Thailand vistelsen 2010-2011

Vi åkte från Umeå den 23 november och landade i Bankok nästa morgon kl 06.00.

Början på resan till Thailand blev en mardröm

Vi anlände till Umeå flygplats i mycket god tid före avgång, som skulle vara 09.45.
Vi fick då reda på att SAS hade ställt in detta flyg och vi blev inbokade på SAS nästa avgång 11.30, men detta flyg blev sedan nästan en timme försenad.
Det inställda flyget och förseningarna angavs bero på att många av flygledarna på Arlanda helt oförklarligt hade "drabbats" av insikten att de var sjuka och ej kunde jobba. Vissa påstod att det var en facklig åtgärd att sjukskriva sig för att få bättre lön/anställningsförhållande. Nu är det väl trots allt så att dessa trafikledare tillhör de med de bästa löneförhållandena och att då facket  utnyttjar det allmänna på ett kanske olagligt sätt inger väl trots allt inte inget facklig förtroende.
Man får väl säga som Orwell kanske skulle ha uttryckt det: egoism=solidaritet
Vi anlände till Arlanda där de 3 timmar vi hade ursprungligen planerat för nu helt plötsligt beroende på - som det påstods fackliga åtgärder - hade krympt till 20 minuter.
Vi lyckades på 16 minuter ta oss från inrikes terminalen till utrikes terminalen, mycket tack vare att det gick ovanligt snabbt genom säkerhetskontrollen.
Eftersom vi hade åkt SAS och både SAS och Thaiair är med i Starallians, hade SAS förberett Thaiair på att vi var sena.
När vi kom fram till Thai avgångs desk var utgångarna stängda, men en Thaiair anställd lade snabbt ut den "röda mattan" och vi var helt plötsligt ombord, helt utmattade, men mycket glada av vi lyckats hinna med.

Resan till Thailand var som vanligt med Thaiair mycket angenäm och vi anlände till Bangkoks flygplats något försenade, troligen också beroende på den svenska fackföreningens agerande.
Vi anlände sedan till vår hyrda lägenhet på Ban Saechuan där allt var förberett för vår ankomst.
Vi bodde här redan för 4 år sedan, men hoppade över ett par år beroende på störande byggnationer alldeles intill.
Vi har hyrt en 3 rums lägenhet på markplanet, bara några meter från den ca 200 meter långa polen som går ända ner till havet.
Kondo anläggningen Ban Saechuan ligger några hundra meter söder om Market Village och är en av de bättre Kondo anläggningarna i Hua Hin området.
Vi skulle kunna hyra ett hus för en bråkdel av vad vi betalar för denna Kondo lägenhet, men det passar inte oss.
Vi föredrar säkerhet, goda polanläggningar, nära till havet och tillgång till snabb service när det behövs och vi är beredda att betala för detta.
Vi blev för några år sedan erbjudna att hyra ett 3 våningshus för cirka en fjärdedel - eller 12.000 Bath/månad (2.500 kr/månad) - av vad vi nu betalar för lägenheten och detta är på inget sätt ett "ripoff", eftersom vi väl känner till marknaden här nere efter 7 år vintrar i Thailand.

Allt var sig likt här nere och vi känner oss verkligen hemma.
På denna stora Kondo anläggning, ägd av i huvudsak Thailändare, är vi i stort sett ensamma.
Kondo lägenhet är något liknande svenska insatslägenheter, men här äger du och har lagfart på lägenheten, i motsats till i Sverige, men även här försöker Sverige sakta komma ikapp omvärlden.
När vi anlände fanns här 2 svenska familjer under den första veckan och efter att de åkt kom en finska familj. Vid sidan om oss fanns de 3 engelska gentlemän, varav den ena jobbade för SonyEricson.
I denna senare lägenhet bor det nu ett mycket trevligt Belgiskt par, där mannen har en Chaplin liknande gång
Belgarna skall vara här en månad och tyckte att denna anläggning var den bästa de bott på i Thailand.
Som mest har det kanske varit 10 familjer  under veckodagarna, men till helgerna kommer det en del Thailändare på besök i sina lägenheter.
Totalt består kondo anläggningen av drygt 80 lägenheter
Vår lägenhet och den vid sidan ägs av en australiensisk bankman verksam i en av de små furstendömena vid Persiska vikens inlopp, troligen Oman

Min fru stannade vid ett tillfälle och pratade med de svenska fruarna från Stockholm och då inträffade en rolig episod.
Det har ju även i svenska tidningar berättats om de farliga maneterna runt kusten i Siamviken och ett dödsfall har inträffat också enligt svenska tidningar.
Vid närmare kontroll härnere påstods det att den avlidne personen hade en massa andra sjukdomar och att manetens framfart endast bidraget till dödsfallet.
Men frugan Susann och dessa båda Stockholmsdamer kom i samspråk om dessa farliga maneter och den ena av Stockholmsdamerna berättade att hon hade badat i havet och då hade en av säkerhetsvakterna - som bevakar ingångarna till kondo anläggningen - kommit och skrikit att det var farligt.
Men säger Stockholmsdamen "Jag såg flera yellowfish, men eftersom de inte var gula tillräckligt tyckte jag inte att de var farliga och brydde mig inte om vaktens skrikande".
Men säger min fru "Det heter inte yellowfish utan jellyfish",
Efter denna diskussion hälsade dessa Stockholmsdamer inte på frugan nästa dag.

Det finns två familjer av maneter som normalt sett förekommer i thailändska vatten, det Chirodropidae och Carybdeidae, som är mer giftiga av de två.
Box jellyfish, en av de mest giftiga i världen har aldrig tidigare funnits i Thailand, men finns nu enligt uppgift i dessa vatten.
Ättika är den bästa lösningen för att minska smärtan från en manets anfall, innan man sedan så snabbt som möjligt besöker sjukhus.
Man kan dö av att bli stungen av en Box jellyfish, men risken är relativt liten.

Men den riktigt giftiga maneten är en "kusin" till Box jellyfish och endast så stor som en tumnagel och finns utanför Australiens kust och kallas killer jellyfish.
Mig veterligt har den inte ännu kommit till Thailands vatten.
Denna killer jellyfish eller Irukandji jellyfish har små hårstråsfina tentakler där det finns vattendropps- stor/liknande ansamlingar av kanske världens kraftigaste gift, som killer jellyfish använder för att döda fiskar för att förtära.
Denna killer jellyfish är nog nästan omöjlig att upptäcka för en vanlig turist eftersom den är så liken (tumnagelstor) och helt genomskinligt vit.
Skulle man bli stungen skall man badda med ättika och omedelbart uppsöka sjukhus.
Det tar enligt uppgift ca 20 minuter innan gifte når en människas blod och man får en otrolig smärtupplevelse, som man enligt uppgift enbart kan dämpa med hjälp av morfin.
Om man inte är vid god hälsa så verkar möjligheterna att överleva vara små.
Och enligt uppgift tar det flera dagar innan faran är över, men de flesta dör nog av sticket från Irukandji jellyfish

På tal om sjukhus så har vi ett sjukhus rätt över på andra sidan gatan, det nyöppnade Bangkok Hospital, där jag har besökt för att spola öronen.
Hemma i Sverige är detta ett helt företag att göra, här går du bara in och talar om vad du önskar och någon timme senare promenerar du ut ur sjukhuset efter utfört arbete.
I mitt fall kostade det totalt 1.100 Bath, inklusive viss medicin för de närmaste två dagarna för att minska risken för infektion det närmaste dygnet.

Tiden under den första månade har förflutit i gamla fotspår och vi har träffat en del gamla bekanta över en drink eller måltid.

En ny restaurang Beach Cafe` Restaurang har öppnat alldeles intill oss på stranden. Vi kommer att fira nyårsafton där tillsammans med vänner (Karin och Svante) från Nordmaling.
Vi kunde då se det enorma fyrverkeriet när det nya året gjorde sitt intåg.

Den 21 december hyrde vi tillsammans med våra vänner från Umeå en minibuss med chaufför för att åka till Laos och Vientiane, som är huvudstad i Laos.
Vi åkte kl. 08.00 och gjorde vårt första stopp strax efter Bangkok, där en Chang öl och några inhemska korvar förtärdes.

Sedan fortsatte resan till templet Vat Luang Po To, där vi turistade en timma bland bedjande munkar.

Vid Lam Takhong, som låg vid en stor och ca 2 mil lång insjö, stannade vi till och där hade vi - på en restaurang vi sjökanten - en Thaisoppa med rödpeppar vars huvudinnehållet var i sjön odlade räkor.
Räkorna var stora och likande tigerräkor, men kanske inte så stora som tiger räkor.
Det finns i Thailand stora räkodlingar på tidigare jordbruksmark.
Vid räkodling på jordbruksmark görs åkrar om till dammar. Eftersom de flesta jätteräkorna kräver saltvatten, blir marken för salt för att därefter åter kunna användas för odling.
För räkodling krävs yngel. Produktion av räkyngel är ett eget kapitel med stor miljö påverkan.
Det krävs också olika giftiga preparat och antibiotika för att upprätthålla de koncentrerade populationer som dammarna innehåller, vilket innebär att dessa räkodlingar får en stor negativ inverkan på omkringliggande jordbruksmarken.
Detta innebär att dessa odlade jätteräkor innehålla stora och farliga mängder gifter och sannolikt långsiktigt är farligare än jellyfish.
Jag har hört sägas att man numera bara odlar räkorna några år på samma ställe för att försöka minska skadegörelsen av marken.

Sedan körde vi igenom Nakhon Ratchasing och nästa anhalt blev staden Khon Kaen där vi bodde på hotellet Kosa nära centrum av Kohn Kaen.
Hotell Kosa - där norrmän troligen skulle få associationer till sitt språk- logerade vi både på vägen till såväl som från Laos.
Dubbelrum 3-400 kronor av bra standard
Det enda negativa var någon karaoke liknande musik i restaurangen som var direkt störande och när jag bad hovmästaren att dämpa oljudet tittade han lite snett på mig.
Maten var bra och priset något lägre än i Hua Hin.
Staden Khon Kaen har ca 150.000 innevånare och är centralort i provinsen Khon Kaen som har ca. 1.7 miljoner invånare

På återresan besökte vi stan stora shopping centra Central Plaza i Khon Kaen, som var en 5 vånings byggnad ca 200 x 100 meter och i Sverige finns det enligt vad jag vet ingen liknande shopping anläggning med ett samlat utbud av alla möjliga stora världsmärken.
I detta köpcentrum fanns allt som man kunde önska sig, alla möjliga inhemska såväl som internationella amerikanska, franska, engelska, italienska etc tillverkare och restauranger/kafeer.
Här är en stad på drygt Umeås storlek, visserligen med ett betydligt större kringområde, men trots allt inte större än Stockholms län och här finns detta enorma shopping centra utan motsvarighet i Sverige.
Jag tycker nog att vi svenskar är mycket övermaga när vi betraktar vår "storhet", som i synnerhet finns bland de svenskar som inte varit runt i världen så mycket och kanske bara lystnat på någon politruk.

Den Thailändska övremedel-/överklassen verkar har bra köpkraft om man betänker löner/priser Klicka här. En lista som jag hittade på internet
En intressant sak är här att Thailändarna har en helt annan syn och i många fall en direkt motsatt uppfattning än den svenska på utbildning respektive hantverk när det gäller löner.
I Thailand skall utbildning och ansvar löna sig. Exempel:
- en undersköterska har nästan 3 gånger så mycket betalt som en snickare
- en lärare nästan 4 gånger så mycket som en gruvarbetare
- en förvånansvärd sak är att en busschaufför har nästan dubbel så hög medelinkomst som en gruvarbetare eller bagare.

Vi hade som jag tidigare sagt hyrt en minibuss, som lovat att ta oss in i Laos, men några meter före gränsstationen blev vi upphunna av en moped åkande man som tydligen efter en del tjattrande övertalade vår chaufför att följa efter honom. Så vi vände och körde in på en liten bakgård där jag och vår chaufför gick ut och började diskutera med en thailändska som för vår chaufför tydligen försökte förklara att han inte alls på egen hand kunde ta sig in till Laos.
Efter en stund kom jag med i diskussion och damen angav att vi skulle betala 9200 Bath för 4 dagars transport i Laos, samt 6.000 Bath för en engelskspråkig guide och då med en ny minibuss och chaufför.
Det lystiga var att vår chaufför/företagare redan hade gett oss ett fast pris 6 x 1.800 för transport + 6 x 300 för hotell = 12,600 Bath
Dessutom hade vi varit tvingade att byta till en mindre minibuss för att som han sade " den stora som vi först åkte med var inte fullt ut betalt och han kom inte in i Laos med denna, men den mindre minibussen var fullt ut betalt och där hade han inga problem att komma in i Thailand"
Sanningshalten i detta visade sig vara med stora modifikationer och efter en del dividerande lyckades jag att får bort guiden och dess 6.000 Bath.
Sedan bytte vi till en ny högerstyrd minibuss för transporten igenom de båda ländernas in- och ut/kontroller, sedan bytte vi åter till en vänsterstyrd. minibuss.
Det är nämligen högertrafik i Laos, men vänstertrafik i Thailand.

Nu var i inne i Laos och en halvtimme senare i huvudstaden Vientiane, som också är största stad i Laos.
Vientiane ligger på Mekongflodens norra strand på gränsen till Thailand.
Vientiane är det franska skrivsättet för stadens namn.
Staden har nästan 600.000 innevånare och ytterliga cirka 100.000 om man räknar hela kommunen på närmare 4.000 km2 (Sverige är 449.000 km2)
Staden var från början en khamerby som växt upp runt ett hindu tempel.
På tusentalet och de närmaste århundradena kom Laoser och Thailändare till området, som övertog kontrollen av staden
1560 blev Vientiane huvudstad över riket Lan Xang, för att 1707 bli ett självständigt kungadöme.
1779 blev Vientiane en lydstat under Thailand och förblev så tills Thailand jämnade staden med marken 1828.
En fransk upptäcktsresande återupptäckte den nu överväxta staden 1876 och när fransmännen fick kontroll över Laos blev Vientiane huvudstad 1889
Det mesta av dagens vägnät och byggnader är från fransmännens tid före 1950-talet. och därmed i bedrövligt skick.
Kommunistdiktarturen efter Vietnam kriget har väl inte hellre betytt behövliga infrastruktur upprustningar.

Det finns en del sevärdheter, men dessa behandlade vi mycket styvmoderligt
-Wat Sisaket är det äldsta klostret i Vientiane, byggt 1818. Här svor adeln trohet till kungen och senare till thailändska och franska styrande. Det innehåller många Buddhastatyer.
-Wat Simuang är det av laoiter mest välbesökta klostret
-That Louang är en stupa och Laos mest betydelsefulla religiösa byggnad.
-Museet med Lao-konst innehåller Laos förnämsta konstsamling med flera bronsstatyer och några mindre exemplar av krukor från Krukslätten.
-Lao revolutionsmuseum innehållet propagandamaterial från det kommunistiska maktövertagandet 1975 men även en del äldre föremål.

Fruarna ville hellre kolla upp de olika köpmöjligheterna och vårt första mål var "Morning market" där det fanns det vanliga krafset, där vi tillbringade den första förmiddagen
En del mindre inköp gjordes.

Vi hade förutom en inhyrd minibuss stående vid gränsen mellan Thailand och Laos även en inhyrd privatchaufför med minibuss här i Laos och han ombads att köra oss till "Kinesiska marknaden"
Denna var organiserad på ett betydligt bättre sätt och det mesta var rent och snyggt, men även här var det mycket krafs.
Jag har aldrig i mitt liv sett så många handväskor/väskor samlade på en sådan begränsad yta av några 1000-tals m2
Det fanns säkert 100.000 tals i synnerhet handväskor i alla möjliga former och storlekar och här blev det en liten köprush, inklusive till dotterdottern
Dessa 2 marknader tog den första dagen i Laos.

Nästa dag hade vi planerat att hyra en båt med skeppare, guide och kypare och äta lunch på Mekong floden.
Vi bad hotellmanagern att sköta bokningen av flodbåten och detta fungerade alldeles utmärkt
Vår laotiske chaufför och vägvisare körde oss ca 3 mil utanför Vientiane uppströms Mekongfloden där vi steg ombord denna speciella rektangulära flodbåt ca 10 meter lång och 4 meter bred. Damerna (min hustru och Inger) hade varit oroliga för att båten skulle vara instabil, men denna pråmliknade stryktur gjorde att den var mycket stabil.
En matsedel presenterades för oss och vi fick beställa vad vi önskade för de nästa timmarna.
Maten och allt som vi ansåg nödvändigt drycker av varierande slag inklusive Chang öl och vin.
Resan startade och vi körde uppströms Mekongfloden där vi passerade ett otal stora fiskodlingar som fanns förankrade med vajrar utefter stranden.
Varje fiskodlingsanläggning bestod av ett stort antal rektangulära nätkassar som kunde hissas upp för rengöring.
Lunchen var utsökt och dryckjomen gjorde att vi (Hans och undertecknad)  kände oss mycket tillfredställa med lunchresan på Mekongfloden, som verkligen var en upplevelse.
Jag och Hasse lyckades knäcka drygt  2 liter Chang vardera och jag utan att besöka den längst bak på ena sidan befintliga toaletten utan senare tiders påhitt som en septiktank.
Allt strömmade eller föll rätt ut i Mekongfloden, men trots detta fanns det badande inhemska förmågor i Mekongfloden.
Priset för båthyran, lunchen och all dryck inklusive kypare, skeppare och guide kostade nästan 2.000 Bath som är 430 SEK.
Här kan man snacka om att få valuta för pengarna

Vi hade ytterligare en dag i Vientiane, men en stor del av denna åtgick till hemfärdens början

Strax efter nyår hade kondo anläggningens manager i samarbete med styrelseordföranden för anläggningen arrangerat ett party för personalen.
Som jag tidigare berättat om består kondo anläggningen av drygt 80 privat ägda lägenheter, där ett fåtal är möjliga att hyra. resten är troligen någon slags investering för det är mycket sällan dessa är utnyttjade.
Men bland ägarna finns en svensk familj som också var inbjudna till personalfesten.
Totalt var vi 8 vita som var inbjudna, men bl.a. belgarna, som hyr vid sidan om oss fanns ej med bland de inbjudna.
Tro det om ni vill, men för att sköta denna privatägda kondo anläggning fanns det 60 personer anställda, varav ett stort antal är säkerhetsvakter.
Hur de tillbringar arbetstiden är för mig en gåta. Numera är det färre än 60 anställda efter att kondoägarna hade protesterat mot den höga kostnaden för alla anställda
Det blev en mycket trevlig fest där vi tillsammans med ett engelskt par och frilansande dansk tog en sista gin och tonic hemma i vår lägenhet eller som det kallas over there "one for the road"

Just nu när jag skriver detta en vecka efter personalfesten är den stora anläggningen nästan öde.
Här finns min fru och undertecknad, en mycket trevlig engelsk familj som vi umgås med, ett par ungkarlar som verkar utnyttja de lokala förmågorna av motsatt kön, samt två Schweiziska män som tydligen har en yngre thailändare av sitt eget kön som moatje och som underhåller dem bl.a. i att spela tärningsspelet yatsy under dagarna.
Här finns också någon ytterligare familj som jag endast sett skymten av.
Under helgerna kommer en normalt några  thailändska barnfamiljer ner från Bangkok.
Det känns helt underbart att i stort sett ha den enorma polen på ca 200 meter lång alldeles ensam.
Priset är relativt högt, vi betalar 50.000 Bath/månad ca 12.000 SEK/månad, men i fjol betalade vi 65.000 Bath/månad för en anläggning som tidigare ansågs ännu en snäpp upp på skalan.

Vid denna personalfest satt vi tillsammans med en dansk som bor här nere en stor del av året och tydligen var kompis med den thailändske managern.
Denna dansk bor ute vid den populära badstranden  Khaotakiab vid det s.k. apberget, vi säger Takjab.
Han berättade för oss att han bodde ungefär på 10 minuters gångavstånd från stranden och han hyrde ett litet radhus på ca 40 m2 bestående av vardagsrum, sovrum, toalett och en liten kökshörna.
För detta betalade han 5.500 Bath/månad, ca 1.200 kr/månad.
Att hus stora som små är mycket billigare att hyra än lägenheter det visste vi sedan tidigare, men att de är så mycket billigare är kanske svårt att förstå.
Vi bestämde träff med honom några dagar senare för att titta på det hela.

Hans radhus visade sig ingå i en U formad anläggning med ett stort antal radhus av olika storlek (kanske ett 40-tal)
Hans lägenhet fanns i botten på U:et och var en av de minsta. Ett vardagsrum, ett sovrum och med toalett och kökshörna  längst bak.
Han betalde 5.500 Bath/månad ca 1.200 SEK/månad

Här fanns även större trevliga radhus i två våningar med vardagsrum, kök, toalett  i bottenplanet samt ett stort sovrum och toalett på övervåningen, som också hade airkond.
Hyran  för detta radhus på solsidan var 10.000 Bath/månad ca 2.200 kr/månad, på skuggsidan var hyrespriset 8.500 Bath/månad, strax under 2.000 sek/månad.
Mitt i U:ets mittplan fanns en restaurang med hyresrum ovanpå för besökande gäster.
Till hyrespriset tillkommer ett par hundralappar SEK/månad för el och vatten.
Det fanns också här en liten gemensam pool i den relativt nybyggda anläggningen, som var ren och snygg.
Dansken berättade att det här också fanns minst 3 svenska familjer, som varit här några år.
Även en norsk flagga vajade utanför ett av radhusen och den vajade som sig bör bäst.

Dansken berättade att dessa nordbor försvann tidigt på förmiddagen och återvände sent på eftermiddagen, därför kunde vi inte träffade dem för en pratstund.
Även ägaren av anläggningen , en bankman från Hua Hin, bodde här i ett större fristående hus med sin hustru.
Bankmannens hustru visade oss runt i den nu helt fullbelagda anläggningen och påpekade att om vi önskade hyra för nästa år så skulle vi inte göra detta senare än i oktober.
Här finns det möjlighet att hyra radhus till en billig penning endast 10 minuters gångväg från Hua Hin områdets bästa badstrand, men jag är själv föredrar något högre standard närmare Hua Hin.
Hör gärna av er så får ni e-mail adressen till ägaren. Anläggningen har ingen egen hemsida.

Det lustiga är att man en bit ifrån stranden, men med 5-10 minuters gångavstånd från Hua Hin centrum även kan hyra stora friliggande hus för 10.000-15.000 Bath/månad från även svenskar som kanske förköpt sig.
Detta skall då jämföras med tex. den lägenhet vi hyr för måndubbelt högre pris, men vi har en stor säkerhet och hjälp finns med några minuters varsel om så skulle behövas och detta är många inklusive vi själva beredda att betala för. Dessutom en enorm väl underhållen poolanläggning, som sträcker sig ända ner till stranden.
Dessutom finns sällan pool till dessa billiga hus och de är i regel 1-5 km att gå ner till stranden för att bada.
Jag har inte den minsta önskan att bo i dessa "getton", ej hellre någon i min bekantskapkrets.
Men här finns en mängd svenskar som både äger dessa hus och sedan hyr ut.
För några år sedan var svenskarna i köptagen och många känner sig säkert lurade i dagens läge.
Vi var mycket nära att köpa ett sådant hus för ett par miljoner SEK, som då var priset för ett större hus,  för 5 år sedan, men jag är nu mycket glad att jag insåg risken med detta och att det inte skulle bli någon bra kapitalplacering.
Dessa hus verkar nu enligt uppgift vara mycket svårsålda, men det är nu kanske möjligt att göra en bar affär om man köper ett hus som någon vill bli av med.
Vi har genom bekantas bekanta hört om en svensk familj, som blivit sjuka och vill flytta hem till Sverige, men inte kan bli av med sitt hus utan en större förlust, trots att det ligger nära stranden, men relativt långt från Hua Hin centrum, kanske 1,5 mil

I dag var vi och tittade på ett ca 2 å gammalt kondo hotell Tira Tira där det finns 162 lägenheter i olika storklekar.
Vi tittade här i första hand på en 3 rums lägenhet som ägs av ett företag i Sverige
De ger följande lägesbeskrivning för Tia Tiraa:
"100 meters from day market 300 meters from night market East 800 meters to beach South 1000 meters to Train station "
Vi fick en en trevlig visning på denna 3 rums lägenhet såväl som en mindre 2 rumslägen.
Båda lägenheterna var mycket trevliga och vi diskutera om vi skulle byta ut min 3:a på Baan Saechuan mot denna 3:a på Tira Tiraa.
Vi betalar 50.000 Bath allt inkluderat och här var priset 37.000 + ström och vatten (ung 40.000)
Lägenheten på Tira Tiraa var trevligare, men Tira Tiraa omgivningen lämnar mycket i övrigt att önska och tilltalade inte mig.
Vi balanserade av allt under en utsökt middag på Buffalo Bill
Jag och min fru tyckte att vi kunde ha stått ut med den urusla omkring miljön men att det svenska bolagets Tira Tiraa affärskoncept inte tilltalade oss enär det enbart tog hänsyn till lägenhets ägaren  och där kunden befann sig i ett allt för stort underläge om något skulle gå snett.

På Buffalo Bill unnade vi oss nr 34 på matsedeln nämligen spareribs.
Dessa speciellt tillagade revben  är troligen de bästa i Hua Hin i hård konkurrens med American barbeque (BBQ) som har ett annat stuk med lätt hickory rökning.
En annan bra kött restaurang är Tipurai, som ägs av förre ägaren till Bygg Max och är en tillhåll för golfare
Man behöver knappt tugga Buffalo Bills spareribs utan köttet smälter av sig självt i munnen, en helt underbar känsla. so m att äta en riktig god biff i USA.
Till revbenen lyckades jag knäcka en liter Chang draft öl och livet lekte igen.
Buffalo Bill ligger rätt nedanför Tira Tiraa efter en 5-10 minuters promenad och på norra sidan av hamnpirarna.

Alldeles intill Buffalo Bill  ligger restaurangen Brasserie de Paris, som jag anser vara en av de 5-10 bästa restaurangerna i Hoa Hin.
Vi var där för en vecka sedan och njöt av deras olika typer av råa kött, som vi själva tillagade på den värmeplatta som placerades på vårt bort och som efter en stund byttes ut mot en ny het platta. Köttet var utsökt mört och väl smaksatt. Rekommenderas.
Vår sista middag intog vi på Brasserie de Paris

Alldeles intill där vi bor, men på andra sidan gatan ett par hundra meter från huvudvägen finns restaurangen Terass 90, som vi besökte häromdagen för första gången
Här brukar en hel del svenska golfare hålla till.
Restaurangen var en mycket glad överraskning med bra priser och utsökta anrättningar och med en delvis mexikansk stuk.
Rekommenderas.

Vi har som vanligt varit på en del av Market Village restauranger inklusive KFC, som har stans bästa kyckling på amerikanskt sätt
Då i synnerhet "Classic", som väl är den som ligger närmast KFC kycklingen i USA och Kanada.
På Market Village finns många bra restauranger inklusive ett urval av Japanska.

Ibland äter vi "hemma", vilket vi gjorde idag.
Susann hade tillagad en sats helt utsökt fried rice på huvudsakligen fläskfile, som är otroligt billig här nere.
En stor filé, som är för stor för 2 personer kostar 70 Bath eller 15 kronor.
Till detta drack vi rödvin från Argentina. Alldeles utmärkt.
Även denna "hemma" restaurang rekommenderas för de utvalda med frikort.
Just nu när jag skriver detta är det exakt 3 veckor tills vi åker tillbaka till Sverige för en månad i Umeå innan sommarstugan är nästa.

En annan bra restaurang är "3 girls" en bit utanför Hua Hins centrum.
Et mycket trevligt ställe som rekommenderas.

Så blev det dags att åka hem till Sverige och allt fungerade klanderfritt tills det var dags för SAS, som naturligtvis var försenade.
En stund efter att vi trots allt hade klivit på påpekade flygkaptenen att vi skulle få vänta ytterligare en stund innan baggaget var klart för lastning.
Vi blev totalt 40 minuter försenade.

Vi har redan planerat för nästa år vistelse i Hua Hin och Thailand där vi redan bokat upp oss.
Det är svårt och dyrt att hyra bra boende nära stranden, men det finns ju en uppsjö av billiga hyresalternativ inne i "bushen" några kilometer från stranden eller 10-20 km från Hua Hin.