakom det gamla köpcentrat i centrala Hua Hin och i riktning mot järnvägsstationen men till höger.

I ChaAm eller Bang Kwai - ca 20 km söder om Hua Hin - finns skåningen Peter Svensson och hans lilla restaurang Bacchus & Lacullus där du kan få en fin köttbit eller till Jul tallrik med skinka, köttbullar, lax och med en nubbe Linjeaqvavit, Aalborgs eller Skåne.
Även Peter är väldigt hjälpsam om någon behöver hjälp.
Peter har dessutom studerat thailändska språket i flera år både i Lund och Bangkok och hans thailändska är bra säger de som förstår.

Sedan finns det naturligtvis i Hua Hin ett otal restauranger en del dyrare som tex Hilton, Sofitel eller Marriott.
Hiltons Peking anka rekommenderar jag tillsammans med ett gott rött vin. Det speciella med Peking anka är att ankans krispiga skinn rullas in i tunna pannkakor som sedan påstrykes med en speciell sås. När skinnet och pannkakorna är slut äter man upp ankans kött tillsammans med olika grönsaker och såser. En delikatess.
Sofietel och dess varje dag varierande buffet för 200-250 kronor är hellre inget dåligt val.
Eller varför inte besöka Marriott och dess Ciao Resturant, Sala Thai, Chicago Grill eller Nikki Beach Party.
Här kan du få Italiensk, Thai cuisine , Seafood BBQ eller Steaks beroende på vem Marriotts restauranger du väljer.

Men det finns också oräkneliga billiga restauranger där du kan få en rimlig middag för 20 kronor per person.
Snett över gatan därifrån vi bor på condot Palm Pavillion har vi restaurangen Butcher där man får en god middag med grillade kyckling filer med chips/ris för 45 bath eller 9 kronor, sedan finns hela skalan uppåt även på denna restaurang till kanske 50 kronor för en biff middag, vilket jag inte rekommenderar.
Här kostar en stor skål ris 10 bath eller 2 kronor och en fullvärdig middag fried rice ett par kronor ytterligare
Men det finns även billigare med klart ärbar mat.
Efter katastrofen i Pucket har antalet svenskar i Hua Hin ökat dramatiskt
Restaurang mässigt tror jag inte att nuvarande Hua Hin ligger efter tex Gran Canaria, trots detta finns det genuina fortfarande kvar i Hua Hin - men för hur länge. Utvecklingen i Hua Hin har varit enorm de senaste åren och jag kan se en kraftig utveckling mot det mera turistiskt kommersialiserade under de 4 år vi varit i Hua Hin. Det är kanske snart dags att dra till någon annan plats och land, men vart.
Burma eller Vietnam är inga alternativ.
Efter att bl.a. bott 5 vintrar på Gran Canaria och några av de andra öarna har jag vissa kunskaper i ämnet restauranger på Kanarieöarna.
En tre veckors semester bör totalt bli billigare i Hua Hin än runt Medelhavet och på Kanarieöarna, trots att flygresan till Thailand är dyrare.
Detta kompenseras lätt av de billigare priserna i Thailand och som grädden på vofflorna är servicen och bemötandet oändligt bättre i Thailand.
Jag flyger själv Thai Air från Stockholm beroende på mina långa ben, eftersom Thaiair har större (5 cm ) avstånd mellan sätena. Det är ett par tusenlappar billigare att flyga Finnair från Helsingfors eller SAS från Köpenhamn, som också har en direkt linje till Bangkok.
Sedan finns direkt flyg från flera flygplatser nere på kontinenten där priserna är ännu lägre.

Hälsa och sjukvård
I april 2006 fick jag mycket besvär med min vänstra axel och kom efter en del besvär i kontakt med min vårdcentral i Umeå. Under sommaren blev axeln sämre och sämre och jag stötte på vårdcentralen om detta.
En röntgen gjordes, likväl som ett EKG arbetsprov och en lungkontroll.
Efter ankomst till Hua Hin blev axeln än sämre och jag gick upp på San Paulo hospital - ett privat lasarett - och fick direkt efter ca 1 timmes väntan träffa en läkare som gav mig remiss till en kollega nästa dag. Under denna timme hade jag också blivit  registrerats med ID-kort och inskriven i deras dator program. Detta kostade inget.
Nästa dags läkare undersökte min besvärliga axel under ca 5 minuter då han slet, tryckte och klämde och satte sig sedan ner tänkte och skrev.
Hans engelska var urusel men vi lyckade förstå varandra så pass bra att jag förstod att jag skulle besöka en sjukgymnast för behandling samtidigt som jag skulle börja käka 2 olika typer av smärt och inflammationshämmande medicin.
Van som jag är med de svenska förhållandena dristade jag mig att fråga hur många veckor det skulle dröja innan jag kom till denna sjukgymnast. Läkaren skrattade och sa att den bisittande sjuksköterskan omgående skulle ta mig till sjukgymnastik avdelningen. Där sattes behandlingen omedelbart in med värmedynor och ultraljuds behandling.
Samma behandling utfördes de nästa 3 dagarna och sedan försökte chefssjukgymnasten att börja röra min arm i olika vinklar som gjorde enorm ont. Jag hade tydligen en besvärlig inflammation efter Västerbotten landstings "behandling"
Efter första veckan var jag sannolikt 60% OK.
Under 2:a veckan sattes kortvågsbehandling in istället för ultraljud och jag gjorde i slutet av varje dagliga timme olika gymnastiska övningar.
Efter 2 veckors behandling - i slutet av vecka nr 2 endast varannan dag - var jag 80 % OK
Den 3:e veckan var behandlingen 3 gånger tillsammans med självövningar resterande tid.
Efter 3 veckor var jag kanske 90 % OK
Efter detta har jag försökt själv och jag har väl kanske blivit något bättre nu sedan jag kunnat börja simma.
När jag kom ner här - efter 6 månaders "behandling" av Västerbottens landsting - gjorde det för ont för att jag skulle våga hoppa i poolen och simma. Nu kan jag simma obehindrat och axel är kanske 90-95 % bra.
Den totala kostnaden för 1 timmes behandling enligt ovan är 500 bath eller 100 kronor. Samma pris debiterar också läkaren de 4 gånger jag besökt honom.
Här kan nämnas att Chefs terapeuten har 10.000 bath/månad eller 2.000 svenska kronor för 6 x 8 timmar = 48 timmar/vecka.
I detta sammanhang kan också nämnas att minimilönen i Thailand enligt uppgift är 4.500 bath/månad (900 kronor) för 6 x 10 timmar = 60 timmar/vecka
Vår guid i Bangkok hade 6-8.000 B/månad(1.200-1.600 SEK). En av guiderna var gift och hyrde en lägenhet på ca 25 m2 för 2.500 B/månad (500 SEK)
Guiden berättade att en lantarbetare runt Chiang Mai hade 2.000 B/månad (400 SEK) plus fritt ris och grönsaker och kanske någon kyckling ibland.
Också enligt uppgift från olika svenska företagare här nere jobbar många för 3.000 bath/månad (600 kronor) för en 60 timmars vecka. Detta innebär mindre än  2.50 kronor/timme.
Den utbildade optiker som brukar hjälpa mig tillrätta berättade att hon jobbar 5 x 10 timmar + 1 dag med 12 timmar varje vecka. Jag har ännu inte vågat fråga henne om lönen.
När borgarna hemma i Sverige börjar tala om subventionerade hushållstjänster samlas media och rörelsen och skriker ut sitt druidiska mantra att de besuttna vill exploatera kvinnorna som "pigor" trots att  "pigornas" löner då skulle bli minst 50 gånger så höga som i Thailand även efter den subventionering de borgliga föreslår hemma i Svedala.
Denna lobby från media och rörelsen deltar sedan här nere med liv och lust för att skaffa sig själva alla möjliga personliga fördelar från thailändska tjänster, som har  kreerats av de låga lönerna. De till och med försöker att överträffa varandra i att pressa de redan låga priserna i de olika basarerna eller att få ner priset på moderiktiga glasögonbågar i en av de otaliga optiker butiker som har växt upp som svampar ur jorden. Eller varför inte ännu lägre pris för fotmassage.
Nu är det helt plötsligt inte fråga om en exploatering när det inte ger poäng hos valboskapen hemmavid genom att orera i media.
Tala om moral, intellektuell kapacitet eller trovärdighet.

Glasögon är en annan bra gren i Thailand.
Och man får här troligen lika bra tekniska undersökningar och service  som hemmavid i Sverige.
När mera invecklade undersökningar skall göras bör nog dessa planeras i Sverige eftersom optikernas engelska kunskaper här i Hua Hin är mycket dåliga och missförstånd kan lätt uppstå.
Vi alla normala glsögon byten kan man med fördel göra dessa i Hua Hin.
Ett par nya glasögon med bågar inklusive undersökning kostar 1.000- 1.500 kronor mot minst det dubbla i Sverige.
Lite högre priser för damer med exklusiva bågar, men i gengäld är då priset i Sverige 3 gånger så högt.
Jag byter glasögon här nere
Min fru byter också glasögon och får sina modebågar och glas. Hon har dessutom fått berömmande ord av sina väninnor om sina modebågar som inte finnas att köpa i Sverige.

Tandläkare har jag själv inte besökt, men vitsorden är goda.
Tandläkare finns också bl.a. på lasarettet San Paulo, som är 5 minuters gångavstånd söderut efter huvudvägen från Hua Hins centrum.
Det är bara att stövla in och berätta om sina problem.

Jag tror inte att man behöver ha någon oro för smärre sjukdomar/skador som på ett utmärkt sätt sköts av det lokala privata lasarettet San Paolo.
Det finns dessutom ytterligare ett lasarett Hua Hin Hospital som drivs i det allmännas regi. Det är enligt uppgift billigare , men man avråds att besöka detta eftersom vården sägs vara sämre såväl som tillgängligheten har sina brister.
Jag vill inte uttala mig om operationer på det lokala planet eftersom jag inte har kunskaper i ämnet.
Men enlig Laila Freivall uttalanden i samband med tsunami katastrofen är den Thailändska sjukvården minst lika bra som den svenska. Detta kom troligen från hennes hjärta efter samtal med ambassaden i Thailand och man kan väl anta att hon försade sig eftersom den socialdemokratiska mantran generellt säger något helt annat om den privat sjukvård i Sverige.
Våra förra socialministrar har ju  försökt att stoppa den privat sjukvården i Sverige. Den socialistiska politiken verkar vara att alla skall plågas lika förutom politrukerna med sin speciella sjukvårds avtal.
Jag skulle gissa att i Bangkok får man minst lika bra vård för större saker som i Sverige - om och när man nu kommer till i Sverige.
Jag tror att vi måste tänka mindre politiskt/taktiskt i Sverige för att kunna se verkligheten runt omkring oss innan vi blir helt förbisprungna av andra som vi idag anser som u-länder. Man får inte glömma att den asiatiska tigerekonomierna  inte bara består av Japan, Kina, Syd-Korea och Singapore utan att flera andra länder står i startgroparna eller är redan i full fart att försöka hinna ifatt länder i Europa inklusive Sverige som fått muskelkramp på upploppet.
Syd och Nord Korea var för 50 år sedan på samma låga nivå efter krigen sinsemellan i början av 50-talet.
Idag är verkligenheten något helt annat beroende på de olika samhällssystemen i de båda länderna.
Öst och Väst Tyskland var ett annat närmare liknande exempel som båda var fullständigt sönderslagna av kriget, men där samhälls systemen sedan blev helt olika. Detta slutade med att Väst Tyskland fick förbarma sig över sin kommunistiskt nedkörda granne.
I Kina lyckades Mao med sin kommunism ta kål på kanske 20 miljoner människor i bl.a. i det stora språnget framåt
Än värre var Pol Pot i Kambodja som utplånade 25 % av landets befolkning på sin ca 4 år vid makten innan Vietnam invaderade.
I början av denna Pol Pots slakt av människor tyckte den blivande svenska talmannen i Sveriges riksdag att vad som hände i Kambodja var överdrivet, detta då i kontrast till sina uttalanden om Pinochets Chile som bara lyckades uppnå några procent av Pol Pots "framgångar". 
En viss Myrdal har försvarat slakten i Kambodja och kanske ser han positivt på denna ännu idag.
Trots det faktum att kommunismen efter religionen sannolikt har förorsakat mest lidande i värden sedan digerdöden på 1300-talet tror fortfarande närmare 10 % av Sveriges befolkning - än mera i norra Sverige - att paradisen finns i det kommunistiska systemets ouppnåeliga hägring i fjärran: Trots många försök att nå fram till oasen bakom horisonten har ingen arbetare ännu lyckats eller ens varit i närheten av att svalka sig under palmerna vid denna källa.
Oasen har endast varit till för politrukerna och deras familjer.

Böcker
Under tiden jag har den dagliga soldyrkan ligger jag och lyssnar på talböckerna som strömmar ut ur min MP3 spelare.
Jag har flera hundra talböcker  som jag överför till min MP3 spelare, från min medföljande bärbara dator.

Några av de böcker jag lyssnat på och rekommenderar tar jag upp nedan.

Jag tycker att Jan Guillou är en stor författare i och vissa stycken ett geni med stort civilkurage
Jag har lyssnat på hans böcker
-Förra året Tjuvarnas Marknad där det finns många samband med verkligheten.
och i år har jag lyssnat på
-Häxprocessen, som jag tycker är ett förnämligt verk och vars sanningar i vissa stycken ännu lever i det svenska samhället om än i andra skepnader.
För oss släktforskare är Häxorna dessutom mycket intressant och lärorik där JG på inget sätt är imponerad av vissa prästers eller nämndemäns intellektuella kapacitet på 1600-talet såväl som nu.
Boken är mycket läsvärd även för andra än oss släktforskare och parallellerna med nutid tål att tänka på eftersom flera nutida fall finns rakt framför oss utan att alla kanske lägger märke till detta eller förstår sammanhanget.

Början till den svenska häxprocessen i Norrland var 11 åriga Gertrud Svensdotter från Lillhärdal, men inneboende i Dalarna enär fader var på väg att gifta om sig med den 19 åriga pigan Marit Jonsdotter.
Gertrud skulle 1667 enligt 9 åriga Mats Nilsson hade gått på vattnet över Dalälven när hon hämtade hem en del får som de vaktade tillsammans.
Kyrkoherde Lars Elvius fick sedan tag i detta och och eftersom enligt hans uppfattning endast Jesus kunde utföra en sådan bedrift som att gå på vatten, hade antagligen lilla Gertrud en pakt med djävulen på Blåkulla.
Efter många förhör och en omfattande rättegång med en mängd barnvittnen blev Marit Jonsdotter och Gertrud Svensdotter1668 tillsammans med 16 andra dömda till döden för att brännas på bål för färder upp till Blåkulla:
De färdades i regel till Blåkulla på en upp och nedvänd ko som de red bakvägen. Vid framkomsten hade de sedan haft orgier och gruppsex med djävulen i Blåkulla.
För att få kon att flyga smordes den in med djävulssalva som de endera själva tillredde eller fick av djävulen.
I Mora lyckades prällen Moreius få 15 kvinnor halshuggna och brända på bål för Blåkulla färder och beblandelse med djävulen.
I Thorsåker i Västernorrland lyckades kyrkoherde Wattrangius och hans eldsjäl till kommunister Horneus få 71 kvinnor dömda till döden för att brännas på Bålberget.
Totalt blev drygt 300 kvinnor avrättade och brända på bål för färder till Blåkulla åren1668-76 innan de av kungen tillsatta kommissionen fick slut på denna vidskepelse fars när den nådde Stockholm.
Under samma tid blev drygt det dubbla dömda till döden och brända på bål för tidelag (samlag med djur ). Enbart några kvinnor ingick i denna grupp- troligen beroende på vissa fysiska skillnader i förhållande till de dömda männen - varför möjliga djur var begränsade även om djuren deltog aktivt i handlingen.
Jan Guillio göra flera jämförelser med nutida "häxprocesser" och i synnerhet Tomas Kvicks erkännanden som kreerat många högavlönade jobb de sista decennierna och kanske kommer att skaka det svenska rättsystemet i grunden om JG och Pelle Svensson beslutar sig för att på allvar ta strid mot Riksåklagarämbetet.
Ett annat fall är "Styckmordet" där Sveriges yngsta vittne genom tiderna ett bara 17 månader gammalt barn har en avgörande roll.
Fallet med "djävulssekten" i Södertälje eller daghemmet i Bjung utanför Trondheim  visar att ännu idag kan inte myndigheter frigöra sig från vidskepelse och tro på det omöjliga och som man trodde höra hemma  i en av den protestantiska kyrkan styrd doktrinär värld i det förgångna.
Jag hoppas att jag rätt har kommit ihåg alla namn och platser inklusive antalet dömda.
Denna bok är fortfarande mycket aktuell och jag rekommenderar läsning eller lyssning på MP3.

-Tempelriddarna, som ger en livfull bild av vad kristendomen ställde till med i dåtidens Israel under 1000- och 1100-talet.
Ideologisk retorik från dessa tider finns fortfarande kvar i det religiösa livet i våra dagar och boken är klart läsvärd.
Tempelriddarna ger dessutom en viss bakgrund till dagens problem i denna del av världen.
Det skall bli verkligen intressant att läsa Arnt Magnussons vidare öden i nästa JG bok när han återvänder till hemlandet i norr.

En annan av mina favoriter är Tom Clancy
-Täcknamn Rainbow är en ypperlig bok som har många möjliga verklighetsanknytningar som skrämmer mig.
TC bygger upp ett scenario med terrorism och virusangrepp, som i vissa delar redan är verklighet.
Boken är spännande i hela sin längd och jag hade svårt att hålla mig tills nästkommande dags fortsättning nere vid poolen.
Det överraskande slutet gör boken än mera läsvärd.
Miljörörelsen i dess mest extrema former kan tyvärr ställa till med mycket oreda om det inte finns vissa spärrar.
Då tänker jag inte i första hand på trädkramare, pälsförstörare eller minkutsläppare som är miljörörelsen sandlåda.
Minkutsläppen har trots allt ställt till mycket skada.
På vissa delar av Norrlands kustens har fågelliv i stort sett utraderats genom att minken har dödat alla häckande fågelungar i synnerhet på Järnäs halvön.

Frans Kafkas Processen är en bok jag hoppade fram i för en del år sedan, men har nu lyssnade på i hela dess längd.
Man förstår lätt varför den var förbjuden i kommunistländerna.
Boken är lysande i vissa stycken och fortfarande giltig, men långrandig i andra delar och upplösningen hoppar helt plötsligt fram och sedan är det hela över efter mycket ibland långrandigt tuggande.

Resan till Chaing Mai och den Gyllne Triangeln

Den 14 februari tog vi taxi till Bangkok och tog in på Twin Towers hotell - ett 4-stjärningt hotell - där vi hade reserverat ett superior rum för två dagar. Ett mycket bra hotell men utmärkt service. Taxin till Siam Square eller någon av de stora  köpcentrana kostade 35 Bath ( 7 kronor).
På eftermiddagen samma dag som vi anlände besökte vi det enorma köpcentrat MBK
Detta köpcentra är enormt med tusentals små och stora affärer. Här finns allt från möbler till mobiltelefoner för att inte tala om kläder och restauranger.
Här finns en våning med hundratals affärer där man enbart säljer alla möjliga mobiltelefoner och tillbehör inklusive begagnade för ett par hundralappar SEK. Här finns säker miljontals mobiltelefoner och priserna är låga
Att gå igenom MBK:s alla våningar tar säkrt ett par dagar
Vi köpte en del saker huvudsakligen till vår 7 åriga dotterdotter Jessicka.

Den 15 februari gjorde enbart jag och min hustru en privat sightseeing tur med guide som vi arrangerat med TURISMO ASIA. Den kostade för oss båda 3.900 Bath ( 780 SEK). Tel +66 (0)2245-1521
Jag tycker att det är en fördel att arrangera för enbart oss, enär man då kan stanna där man vill och så länge man vill.
Vårt första stopp var Bangkoks största matmarknad där vi gick runt cirka en timma och tittade på alla exotiska såväl som vanliga frukter. Men även olika typer av kyckling, kött och nyfångad fisk.
När man vet att det bor 14 miljoner människor i Bangkok inser man att det behövs stora marknader för att föda denna befolkning.
Sedan besökte vi en bonde som hade specialiserat sig på att tillverka socker ur saven från kokosträdet.
Sockret var ätbart även för oss svenskar, men kanske inte någon direkt höjdare.
Vi besökte också en 170 år gammal kinesisk/thai bosättning Baan Lumphaya som bl.a hade en fiskodling som var så full av fisk att vattnet verkligen kokade. Man fick ej fånga eller äta fisken ur denna insjö.

Sedan var det dags att äta lunch som vi själva skulle tillreda med visst bistånd av den lokala matmodern
Min fru blev mycket förvånad när hon insåg min kulinariska förmåga, visserligen med god hjälp av den thailändska bisitterskan och egentliga kockan.
Det blev en helt underbar lunch med speciell thaisoppa och som huvudrätt kyckling med ett tjugotal olika grönsaker och kryddor som vi tillredde i en wok panna över öppen eld.
Vi fick med oss en 6 sidig liten A5 skrift som på ett proffsigt sätt beskrev middagen med alla ingående kryddor, grönsaker och kött/räkor.

Nästa stopp på resan var en orkidee odling som var mycket imponerande och där de låga priserna för oss svenskar verkar otroliga.. Vi tog en hel del kort på dessa fantastiskt vackra blommor.

Sedan var klockan 15.00 på eftermiddagen och det bar iväg tillbaka till hotellet för att nästa dag den 16 flyga till Chaing Mai som ligger drygt 80 mil norr om Bangkok
Vi hade ursprungligen tänkt åka första klass tåg till Chaing Mai men första klass var fullbokat.

I Chang Mai bodde vi på Sheratons 5-stjärniga hotell i "exclusive suite", visserligen dyrt men rekommendabelt för alla som önskar komfort. Trots allt troligen billigare än ett vanligt hotellrum i Ängelhom..
Klimatet här upp är kyligare och den första morgonen var ute temperaturen bara 16 grader och man frös när man kom ut.
Under dagen steg temperaturen till det mera behagliga 28 grader.
Nästa dag den 17 hade vi arrangerat en privat tur med guide upp till den Gyllne Triangeln som ligger cirka 40 mil från Chaing Mai.
Jimmy Travel i Chaing Mai var researrangör och var beredd att göra denna rundtur upp till den Gyllne Triangeln för 5.000 bath eller 1.000 kronor. Jimmys Travel hade minst ett tjogotal olika resmål från privata halvdagars turer på 400 B (80SEK) upp till hel dagars turer av våran typ.
Vi lämnade hotellet 08.00 och efter några timmars bilkörning stannade vi och tog en kopp kaffe på ett litet turistställe ute i ingenstans.
Chauffören/Guiden körde som en galning trots de krokiga men bra vägarna i bergen.
Efter ett tag kom vi sedan in på en 2/3 filig motorväg och då steg hastigheten ytterligare.
Vi hade bilbältena påsatta trots att vi satt i baksätet  på en Toyota.
Det är frapperande att se hur bra vägar är i ett land som vi betraktar som u-land och tills helt nyligen erhöll u-hjälp från oss.
Även här långt från stora städer är alla vägar ganska nyligen asfalterade och i mycket bra kondition på inget vis sämre än i Sverige snarare det motsatta. Bilparken även häruppe är betydligt bättre än i Umeå. Vi håller på att bli ifrånsprungna även på dessa område, men detta är ju en helt naturlig utveckling med det system vi har i Sverige.
Jag är böjd att hålla med den socialdemokratiska ideologen och fd. vice riksbankschefen Villy Bergström som vid något tillfälle tyckte till.
Enligt tidningsartikeln både skrämdes och skämdes att vara svensk när han såg utvecklingen i den övriga världen samtidigt som vårt huvuddiskussions ämne tycktes vara ersättningsnivåer

Nästa stopp var mitt ute på landsbygden där vi besökte HILLTRIBE VILLAGES och där vi kunde beskåda i första hand de beryktade kvinnorna med de långa halsarna - Giraff kvinnor - som byggs upp med hjälp av en rund mässingsrörs liknande struktur och som påbörjade när flickorna var små och sedan förlängdes kontinuerligt för att slutligen bli flera decimeter hög.
Ringar finns även runt ben och armar och ben ringarna väger i vissa fall 15 kg.
"Landet med giraff kvinnorna" som den polske upptäckaren Vitold De Golish kallade dem
Legenden gör gällande att dessa mässingsringar skyddade mot tiger bett när männen var ute på risfälten och inte kunde skydda dem.
Troligen ett mycket plågsamt liv för dessa flickor och blivande kvinnor som har kommit från den östra Burma platån där det finns ca 7000 medlemmar i denna stam.
Den Burmanska regeringen har numera en överenskommelse med den den Thailändska att visa kvinnorna för turister mot ett inträde av 100 SEK/person
I denna HILLTRIBE VILLAGE fanns också
-AKHA folket vars folk troligen har sitt ursprung i Tibet-Burma
-LAHU folket som sannolikt har sitt ursprung i Thailand och som visade sina danskunskaper.
-PALONG folket eller "Big Earring" om också har sitt ursprung i Burma
-LU MIEN-YAO och har sitt ursprung i Burma/Tibet/Kina och har vissa anknytningar med Mandarin kinesiska.

Fortsätter nu skrivandet den 29 januari kl.08.30 efter en enkel frukost med tysk limpa inhandlat på tyska bageriet i Hua Hin och med pålägg av hel svenskliknande skinka som saltats/kokats och griljerats av den engelske slaktaren på Soi (gata) 41 - HAM and BACON - i Hua Hins norra utkanter på vägen mot Palm Pavilion.
Idag har varit den kallaste morgonen sedan vi kom hit den 1 december - 22 grader - och det kändes riktigt kyligt när man stod på den ena av de balkonger, som tillhör denna lägenhet, och tittade ner över poolområdet.

Nästa stopp var Chiang Khong vid Mekong floden där vi kunde se Laos på andra sidan floden på ca 500 meters avstånd. Man kunde här med färjar göra en snabb tur över floden för att få en stämpel i passet, men vi avstod från detta eftersom vi har planer att nästa år även besöka Laos och Cambodja.
Det var en livlig trafik på Mekong floden av huvudsakligen kinesiska fartyg. Enligt guiden är Mekongfloden farbar ända in i Kina.
Guiden berättade också att Mekongfloden enligt FN är en internationell farled där Laos respektive Thailand endast äger några meter ut från flodstranden på respektive sida - resten är internationellt vatten.
Detta utnyttjas naturligtvis för smuggling av sällan skådat slags och vi passerade polisbesatta vägspärrar innan vi kom in i eller ut ur området.
Vi intog vår lunch som ingick i rese arrangemanget förutom öl som man fick betala själv.
Ett alldeles utmärkt lokalt Thailändskt öl av märket Singha.
Vi fortsatte sedan vår resa mot det slutliga målet den "Gyllne Triangeln" som naturligtvis har blivit ett stort turistmål.
Man kunde här från en hög utsiktsplats på den Thailändska sidan se Laos på den andra sidan Mekongfloden.
Mellan Mekongfloden och en annan mindre flod stack sandspetsen på Burma fram snett nedanför oss på kanske 300 meters avstånd som en liten gul triangel.
På basen till denna triangel i Burma låg en mycket stort palats liknande byggnad som sades vara ett kasino
Detta är spetsen på den GYLLNE TRIANGELN beryktad för sin narkotika tillverkning och smuggling.
Man förstår att polisen har stora problem att hålla jämna steg med dessa smugglare som kan utnyttja de geografiska verkligheten till sin fördel med benägen hjälp av FN:s internationalisering av Mekong floden.

Som avslutning på vår resa innan färden åter ställdes mot Chiang Mai besökte vi ett lokal jade sliperi med tillhörande affär. Jade smycken tillverkades sedan i olika infattningar av diamanter, guld och silver.
Den högsta kvaliteten på jade kom från Burma och vissa oslipade jade bitar vägde flera hundra kilo och blev sedan till smycken av varierande typ och kvalitet.
Priserna är omöjliga att bedöma för en icke specialist, men frun fick ett i mitt tycke snyggt halsband av jade.

Sedan ställdes kosan mot Chiang Mai och guiden körde som en galning för att hinna hem före mörkrets utbrott, vilket han inte gjorde. Vi var tillbaka på Sheraton kl. 19.30

Nästa dag hade vi arrangerat att samma guide tog oss runt till olika rotting och teak möbler tillverkare.
Vi hittade vad vi sökte plus lite till som nu håller på att tillverkas för att skeppas sjövägen till Stockholm för vidare befordran till Umeå.
Den bästa kvaliteten i vårt tycke hade Thai Arts som också skulle finnas på website: Thaiartstyle.com.
De arrangerar hela förloppet hem till närmaste hamn i Sverige. För våran del till Stockholm.
Efter avslutad kommers tog guiden oss till flygplatsen där man hade tid att sitta och tänka igenom vad vi varit med om under denna vistelse i Chiang Mai och resan till Gyllne Triangeln.

Det som troligen kommer att ligga kvar i minnet längst innan Alzheimer tar över helt är sannolikt första kvällens besök på restaurangen The Heaven of Earth som vi tycke passade oss väl efter att vi arrangerat morgondagens resa till den Gyllne Triangeln.
Vi beställde vanlig Thailändsk mat som i mitt fall bestod av bl.a. 4 stycken kycklingklubbor samt en del annat tillbehör inklusive ris. Sådan mat brukar man aldrig misslyckas med.
Efter lång väntan efter avslutad GinTonic serverades maten.

Jag hann ta några tuggor av den första kycklingbenet innan jag såg att det var delvis rött inuti.
Med dagens fågelinfluensa och risk för salmonella eller något ännu värre är jag alltid uppmärksam på att kycklingskött är välstekt.
Jag klagade och maten skickades ut för ytterligare bearbetning.
Efter ytterligare en kvart kom den gamla kycklingen åter tillbaka.
Jag trodde nu att allt var OK och fick i mig ett ben innan ben nr. 3 visade samma blodröda färg.
Adrenalinet steg hastigt och jag skällde ut den kvinnliga kyparen och skickade tillbaka det återstående ännu en gång.
Jag delade nu det kött frugan hade beställt och vi avslutat vår måltid.
Men min gamla kyckling kom in för en tredje gång.
Jag talade om för chefen på stället vad hon kunde göra med kycklingen och detta i den närmaste soptunna.
Jag har besökt tusentals olika restauranger i de flesta hörn av världen under de senaste 50 åren, men jag har aldrig sett eller hört talas om att maten kommer tillbaka en tredje gång efter dubbla reklamationer.
Men det hände på restaurangen "Heaven on Earth" i Chiang Mai.

Vi var nu åter i Bangkok den 18 och på kvällen åt i den Brasilianska restaurangen på Hotel Asia.
Hotel Asia ligger alldeles intill Siam Square, som väl kan betraktas som ett av de viktigaste centrumen i Bangkok.
Alldeles i närheten på gångavstånd finns köpcentrat Siam Discovery och inte långt därifrån Siam Paragon för att följas av World Trader Center. Siam Discovery är stort, men Siam Paragon är än större och sedan kommer det största av alla  WTC.

Den 19 tillbringade vi tiden på köpcentrat MBK, som jag redan beskrivit, och fortsatte genomgången av alla de tusentals butiker som fanns där. Vi åt lunch och fortsatte ytterligare några timmar tills vi inte orkade bära ytterligare kassar och tog en taxi för 35 B (7 SEK) till Hotellet för att vila ut innan kvällens övningar skulle börja.

Vi hade arrangerat i privat guidad tur till Nattmarknaden, som är så beryktad.
Vi vandrade runt där någon timma utan att köpa någonting. Guiden påpekade att Nattmarknaden var endast för turister och att thailändare höll sig på behörigt avstånd.
Vi åt en god inhemsk middag på en restaurang alldeles intill Nattmarknaden och sedan var vi tillbaka på hotellet vi 22 tiden.

Den 20 hade vi bestämt oss för att först besöka Shopping Centrat Siam Discovery för att fortsätta till Siam Paragon.
Vi vandrade runt någon timma på Siam Discovery sedan gick vi med raska steg till Siam Paragon där vi tillbringade resten av dagen. Siam Paragon är en helt otrolig anläggning där allt verkar finnas.
MBK Shopping Centrat finns det betydligt mera thailändare än turister på de 100-tals meter långa men ej mer än några meter breda gångarna mellan stånden. Det finns ett flertal sådana gånger i byggnadens ländriktning på varje våning.
Det var så fullt med folk att det var svårt att ta sig fram trots att vi besökte MBK på en vanlig vardag eftermiddag.
Det är troligen nästan omöjligt att hitta tillbaka till ett visst stånd om man så skulle önska.

På Siam Discovery var det tidigt förmiddag och väldig få i de exklusiva och stora butikerna.
När vi vid 10-tiden kom in på Siam Paragon började thailändarna att vakna till liv, men här fanns få turister i de flotta butikerna. Nokia hade ett mycket exklusivt stor butik här. Men vi såg ej skymten av Eriksson eller SonyEricson, men vi hann bara med en mindre del av Siam Paragon denna dag.
Vi såg bl.a. en Natuzzi fällbar fjärrstyrd 3-delad soffa från Italien för 250.000 B (50.000 SEK) som skulle ha passat alldeles utmärk i vår nya lägenhet i Umeå, men vi den kosta troligen bara hälften i Italien.
I nedre våningen i detta shoppingcentra fanns det en enorm delikatess avdelning
Ifall någon del av ICA Gourmet i Umeå skulle ha platsat där skulle det iså fall ha funnits ett litet stånd i något undanskymt hörn med kanske ren, älgkött och andra norrlandsspecialiteter. En lätt travestering på vad Hasse Alfredsson sade tala om delikatessbutik.....
Vi gick runt i denna delikatess avdelning ett par timmar utan att tillnärmelsevis se allt.
Vi beslutade att äta lunch i någon av de hundratals restuaranger som fanns på Paragon.
Vi hade svårt att få bord eftersom nu runt 14-tiden hade köpcentrat börjat fyllas upp med huvudsakligen thailändare av troligen medelklass och uppåt. Det finns många sådana i en stad på 14 miljoner invånare och säkert betydligt flera än i Stockholm.
Här fanns förvånansvärt få turister men allt i matväg från hela världen fanns representerat här förutom äkta fransk gåslever som vi faktiskt sökte efter för att ha till den hemlagade Tornedau Rossini som är en av frugan många specialiteter.
Efter lunchen travade vi runt ytterligare ett par timmar för att sedan återvända till Hotell Asia och vila våra trötta ben.
Alla dessa enorma köpcentra är gör en yr i huvudet och man har svårt att fatta hur stort detta är i förhållande till vad lilla Sverige kan åstadkomma.
Totalt 57 stora shopping Centra är listade och placerade på Bangkoks karta utöver de 4 jag nämnt.
Nästa dag den den 21 på morgonen stod den beställda taxin ute och väntade på oss för återtransport till Hua Hin och Palm Pavillion. Vid ankomst Palm Pavillion betalde vi chauffören 2.200 B ( 440 SEK) för de drygt 200 km långa resan.
Sedan var vi tillbaka till rutinerna med
-Någon timma framför datorn på morgonen
-07.30 frukost.
-08.00 ner till poolen för att sola och lyssna på dagens talbok i ca 3 timmar
-11.00 ett par timmar framför datorn
-13.00 Lätt lunch
-14.00 En middagslur på kanske 1 timme
-15.00 några timmar vid datorn
-kanske en eller två GinTonic kanske tillsammans med någon annan familj.
-in till Hua Hin för en god middag tillsammans kanske några bekanta.
-TV nyheter på CNN, BBC, CNBC; Blombergs eller DW
-dags för sängen
2-3 gånger per vecka bryts rutinerna i regel av en oväntad händelse eller besök.
Jag är mycket tillfreds med tillvaron. Jag har svårt att se att man kan ha det bättre. Även min vänstra axel som har besvärat mig innan vistelsen i Thailand ger sitt fulla bifall att även sjukvården i Thailand är bättre än hemma.
Den enda olägenheten är att de ibland finns mygg på kvällen - som man slipper i Umeå vid denna årstid - men om myggbetten börjar klia så hjälper TIGER BALSAM.
Jag tar hellre Tiger Balsam än slinker än hit än dit på en hal väg in till lägenheten från varmgaraget.

Nu ser vi fram emot nästa resmål Burma den 5 februari.
Men den 1 februari blev mitt högra öga allt sämre så jag beslutade att besöka en privat ögonläkare på PITRAT CLINIC strax före MARKET VILLAGE och på samma sida. Jag var där kl. 08.30
Jag fick ta av mig sandalerna innan jag gick in och skrev in mig i deras liggare. 3 minuter senare satta jag framför ögonläkaren vars undersökning tog kanske 4-5 minuter. Han talade sedan om att jag hade en virusinfektion i mitt högra öga och behövde äta 2 sorters penicillin 4 gånger/dag under de närmaste dagarna. Dessutom ögondroppar 3 gånger/dag samt ögonsalva när jag lägger mig.
Allt detta inklusive läkarundersökningen kostade 1.080 B (210 SEK) och efter mindre än 30 minuter var jag ute på gatan - med behövlig medicin i en påse - knäppande magnetlåsen på mina CLARK sandaler för att åka hem.

Burma resan flyttades fram en vecka för jag skulle kunna träffa ögonläkaren på återbesök den 6 februari.
Alla vet väl vad som skulle ha hänt eller rättare sagt inte hänt i Sverige om jag hade haft samma problem och vilken planekonomisk karusell som skulle ha rullat igång med enorma kostnader och tidsåtgång för samhället och den vårdsökande som följd.
I Sverige betalar jag ca 40.000/år i enbart landstingsskatt trots att jag är pensionär och ytterligare 300 kronor för varje eventuellt akutbesök på lasarettet om jag nu skulle bli accepterad som patient för en sådan sak som ovan.
I annat fall har jag varit hänvisad till den vanliga planekonomiska sjukvårds svängen med en mängd anställda inom Västerbottens Landsting och Apoteket inblandade för att hålla ruljansen igång. Totala tidsåtgången hade troligen blivit minst den 10 dubbla med allt rännande och telefonerande hit och dit.

Burma och Rangoon eller som det nu heter Myanmar och Yangoon

Den 12 februari avreste vi med taxi från Palm Pavillion i Hua Hin för att från Bangkoks nya internationella flygplats göra det lilla hoppet över till Burma (Myanmar) och Rangoon (Yangoon)
Vi var lite osäkra på vad vi skulle få se eftersom Burma i många stycken är ett slutet land som styrs stenhårt av en militärdiktatur enligt svenska massmedia.
Efter 1 timma och 5 minuter flygning anlände vi till Rangoons internationella flygplats. Det stod totalt 4 flygplan från för mig tidigare ej kända flygbolag ute på plattan. Vi var snabbt inne i den lilla och mycket nedslitna ankomsthallen där vi fick vänta relativt länge framför immigrations kurarna innan kontrollen av våra pass blev utförda och nödvändiga stämplar hade placerats runt det visa vi tidigare i Thailand hade betalt 700 kronor för och som tog nästan en vecka att erhålla.
Sedan gick vi ut i ankommande gods hallen och det tog en bra stund innan conveyor banden började att rassla igång och våra väskor med långt avstånd sinsemellan började närma sig där vi stod och väntade. Det tog säker en halv timma innan jag kunde lyfta av vår lilla väska vanligen använd som handbagge men nu incheckad.
Vi gick snabbt genom den lilla ankomsthallen och tullen passerades utan problem och var helt plötsligt ute i solen där vår taxichaufför stod och viftade med en skylt med mitt namn som faktiskt var rätt stavat.
Taxibilen var en Toyota troligen närmare 15 år som skramlade och vars fjädring hade sett sina bästa dagar för en del år sedan.
Under den närmare timmeslånga vägen till vårt hotell såg vi inte en enda ny bil i den relativa tunna trafiken. I Burma är det högertrafik trots att Burma tillhörde det brittiska väldet tills 1948. Jag fick senare av vår guide Ohnmar veta att man gått över till högertrafik ungefär samtidigt med oss svenskar.
Trots att det var högertrafik var de flesta bilar högerstyrda vilket gjorde omkörningar lite hasard betonade, men trafiken var rätt tunn så vi kom fram helskinnade till vår hotell Trader
Trader är ett 5 stjärnigt hotell där allt trä var av teak. I Europa skulle detta varit enorm dyrt men i Burma är teak en av de stora nationaltillgångarna, som används för att få in internationell valuta för att betala för den nödvändiga importen av bl.a. oljeprodukter.
Vi checkade in och hamnade på 19 våningen i det 11 årigt gamla hotellet varifrån vi hade en överväldigande utsikt över delar av Rangoon såväl som ett stort stycke av den flera kilometer breda Rangoon floden med en mängd upp ankrade fartyg av diverse nationaliteter.
Här och där stack relativt nya höghus upp med betydligt mindre och nedslitna byggnader utplacerade emellan. Vi kunde se flera insprängda grönområden i stadsbilden. Senare skulle det visa sig att staden hade en mängd grönområden och att det fanns trädplanteringar utmed de flesta gator men innanför den alltid förekommande höga muren med taggtråd eller vassa stål pinnar längst upp.
Vi gick omgående ut för att ta en promenad i Rangoon och bland det första vi träffade på eller blev omgärdade av var tiggande småbarn som var smutsiga och klädda i trasor. Jag höll på att trampa på en liten 2-3 årig flicka som också ville hjälpa sina äldre syskon att tigga ihop till livets nödtorft. Jag vet av erfarenhet från mina tidigare resor att om jag skulle följa mitt hjärtas råd av avvara några Kyats - den lokala valutan som ger 1.250  Kyats för 1 US$ - skulle jag snart var omgärdad av många tiotals barn och ha svårighet av värja mig. Därför höll jag hårt i mina Kyats och US$.
Redan på flygplatsen hade vi antastats av den förste svart växlaren som erbjöd 1.200 Kyat för 1 US$, men vi avböjde vis av erfarenhet från det forna sovjetväldet där svartväxling också var förbjudet men överallt förekommande och hela tiden var förenat med en viss risk.
I fallet Burma ville vi inte stanna något längre tid än den planerade tiden eftersom vi förmodade att standarden och maten i fängelserna troligen skulle var under den i Sverige förekommande. Dessutom fanns troligen i Burma ingen fackförening eller samrådsgrupp för de inlåsta dit man kunde framföra sina klagomål.
Efter att vi hade frigjort oss från de tiggande barnen gick vi och tittade bland ett gitter av stånd med allehanda kläder, matvaror, hushållsgods och vad livets nödtorft kräver. Överallt var det skitigt och nerkört. De flesta av stånden var bemannade med indier/pakistanare. Vi kunde inte hitta något köpvärt och drog oss efter ca 1 timma tillbaka bakom det 5 stjärniga hotellets väggar. Där vi kände oss betydligt tryggare och bättre tillmods när vi såg teakens rena linjer och där allt var snyggt och kliniskt rent.

Vi gick upp på vårt rum 1915 där jag lade mig ner på sängen för att villa och lyssna på Henning Mankell och hans sömnaktiga och malande beskrivning av ett mordfall med inspektör Kurt Wallander som huvudfigur.
Om detta är en beskrivning av verkligheten i ett svenskt polisdistrikt förstår man varför så få brott blir uppklarade.

Vid 6-tiden gick vi ner för att äta middag. Det fanns 3 restauranger på Trader. En kinesisk restaurang, en japansk på våning nr.2 och huvudrestaurangen på bottenplanet, där även den ej europeiserade frukosten serverades varje morgon mellan 06.00-10.00.
Vi valde den kinesiska restaurangen denna kväll och det visade sig vara ett mycket bra val.
Vi valde en komplett middag enligt nedanstående som kostade 18 US$ (ung. 135 SEK) och vars namn var:

Chinese New Year Prosperity Set Menu och bestod av
-Crab Stick Roll Sugarane Dumpling and Roasted Duck
-Braised Pumpkin Soup with Prawn Dumpling
-Crispy Scallops and Spicy Squid served in Potato Nest
-Fried Seabas with Thai Sauce
-Crispy Chicken Skin Stuffed with Shrimp Paste topped with Almond
-Sauteed Mixed Vegetables with Bamoo Pith
-Steamed Glutinous Rice with Waxed Meat and Dried Scallop
-New Year Rice Cake (Ning Ko)
-Mixed Fruit Platter.

Den utsökta måltiden serverades på ett proffsigt sätt i omgångar enligt ovan tog ett par timmar att intaga.

Efter måltiden tog vi ett par drinkar i den stora baren som låg i bottenplanet och kom då i kontakt med den kvinnliga värdinnan för denna bar samt Traders 3 restauranger. En burmesiska som var 38 år gammal och talande  en utmärkt engelska.
Denna dam och moder berättade en hel del om Burma och dess folk.
Hon hjälpte även oss att komma i kontakt med den guide service som skulle plocka upp oss nästa dag.
Vår ankomstdag måndagen den 15 februari var nämligen en helgdag Labourday (arbetarnas dag ), som kunde jämföras med vårt 1:a maj men utan röda fanor och internationalen.
I Sverige har väl denna dag i mångas ögon blivit en slags fars där den ena delen av rörelsen retoriskt råskäller på sig själva och den andra delen eller vise versa. Dessutom ingår också  i retoriken att beskylla  yttre politiska krafter för att ställa till problem för arbetarklassen. Hur detta är möjligt när rörelsen själv i regel besitter makten är en förborgad hemlighet.
Men en labour day i en militär diktatur passar inte riktigt ihop med vad som är allmänt vedertaget.
Den förklaring vi fick var att militär regeringen vill försöka att ena de många folkslagen i Burma och då var denna labourday ett av de grepp man försökte använda.
 

Nästa morgon plockade guiden - en mycket trevlig och chic helt engelsk språkig gift dam runt 35 år gammal - upp oss.
Vi klev in i den hyrda taxin och rundturen i Rangoon kunde börja.
Vi körde först till 2500 åriga Shwedagon Pagoda som låg ett kort stycke från hotellet.
Detta är sannolikt Rangoons största landmärke med den högsta tornet runt 98 meter högt och vars topp är klädd av guld och diamanter.
Hela området med hundratals pagoder/hus täckte en yta av flera hektar och är omöjlig att beskriva utan måste ses:
Vi gick runt ett par timmar utan att på långa vägar ha sett hela anläggningen.

Nästa stopp var den 70 meter långa liggande Buddan, som var verkligen imponerande och där vi bara stannade till en kort stund.

Vi passerade sedan förbi den 2000 åriga Sule Pagoda som ligger nära vårt hotell och är betydligt mindre än Shwedagon Pagoda.

Sedan gjorde vi ett relativt kort besök på National Museum.

Frugan önskade sedan att besöka i ett Jade handlar område, men vi köpte inget eftersom vi tyckte att priserna var uppdrivna för turister.

En lätt lunch på hotellet tillsammans med guiden Ohnma stod nu på programmet.

En stor del av eftermiddagen tillbringade vi på den på 1930-talet byggda Bogyoke Aung San Market med sina 2000 affärer. Vi tyckte inte att det fanns något värt att köpa men vi gick trots allt igenom stora delar av komplexet. Även här tyckte vi att jade och safir priserna var turist anpassade.
Såvitt vi med vår ringa kunskap i ämnet kunde gissa oss till var priserna vid Gyllne Triangel lägre

Vi avslutade dagen med att åka runt i Rangoons hamn samt ett besök i Indian Town och China Town.
Den kinesiska var i betydligt bättre skick än de indiska/pakistanska.

Sedan 1 timma på hotellet med kommissarie Kurt Wallander och hans olösta mordfall, varefter det var dags för middag och då besökte vi den japanska restaurangen, som inte var någon höjdare i vår smak.

Nästa dag hade vi hyrt vårt privata guide Ohnma men vi krävde en bättre och rymligare bil än den i vilken vi hade blivit upplockad på flygplatsen och med vilken vi gjort förra dagens stads tur.
Vi blev inpackade i en annan 13 årig Toyota med större benutrymme i baksätet, men även här hade fjädringen i bil samt säten sett sina glans dagar för en del år sedan.
Huvudvägarna , som kallas motorvägar, är i uruselt skick. Men detta är bara förnamnet för konditionen på de mindre vägarna.
Vi skulle nu göra en 1 dagars tur till landsbygden ca 15 mil från stadskärnan. Jag ville gärna se hur landsbygdsbefolkningen hade det.

Vi besökt först ett ställe där de gjorde olika storlekar av förvaringskrukor. Vi fick besöka ett skjul med tak och vissa väggar av bambu och gräs/löv där en äldre dam drejade krukor.. Hon var verkligen duktig och drejning tog 5-10 minuter sedan skulle krukan torka något innan den bankades. Hennes inkomst var 1 US$/1.250 Kyat  (7 kronor) för 35 krukor, vilket guiden Ohnma också ansåg vara hennes daglön.
Familjen som bestod av 3 generationer bodde även i ett hörn av detta skjul.
De låg på träbänkar med stora öppningar mellan varje bräda.
Maten tillagdes i kokkärl som stod nedanför de olika träbritsarna.
Jag gav en minsting på ca 2 år 1.000 Kyat, dvs närmare en dags lön för drejerskan.
Det tog inte mer än 2 sek och där stod plötsligt ytterligare en något äldre unge framför mig och sträckte fram handen. Även han fick 1.000 Kyat.
Inom ytterligare 5 sekunder fanns minst 10 ungar med bedjande blickar och  framsträckta händer framför mig, men då insåg jag min begränsning och sade bestämt nej.
Ovanför detta skjul där vi nu stod fanns huvudanläggningen där de gjorde betydligt större krukor, man vi gick inte upp dit Vi gick tillbaka till huvudvägen där det också fanns en liten butik intill den parkerade taxin.
När vi gick ner mot bilen hade vi ett följe av ett 20-tal personer som troligen tyckte att jag borde lätta på plånboken.
Frugan köpte i affären en liten burk, som var gjort på olika växter och faktiskt hade en parfymliknande doft och skulle var bra för det mesta inklusive värkande muskler. Affärsinnehaverska var överlycklig för sina erhållna 2.000 Kyat och klappade hela ståndet med sedlarna för att bringa lycka för försäljningen av sina övriga produkter.
Här fanns också en liten burk med en skorpion i vätska som kanske var den Burmanska varianten av Viagra och där frugan tyckte att detta kanske var värt ett försök. Jag avböjde.

Vi besökte sedan Kya Khet Waing Monastry in Bago som är Burmans näst största munk kloster med 700 munkar.
Utanför Mandaley finns det största med 1700 munkar.
Vi kom fram strax före elva när det var dags för munkarna att äta den för dagen hoptiggda maten, som var ris, groddar och grönsaker samt troligen något kött..
När vi gick mötte vi personal från den omgivande byn som anlände för att tillaga den mat - förutom ris/grönsaker -
som munkarna skulle äta till huvudmål. Sedan skulle det inte var mera mat den dagen
På morgonen hade de intagit en lätt frukost innan de gick ut och tiggde ihop dagens huvudmål.

Vi körde vidare och nästa stopp var en liten by med ett par hundra innevånare och där en skylt utanför en av hyddorna  angav att här fanns en telefon. Tydligen byns enda telefon.
Vi gick runt i byn som bestod av hus där både väggar och tak hade bambu som bärande delar. Sedan var denna bambu täckt med löv och gräs för att ge ett visst skydd mot vind och regn.
Efter rundvandringen i den lilla byn stod vi åter framför huset med telefonskylten.
Denna hydda hade inte bara telefon utan även en liten affär där de sålde hemvävda tyger och gjorde Saronger
Sarong är en slags kjol som nästan varje burmesisk man bär.
Vi köpte 4 saronger, varav en var tänkt för mig . Allt kostade 13 US$ eller 100 SEK.
Vi har vissa funderingar på att anordna en Burma/Thailand kväll i sommarstugan under kommande sommar där männens klädsel skall var sarong (kjol).

Nästa större stopp var ett ställe där de gjorde Mayanmar cigarrer.
Vi köpte 35 stycken för 1000 Kyat eller 0,15 SEK/styck.
Receptet är följande:
-Charoot leave och Cordial leaf som packas med
-tobacco, small branches of wood, salt and Tamarind juice
-sedan sätts ett filter av corn leave wrapped with paper i ena ändan varefter det hela rullas till en Mayanmar cigarr.
Man bör nog ha tagit ett par rejäla cocktails innan man röker detta.

När engelsmännen kom till Burma på 1800-talet hette landet Mayanmar. Enligt guiden Ohnma hade engelsmännen vissa svårigheter att uttala Mayanmar varför det helt sonika kallade landet Burma som var kortare och lättare att uttala.
Huvudstaden i Mayanmar låg då en bit in i landet, men engelsmännen tyckte att det var bättre att ha en huvudstad vid kusten vid Yangoon River. Staden fick sedan namnet Rangoon som låg bättre i munnen på engelsmännen.
Landets namn är numera Mayanmar och Rangon/Yangoon är inte längre huvudstad utan en helt ny huvudstad har sett dagens ljus nära Mandalay 60 mil från Rangoon. Till denna nya huvudstad har regeringstjänstmännen flyttats.

Dagen var nu tillända och endast kvällsvarden återstod.
Jag hade bett guiden Ohnma boka ett bord på i hennes tycke den bästa restaurangen i Rangoon som kunde bjuda på burmesisk mat och vin.
Hon hade bokat bord på Monsoon och arrangerat att en taxi skulle plocka upp oss.
Samma taxiförare som under dagen hade kört oss kom och hämtade oss och stannade efter ca 10 minuters färd utanför ett ställe där vi inte kunde se tillstymmelse till restaurang, men taxi föraren vidhöll bestämt att det var rätt ställe.
Vi klev ur taxin och bestämde tid för återfärd och gick sedan fram till dörren som öppnades inne från av bugande personer.
Vi gick in och satte oss vid ett bord med en vit duk. Alla bord hade vita dukar och platsen såg ut som en Sara krog från 50-talet.  Vi diskuterade om vi skulle sitta kvar eller gå ut, men vi visste överhuvudtaget inte var vi var och skulle troligen ha svårt att hitta en taxi i mörkret som nu snabbt höll på att falla.
Vi beslutade att stanna och pröva menyn.
Vi beslutade att ta det bästa Monsoon hade att erbjuda vilket var en paket middag kallades Valentin at Monsoon.
Valentine betyder också alla hjätans dag.
Middagen var utsökt och höjdpunkten var huvudrätten som  bestod av filead Butterfish fångad i Rangoon River och stekt och serverad i en speciell sås.
Till maten drack vi det burmesiska vita vinet Aythaya, vilket var förvånansvärt bra.
Restaurangen har embryoet till en gormet restaurang men har en bit kvar till tex klassen Viktor i Umeå.
Monsoon är en större kedja i Asien som även har en restaurang i Hua Hin.

Nästa dag  reste vi tillbaka till Hua Hin. Även denna resa utan minsta problem annat än att det var långa köer på den lilla f.d. huvudstads internationella och inte på något sätt rationella flygplats.

En del data och andra kanske intressanta detaljer har jag samlat till slutet av denna berättelse.

- Det finns 53 miljoner innevånare i Mayanmar varav 5 miljoner i stor Rangoon. 1,2 miljoner i centrala Rangoon.
Det finns totalt 500.000 munkar i Burma eller 2% av den manliga befolkningen är munkar
Befolkningen i övrigt består av
ca 80 % buddister
11 % kristna varav 6 % katoliker
4 % hinduer
4 % muslimer
endast 20 familjer judar

- Skolan är indelad i
1 år förskola obligatorisk
4 år lågstadier obligatorisk. Är 10 år när detta är avslutat.
4 år mellanstadier mindre avgift
2 år högstadier mindre avgift
Universitet
Även i den lilla by vi besökte fanns en stor byskola förskola och lågstadier.

- Burma har ett eget språk med totalt 33 bokstäver som ej finns i något annat land.
Språket kommer från Moon folket
Alla skyltar jag såg i Rangoon hade också engelsk text förutom Burmesiska
Det är helt frapperande hur enormt mycket bättre kunskaperna i engelska är i Burma jämfört med Thailand.
Detta beror på att engelska är obligatoriskt även för grundskolans 6 åringar

- Det är 600 km från Rangoon till den näst största staden Mandaley och en sådan bilresa tar ca 14 timmar.
Man kan bara hålla en medelfart av ca 40 km/timme på denna "motorväg"
Jag har åkt cirka 15 mil på denna huvudväg och jag förstår att det tar denna tid.
Huvudvägen är enormt gropig och dålig och bakvagnen på bilen slår ideligen i vägbanan när föraren kryssar sig fram mellan groparna.
På vår återresan från utflykten till landet körde vi stora delar på mindre vägar för att kunna se den rena landsbygden och dessa vägar var om möjligt ännu sämre.
Jag såg bara 1 (en) väg reparation under mina 4 dagar i Burma. Och denna reparation gick så till att man fyllde igen hålen med småsten/grus och sand med hjälp av spade. Sedan tog man asfalt med skyffel från ett gammalt bensinfat. Detta bensin fat hade värmts upp med en eld under fatet för att göra asfalten hanterbar.
Guiden Ohnma förklarade också att när monsunen kom spolades hela reparationen bort och hålet blev minst lika stort igen.

- Varje bilägare kan köpa 2 gallon/dag (9 liter) till ett statligt subventionerat pris av 1,5 US$/gallon
Många sålde sedan bensinen vidare till den svarta marknaden för 2,5US$.
Den svarta marknaden sålde sedan denna bensin med en liten lätt förtjänst vidare för 4,5 US$ till de som behövde.
Dessa priser kan naturligtvis enbart ett fåtal betala.

- Löner kan vara intressanta
Vår välutbildade Guide Ohnma hade 500-800 US$/månad under det halva år hon arbetade. Resterande tid studerade hon språk och historia på universitetet. Hon hade en sexårig som som hennes föräldrar skötte eftersom hennes man också arbetade och var mäklare för bilar och bostäder.
En valigt arbetare hade 2 US$/dag (14 kronor) när han hade arbete
Värdinnan på det 5 stjärniga hotellet TRADER hade 250 US$/månad (1750 kronor)
Den övriga administrativa personalen hade ca 120 US$/månad (840 kronor)
Krukmakerskan som jag redan berättat om hade 1 US$/dag (7 kronor)

- Det var väldiga restriktioner på att importera nya bilar och vi såg ingen ny bil under den tid vi var i Burma.
En mindre ny Toyota skulle enligt uppgift kosta 400-500.000 kronor
Och en gammal 10 årig rishög 200-300.000 kronor
Jag tippar att bilarnas medelålder i Burma är någonstans emellan de bilar som står parkerade på Universitets sjukhusets parkering i Umeå och de som finns på Kuba. Det stora flertalet bilar på Kuba är från 1950-talet.
Medelåldern på bilar i Sverige är 10 år och på lasarettsparkeringen bör de vara några år äldre bilar.
Jag såg ett flertal bussar i Rangoon som hade pop nitad plåt på utsidan istället för svetsad.

- Regn mängden i Burma är upp till 200 tum (5000 mm) per år vid kusten och denna mängd kommer under ca 6 månaders monsun regn.
Över 800 mm/månad under monsuntiden.
I Sverige är års medel nederbörden om jag kommer ihåg rätt ca 600 mm/år

- Det är upp till 3 års fängelse om man fäller ett teakträd utan tillstånd

- Det är fängelsestraff för kortspel i Burma.
Det påminner mig om att även i Sverige har vi också många idiotiska lagar.
Ta bar en av de sista lagarna sossarna lyckades få igenom innan de blev evakuerade från Rosenbad efter senaste valet.
Det är enligt svensk lag straffbart att med nät fånga abborre i Bottenhavet/Bottenviken där vattendjupet är mindre än 2 meter. För att göra det hela än mera absurt är det fängelsestraff på att försöka undvika att fånga småabborre där vattendjupet är över 2 meter.
Kustbevakning har enligt uppgift redan börjat kolla efterlevnaden av förbudet mot abborre fisket.
Jag kommer till hösten att meddela er om kustbevakningen lyckats fånga någon Brottsling.

- Vi såg väldig få poliser och inga militärer under de 4 dagar vi var I Rangoon inklusive de resor vi gjorde 150 km på landsbygden utanför Rangoon.
Det fanns inga begränsningar på vår rörelsefrihet
Vi hade inga problem alls med visa eller ankomst/avresa till/från Burma
Alla vi träffade var vänliga och alla pratade förstålig engelska.
Engelskan är enorm mycket bättre i Burma  än i Thailand.

Alla faktauppgifter om Burma i ovanstående beskrivning kommer från guiden Ohnmar

Efter Burma vistelsen har vädret var helt underbart med 30-32 grader på dagarna och ner till 26 grader på natten.
Det har varit i huvudsak en molnfri himmel med en förlösande dags bris nere vid polen.

Vi har haft hus på Cypern, bara ca 40 meter från från vattnen brynet  utefter den långa sandstranden i Larnaca bukten.
Vi har även haft lägenhet högt upp på den södra sidan i Porto Rico med utsikt över hela Porto Rico bukten och staden.
Men jag tycker att Hua Hin är ett strå vassare och har inte den minsta tanke att återgå till detta tidigare i Larnaca Bay eller Porto Rico.
Dessutom tycker jag inte att det finns någon anledning att binda sig vid ett köp av lägenhet eller hus här i Hua Hin när det finns en uppsjö av underbara lägenheter, som man kan hyra. Och då slipper man alla bekymmer.

Vi har redan bokat in oss för nästa vinter i det nybyggda komplexet Ban Sae Chuan på andra sidan vägen från Market Village och strax efter Marriott Hotell.
Det tar max 10 minuter att gå in till centrum eller Hotell Hilton
På Ban Sae Chuan har vi hyrt en 3 rums lägenhet nere vid  av poolen.
Poolen går i hela byggnadens längd ända ner till havet.

Det finns många webbsidor på internet som arrangerar uthyrning av lägenheter av olika storlekar och i olika prisklasser.
Jag rekommenderar att hyra lägenheter istället för bo på hotell eller köpa hus eller lägenhet.
Men se upp så att du inte hamnar i ett billigt hus flera km från  Hua Hin och stranden.
I Thailand är hus i regel billigare att hyra än lägenheter.
Försäkra dig också om att det finns internationell TV som tex CBC, myggdörrar, en vettig köksplats, en fungerande airkond. och att det inte är för långt från centrum.
Be också de som hyr ut att arrangera hämtning på flygplatsen eller arrangera själv hämtningen via internet.
Även detta senare verkar fungera bra enligt de som så gjort.

Jag önskar alla en trevlig vår och sommar
Själv kommer jag att tillbringa största delen denna tid i sommarstugan på ön Sikhällan i Bottenhavet, där jag under regniga sommardagar pular med min släktforskning och då i synnerhet Umeå lands.